Månad: oktober 2018

Den som sa det han var det

Kommer ni ihåg det där uttrycket: “Den som sa den han var det!” Som man ofta sa när man var liten. Kommer ni ihåg? Det kan tyckas vara ett ganska barnsligt uttryck men jag tycker ändå att det ligger någonting väldigt sant i det. Jag tänker ofta på det när jag hör att folk pratar illa om andra människor, och kan faktiskt inte låta bli att “döma” den som pratar illa snarare än den som blir pratad om. Jag tror nämligen att det i 99,9 % av fallen är så att den som säger någonting, antingen direkt till någon eller bakom ryggen, oftast är den som sitter med just det problemet som hen tar upp.
Till exempel:
“Du ska alltid bestämma” sägs oftare av den som vill bestämma än av den andra.
“Du ska alltid ha rätt” sägs oftare av en person som alltid vill ha rätt än av den andra.
“Du bara ljuger, jag kan inte lita på dig” sägs oftare av en person som själv inte talar sanning.
… och så vidare. Jag vet att det här kan låta lite förenklat men jag tycker att det stämmer i så otroligt många fall, och om vi tänker efter… det är sällan så att en person som inte bryr sig om att bestämma ens tänker på att någon annan vill göra det. Förstår ni hur jag tänker? 
Jag kommer ihåg en gång för väldigt många år sen, när en bekant klagade över att alla på deras gata mätte sig med varandra. Vem har snyggast bil? Vem är hemma tidigast med barnen? Vem har snyggast kök? … och så vidare. Det tog ett tag, men så småningom, när jag hade hört hennes stories om just de här grejerna – där hon faktiskt mätte sig med sina grannar och försökte överträffa dem – så insåg jag att det var ju hon som hade det här problemet, inte grannarna. Ja men ni fattar vad jag menar va? Har ni tänkt på det här? Om inte, tänk på vad ni själva retar er på hos andra… Visst är det ofta sånt som ni själva har “problem” med?
Och på tal om det här med att “snacka skit” – vad tycker ni om det? Jag tycker absolut att det är okej att skvallra lite ibland, med människor som man litar på, men jag är EXTREMT mycket emot att prata illa om vänner, kollegor och bekanta som jag sen ger ett smile, och där jag visar att jag gillar dem. Det har jag svårt för. Vad tycker ni i den frågan? ?

Kommentera (48)

Hur blir kommunikationen i sociala medier i framtiden?

