alexandrabylund

Entreprenörskap

Idag ska jag skriva bok igen – dag fem

Av Alexandra Bylund / 20 februari 2018, 06:34

God morgon! Gäsp, idag är jag trött alltså. Natten var hemsk. Vid 02,30 väckte Mio mig och sa att han var låg. Jag brukar ju ha alarmet ställ på klockan tre men tur att han vaknade innan nu ju eftersom han var låg. Han vaknar vanligtvis inte av det, utan nu var det för att han var kissnödig. Hur som helst, detta innebar att jag var vaken 02,30-04,30. Ni vet när man precis hinner somna om ett par minuter och så ringer klockan. Precis så var det hela tiden under de där timmarna. Jag var nämligen tvungen att gå upp flera gånger och checka hans blodsocker. Jag FÖRSTÅR numera att man kan använda sömn, eller snarare bristen på sömn, som tortyrform.
Tänk om han kunde ha Freestyle libre – den där lilla knappen som man har på armen och som man kan checka blodsockret med på en sekund. Så mycket enklare det hade varit på nätterna då, även om jag hade varit tvungen att gå upp och kravla mig in till hans rum förstås. Men väl där hade det gått på en sekund. Men det funkar inte på grund av eksem.
Men hur som helst…. Idag är det dags att skriva bok igen! Jippi!
Jag ska bara ha ett möte på kontoret nu klockan åtta, och sen kör jag igång. Ja har inte bestämt mig än för vart jag ska sitta dock. Tanken är att jag idag ska renskriva och flytta om stycken och meningar så att så många kapitel som möjligt känns “perfekta” enligt mig själv.
Sen är det dags att få lite feedback från mina kollegor innan jag skickar in ett kapitel till några förlag.
Jag pratade med ett förlag i höstas men har inget kontrakt än, men nu är det dags tänker jag. Wish me good luck!
 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

En mötesrik måndag och en helomvändning som skapade lite kaos

Av Alexandra Bylund / 19 februari 2018, 20:31

Det här inlägget är sponsrat av Mama Said Media.
God kväll kära vänner! Idag har det, som vanligt på måndagar, varit en ganska mötesrik dag. Dagen började med att jag åkte till ICA Maxi och handlade – det var nämligen min tur att bjuda på frukost på morgonmötet.
Och på tal om ICA Maxi och frukost – det där brödet som ni ser där, det är ett potatisbröd som är ett av de godaste bröd jag har ätit. Jag tror att det ligger näst efter världens godaste bröd, som är sesaminklädda “ringar”, som jag åt dagligen när jag bodde på Naxos. 
Anni är den som håller i måndagsmötena, och som jag har sagt tidigare så går vi igenom kund för kund. Ofta tar det två och en halv timme, men det är det värt eftersom hela veckan liksom är satt sen.
Ännu lyxigare än det där potatisbrödet är Annis mango som är hitforslad by hand ända från Kenya. Hennes kille var precis där och tog hem en massa frukt och avokados i väskan. Herregud vad frukt är gott i såna där varma länder. Om jag hade bott där, eller i Thailand, så hade jag kunnat leva på bara frukt tror jag. Kanske lite ensidigt, men sån är jag. Jag går all in för saker ?
Sen hade vi telefonmöte, jag, Sanna och Amanda.
Amanda är med som åhörare nu inför att hon ska ta över Sannas kund när hon ska vara mammaledig. Oklart vad hon behövde ett stycke plastgräs i knäet till.
Mötet höll på i en halvtimme, och sen var det redan dags för lunch. Ibland är det bättre att bara köra på med lunch direkt, fast man knappt har hunnit bli hungrig efter långfrukost. Jag gör allt vad jag kan för att effektivisera, och jag har lärt mig att de där små kvartarna eller halvtimmarna hit och dit inte är så mycket värda eftersom man ändå inte hinner sätta sig in i nånting, så det är lika bra att försöka komprimera det. 
Efter lunchen hade jag möte med en potentiell kund. En kund som vi hade tyckt att det var sååå kul att jobba med. Målgrupp: 13-18-åringar. Kul va? Jag kan timanställa Mio ju ♡ Och nej, det är inte typiska barnprodukter, utan något mycket större och “viktigare”. Jag lovar att berätta så fort jag kan, om det visar sig att vi börjar jobba med dem.
Eftermiddagen skulle egentligen bestå av säljmöte med Josefin – jag skulle som sagt fokusera på försäljning  nu ju – men så förändrades saker tvärt i och med ett mail som vände upp och ner på resten av dagen för oss alla. 
Så det var bara att tänka om… och planera om. Nånstans så har jag en stark känsla, när saker verkligen går åt skogen eller ställs på sin spets, att det KOMMER att lösa sig. Jag tror väldigt starkt på att det finns nån mening med det som sker och litar stenhårt på att det KOMMER att bli bra. Och det här är ingenting som jag peppar mig själv med för att hålla modet uppe, utan jag känner det väldigt starkt och förlitar mig på det. Det innebär inte att jag inte oroar mig eller att jag bara sitter ner och väntar på en lösning, tvärtom så blir jag handlingskraftig, men jag har ändå alltid en god känsla. Det BLIR bra!
(Det här gäller tyvärr inte när det handlar om sjuka barn dock, där är det lite svårare att ha den känslan efter alla dessa år…)
Hur som helst, en tumhållning eller två kan vi behöva för att slippa få magsår närmaste dagarna. Håller ni? 
Det jag INTE hann med idag var som vanligt sälj och admin. Men jag och Anni skickade däremot iväg en bråttom-offert till den där potentiella kunden som jag hade möte med idag så låt oss hoppas att det blir vi + dem ❤️ Håll tummarna för det med, ok? Hur har er måndag varit?
Förresten, preciiis innan jag gick från kontoret så körde jag en snabb videoinspelning där jag talar om varför man ska komma på mitt webinar – det där man får lära sig hur man ska jobba anpassat efter den nya Facebook-algoritmen. Vill du också komma? Boka dig här i såna fall. 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Low hanging fruits

