Dag: 30 september, 2018

Lita alltid på magkänslan!

Hur är det med er? Litar ni på er magkänsla? Eller intuition kanske man också kan kalla det… men ni förstår säkert vad jag menar. Litar ni på den så pass mycket att ni kan gå den väg som intuitionen säger? Kan ni ta beslut utifrån det? Jag har extremt stark intuition, och är känslig för när stämningen förändras i ett rum, och jag brukar kunna, och vilja, lita på den. Fast jag har kommit på, på sistone, att om jag inte riktigt kan uttala vad det är som känns i magen – men jag ändå känner någonting – så är jag sämre på att lyssna på känslan. Då blir jag mer logisk. Och det slår aldrig fel. Efteråt så inser jag: Jag ska alltid lita på min magkänsla, även om jag inte riktigt kan förklara vad det är den känner, för den har rätt. Alltid! Men kan man göra det? Alltid lita på sin magkänsla? Det låter lite flummigt kanske… 
Men jag tänker så här: de logiska delarna kokas väl ner tillsammans med de lite mer flummiga delarna och bildar tillsammans någon slags magkänsla eller intuition, så därför innebär inte “att lita på sin magkänsla” att man inte har med fakta och logik i sina beslut, eller hur? Problemet när man inte litar på sin magkänsla är att man, förutom att ta fel beslut, även gör någonting väldigt dumt mot sig själv. Misstror och litar inte på… Är ni med? Berätta gärna hur ni tänker kring magkänsla… Litar ni på den eller tycker ni mest att det låter flummigt? Jag har alltid litat på min som sagt men tänker göra det ännu mer!
 

Kommentera (48)

Lugnet i Norrland

Heeej kära ni! Det känns som att jag har varit borta huuuur länge som helst – både hemifrån och från bloggen… fast jag bloggade igår morse. Hur mår ni? Haha… kul ändå att jag har saknat att prata med er.
Jag sitter just nu på flygplatsen och slås av det underbara norrländska lugnet. Alla är så himla ostressade och snälla. Mio hade älskat folket här, och det påminner mig om att vi har hängt alldeles för lite hos släkten i Norrland (Skärpning!) – eftersom han hatar att vara i miljöer där folk är stressade och inte närvarande. Här stiger man liksom in på flygplatsen, inte så mycket folk, kommer bort till incheckningsautomaterna och möts av en norrländsk kvinna som lugnt säger: “Ska du till Bromma?” och sen ser till att jag vet exakt hur jag ska göra när jag automatincheckar. Och just det där med automatincheckning känns nästan lite ironiskt eftersom hon står bredvid mig hela tiden. Och sen går vi tillsammans bort och lämnar min väska på bagage drop. Ja men ni förstår vad jag menar va? Det är så underbart med icke-stressande människor som är närvarande och vänliga. 
Här sitter jag och äter lunch och bloggar. Flyget är lite försenat men jag tar det med norrländskt lugn… ?
(null)

Frågan är: Hur skapar man det här lugnet inifrån och ut egentligen? Så att man liksom alltid kan bära med sig det, oberoende av miljön runtomkring en? Är det ens möjligt? För visst hade det varit härligt att alltid vara närvarande och lugn och ha den där harmoniska blicken som får alla att känna total trygghet och inkluderande? Hur gör man??
 

Kommentera (16)