alexandrabylund

Entreprenörskap

En härlig dag – fast med en grå gammal disktrasa över

Av Alexandra Bylund / 23 augusti 2018, 05:20

God morgon! Med risk för att låta klämkäckt peppig nu så måste jag ändå säga att jag älskar min vardag, både jobbet och fritiden. Jag har världens bästa jobb, som jag ju har skapat själv, och jag har världens gosigaste små barn och de allra finaste vännerna. Det mesta är ju bara tippetopp-bra! Förutom en sak… och det är så klart Mios sjukdomar. Att han aldrig ska få må bra, mitt lilla hjärta?❤️
Igår var egentligen en toppendag på alla sätt, men så hade den en sorgekant runt sig eftersom Mio just nu mår väldigt dåligt. Han har mer eller mindre legat i sängen i tre dagar stackarn och som tur är så fick vi snabbt tid hos en av hans läkare (Ja för när man har fler diagnoser så har man ju heeelt olika läkare till de olika sjukdomarna, och problemet är att vi själva sällan vet vad som tillhör vad. Hur ska vi veta det liksom?) så vi ska dit nu kl 8 på morgonen. 
Men i övrigt så var dagen alldeles perfekt. Den började med att vi, jag och Johanna, jobbade hos våra kunder. Det gör vi varje förmiddag. Och sen promenerade vi till kontoret för att luncha med Mandy. På eftermiddagen klipptes det poddar, jag gjorde annonser, vi hade telefonmöte, det klipptes videos och så vidare. 
Sen kom vi till den där härliga frihetsdelen av dagen. Den som jag älskar! Eftersom jag har barnen väldigt mycket så är det en alldeles extra härlig känsla när jag är barnledig och inte har några planer. Jag promenerade en bit när jag skulle hem, det var ju så varmt och skönt, och tog sen bussen. 
På vägen hem stack jag in på Seven Eleven och köpte en sallad. Thank god för den smidigheten. #ungkarl
Även om jag är lat när det kommer till matlagning så gillar jag dock att duka ordentligt… eller ordentligt och ordentligt, det enda ordentliga är väl att jag alltid lyxar till det med servetter ?
Fick med mig en Metro från bussen och läste den medan jag åt…
Lyxade till det ännu mer med efterrätt också. Mums.
Såg spår av Mio… För er som inte har koll på diabetes så förstår ni nog inte så mycket, men vi har fört dagbok i tre dagar för att räkna kolhydrater och hålla koll på insulindoser.
Så fort jag kommer hem SLÄNGER jag av mig kläderna (men passade på att ta en bild på mig själv när jag fortfarande var anständigt klädd innan jag gjorde det igår)…

… för helt ärligt – HUR SITTER MAN I EN SOFFA OCH MYSER NER SIG OM MAN HAR JEANS? VEM är det som gör det? Haha… jag dömer ingen – innerst inne önskar jag nog att jag hade kunnat sitta där och vara lite snygg i vanliga kläder, men det går inte. Jag måste ha nåt skönt på mig. Annars sitter jag typ så här… som att jag har en pinne i ryggen. 
Men det gjorde jag alltså inte igår. Heller. Jag hoppade snabbt i mjukisar och satte mig skööönt i soffan. Enda (stora) felet med dagen, som också gör att jag inte har den där lyckan i mig som jag skulle vilja ha, är förstås Mio. Min älskade lille kille ❤️

Kommentera (0)
Lite av varje

Jag älskar att känna mig stark!

Av Alexandra Bylund / 22 augusti 2018, 16:56

En gång i veckan kör jag träningspass med min PT på morgonen och även om jag, när jag vaknar, först tycker att dt är en urdålig idé att gå och lyfta tunga vikter så är jag lika nöjd och glad varje gång jag har varit där. Det ÄR verkligen en fysisk lyckokänsla att träna, så jag har lärt mig att liksom bara gilla läget och invänta att endorfinerna ska kicka in. Jag vet att hur osugen jag än är så KOMMER det att bli bättre, och jag kommer vara så jäkla lycklig, efter träningspasset.
Just nu ligger jag lite back, efter sommarens slarv, men so what?!?! Vem bryr sig om jag klarar 5 eller 8 reps på just en vikt? Det är klart att jag blir lite extra glad när jag märker att jag blir starkare och starkare, men jag tycker också att det är såå värt att kunna slappna av när man är ledig och bortrest som jag var i somras. Så då är det värt att det tar en månad att komma tillbaka till samma vikter som innan. Huvudsaken är ju att jag håller igång kroppen och motverkar det förfall som den utsätts för när jag sitter framför datorn hela dagarna, eller hur? ? Och sen ska jag inte sticka under stol med att jag älskar känslan av att känna mig stark ? Tror att det är världens bästa känsla! Speciellt för oss tjejer som normalt lever under en sån jäkla kroppshetspress. På gymmet, där man ska lyfta tunga saker, handlar det om att man måste äta och sova för att kunna prestera. Där funkar det inte med enbart salladsblad och broccoli. Och jag älskar det!
 