God morgon! Jag är enormt stolt över mig själv som låg i sängen ända till halv nio idag. Många av er känner mig nog vid det här laget och vet att jag nästan aldrig går upp efter sex. Men så har jag känt mig lite halvkrasslig senaste dagarna (kan bero på stökiga nätter pga. Mios diabetes eller så ska jag bli sjuk, jag vet inte) och tänkte att nu måste jag göra allt för att sova lite extra, eller i alla fall vila. Hur som helst, när jag låg där och försökte somna om så låg jag och funderade över det vi gör på Mama Said, och på framtiden inom sociala medier. Kommer vi ens behövas? Kommer företag ens att behöva anlita oss? Jag menar, kommer de ens finnas i sociala medier??
För å ena sidan så kan man ju tänka att “Hur länge ska Facebook vara så här stort egentligen?” och å andra sidan så blir vi ju mer och mer uppkopplade och mer och mer beroende av de olika sociala kanalerna. Så hur blir det?
Så här… I somras läste jag artiklar, kollade på YouTube och lyssnade på poddar om just det här. Jag lyssnade på en massa smarta människor som spådde om framtiden, och har dragit mina egna slutsatser utifrån det:
Först och främst: JA, vi kommer att fortsätta att hänga i sociala medier, och JA, företag kommer också att göra det. Det finns liksom ingen som kommer backa nu och tänka att “Äsch, vi skiter i det här, vi satsar på printannonser istället”. Nä, det kommer inte att hända, utan utvecklingen kommer fortsätta framåt. (Puh! Mama Said kan fortfarande växa alltså?)
Det som kommer att hända däremot (och det ser vi redan nu) det är att det kommer bli svårare och svårare att bara prata om sig själv och inte bry sig om andra. Nej, det är inte algoritmerna som ställer till det för oss på Instagram… det är att det numera finns så många människor där som vill nå ut med sitt innehåll. Konkurrensen är mycket hårdare nu än tidigare och därför blir det svårare att nå ut. Jag skulle dock säga att det fortfarande finns chans att växa ganska snabbt, men inte med hjälp av fler eller snyggare bilder utan snarare genom två andra saker: 1) genom att nå in istället för ut och 2) genom att nätverka och intressera sig för andra mer än för sig själv.
Men hur når man in då? Och vad betyder det ens? Ja alltså att nå in betyder att dina följare följer dig för att de faktiskt bryr sig av en eller annan anledning. Mer än att det är snygga bilder i ditt flöde alltså. Du säger något, visar något eller skriver något som berör på ett eller annat sätt. Det behöver inte nödvändigtvis vara personligt eller väldigt mycket öppenhet i det, man kan beröra på många sätt. Kanske genom igenkänning, humor osv. Och själva huret kan vara lite klurigt, men först och främst så måste man fråga sig vad ens drivkraft är. Vill jag till exempel prata om psykisk ohälsa för att dela med mig och hjälpa andra eller är det för att jag vill ha fler följare? Vill jag visa upp kläder och mode för att få fler följare eller för att jag verkligen vill inspirera andra? Förstår ni skillnaden? För om det är för att du verkligen vill inspirera, hjälpa andra eller kanske få andra att skratta eller bli snyggare så ska du anpassa din kommunikation och dina bilder efter det, och då är det lättare att ni in. (Vi får prata mer om huret i ett annat inlägg)
Petra Månström är en person som når in och inte bara ut. Hennes nisch är löpning, men hon bjuder också på väldigt mycket mer. Kolla in hennes Instagram så förstår ni vad jag menar. Hon gör löpandet väldigt inkluderande och lättillgängligt även för de som känner sig som sämst i klassen på löpning. Hon heter @maratonpetra på Instagram.
Sen är det det här problemet med att vi alla bara postar och postar och postar, och så förväntar vi oss att få många likes och kommentarer på våra inlägg. Men tänk efter… om fler och fler lägger mer och mer tid på Instagram för att få till snyggare bilder, för att posta oftare, för att skriva bättre och så vidare… då finns det ju ingen som har tid att likea andras bilder. Vill vi lyckas i framtiden (och även nu) så måste vi tänka om. För de sociala kanalerna blir mer och mer som den riktiga världen nämligen. Vem går omkring på ett mingel med svinsnygga kläder och bara visar upp sig och tar emot hälsningar och kommentarer från folk som aktivt kommer fram och säger hej? Ingen! Är man på ett mingel så går man omkring och är trevlig, sätter sig själv åt sidan en stund och ställer (förhoppningsvis) frågor till folk som man träffar och kanske vill lära känna, eller hur? Det är exakt så vi måste agera i sociala medier också. I framtiden kommer kanalerna garanterat att låta oss se, i statistiken, hur mycket vi interagerar med andra konton och det kommer bli väldigt mycket viktigare än att lägga ännu mer tid på att polera sitt eget. 
Så för att summera det här nu då… hur ska vi göra om vi vill hänga med och växa i de sociala kanalerna även i framtiden? Jo vi måste göra två saker:
  1. Börja lägga mer tid på att prata med andra (på riktigt! Inte bara genom en kommentar som “snygg bild!”) och mindre tid på våra egna konton. Som i verkligheten alltså. Hur får vi nya vänner irl? Just det, genom att skapa relation! 
  2. Börja nå in istället för nå ut! Kan tyckas vara lite klurigt, jag vet, men det fina är att alla som bara vill visa upp någonting och inte bryr sig om själva nätverkandet kommer att sållas bort. Sociala medier kommer vara socialt och inte en catwalk.
Vad tror ni? Håller ni med? Lägger ni tid varje dag på att nätverka med andra människor utanför era egna konton? Berätta gärna hur ni ser på det?