Av Alexandra Bylund / 19 februari 2018, 12:06

God kväll på er. Jag pratade med Linda igår, och vi kom in på det här med ekonomi och sälj, detta ständigt närvarande ämne. Hade jag kunnat trolla så hade ekonomin bara rullat på sådär automatiskt, och så hade vi i Mama Said fokuserat på kvalitet och att ha kul. Precis som nu egentligen, men med den stora skillnaden att det alltid ligger en press på mig när det kommer till försäljning och affärsutveckling. Och så är det väl säkert för alla, men nu tänkte jag ändå prata om vad mitt fokus är närmaste tiden.
Jag har ju dvarit borta fyra dagar från kontoret för att skriva på min bok, och såna saker är ju väldigt bra att kunna göra. Att ge ut en bok kommer ge vårt varumärke en bra skjuts så det är väl investerade timmar. Men det innebär också att jag är borta från kontoret och får göra annat som vanligtvis måste göras på kvällar och helger istället. Och det är ju fine så länge det är under korta perioder, men nu jäklar måste vi komma igång med sälj!
Och som alltid när jag funderar på vad jag ska fokusera på så inser jag, efter en stunds funderande, att jag definitivt ska fokusera på “low hanging fruits”, det vill säga sånt som ligger nära till hands och som är enkelt att börja sälja direkt. 
Och i mitt fall så är det utbildningar och föreläsningar. Det är för det första väldigt konkret och lätt att sälja, eller nej jag ångrar mig där förresten – just föreläsningar har jag rätt dålig koll på hur man ska sälja in (Har ni förslag så hojta!)  – men utbildningar känns enkelt. Ni andra som är egenföretagare, eller ni allihop förresten – vad är era low hanging fruits?
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Hej ny vecka

