Vet ni vad jag ska göra ikväll? Ja det låter kanske inte som något storslaget, men för mig – som har varit så dålig på en sak de senaste åren – så är det det. Jag har väldigt hektiska veckor (som alla föräldrar gissar jag?), med företagande, barn och deras aktiviteter, besök hos läkare med Mio, träning etc… och jag är dessutom en väldigt social person. Jag älskar att träffa och prata med människor, och det gör jag också väldigt mycket under vardagarna. Och sen, i takt med att barnen bara blir större och större, så värdesätter jag tiden med dem mer och mer. Ja, eftersom det inte är självklart att de vill umgås med mig hela tiden. Så när helgen kommer vill jag bara få det lite tyst, och så vill jag hänga kvalitativt med barnen. Utan att stressa iväg till fotbollsmatcher eller “Mamma ska bara…” Ja men ni fattar!?
Så jag bjuder typ ALDRIG hem folk, eftersom jag på nåt sätt är “snål” med min energi då när helgen kommer. Jag tänker att jag dels är så dålig på att laga mat (har i alla fall dåligt självförtroende på den fronten) och dels att jag behöver lugnet. Att jag inte har lust att lägga hela lördagen på förberedelser och hela söndagen på att vara trött. Men så insåg jag häromdagen att det är dåligt att tänka så… Livet kan ju inte gå ut på att “få ihop det” och sen vila däremellan – på helgerna. Usch, det där lät tragiskt, det är det verkligen inte. Jag mår ju väldigt bra av det här, men inser samtidigt att jag borde umgås mer med mina vänner. Så… nu ska jag äntligen komma fram till det jag ska säga… jag bestämde mig för att messa en av mina barndomsvänner – Annica – och fråga om hon vill komma hit i helgen och bara hänga en kväll. Typ äta pizza och leka med tarotkort eller nåt. Det behöver inte vara så stort och svårt – särskilt inte när man bjuder hem en barndomsvän. Hon känner MIG, och vi behöver alltså inte sitta och prata jobb och prestationer vilket är något som jag inte är så förtjust i. Vi kan bara vara vi, som de vi är, och det älskar jag. Och framförallt så älskar jag att umgås med de som betyder mycket. Vi är ett gäng på 5 personer som har känt varandra sen vi var små, och som fortfarande är väldigt, väldigt nära trots att det ibland kan gå lång tid mellan gångerna. Vi catchar upp direkt och känner varandra utan och innan. Vi har liksom växt upp ihop och jag har, på ett eller annat sätt, mer eller mindre bott med varenda en av dem – i olika omgångar. Ja men det här med barndomsvänner, det är bannemej en av de grejerna som jag värdesätter mycket. Så jag vill börja ta vara på det mer. Så ikväll blir det alltså fredagsmys med barnen OCH med Annica. ♡