Kommentera (16)

Nya rutiner + Idol

Hörni, jag har väl nämnt att jag har börjat med nya rutiner; att bara ha möten på förmiddagar..? Nu har jag inte hunnit testa så länge men jag måste ändå säga att det är ett vinnande koncept. Jag älskar det! Dels så ger det mig ett lugn i kroppen att veta att jag inte behöver vara borta så länge ifrån Mio ifall han är sjuk, och dels så blir det så otroligt mycket mer effektivt. För även om mötena ibland kan kännas som att de hopar sig, på förmiddagen, så får jag ju sen space på eftermiddagen till att – sammanhängande – jobba undan sånt som jag behöver. Så det här är ett fantastiskt bra sätt för mig att få en mer effektiv vardag utan att nödvändigtvis jobba, eller stressa, mer. Idag hade jag bara ett möte, på morgonen, och sen hade jag heeela långa fredagen till att tömma min mailbox och svara på diverse förfrågningar. Det var så himla kul att det idag kom in hur många förfrågningar som helst, både om Facebook-annonsering, sociala medier, strategiskt varumärkesarbete och föreläsning. På en och samma dag! Sjukt bra avslut på veckan, eller hur!? 
Och nu, kära vänner, så är det fredagkväll (snart) och jag ska slänga på mig ett par pyjamasbyxor och slänga fötterna på bordet och kolla Idol med kidsen. Så mysigt! Älskar fredagkvällar! ♡ Vad hittar ni på ikväll? Idol? AW? Nåt helt annat? 
 

Kommentera (0)

Vegansk burgare i Malmö

God morgon kära ni och god morgon freeedag! Idag har jag nästan en hel dag utan möten. Jag har mycket som ska göras, men jag räknar iskallt med att jag kommer hinna med det eftersom jag bara har ett möte nu klockan nio på morgonen. Men strunt i det nu, och låt oss istället prata om något helt annat. Jag var nämligen på ett event igår kväll, som Emelie – via Michael Bindefeld – hade bjudit in till, på Scandic Triangeln.
Vi skulle få testa Scandics nya veganska burgare. Jag är, som ni säkert vet, varken vegetarian eller vegan men äter väldigt mycket vegetariskt, dels för att jag är så dålig på att laga kött och kyckling (och inte äter fisk) och dels för att jag tycker att det är godare. Och nuförtiden, när jag är så mycket mer medveten om hur mycket det ställer till det för vår kära planet, så är det så klart ytterligare ett starkt argument. Men jag ska inte komma med nån efterkonstruktion nu, och säga att det är därför som jag äter så lite kött, utan det fick jag liksom på köpet.
Men till eventet nu då… Emelie hade bjudit in ett gäng Malmö-influencers, och flera av de kände jag sedan tidigare. Jag hade själv ett event för flera år sen, och hade då bjudit in några av de som var med i går kväll. Bland annat Viktoria, som står med ryggen emot i den här bilden, med ljust hår. Det visade sig, när vi satt och pratade under kvällen, att hon bor I MIN TRAPPA. Hur sjukt är inte det? Hur kan jag inte ha sett henne? ?

Men i alla fall… maten då. Vi bjöds först på snacks – och hungrig som jag var så högg jag så klart in direkt. Svartkål(tror jag det var)chipsen var min favvis! 

Sen satte vi oss till bords, till en så himla fyndig, och fin, dukning. De hade gjort brädor med spikar i som stack upp – och där hade de satt olika grönsaker som var menade att man skulle äta tillsammans med Oatlys dippsåser. Så gott! Typiskt min grej!

