Jag har alltid haft så svårt för att säga vilken favoritfärg jag har, vem som är min favvisartist, vart jag allra helst skulle bo i världen och så vidare… för jag har liksom varit rädd för att säga “fel”. Att jag skulle säga en favvisartist och sen komma på att det faktiskt finns nån bättre. Eller att jag skulle säga att jag älskar grönt, men så kommer jag på dagen efter att jag älskar turkos.
Och det där är ju hur dumt som helst. Jag älskar grönt (just precis den här stunden) och Veronica Maggio är min favvisartist, och om jag skulle välja ett ställe där jag skulle bo så skulle det (just nu) vara i ett hus med stora fönster ut mot havet.
Typ så här kanske.
Eller så här . Det är vilket som…
Men att det ska vara så svårt! Det är som att jag har trott att om jag säger någonting så är det liksom cementerat och att jag under inga som helst omständigheter får ändra mig.
“Mäh!! Du sa ju för några månader sen att du älskar grönt” skulle ju ingen säga när jag plötsligt säger att jag älskar turkos. Och vem bryr sig ens om någon skulle säga det? Ingen, eller hur!
Ja men ni hör ju… det är ju jättekonstigt att man jag ens funderar över det här. Det är väl bara att vara, tycka, vilja och önska PRECIS det jag vill IDAG, och sen inte fundera över ifall det kommer ändra sig. För jag får ju ändra mig. Hur ofta jag vill. Och jag har ju inte heller någon upplysningsplikt ifall jag skulle ändra mig. Det SPELAR JU INGEN ROLL, eller hur? Känner ni igen er? Något i alla fall? Snälla? Säg inte att det bara är jag som är så här 😉 Det här är ett av mina FAVVIScitat 2018:
Det kanske har något att göra med att vi har behovet av att identifiera oss som någon/med något. Resebloggaren Linda på Resa medvetet skrev just idag intressant om att identifiera sig med olika saker: http://resamedvetet.se/att-vara-en-resenar-om-identitet/
Så det handlar kanske inte bara om att "jag gillar turkost" utan mer "vem är jag när jag gillar turkost"? Eller typ "stämmer turkost överens med den jag är/identifierar mig som"? Och om jag skulle bestämma mig för att jag gillar turkost och ändrar mig i morgon – vem är jag då? Haha, okej vad flummigt det här blev nu, men det var något jag kom och tänka på… 🙂
Det är väl tur att allt man säger inte är gjutit i cement, utan att det är tillåtet att få ändra sig 🙂
Haha… ja det låter ju självklart men ändå så kan jag ha svårt för det ibland 🙂
Känner igen mig mycket, har fått sån beslutsångest senaste åren då det verkligen känns som att det man säger är ” ens slutgiltiga svar”. Men det är ju som du säger, man får ändra sig! Verkligen något jag ska tänka på under 2018 🙂