Kommentera (15)
Entreprenörskap

Morgonmöte VARJE dag och snart val! Gå och rösta med dig!

Av Alexandra Bylund / 22 augusti 2018, 05:30

God morgon! Ni vet väl vid det här laget att jag nu ända fram till valet jobbar heltid med vår kund som alltså är ett politiskt parti? I alla fall, det innebär att vi har morgonmöte varje morgon klockan halv nio. För mig som är van att vara på kontoret klockan 8 så känns det alldeles perfekt. Jag känner inte att jag är låst och har en exakt tid att passa för jag är ju ändå igång och iväg så tidigt. Men det jag funderar på är det här med att ha morgonmöte varje dag. Sån himla bra grej när man är i en väldigt hektisk och föränderlig period. Och det får man ju minst sagt säga att vi är nu när det är val om några veckor.
Numera har jag alltid Johanna vid min sida, vilket är urhärligt! Inte bara för att hon är en grym kollega utan också för att Mama Said och mitt jobb med att sälja inte behöver stå stilla bara för att jag är upptagen. Fint!
Men till nåt annat nu… Har ni bestämt er för vem ni ska rösta på? Jag har inte riktigt bestämt mig (Visste ni att en tredjedel bestämmer sig nu de sista veckorna??!) än men vet i alla fall att Sverigedemokraternas politik skrämmer livet ur mig. Inte bara att de har en migrationspolitik som är skrämmande (Det är inte så bara egentligen men den frågan tycker jag känns uppenbar hos alla som har minsta lilla empati i kroppen), det är också det här med deras syn på kvinnor och kvinnors rätt. Och att de totalt ignorerar miljön och klimatet. Det känns som en upprepning av Trump och som att om vi skulle vara styrda av Sverigedemokraterna så skulle vi leva i en Handmaid's tale-värld.  Ruggigt! Läskigt! 
Det finns ingenting annat som skrämmer mig direkt. De andra partierna, vilket man än väljer att rösta på, känns inte onda – även om det finns mycket som jag inte håller med om. 
Men… en sak som jag i alla fall vill säga med det här inlägget är att det är din f-bannade skyldighet (Ooops, sorry?) att gå och rösta den 9 september! Låt för guds skull inte din röst gå åt spillo utan gör ett aktivt val. Och jag veet att politik kan kännas urtrist och torrt, men se det inte som politik utan istället att du får chans att påverka hur du vill leva ditt liv. Mitt tips, om du känner att du har noll koll, är att gå in på alla partiers hemsidor och läsa på. Alla har en kort sammanfattning över vad deras politik innebär och du kan snabbt bilda dig en uppfattning. Och ja, de skriver på ett begripligt språk så att vi alla kan fatta det mesta av det ?
 
 

Kommentera (15)
Lite av varje

Skärpning!