Burgaren, som alltså var vegansk, var magiskt god! JA, jag skulle, alla dagar i veckan, välja den istället för en med kött i. De berättade att veganer KAN vara känsliga, om de inte gillar köttsmak, eftersom den här verkligen smakar precis som kött och eftersom den var lite röd i mitten (pga. rödbetor) men de som var veganer kring bordet gav den toppbetyg. 
Den var som sagt riktigt god och jag kan verkligen rekommendera den. Jag satt bredvid Aleks (som jag har intervjuat när jag har varit moderator på Internet i fokus) och hans fru Linda, och han (ja men Aleks då) godkände burgaren trots att han egentligen föredrar kött. Ja men det får man väl säga är ett bra betyg va?
Hur som helst, det var en väldigt trevlig, och mysig kväll. Jag älskar den typen av events där man träffar människor på riktigt och inte bara minglar omkring och pratar om ytliga saker och titlar. Jag gillar när man liksom får lära känna folk lite grann. Inte för att vi hade några superdjupa samtal, men det är ändå stor skillnad på att sitta ner kring ett bord och äta middag istället för att stå med ett glas bubbel i handen (som förvisso är trevligt det med) och mingla runt. Håller ni inte med mig? 

Kommentera (16)

Så hittade jag balansen

Håller ni med om att det där med att “hitta balansen” kan låta så oerhört klyschigt och nästan provocerande ibland? Vad ÄR ens balans liksom? Det känns nästan som en hittepå-grej som är omöjlig att uppnå, eller hur? Hur sjutton hittar man balans när man har alldeles för mycket att göra, ett företag att driva vilket innebär att löner ska betalas ut varje månad, ett sjukt barn hemma, ett annat barn som ska på aktiviteter titt som tätt, relationer som man vill underhålla… OCH SÅ VIDARE! Hur tusan gör man det liksom? Ja men nu gav jag några exempel från min värld, men jag är säker på att ni har lika utmanande vardagar i er värld. Vi alla har liksom samlat på oss en massa, och vissa av oss är bättre på att sätta gränser än andra. För det är just det det handlar om; gränssättning! Ingenting annat.
Egentligen är det urenkelt. Det är “bara” att räkna ut hur många timmar man har på ett dygn och sen börja bakifrån – med sömnen. Så då har vi alltså 24 timmar, och räknar vi bort sömnen så är det 16 kvar. (Jo, vi behöver åtta timmars sömn!) 16 timmar att fördela alltså. Det är väldigt konkret. Har vi 16 timmar så har vi 16 timmar. Vill man jobba 12-13 av de så är det så klart fritt fram, men om inte så måste man alltså sätta gränsen tidigare. Det är inte svårare än så, jag lovar. 
Jag har bestämt mig för att mitt liv ska bestå av väldigt mycket mer än jobb, så jag jobbar numera åtta timmar om dagen i snitt. Missar jag någon timme på grund av sjukhusbesök etc. så tar jag igen det senare under dagen eller veckan, men aldrig mer än just bara den missade tiden. Och i värsta fall så tar jag inte igen den alls, om det inte är nödvändigt. Det är ju mitt eget företag, så jag har den friheten så klart (Och hade det inte varit mitt företag så hade jag haft måååånga inarbetade komptimmar), så länge det inte drabbar någon av mina kollegor. Jag tycker att det är viktigt att man är “kamratlig” och en bra kollega. Hur som helst – här är några konkreta grejer som jag har gjort för att få mer balans i livet:
  • Jag tränar styrketräning två gånger i veckan istället för tre eller fyra som tidigare, och då kör jag desto tyngre, och fler helkroppsövningar, vilket gör att resultaten faktiskt är bättre än någonsin. Men jag kör alltså väldigt fokuserat, väldigt tungt och så lite längre pass. Ett av dem kör jag mitt i veckan, tidig morgon, och ett av dem på helgen. 
  • Jag bokar bara in möten på förmiddagar! Innan hade jag ofta dötid mellan möten – som jag alltså spred ut över hela dagen – så jag hann sällan sätta mig in i saker ordentligt. Nu kör jag möten mer komprimerat på förmiddagen och annat jobb på eftermiddagen. Detta gör att jag i värsta fall – om det skulle behövas – kan jobba hemifrån med min lilla sjukling halva dagen och att jag får mer effektiv arbetstid på eftermiddagarna.
  • Jag går och lägger mig tidigt på kvällarna och ser till att få åtta timmars sömn. Nu blir inte min sömn alltid så sammanhängande, eftersom jag har ett barn som har diabetes, så för mig är det ännu viktigare att få mycket sömn.
  • Jag har slutat att göra två saker samtidigt eftersom det bara stressar mig onödigt mycket och eftersom det är lätt att det blir fel. Alltså jag kan fortfarande sitta halvt aktiv i ett möte samtidigt som jag svarar på ett mail OM det är en annan person som är ansvarig för mötet, men jag försöker mer och mer att inte handla samtidigt som jag pratar i telefon, ta ett möte i bilen på väg hem från jobbet och så vidare… Allt för att få ner den där aktiva och arbetande delen av mig.
  • Jag har lärt mig att säga nej, i alla fall för idag. Bara för att jag inte hinner idag så innebär inte det att livet är slut sen och att det inte blir gjort. Hinns det inte med idag så får det bli imorgon. Och alla möten behöver inte bokas in närmaste veckan, eller hur? Återigen; har vi 16 vakna timmar så har vi 16 vakna timmar, och det går liksom inte att trolla till sig fler. 
Egentligen, när man kokar ner det, så handlar det bara om en sak: Att komma till insikt med att det är JAG som bestämmer om jag vill ha balans eller inte i mitt liv, det är JAG som är den enda personen som kan sätta mina gränser och att det är JAG som bestämmer hur mycket jag vill jobba, sova, umgås med familj och vänner och så vidare. Och passar inte det liv som jag har så är det bara JAG som kan förändra det. Ingen annan. Det kan vara svårt – och det är det verkligen ibland (Herregud, jag kämpar för att få balans VARENDA dag) – men det är fortfarande bara JAG som kan göra någonting åt det, eller hur?
Hur är det för er? Känner ni att ni springer och stressar halvt ihjäl er? Eller har ni balans i livet? Om inte – vad är det som hindrar er att få det? ♡