Av Alexandra Bylund / 19 februari 2018, 05:55

God morgon! Nu är det sportlov här i Malmö och jag önskar som sagt att vi hade varit iväg hela familjen och åkt skidor, men så blir det inte i år. Vi kommer vara hemma, och jag kommer att jobba. Den här veckan har jag två bokskrivardagar och målet är att jag ska ha kollat igenom hela boken och placerat allt i rätt ordning, renskrivit innehållsförteckningen samt korrläst ett kapitel + inledningen. Vad tror ni? Det låter väl rimligt va? Jag hoppas det i alla fall. 
Sen ska jag förbereda en utbildning som jag ska köra nästa måndag. Det är en heldag för vår nya kund som vi egentligen börjar jobba med 1 mars. Det kommer att bli så kul med en ny kund, för vi har nämligen en ny kollega också, som vi har anställt i och med den här nya kunden. Så hon börjar nu på torsdag. Ja, det blev en hon igen. Vi har det lite svårt med jämställdheten på Mama Said  kan man tycka, men vi ser det som att vi jämnar ut den annars ganska manliga mediabranschen. Sen har vi så klart försökt få in killar också, men det slutar alltid med att vi tar den som vi tycker verkar vara bäst lämpad för jobbet, och uppenbarligen har det hittills varit tjejer.
Vad gör ni i veckan? Ni som bor i Skåne, är ni lediga? 

Kommentera (0)
Lite av varje

Det här har vi hittat på i helgen

Av Alexandra Bylund / 18 februari 2018, 18:48

God kväll på er denna härliga söndag! Hur har ni haft det i helgen? Vi har haft det väldigt skönt, framförallt idag då vi inte hade några som helst planer. Den här helgen har bestått av:
  • 6 timmars fotbollscup, där Alvin kom hem med ett helt ben (Halleluja! Var lite rädd att han skulle känna av frakturen från i somras. Det är tydligen så lätt att det går sönder igen om man går för snabbt framåt) och en stelfrusen och trött mamma.
  • 2 myskvällar i soffan framför Talang och Mello. Så skönt! Jag förstår inte hur jag någonsin ska orka bli en mer social person på helgerna. Jag älskar att inte göra något på fredag-och lördagkvällar.
  • 1 försök till att gå och se Mello IRL eftersom det var här i Malmö, men efter att ha ringt hem från cupen igår och frågat Mio så fick vi låta bli. Han mådde inte bra. Och när jag sen kollade på priserna och insåg att det hade kostat oss 2900:-(!) så kändes det ok…
  • 1 styck rensning av kylskåp. Åh vad fint det är nu. Älskar rensningar!
  • Ett riktigt skönt styrketräningspass idag. Fasiken alltså vad det är skönt att träna. Det är OFTA så att jag känner mig halvsugen, eller inte sugen alls, när jag ska dit, men sen när jag är där – och ännu hellre när det är gjort – shit vad skönt det är då. Endorfiner!
  • Tre turer till Malmborgs. Herregug! HÄR har vi en grej som jag skulle kunna effektivisera. Bättre matplanering (Blä! Har så svårt för det) och så ska jag börja handla på Mathem.se. Vad är det med mig som är så trög? Varför är det så svårt att förstå att det är MIN grej? Jag som är så himla online och digital och allt det där, varför kan jag inte bryta den gamla traditionella handlingssättet? Det i kombination med min dåliga planering gör att jag spenderar alldeles för många dagar och för mycket tid på Malmborgs. Men det är nu det händer. Nu ska det ske en förändring ?
  • 4 timmars adminjobbande idag. Oj vad skönt att ha fått undan en del.

Hur har er helg varit? Är ni lika mycket enstöringar som jag under helgkvällar eller är ni bättre på att vara sociala?

Kommentera (0)
Lite av varje

Hur känns det att sitta på huk i 30 sekunder?

Av Alexandra Bylund / 18 februari 2018, 11:25

Hej på er denna söndag! Nu ska jag ge er världens, på ett sätt, enklaste övning. Enkel som i att det är omöjligt att inte förstå instruktionerna. Men så kan den, på ett annat sätt, vara jättesvår. Det kanske stramar i fötterna, ryggen eller i benen nånstans… men försök ändå. För mig stramar det lite i fötterna och lite i insida lår. Jag pratar om den mest naturliga övningen som finns:  ❇️ Att sitta på huk! ❇️ 
Testa att sitta på olika sätt, med benen axelbrett ibland och lite bredare… 
… med fötterna rakt fram eller vinklade utåt. Du kommer känna att det stramar på olika sätt när du varierar dig.
Eller så känner du ingenting alls, utan tycker att det här är hur easy peasy som helst. Grattis i såna fall! För det är egentligen den mest naturliga positionen i världen. Titta på barnen, de kan sitta så här hur länge som helst medan man själv låter som en väldigt gammal person när man har suttit ett tag och sen ska resa sig upp ? Då känns det både här och där. Och det betyder bara en sak: Jag borde sitta mer på huk!
Sitter ni på huk ibland? Här kan ni läsa  vad gott det gör för oss att sitta på huk. Testa att sitta i 30 sekuner – hur känns det?
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Det här vill jag att ni ska säga på min begravning

