Jag blir galen! Förstår inte att det ska vara så svårt. Jag fick tag i neurokirurgen igår efter att ha väntat i snart en månad – Mio skulle få operationstid om några veckor, vi skulle bara vänta tills den där mätaren kom från Köpenhamn, och läkaren skulle först och främst kolla med Köpenhamn om han ens kunde låna den – och jag har egentligen inga problem med att det tar lite längre tid än väntat, det fattar jag. Sånt händer. Men det jag inte förstår är att när jag ringer dit och pratar med sköterskan så säger hon: Nej det är läkaren på barnavdelningen som ska hitta vårdplats, det är det det hänger på. Och det är det ju inte, jag vet ju det! Det hänger inte alls på henne. Vi hade ju ett möte allihop innan vi lämnade sjukhuset sist, och det sista hon (barnläkaren) sa var att “Jag bokar in en telefontid om en månad eller så bara för att se att det inte faller mellan stolarna igen.” Och det är precis vad det har gjort. Igen. När vi låg inne den där veckan så var inget förberett – det hade fallit mellan stolarna – och nu… samma sak igen. Nu har vi alltså gått fyra veckor och väntat på… ingenting… Neurokirurgen har inte, som han lovade, kollat med Köpenhamn. Ingen har alltså gjort någonting. Och tiden bara går. Jag blir galen! Jag hatar deras sätt att kommunicera. Eller inte kommunicera.
Ett steg upp och två tillbaks…