Kommentera (32)

Kanelbullens dag

God morgon kompisar! Kommer ni ihåg att Alvin klagade på mig över att vi inte brukar fira viktiga högtidsdagar såsom Våffeldagen, Kanelbullens dag och såna dagar? Ja men jag har givetvis skärpt mig. Ibland… ?Igår var vi på utvecklingssamtal, jag och Alvin, och det gick så himla bra. Han är engagerad och duktig i skolan och när han fick svara på vad han känner att han behöver utveckla så sa han syslöjd! Haha… inte för att vill bli bättre utan för att han kände att han borde ha ett större intresse för det. (Han hatar syslöjd). Men när hans lärare förklarade att det inte riktigt var så hon hade tänkt när hon ställde frågan så svarade han istället att han skulle vilja utvecklas och utmanas i musik och idrott – hans favoritämnen. Jag letar faktiskt febrilt efter en gitarrlärare åt honom, för han älskar sång, dans och musik, och han måste få utvecklas inom det eftersom han så gärna vill det. Men det är svårt att hitta någon. Känner ni till någon som kan komma hem till folk (i Malmö) så säg gärna till!
Hur som helst så körde vi sen och handlade tretusen (kändes det som) ingredienser för att kunna göra kanelbullar. Jag fastnade för ett recept i Fridas bakblogg – dels för att hon verkar vara en erfaren kanelbullsbakare och dels för att hon förespråkar att man bara ska låta degen jäsa en (!) gång. Så bra! Speciellt när man bakar med barn. Jag följde alla hennes tips för att få saftigare bullar; dubbel sats av fyllningen, pensla med sockerlag istället för ägg, plastfolie istället för bakduk över bullarna när de skulle jäsa osv. Och de fick gott betyg av min egen lilla kanelbullsexpert. 
Så nu är vi redo att fira Kanelbullens dag idag. Ni då? 
PS. Funderar över om jag ska ta med några kanelbullar till kollegorna idag. Vem är jag? ?
 