Av Alexandra Bylund / 21 augusti 2018, 17:17

Jag har funderat rätt mycket på en sak nu när vi jobbar en del med politik och bland annat sitter och svarar på kommentarer i ett politiskt Facebookflöde: VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VUXNA MÄNNISKOR SOM INTE KAN ACCEPTERA ANDRAS ÅSIKTER? 
Herregud, det trycks ner, sätts dit, pratas om vänsterfittor (förlåt, men det är ju tydligen det språket vi vuxna människor kör!?!) höger-överklass-jävlar etc. Jag FATTAR inte? Ja alltså detta är inte just på deras FB-sida utan liksom så allmänt vedertaget. Det är liksom ok att bara vräka ur sig skit över andra människor. HUR ska vi få våra barn att agera snällt och vettigt mot varandra, både irl och på nätet, när vi vuxna håller på så mot varandra för att vi har olika åsikter? Jag fattar verkligen inte?!?! Snacka om icke-inkluderande. “Tycker du inte som jag så är du inte vatten värd!” Skäms! Tänk på våra barn och föregå med gott exempel för sjutton. Puh! Ja men alltså är det någonting som kan få mig arg så är det när man har ett icke-inkluderande och icke-accepterande sätt. Bara för att jag har en stark övertygelse om någonting så behöver det inte betyda att jag har rätt, eller hur? Och bara för att jag är extremt rädd för SD's politik så behöver inte det innebära att jag ska få ösa skit över en person. En människa. Jag borde ta diskussionen istället om jag har någonting som trycker mig eller skrämmer mig, eller hur? Hur ska vi annars få rasister, som uppenbarligen är rädda för det som är främmande, att inte hata och ösa skit? Hur ska vi få de att vara nyfikna och faktiskt prata? Ja men vi ska inte hålla på med hat! För det är ju så krig startas, har ni tänkt på det? En hatar, den andra hatar tillbaka, den första hatar ännu mer och den andra hatar också tillbaka ännu mer. Sen är det igång…
Samma sak är det när det gäller alla dessa drev som plötsligt ploppar upp överallt. HERREGUD! Ja, det ÄR fel att säga vissa ord, det är det verkligen, men det är också fel att hata att folk gör fel, och gå till angrepp. Det första felet bryter en regel och det andra en annan. När någon gör fel eller tycker olika – då borde vi väl för tusan PRATA med den personen – hur ska vi annars få våra barn att göra det på skolgården eller på nätet? Jag förstår verkligen inte. Hat är ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG ok utan det sitter i en själv och kan inte skyllas över på andra.
Peace✌️
 

Kommentera (15)
Entreprenörskap

Nu drar vardagen igång på riktigt!

Av Alexandra Bylund / 21 augusti 2018, 05:30

Heeej, igår var det första dagen tillbaka på jobbet för Mandy. Så kul att ha henne tillbaka. Vi har inte setts sen typ innan min semester. Eller jo, vi hade en snabb reunion där men sen gick ju hon på semester två dagar efter att jag kom tillbaka. Så nu, efter att ha haft två veckor själv (tillsammans med vår nya kollega Johanna så klart) med Anni, så är det dags för tre veckor med Mandy. Det känns så konstigt att vi är så få på kontoret… 
… och även om det var superkul att träffa Mandy igen så kommer det bli ännu roligare sen när alla är samlade.
Igår fick jag känna på den riktiga vardagen med trötta barn som ska upp tidigt (Mio var tyvärr sjuk och kunde inte gå till skolan. Låt oss hålla tummarna väldigt hårt för att det är hans magsjuka från i helgen som spökade. Det verkade nästan som det eftersom han inte var dålig på samma sätt som han brukar vara. Vi får se nu när jag väcker honom…), möten, mail och möten igen. Och sen så åkte jag hem ganska tidigt för att hinna fixa något superdupersnabbt att äta till barnen innan Alvin skulle på fotboll. En annan förälder körde dit, och sen så hämtade jag.
Det finns nog ingen som är så snabb som jag, men igår lyckades jag inte… Maten blev klar preciiis sju minuter innan Alvin skulle gå, så när jag upptäckte det så fixade jag istället en köttbullemacka. Så störigt. Jag hatar när barnen inte äter ordentlig mat.
Fast så himla ordentlig var den kanske inte egentligen… jag var tvungen att fixa något snabbt och hade inte tid till annat än sojanuggets och makaroner. Luxury life of vardag??‍♀️
Sen slängde jag, som ALLTID, av mig mina byxor. Jag går ALDRIG i byxor hemma utan byter alltid om till shorts eller nån form av pyjamasbyxor. Jag har både finare, ni vet såna där i nåt slags sidenkvalitet, och såna här i bomull som egentligen är de allra skönaste. 
Och det är huvudsaken. Att de är sköna ?

 
Just det… jag glömde ju nästan… klart att jag körde min morgonmeditation först. Jag var så sjuuukt osugen på det men har fått till rutinen nu och bara gör det. Tankarna svävade omkring lite överallt men så blir det ju ibland. Strunt samma, bara jag gör det så tror jag att det gör gott för mig.
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Vem är du i Sociala medier?

