God morgon folket! Jag satt och skrev på min föreläsning igår, ja den här veckan blir ganska busy eftersom jag både håller på med föreläsningen, ska spela in en massa poddar och ska förbereda för Internet i fokus som ju är imorgon! Det ska bli kul! Jag älskar ju som sagt att vara moderator.
Hur som helst, jag skriver mycket på min föreläsning och är därmed helt inne i det så nu tänkte jag dela med mig av en sak; det här med magkänsla. Jag är en person som alltid har lyssnat på min magkänsla, men för ett tag sen så kom jag till insikt med att jag många gånger, fast jag har lyssnat på den, brukar köra över den. Och anledningen har nog mest varit för att jag har tänkt att det är nåt flummigt, och bara en känsla. Och för att jag inte har hitta några bevis för varför det jag känner skulle vara rätt.
MEN… Nu vet jag bättre. Magkänsla är på riktigt och långt ifrån nåt som är flummigt. För det första så har vi faktiskt ett eget nervsystem i magen som är lika komplext som det vi har i hjärnan, och för det andra så har vi samma ämnen i magen som i hjärnan. Magkänsla är något som är på riktigt och det betyder egentligen att magen kommunicerar med hjärnan. Det går signaler upp och ner till och från hjärnan och magen. Så magkänsla är inget hittepå, utan det är kunskap och erfarenheter nerkokade i det omedvetna systemet.
Jag har en extremt stark magkänsla. Jag känner av saker på långa, långa vägar (vilket kan vara svinjobbigt. Jag önskar att jag var mer ovetandes ibland), men jag vet att det finns många som inte gör det, och jag själv hamnar ibland i situationer där jag blir rådvill. Vart ska jag? Vad är rätt och vad är fel? Och så kickar inte magkänslan igång. Hur mycket jag än frågar mig själv så får jag ingen känsla. Men jag har hittat mina sätt för att lyssna på magkänslan, och tänkte nu bjussa er på dem:
-
Först och främst så hjälpte det mig när jag fick svart på vitt att magkänsla inte är något hittepå eller flum, utan att det faktiskt är kunskap och erfarenheter samlade i vårt omedvetna system. Det är på riktigt! Det tänker jag på hela tiden.
-
Om jag verkligen inte får någon känsla så ger jag mig själv en paus… tid. All affärsutveckling i Mama Said har skett efter att jag har haft semester. Ju längre semester jag har haft, desto större och bättre förändringar har vi sen gjort i företaget. Det är nämligen först när jag har slutat att springa på och tänka på arbetsrelaterade saker som jag faktiskt har känt efter vad som har känts rätt och fel. Det är först då jag har fått en känsla över vilken riktning vi ska åt, och sen så har vi, tillsammans i hela teamet, haft workshops för att komma vidare.
-
Eftersom jag inte kan ta semester så fort jag står tveksam inför ett beslut så har jag behövt andra sätt att hitta min magkänsla, och jag har märkt att fysisk aktivitet – att t ex gå ut och springa eller gå en promenad hjälper mig att lyssna på min magkänsla. Och på tal om det… Har ni läst eller hört talas om Anders Hansens bok Hjärnstark? Där berättar han att hjärnan fungerar bättre efter motion eftersom det ger ökad blodtillförsel. Logiskt alltså. Det mesta går faktiskt att förklara med logik, för den som behöver det.
Hur fungerar ni? Det hade varit så spännande att höra nu när jag är så inne i det här… och kanske att ni kan inspirera mig till något till min föreläsning ?Lyssnar ni mycket på er magkänsla? Litar ni på den? Vågar ni ta beslut utifrån den?
Jag känner av min magkänsla främst när jag ska ta beslut; ska jag ta mig an det här ansvaret eller inte? Annars går jag mycket på känsla (en del av magkänslan kanske?) när det gäller personer och mindre saker i vardagen. Till exempel om jag träffar en ny person och får negativa vibbar så tolkar jag det att jag inte borde ta till mig vad hen säger eller umgås allt för mycket med hen. Jag har börjat lyssna allt mer den känslan under de senaste åren.
Vad härligt att höra! Du har aldrig "krävt bevis" av dig själv då? För det har jag gjort… innan… Men nu inser jag att jag inte behöver det utan kan lita på min känsla rakt av.
Det har varit på det viset även för mig, innan alltså. Jag har fått några riktiga brännor och gjort misstag som har präglat min magkänsla. Men är inte det livet? Du upplever saker och dem formar dig, oavsett om de är av goda eller ondo.
Jo absolut! Det är livet! 🙂 Det vore tråkigt att vara färdigformad när man var 18 typ 😉