Kommentera (16)

Svenskarna och internet 2018 – en sammanfattning kring sociala medier

Har ni sett att “Svenskarna och internet 2018” har kommit ut? Jag tycker att det är lika spännande varje år att titta på hur utvecklingen inom sociala medier går. Och om jag ska sammanfatta det som jag har fått med mig hittills så är det ingenting som direkt förvånar mig. Håller ni med? 
Här är några utdrag ur rapporten, samt mina egna kommentarer till:
“Facebook är det största sociala nätverket (76 %), Instagram nummer två (60 %) och Snapchat tredje störst (38 %). • Instagram växer mest med en ökning på 7 procentenheter, medan Facebooks tillväxt är 2 procentenheter.”
Ja, säga vad man vill. Facebook ÄR fortfarande störst – även om det skulle kunna förändras inom några år och även om vårt användande har förändrats (se nästa punkt).
“Facebook är populärast, men tvåan Instagram och trean Snapchat växer snabbare. Och det dagliga Facebook-användandet har stagnerat. Bland de yngre har det till och med blivit allt ovanligare att kolla Facebook varje dag. Av Facebook tjänster är det enbart Messenger som används i samma utsträckning som tidigare. Alla andra aktiviteter, såsom att delta i grupper och publicera inlägg, minskar. Med den här tillväxttakten skulle Instagram vara lika stort som Facebook om tre år.”
Det här är intressant! Speciellt för vårt jobb. Vi bryr oss inte om vilken kanal som är populär att hänga i utan jobbar med att skapa relationer i den kanal där kunderna, och de potentiella kunderna till våra kunder, hänger. Det här med att färre personer skriver inlägg, postar bilder, är med i grupper etc. på Facebook kan jag verkligen relatera till. Jag använder mest Facebook messenger. Hur gör ni? Postar ni ofta på Facebook? Scrollar ni mycket i flödet? Jag scrollar i första hand i Instagram Stories, i andra hand i Instagram-flödet och i tredje hand på Facebook. Och Snapchat använder jag när jag får privata grejer skickade till mig, vilket händer ofta. Jag scrollar aldrig i nåt flöde där däremot. 
“Användningen av Instagram ökar och det är nästan två tredjedelar (60 %) som använder tjänsten. Nära 2 av 5 (38 %) gör det dagligen. Instagram är ett av det sociala nätverket som växer snabbast.”
Jahapp. Ja men det är väl inte så mycket mer att säga om det här va? Det visste vi väl. Frågan som jag ställer mig nu är: Hur länge kommer “alla” vara där? Kommer kidsen lämna nu när även gammelmormor entrar scenen?
“Uppkopplade saker, såsom klockor, kylskåp och bilar finns i hemmet hos varannan svensk (50 %).”
Jag undrar om det är många som har kylskåp och annat uppkopplat egentligen..? ? För det är stor skillnad på att ha en klocka som är uppkopplad och ett online-kylskåp. Jag personligen har en klocka men skulle väääldigt gärna ha fler smarta prylar i hemmet. Har ni det?
“Twitter (22 %) och Linkedin (30 %) har stagnerat eller visar tecken på minskning.”
Twitter förvånar mig inte… men jag trodde faktiskt att LinkedIn skulle fortsätta att växa så sakteliga.
“Populära tjänster ökar betalningsviljan för innehåll”
Det här ÄLSKAR jag! Det vore ju grymt om vi går mot att vara mer villiga att betala för värdefullt innehåll, eller hur? Dels för att det då kommer att anses vara ett större värde för alla som faktiskt skapar bra innehåll och dels för att vi själva kommer att få ta del av bättre innehåll. Jag tycker att det är självklart att innehåll som är kvalitativt ska kosta. Så nej, jag blir inte irriterad när jag hamnar på “betalt innehåll” när jag klickar på en dagstidningslänk.
“7 av 10 använder internet för att arbeta hemifrån.” och “Hälften läser jobbmejl på semestern.”
Det här förvånar mig inte ett dugg, jag skulle dock tycka att det är riktigt kul om de här siffrorna så småningom börjar sjunka, eller hur?!
“Den genomsnittliga internetanvändaren nyttjar minst fem olika meddelandetjänster… Facebook Messenger (64 %) och WhatsApp (32 %) ökar, medan Skype minskar (48 %).”
Det här är inte särskilt förvånande om man tittar på sitt eget beteende. Det som jag tycker är intressant dock är hur företag försöker ta sig in i de privata konversationsplatserna med sina erbjudanden. Kommer det verkligen funka? Jag har svårt att tänka mig att vi kan skapa relation i meddelandetjänsterna, tror ni inte det?
En annan sak, som jag som entreprenör tycker är intressant, är det här – vad våra vanligaste dagliga aktiviteter på nätet är. Jag tänker att det är intressant utifrån företagande… Vad är det värt att satsa på? Vad gör folk på nätet liksom.
  