Av Alexandra Bylund / 20 augusti 2018, 17:31

Jag har funderat på en sak när det gäller hur vi agerar i sociala medier. Vissa kommenterar aldrig och har svårt för att ens ge ifrån sig en like. Varje grej man gör syns ju, jag vet inte om det är det man tänker på eller om man bara inte tycker att någonting är bra. Eller? Ni som aldrig lämnar avtryck på Instagram och Facebook (I bloggar är det lite annorlunda för där är steget större, det vet jag) vad är det som gör att ni kommenterar eller likear när ni väl gör det? Eller snarare – vad är det som gör att ni inte gör det?
Jag likear alla vänner. Typ alltid. Och det gör jag för att jag gillar dem, inte för att jag just värderar den bilden. Sen likear jag sånt som berör på ett eller annat sätt, snygga bilder, eller folk som jag vill ska finnas kvar i mitt flöde. Ja men jag skulle säga att jag är generös med likes – mest för att jag tycker att den som postar är generös som delar med sig. Typ. Jag ser ingen anledning att “snåla” eller vara “snobbig” i mitt likeande. Jag gillar att uppmuntra och gör mer än gärna det i form av ett dubbelklick. Det är ju så enkelt. Ja men ibland genom att kommentera också så klart. Men nog om mig nu, nu undrar jag: Vem är ni i sociala medier? Likear ni hej vilt eller är ni “snåla”? Likear ni alla era vänner oavsett bild? Kommenterar ni? Och… om ni är typen som nästan aldrig likear eller kommenterar – vad är det som hindrar er? Jag lägger ingen värdering i det utan undrar verkligen bara. Haha…. kul att jag ber er som inte brukar likea och kommentera att nu göra just det. ? 
Jag och Anni har pratat en del om det här och hon tänker att det är en ålderssak… att folk i 25-årsåldern inte likear lika mycket, men jag tycker inte alls att det stämmer när jag tittar mig omkring i mitt nätverk. Vad tror ni??
 
 

Kommentera (106)
Lite av varje

Söndagsmys utan planer och hets

Av Alexandra Bylund / 20 augusti 2018, 05:30

Åh vad jag älskar söndagar! Jag tror att det är för att det är en sån kravlös dag, och nu när sommaren är över så  känner jag mig inte heller “tvingad” att gå ut på stranden hela dagen för att ta vara på det fina vädret. Jag älskar att gå omkring hemma och pyssla, tvätta, kanske jobba med nåt roligt projekt, rensa i garderoben, mysa med barnen och bara ha mig. Planlöst och kravlöst.
Igår var det en sån dag då jag hann tvätta allt som låg i högar, bädda rent i alla sängar, förbereda lite mat till veckan, äta i lugn och ro med barnen, städa och småplocka lite här och där… och allt detta i lugn och ro. Ja jag jobbade två timmar också. 
Dagen började med att jag, som vanligt, körde morgonmeditation med min Mindfulnessapp. Jag körde tio minuter och skrev sen i tio. Älskar den här rutinen. Så jäkla bra! 
Sen lyssnade jag på poddar och gick omkring och pysslade här hemma medan barnen låg och sov. Mio har varit uppe halva natten och varit dålig i magen så han sov ända till halv tolv. Han var så duktig inatt stackarn♡ Problemet, när man är diabetiker, är att magsjuka är ingen hit… Vi trodde att han skulle bli jättelåg men istället så vaknade han på 21,9 (!) (Man ska ha mellan 4-6) i blodsocker, och även en del ketoner. Ketoner är sånt som man bara mäter när man är väldigt hög. Har man ketoner så betyder det att blodet har blivit förgiftat. Från 0,6 och uppåt tror jag att man måste åka in, men Mio hade 0,5 så han klarade sig. Och nu får vi hålla koll under dagen. Ketonförgiftning kan vara livshotande så det är supersuperviktigt att ha koll!
Hur som helst… när Mio precis hade ätit sin frukost så var det typ dags för lunch för mig och Alvin. Vi var helt i ofas hela dagen…
Alvin fick äta upp gårdagens pizza och jag gjorde en sallad. Alvin fullkomligt ÄLSKAR Grandiosas tjocka (frys)pizza med tomat, ost och skinka och tycker att det är livets rätt.
Sen kom den här lilla godbiten som sagt upp, och han fungerar precis som jag – älskar alltså när det är kravlöst och planlöst. Ja det gör väl i och för sig Alvin också. Haha… vi är nog likadana alla tre faktiskt. Men sen älskar vi också att hitta på saker – bara vi får tid till att vara hemma utan planer också.
Det var en riktigt skön söndag och jag hann till och med börja skriva lite på det som jag tror ska bli min inspirationsföreläsning. Det är uppbyggt kring tre eller fyra stories… Ja men ni kommer få hänga med längs vägen så klart…
Men nä hörni, nu är det dags att kicka igång den här dagen. Nu kör vi ny vecka ?

