Dag: 21 oktober, 2018

Vilken affärsidé ska man satsa på? Det handlar om att hitta en nisch!

Jag pratade med min kompis Peter innan idag, och vi pratade om det här med olika affärsidéer och företag som lyckas. Vilka är det som lyckas egentligen? Och jag tycker mig, mer och mer under de senaste åren, se en röd tråd: De som lyckas med sina affärsidé, sin blogg, sitt företag eller vad det nu är, det är de som har hittat ett litet hål. En liten vinkel eller nisch där det saknas någon. Så som Kry insåg att det saknades någon som connectade patienter med läkare via video (det fanns ju andra digitala lösningar innan), såsom Elin hittade sin egen tydliga nisch inom teknik, såsom Julia (Tuvessonskan) har hittat sin tydliga nisch inom vegetarisk plåtmat. Och ja det finns många fler exempel, men jag nöjer mig här.

Det jag vill komma fram till är att det oftast inte är slump att de som lyckats har lyckats, utan att det nästan alltid ligger en smart plan bakom – en plan som innefattar vetskapen om att det finns en lucka att fylla. Jag funderar mycket kring det just nu… Vad fyller min blogg för lucka egentligen? Det finns ju många som pratar om sociala medier, entreprenörskap och föräldraskap – så där är jag inte vidare unik. Jag kanske borde börja fundera på att hitta en lucka…
Och på samma sätt funderar jag över Mama Said. Vi är på ett sätt ganska unika, men det är svårt att i ord beskriva vad som skiljer oss från andra. Vi försöker, och lyckas ofta ifall folk väl lyssnar, men vi har alltid upplevt att det har varit svårt att till exempel beskriva på vår hemsida vad som skiljer oss från andra. 
En sak som skiljer oss från andra, förutom det faktum att vi är ett superteam, är bland annat att vi jobbar med det organiska i sociala medier och alltså inte bara skapar annonsinnehåll. Vi skapar relationer med våra kunders kunder.
Ja ja, varsågod, det var mina söndagstankar. Vad går ni och funderar på?☺️

Kommentera (0)

Mitt barn har fått diabetes

Idag har ännu en liten hjälte fått diabetes typ 1. Ja det är säkert fler än så, tyvärr, men idag är det en som jag känner till – som inte är nära – men som finns i min närhet. En liten sexåring. Det här är ett meddelande till dig som är förälder till ett barn som precis har fått beskedet att hen har diabetes typ 1:
Den känslan du känner nu är med största sannolikhet fullkomligt olidlig. Du är förmodligen helt förkrossad, och det känns som att du håller på att gå sönder, och som att du aldrig någonsin kommer kunna släppa ditt barn mer än en meter ifrån dig. Du vet att livet aldrig mer kommer att bli detsamma. Du plågas av tanken på att du ska behöva sticka ditt barn trots att hen kanske gråter och är livrädd, det är helt otänkbart att du ska kunna lämna hen på förskola eller skola och du bara gråter och är livrädd. Samtidigt så ligger du inlagd på sjukhus och har en massa livsviktiga lektioner hela dagarna. Det är så många läkare, sköterskor och kuratorer runt dig, och du ska lära dig så mycket och har inga pauser där du är för dig själv. Förmodligen googlar du, kanske för att finna någon slags tröst, men när du läser om allt som kan hända så innebär det bara att du blir ännu räddare (så sluta googla ♡) Det känns förmodligen som ett enda stort virrvarr i huvudet. Hur ska du kunna hålla reda på allt med högt och lågt blodsocker? Och all utrustning? Det är blodsockermätare, teststickor, insulinpennor, insulinnålar, alco-pads och så vidare. En djungel. Du kommer behöva göra plats för en hel drös med prylar när du kommer hem men det är inte det du tänker på nu. Just nu är du nog förtvivlad och har svårt att sova på nätterna och plågas av ångest när allt blir tyst och mörkt. Jag lider så mycket med dig! Jag vet precis hur det känns, och jag vet precis hur du har det just nu – och därför vill jag säga det viktigaste som någon kan säga just nu:
Jag lovar dig att det kommer att bli bättre, det som krävs är tid.
Jag förstår att det låter helt otänkbart, men jag lovar dig att tiden kommer att göra att det känns lättare att bära. Ditt barn kommer aldrig att bli frisk men du kommer att hantera det bättre och bättre med tiden. Tänk 3! De första tre dagarna är allt som i ett töcken, sen kommer tre veckor av förtvivlan och inkastandet in i verkligheten. Sen, efter tre veckor, så kan du plötsligt andas lite, lite lättare – och efter tre månader börjar du komma in i vardagen. Den nya vardagen. Det blir aldrig detsamma, det säger jag inte, men du kommer så småningom börja komma in i det. När allt känns hopplöst – kom ihåg mina ord: För varje dag som går så kommer du lite närmare harmoni.
PS. Det finns en bra Facebookgrupp som du borde gå med i där det finns en massa underbara diabetesföräldrar som hjälper och stöttar varandra. Här
PS2. Jag och Josefine, som också är diabetesförälder, har en podcast där vi än så länge har släppt fem avsnitt. Podden är riktad till dig som har barn med diabetes. Här kan du lyssna på det första avsnittet: “När man får beskedet”.
 