 
 Alla siffror och citat kommer från rapporten “Svenskarna och internet 2018″.
Fotograf: Elin Graf

Kommentera (0)

Vikten av att vara rak

God morgon! Jag försov mig idag! ?Jag går alltid upp 05,20 men tror faktiskt att jag helt enkelt hade glömt att ställa klockan. Ja ja, det jag missade var min lugna stund med meditation och att skriva. Första dagen sen första augusti som jag missar det. Men det är lugnt, sånt händer!
Hur som helst… igår kväll fick jag ett meddelande på LinkedIn, av den tjej som jag skulle träffa nu på förmiddagen och som eventuellt skulle praktisera hos oss i vår, där hon skrev att hon har fått en annan praktikplats som hon kommer ta men att hon jättegärna vill träffa mig ändå eftersom hon är nyfiken på Mama Said. Men så lät hon mig bestämma huruvida jag tyckte det var värt det eller inte nu när jag visste att hon ändå hade tackat ja till en annan praktikplats.
Och jag, som älskar när folk är raka och tydliga, blev väldigt glad över hennes öppenhet och över att hon la beslutet hos mig.
Jag har väldigt mycket att göra och undviker gärna möten som just nu ändå inte kommer att leda till någonting. Det är jättetrevligt att träffa nya människor och ibland kan det säkert, utan att man hade en aning om det innan, leda till någonting jättebra – men just nu väljer jag alltså att prioritera min tid. 
Så jag svarade “Tusen tack för att du hör av dig och berättar det! Jag hoppar gärna mötet då på grund av otroligt mycket att göra. Jag är dock fortfarande öppen för att träffa dig om det skulle vara så att något förändras och du ändå ev. har lust att göra din LIA hos oss. Hör av dig i såna fall :)” Typ så! 
Och konstaterar nu i efterhand att mitt intryck av den här tjejen nu har stärkts och att jag tycker att hon verkar vara en lojal, rak och respektfull person. Så små saker som kan tyckas vara obetydliga men som ändå får oss att tycka saker. I det här fallet något bra. Jag älskar folk som är raka och respektfulla. Heja henne!
Men nu ska jag heja iväg mig själv till att väcka barnen, äta frukost och sen köra ett pass med min PT, som varje onsdag. God morgon! ?

Kommentera (16)

Hej vad det går! (Och vart hittar jag snygga pyjamasbyxor?)