Av Alexandra Bylund / 18 februari 2018, 07:45

God morgon på er! Nu hörni så vill jag att ni läser igenom det här och testar att göra en övning som kommer att förändra hela era liv. Ok, är ni på?
Först och främst så måste jag säga att jag inte är en person som gillar mörker. Tvärtom så hatar jag mörker (mörk musik, mörka filmer och så vidare) och har svårt för alltför mörka personer. Det är inte det att jag inte gillar dem, utan bara att jag har svårt för att umgås med dem som är alltför mörka eftersom jag tycker att det känns tungt. Så när jag först fick höra om den här “övningen” så tänkte jag “Aldrig i livet” eftersom jag hörde ordet begravning (död är ju rätt mörkt, eller hur?), men så valde jag att tänka bort det och istället bara fokusera på själva meningen med övningen. Och jag tycker att den är sååå himla bra.
Den är väldigt enkel: Besvara “Vad vill du att folk ska säga om dig på din begravning?”
Där får du nämligen svaret på hur du vill vara och hur du vill leva ditt liv. Så bra, eller hur?
Och det jag snabbt kunde konstatera var att jag INTE vill att folk ska säga: “Hon jobbade och slet som fan och kämpade för att få ihop tiden varje dag. Hennes liv gick mestadels ut på jobbet och barnen. HUR fick hon ihop det??” Jag vet att många hade sagt något i stil med det. Och jag förstår er. Men ändå… WHAT! Hur kunde det bli så här? Eller jo jag vet ju varför det är så här. Det ÄR svårt att låta livsnjutar-Alexandra (som jag definitivt har i mig!)  vara framme när jag faktiskt måste kämpa för att få ihop vardag, ekonomi och kvalitetstid med barnen när jag har ett heltidssjukt barn. Visst, jag hade kunnat vara hemma jämt och bara ta hand om Mio (Tanken har slagit mig många gånger eftersom jag vill vara hemma och ta hand om Mio mer) men jag MÅSTE ju också driva företaget framåt. Ja det där behöver jag inte gå in på, jag är säker på att ni förstår hur jag menar…
Ja ja, jag fick mig en tankeställare i alla fall, även om jag inte riktigt vet hur jag ska kunna förändra min situation just nu. För det fina är att, i de flesta fall, så kan de svaren du ger bara vara att ta tag i direkt eller hur?
För vem är det som styr ditt liv och vad du ska göra om inte du? Det är ingen annan som har bett dig jobba på ett tråkigt ställe, valt fel plats att bo på eller som har tvingat dig till att ha de vänner du har och så vidare. Ni förstår vad jag menar va? Det är bara DU som kan välja, eller hur? Jag tycker att det är så sjukt befriande att tänka så, och även om vissa saker kan vara svåra att förändra (som i mitt fall nu till exempel) så får jag väl utgå från det och göra det bästa av situationen. Jag måste kunna förändra nånting! Det finns nämligen så mycket annat jag skulle vilja att ni skulle säga om mig, än det jag skrev ovan, som jag faktiskt KAN förändra. Och det ÄVEN om situtationen är som den är nu. Jag får väl försöka anpassa mig helt enkelt. Inte en helt enkel nöt att knäcka, men det går, det är jag säker på. Jag måste bara fokusera på det jag VILL.
Men visst är det en bra övning? Är ni på?
Jag skrev faktiskt med penna och papper, vilket sker väääldigt sällan för mig, men det är lite mysigare att sitta i soffan och göra en sån här grej än att sitta framför datorn.
 