Kommentera (30)
Entreprenörskap

Vad händer med bloggen nu då?

Av Alexandra Bylund / 19 augusti 2018, 17:13

För ett tag sen så pratade vi om innehållet i min blogg. Flera av er undrade vart barnen hade tagit vägen. Varför fick de aldrig vara med i bloggen längre? Och varför är det så mycket (enbart) skrivande om mitt entreprenörskap och sociala medier? Och så var det andra som tyckte att det var ju alldeles toppen att jag bara skrev om
entreprenörskap och sociala medier numera. Haha, ja men det är fint att ni tycker olika ♡
Och jag märker att jag har två väldigt starka (olika) gäng; ett som gillar att följa allt om entreprenörskap och sociala medier och ett annat som vill följa mig och barnen. Och jag sa ju att jag skulle ta mig en funderare och återkomma med hur jag ska göra. För det ÄR svårt (i alla fall för mig) att bestämma sig för vad som ska få vara med i bloggen.
För som ni säkert förstår så är det bara en bråkdel av livet som ryms här. Det finns dagar då allt går och h-vete och livet känns rätt pissigt, och så finns det andra dagar då det händer något svinskoj och jag springer omkring som på moln, eller dagar då jag bråkar med barnen och känner mig som den mest urvattnade, stressade och tråkiga mamman… utan att det nämns här i bloggen. Ja för det hade blivit väldigt jobbigt för er att läsa om jag dokumenterade allt. Det är en vanlig missuppfattning – att en bloggare dokumenterar allt. Det gör vi inte. Det skulle aldrig funka, utan vi väljer ut vissa delar av livet.
Och i mitt fall så tycker jag att det är så svårt att välja vilka delar som ska få vara med. Jag vill inte förstöra varenda litet tillfälle med barnen genom att slänga fram kameran och dokumentera, men samtidigt så får de så klart vara med om de vill och om det tillför någonting. Och det har jag förstått att det gör, i alla fall för vissa av er. ?
Sen… när jag själv funderar på vilka bloggar jag följer, så är det enbart såna där man får lära känna personen bakom och där det finns någon slags följetong. Och det även om det också dyker upp mer innehållsrika inlägg om specifika ämnen.
Så… trumvirvel nu då?…
…det jag har kommit fram till (Sjukt spännande det här va? ?) är att min blogg ska vara som “En entreprenör och mammas dagbok” (Gud vad klyschigt det lät) med en blandning av företagande, vardagsinlägg från kontoret, vardagsinlägg hemifrån (men inte som i att jag kommer att dokumentera middagar och exakt vad vi gör varenda dag och så, utan mer utifrån mig och även hur barnen mår så klart. Det är oundvikligt eftersom sjukdom tyvärr är en så stor del av vårt liv), sociala medier och kommunikation (som ju är mitt jobb) och balans i livet (jobb vs. fritid) eftersom det numera är en stor bit för mig. (Jag jobbar ju på det även om jag är lååångt ifrån perfekt…)
Så… jag ser framför mig inlägg från en dag på kontoret, inlägg om hur det går för Mio, inlägg om sociala medier och kommunikation, inlägg med insikter om gud-vet-vad, inlägg om prissättning, nya idéer eller funderingar kring affärsplaner, processbeskrivningar och liknande. Ja men lite som nu de senaste veckorna. Men med en tydlig förändring i att det får rymmas lite mer vardag och tankar kring den. Men utan att jag för den sakens skull tappar sociala medier och entreprenörskap. Ja men som en entreprenör (inom kommunikation och sociala medier! och mammas dagbok som sagt! Är ni med? Låter det bra? För mig känns det alldeles perfekt. Jag skriver om allt som jag tycker är kul i mitt jobb, väver in lite vardag och får därmed en fin kontakt med er. För det saknar jag när jag bara skriver om sociala medier och entreprenörskapet. Er! ♡ Puss!
 