Jösses vad dagarna bara springer iväg! Jag har blivit så otroligt duktig på att vara effektiv och planera mina dagar väl så jag känner mig väldigt nöjd med det jag har hunnit utföra idag dock. Idag skulle jag egentligen ha spelat in en podd (tidigt i morse) men så avbokade han som jag skulle spela in med, på grund av sjukdom, vilket innebar att jag fick en och en halv timmes extra tid! Så himla bra! Så otroligt härligt att jag då hann göra klart en grej som har legat som ett stort ok på mina axlar, och som jag egentligen fasade för att jag skulle behöva göra en urtidig morgon senare i veckan. Det vill säga gå upp extra tidigt för att hinna med. Och jag gör ju helst inte det längre som ni vet. Men nu slipper jag alltså det.?
Däremot har jag och Linda spelat in ett avsnitt av “Vad fan håller jag på med?” och pratade om hur våra Instagramflöden ser ut (Vilken typ av bilder gillar vi? Och vilken typ av bilder gillar vi inte? Avsnittet kommer ut på torsdag som vanligt) och så har jag och Mandy haft telefonmöte med en kund. 
Eftersom jag har bestämt mig för att enbart boka möten på förmiddagar så hade jag hela eftermiddagen på mig att fixa med administration och sälj. Så skönt! Såna här dagar, då jag får mycket (som har hängt över mig) gjort, känner jag mig så nöjd. Och då är det extra härligt att komma hem till mina små kids och ha myskväll. Ikväll ska vi nämligen leka att det är fredag och kolla på Idol – förra veckans fredagsfinal. Mysigt ♡ Är ni också såna som slänger av er kläderna och sätter på er nåt skönt så fort ni kommer innanför dörren? Eller har ni på er samma kläder hela kvällen som ni har haft på dagen? Jag kan inte för mitt liv tänka mig att sitta i “vanliga” kläder i soffan utan är extremt bekväm av mig och går alltid omkring i några slags mjukis- eller pyjamaskläder. Hur gör ni? Och på tal om det så behöver jag lite nya myskläder nu i höst. Har ni tips på fina pyjamasbyxor så hojta gärna. Jag ramlade över de här på Instagram idag och tyckte att det var snygga… ändå tills jag insåg att det inte alls var pyjamas, utan vanliga byxor. Ja ja, shit happens!??‍♀️

Kommentera (64)

Ny struktur på mina utbildningar om sociala medier?

God morgon kära ni! Nu tänker jag att ni ska få hjälpa mig med lite produktutveckling… Hoppas det är okej? Jag ska fatta mig kort så att det inte blir så himlans trist för er.
Ni vet kanske att jag brukar utbilda företag i sociala medier? Vanligtvis så kör jag då en halvdags- eller heldagsutbildning, och då omfattar den själva kommunikationen i sociala medier (Hur pratar man för att nå ut? Vad är det som krävs? …och hur funkar algoritmerna? …och så vidare…) samt att jag går in specifikt på två eller tre olika kanaler – vanligtvis Facebook, Instagram och eventuellt även LinkedIn. Och den här utbildningen är extremt omfattande, och om jag själv får säga det (och det får jag ju??‍♀️), väldigt bra! Men… den ÄR som sagt väldigt omfattande och ibland undrar jag om jag inte istället borde dela upp det, och nischa varje utbildning mer. Vad tror ni om det? Istället för att en utbildning handlar om typ ALLT med sociala medier så kanske jag borde köra “Lär dig att jobba framgångsrikt på Instagram”, “Så här gör du rörligt material för sociala medier”,”Lär dig att jobba framgångsrikt på Facebook”, och “Så här gör du en egen podcast”… och så vidare.
Just podcastutbildningar har vi kört väldigt nischat och det har funkat utmärkt! Då är målet tydligt: När man kommer därifrån så ska man både veta vad för slags innehåll man ska ha i sin podcast samt kunna klippa den. 
Är det inte bättre att vara så nischad? Dels för att det är tydligare och lättare att sälja in (kanske?) och dels för att jag då kan ge deltagarna mer tid till att själva jobba under själva utbildningen. Nu, eftersom jag har så mycket att lära ut, så blir det väldigt lite “jobba själv”. Vad tror ni? Ofta är det när man testar själv som man lär sig. Och ofta är det bättre att grotta ner sig lite djupare i ett ämne. Eller?
 Ni får gääärna komma med feedback. Jag litar på er! ?
 

Kommentera (64)