 

Kommentera (0)
Barnen

En Mio-update

Av Alexandra Bylund / 17 februari 2018, 13:14

Jag vet att ni är många som är så engagerade och brydda om vår lilla Mio, så jag har gjort en uppdatering. Den här veckan har han haft vissa rätt dåliga dagar och vissa som har varit ganska okej. Men inga så bra att han har kunnat gå i skolan. Det var länge sen han gick i skolan min lilla älskling ? Han är helt fantastisk som ändå håller humöret uppe. Jag vet hur gärna han vill vara som alla andra och kunna gå i skolan och vara en vanlig tonåring som bråkar om utetider och annat.
Men han har ju förstås hemundervisning. Problemet den här veckan var att han var för dålig även för den, så efter att hans lärare hade varit här en liten stund i onsdags, så fick de avbryta lektionen och Mio fick gå och lägga sig och vila.
Den nya diagnoser gör att han måste äta Kortison varje dag, tre gånger om dagen, och det är lite speciellt att plötsligt ha en livsviktig medicin som ska intas tre gånger per dygn. Visst är det så med insulinet också, men jag gissar att vi har vant oss vid det. Och det som är annorlunda med det här nya är att jag varje morgon går in och väcker honom, innan han ska gå upp, och ger honom en tablett och lite vatten. Han tar det i sömnen så att säga. På så sätt blir det lättare för honom att vakna sen när det är dags. Kroppen behöver kortisol för att komma upp ur sängen så det har ju typ varit omöjligt att få liv i honom på sistone, innan han påbörjade sin behandling. Hur som helst, på vardagar går jag in till honom så fort jag vaknar, och sen går jag och duschar och gör mig i ordning, innan jag väcker honom på riktigt. Och på helger går jag också in så fort jag vaknar, men det kan bli vid lite olika tidpunkter, men aldrig, aldrig efter 08,00 dock. Han måste nämligen ta tabletten innan klockan åtta.
Så här ser mina alarm ut nästan varje dag. Kortisolet måste intas vid rätt tidpunkt, så om jag inte är med Mio så ringer jag honom och påminner. Däremellan ringer jag också en hel del för att kolla blodsockret så klart. Och de där nattalarmen – ja de är förstås för blodsockrets skull. 
Med andra ord – de som är i min närhet får stå ut med ständiga telefonsamtal mellan mig och Mio. Det spelar ingen roll vad jag gör, i vilket sammanhang jag befinner mig, jag är alltid tillgänglig om han ringer. Så den där utmaningen med att vara utan sin telefon i x antal timmar är inte för mig, om jag inte är med barnen förstås, då funkar det. Särskilt när vi sitter och har fredagsmys eller nåt, annars kan det vara svårt… Men det är en helt annan fråga.
Mios nya läkare, som han har fått nu i och med den nya diagnosen, sa till oss att vi skulle kontaka neurokirurgen eftersom hon inte trodde att huvudvärken berodde på binjurebarksvikten. Så det har jag gjort. Och jag fick prata med en sköterska där som sa att det stod någon anteckning i journalen om att det såg ut (på senaste magnetröntgen) att det var ett överdränage i shunten. Ja men då så!!!! Då kanske en justering där kan lätta hans huvudvärk? Jag vet inte om det räcker med att vi bara ställer om den, vilket är en enkel sak som görs på två minuter, eller om det är nåt fel på shunten som gör att han måste opereras. Vi väntar på att läkaren ska ringa, och jag hoppas verkligen att det blir väldigt snart.
I övrigt, när det gäller hans nya diagnos, så väntar vi på att ta nya prover på Mio, och jag vet inte varför det tar sån tid. Det som de ska utreda är ifall han har en helt vidrig sjukdom (till) som är extremt ovanlig så jag önskar innerligt att vi kan checka av att han INTE har den. Jag går och väntar på en kallelse varje dag i brevlådan, men tänker att jag får ringa dit på måndag och höra hur det går. Jag är bara så rädd för svaret.
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Ytterligare 2000 ord

