God kväll på er! Nu har vi pratat tillräckligt mycket, både här i bloggen och IRL, om huruvida vi människor gillar perfekta Instagramflöden eller ej. I alla fall tillräckligt mycket för att jag ska kunna dra en slutsats. Ok, är ni med?
När Loppi var nere förra veckan så pratade de om att folk, enligt undersökningar, är trötta på alltför redigerade och perfekta Instagramflöden, och då började jag tänka efter. Är det verkligen så att vi är trötta på det eller är det bara så vi svarar i undersökningar? För vem säger “Jag vill följa ett oäkta och ogenuint konto med snygga bilder”? Vi tror ju inte att det är det vi vill följa, eller hur? Och samtidigt, som Elin sa, så skulle vi – om vi nu bara gillar att följa det som är “on the go” och operfekt – bara följt våra vänner. Eller hur!?
Jag tänkte också på den här trenden med att vi opererar oss och fixar oss för att se naturligt vackra ut nuförtiden, att jämföras med förr då det verkligen syntes att folk var opererade och fixade. Det är en lite farlig trend, eftersom det ställer orimliga krav på framförallt unga tjejer. Hur kan alla vara så perfekta liksom?
Och jag tror att det är exakt samma sak på Instagram; vi vill ha det som ser äkta och genuint ut, men det ska fortfarande vara snyggt och enhetligt. Med andra ord så kräver vi kvalitet och perfektion på precis samma sätt som tidigare, men med den skillnaden att det måste kännas mer personligt och unikt. Det räcker inte längre att ens inredningskonto är vitt, svart och avskalat. Förstår ni hur jag menar? Jag tror alltså att det är ännu viktigare nu att vi har en plan, en strategi, för hur våra bilder ska se ut – och att folk gillar när det ligger tid och tankeverksamhet bakom – men att det gärna får vara “on the go”-bilder som känns lite lagom operfekta ändå. Hmm, låter det förvirrat? Eller är ni med på vad jag menar? Håller ni med? Hit me med era tankar! ?
Fotograf: Världens bästa Elin