Kommentera (16)

Julklappar, drömmar och D-vitamin

God morgon! Just det… jag gjorde ju nåt så märkligt som att köpa julklappar igår. Det började med att jag hittade en sak som jag vet att barnen vill ha, och som jag alltså köpte – och sen kom jag på några andra grejer också, till några andra personer (Haha…. höjden av att vara hemlighetsfull…) som jag beställde på nätet. Så himla bra! Jag är så nöjd! Jag älskar att handla presenter till folk när jag får göra det för att jag har kommit på nåt som jag verkligen vill att de ska ha, och tycker att det är mycket värre när jag går runt på stan och letar nåt bara för att… Så som det ofta blir runt jul. Men nu är jag alltså så tidigt ute med vissa julklappar eftersom jag kände att det är saker som jag verkligen, verkligen vill ge. Förra året frågade jag om ni ville ha julklappstips här i bloggen lite då och då, men det var inte så många som nappade på det, men jag ställer ändå frågan igen. Själv hade jag älskat det, men… ja ni får kommentera helt enkelt: Vill ni att jag lite emellanåt, när jag själv kommer på nåt, tipsar om julklappar här? 
Just det… en annan sak – jag har fått svar på det där blodprovet som jag tog i samarbete med Medisera och fick veta att jag har väldigt lågt D-vitaminvärde. Jag har 38 och man ska helst ha över 75 skrev läkaren. Det förklarar varför jag är så orimligt trött på eftermiddagarna. Och eftersom vi går in i mörkare tider (Vi får D-vitamin av solljuset bland annat) så är det så klart viktigt att jag börjar ta tillskott varje dag. En av anledningarna till att jag har brist är förmodligen för att jag inte äter fisk tänker jag. Men alla bör äta D-vitamin på vintern och jag tycker att ni ska starta nu. Livsmedelsverket rekommenderar “vuxna med lite eller ingen solexponering” att ta 20 mg om dagen. Och det representerar väl de flesta vuxna i Sverige under vinterhalvåret va? ??‍♀️
Den här har jag! Om ni ska köpa D-vitamin, och ingår i gruppen “vuxna med lite eller ingen solexponering”, kolla så att det står 20 mg. på burken.
Just det… Vet ni, jag köpte en bok också – en där man ska fylla i en massa. Kommer ni ihåg att jag sa för ett tag sen att när jag fick heelt fria händer, det vill säga utan begränsningar i form av t ex ekonomi, och skulle skriva ner mina drömmar, så blev jag helt paralyserad. Plötsligt visste jag inte vad jag egentligen drömde om. Det är så lätt att slänga sig med att man drömmer om att bo på Bali eller i LA eller att man vill flytta till en annan stad eller ha en karriär inom något helt annat. Men när det kommer till kritan, och vi verkligen får välja, ja men då är det inte alls säkert att vi vill det. Då är det inte alls säkert att vi vet vad vi vill. Den här boken finns både på Designtorget  och Akademibokhandeln och den innehåller en mängd frågor, både stort och smått. 

Så här till exempel…
Eller så här…
Om du inte vill ha den själv så är det förresten ett utmärkt julklappstips ju! J
Japp, där kom det, mitt första julklappstips. ??
Men nu hörni, så ska jag återigen sätta mig med min föreläsning. Jag hoppas att den här versionen blir klar innan lunch idag, sen ska jag träna och umgås med mina små killar. Vad gör ni idag?

Kommentera (64)