 

Kommentera (90)
Entreprenörskap

Jag ska börja inspirationsföreläsa!

Av Alexandra Bylund / 19 augusti 2018, 06:14

Hörni, igår hade jag ett samtal med min vän Kristina, och av en händelse så “råkade” vi börja prata om hösten och mina satsningar. Jag har funderat mycket under sommaren och har en hel del idéer som jag eventuellt vill sätta igång, men så vill jag ju som sagt fokusera och köra all in helhjärtat om jag ger mig in i nåt. Jag vill verkligen inte starta ett projekt som jag inte kan lägga min själ i. Och så måste det dessutom vara nånting som genererar i intäkter. Jag skulle helst ha lön därifrån snarare än från Mama Said, även om mitt fokus ligger på Mama Said-driften så klart. 
I alla fall… genom uteslutningsmetoden, och mätning av pirr i magen, så kom vi fram till vad jag ska göra! ? Och nu när det är bestämt så känns det så himla självklart. Jag ska föreläsa! Och då menar jag inte om sociala medier och entreprenörskap – det betalar för det första inte så bra och sen så finns det inte obegränsat med tillställningar där det passar – utan snarare inspirationsföreläsa! Så kul, eller hur? Jag har alltid tänkt att Vad tusan skulle jag säga då?? Jag kan väl inte inspirationsföreläsa?! Jag gillar inte när det blir för peppigt i stil med “You can do it!?” och sånt, så vad skulle jag säga då? Visst, det finns säkert stories att berätta men vad skulle själva poängen och den röda tråden vara? Vad skulle publiken få med sig? Ja men typ så har jag tänkt. Så vi började dissikera mina argument och kom fram till (mycket tack vare Kristina) vilka stories jag ska berätta, vad den röda tråden ska vara samt vad folk ska få med sig. Och det blir ju så bra! Jag HAR ju bra stories att berätta. Det kommer bli skrattigt, gråtigt, wow'igt, djupt, lättsamt och kul. 
Och det här passar finfint att kombinera med Mama Said och bloggen, så det känns klockrent, och jag är säker på att om jag verkligen, verkligen vill så kommer jag kunna göra det bra. Tror ni inte det? Nu har jag preciiis kläckt den här idén, så ni är med i mina allra första tankar. Jag behöver alltid ett par dagar (och nätter) på mig för att bestämma mig för huruvida jag ska gå vidare med en idé eller inte, men om jag ska låta pirret i magen avgöra så tror jag verkligen att jag kommer att göra det här. 
Och i såna fall så skriver jag ihop mina stories, paketererar det snyggt, skriver ihop vad det är för slags föreläsning så att folk kan läsa och boka, gör layout och en bokningssida, lägger ut en annons på Facebook och börjar sälja in det. Sen, medan folk rusar och köper biljetter…?, så tränar jag. Bra va? Tänker att mitten av november känns som ett bra tillfälle. Jag vet vilken lokal jag vill ha, men det återkommer jag till när det är bokat och klart.
PS. Och OM det nu skulle visa sig att jag om några dagar känner att Nää, det här var nog ändå ingen bra grej, ja men då ska jag tala om det för er, så att ni inte rusar iväg och letar efter biljetter ?

Kommentera (45)
Instagram Masterplan

Av Alexandra Bylund / 18 augusti 2018, 08:12

Coaching — För att du ska lyckas på Instagram!

Känner du att du har fastnat när det gäller Instagram? Tycker du att det är svårt att växa där och känner dig frustrerade över algoritmerna? Kanske du lägger ner många timmar i veckan men ändå inte ser resultat? Instagram är ett bra socialt media att använda för att nå ut till följare och potentiella kunder på, men konkurrensen är hård och idag räcker det inte att lägga ut en snygg bild för att väcka engagemang och på så sätt växa. Lösningen? En Instagram Masterplan. ??‍♀️

Vad är Instagram Masterplan?

En Instagram Masterplan är en plan som du, efter att jag har tagit en titt på ditt Instagram-konto, får av mig. Jag har många års erfarenhet av att hjälpa kunder med deras sociala kanaler och kan lätt, med ögon utifrån, se vad som eventuellt saknas, vad som kan göras bättre samt komma med konkreta tips på hur du bör tänka framåt. Du får planen levererad muntligt, det vill säga via telefon.

Läs mer, och beställ, Instagram Masterplan här!

Kommentera (0)