Som ni vet vid det här laget så går mycket av min fritid åt att skriva på, och fundera kring, min föreläsning. Och en sak som jag pratar om är det här med att “bära andras ok”. Ja det är så jag uttrycker det, men jag inser att det är lite luddigt så jag tänkte be om er hjälp, ifall ni har lust? Först och främst så ska jag förklara vad jag menar:
Låt oss säga att jag kommer in i ett rum där stämningen är riktigt deppig och mörk. Personerna som är där kanske precis har bråkat eller bara är på väldigt dåligt humör. Då är jag typen som gärna tar det på mina axlar och tyngs ner av det OCH dessutom försöker rätta till det, och göra det lite ljusare och gladare. Det vill säga jag tar oket på mina axlar.
Eller om jag pratar med en person som plötsligt blir arg och höjer rösten till mig, eller som till och med börjar skrika, då är första instinkten att “Oj, vad har jag gjort” och så vill jag liksom rätta till det. MEN… det är ju aldrig mitt ansvar hur en annan person beter sig, eller hur?! För i såna fall skulle man ju kunna rättfärdiga ett mord.
Det jag menar är att oavsett vad andra människor gör och vad som händer runtomkring oss så är det alltid vi själva som är ansvariga för vårt beteende, eller hur? Och likadant är det ju med andra.
Jag brukar ibland försöka se det som “min sfär” och “din sfär” – det som händer i din sfär får du stå för så står jag för det som händer i min sfär. Enkelt… när jag skriver det, men väldigt mycket svårare irl. Claudia Galli uttryckte det – när hon var med i Josefin & Vanjas podd – som att “Det här är inte min apa”.
Och jag pratar alltså om att bära andras ok… men skulle vilja göra det lite tydligare. Kan man uttrycka det på nåt bättre sätt? Har ni nåt förslag? Och sen undrar jag förstås – känner ni igen er i det här? Är ni likadana som jag som “gärna” bär andras ok? Puss ♡
Så bra skrivet, känner igen mig själv i dig. Att det inte är mitt fel hur andra beter sig är ju en självklarhet men som lätt glöms bort.
Visst är det så! Och så länge man "tar hand om" sitt eget beteende och struntar i andras så behöver man ju inte bli så påverkad 🙂
Ja, tänk vad livet vore lätt och enkelt om alla tog ansvar för sina beteenden. Ofta tror jag att det behövs professionell hjälp som många inte vill söka. Och det är ju i sig också ett ansvar.
Ja så är det nog! Därför är det så viktigt att försöka hålla sig till sitt eget beteende och inte påverkas så mycket av det som är negativt 🙂
Kan verkligen relatera till detta och jag gör exakt samma sak. Jag tar på mig något sorts ansvar att ställa den dåliga stämningen till rätta igen. Men finns situationer jag verkligen inte har några problem att gå in i en diskussion med vetdomen att stämningen kommer bli dålig om jag säger detta. För jag bara måste om jag anser att de personen säger är helt galet och genom att sitta tyst bredvid och inte säga något så känns de som att jag sitter där och håller med… om du förstår ??
Jag känner igen det! Jag fungerar precis som du!! 🙂