Av Alexandra Bylund / 17 februari 2018, 07:38

God morgon kära ni! Igår skrev jag “bara” 2000 ord i min bok, och jag började istället jobba med att flytta om i texterna och skummade igenom vissa av dem lite. Det kapitel som jag skrev igår, det som heter Social Selling, var det som var trögast att skriva. Jag tror att det var för att jag letade fram en gammal text från en gång när jag och Anni pratade om Social Selling på Internet i Fokus, på scenen, och skrev utifrån den, som det gick trögt. Det funkar mycket bättre för mig att bara kasta ur mig allt spontant ur mitt eget huvud. Men nu vet jag det.
Hur som helst – jag jobbade alltså också med att titta runt lite i texterna och börja lägga till och dra ifrån lite, och så skickade jag inledningen till Josefin på Mama Said och bad om hennes ärliga feedback. Jag tänkte att det var bäst att skicka det till Josefin, som är ny, eftersom de andra har hört mig stå och mässa om de här sakerna så många gånger förr. Och det var jättebra att få feedback. Hon kom med flera bra grejer som jag ändrade. 

 
Allt som allt så måste jag säga att jag känner mig långt över förväntan nöjd att så här efter de fyra första dagarna ha fått ur mig nästan allt. Visst har jag mer att skriva, men jag tror faktiskt att alla kapitel är på plats, men så kommer jag så klart behöva ändra hur mycket som helst i dem, och även lägga till en massa. Så jag är långt ifrån klar, men har ändå kommit så mycket längre än vad jag hade trott. Nästa vecka har jag två skrivdagar till så vi får se vart jag är efter det. Men nu ska jag sätta mig i soffan och läsa “boken”. Jag har nämligen skrivit ut den. Spännande. Sen blir det fotbollscup resten av dagen. Det är Alvin som ska spela.

 
 

Kommentera (0)
Entreprenörskap

Reflektioner från dag 3 i mitt bokskrivande

Av Alexandra Bylund / 16 februari 2018, 18:00

Hur gick dag tre då? Jo men jag måste säga att jag hade jättebra flow även igår. Visst kommer det små stunder där jag tänker “Har jag verkligen mer att skriva nu?” men någon gång har jag då gått in i gamla stycken, de som jag skrev första dagen, och sett att jag bör förlänga dem lite, och någon annan gång har jag tittat i mina anteckningar. Jag har nämligen, efterhand, skrivit upp saker i ett annat dokument som jag har kommit på att jag vill ha med. Och ibland så tänker jag att det finns ju inte så mycket att skriva om, om just det där, så jag vet inte riktigt… men så börjar jag skriva ändå, och inser att det ändå blir ett helt kapitel.
Jag jämför lite med Lindas bok, rent ordmässigt och storleksmässigt, för jag kan tänka mig att min bok kommer att vara ungefär lika lång som den.
Och jag insåg igår att jag har kommit VÄLDIGT långt. Nu har jag ju bara typ kräkt ur mig orden och inte alls brytt mig om meningsuppbyggnad och grammatik och sånt, men det ser ändå rätt bra ut måste jag säga. Och vet ni vad? Jag är så sjukt lycklig och lättad… Igår skrev jag 6500 ord, och det innebär att jag totalt har skrivit ca 95,000 tecken. Lindas bok är på 130,000 tecken. What??? Det innebär alltså att om jag skriver lika mycket idag som jag har gjort de andra tre dagarna så kanske jag har fått ur mig hela skalet. Det vore ju helt FANTASTISKT. Jag tror att anledningen till att jag har sånt flow är för att jag har stått och pratat om det här i oändligt antal timmar under mina utbildningar. Jag hade liksom ordning och innehåll top of mind i mitt huvud. Men ändå, vad härligt va? Det innebär så klart inte att jag har skrivit en bok på fyra dagar (om jag nu får till lika mycket idag) men ändå att jag har fått ner skalet på pränt. Jag är såå nöjd!

Reflektioner från dag tre:
  • Det var lite svårare emellanåt än vad det var dag ett och två. Vissa gånger var jag tvungen att fundera över vad jag skulle skriva om, men det släppte ganska fort.
  • Jag började titta lite på ordningen i min text, för att säkerställa att jag inte upprepade mig för mycket i olika kapitel och för att se så att det såg ut som en enhetlig text. 
  • Ibland har jag skrivit “Vi måste se till att… ” istället för “Du måste se till att…” även om jag har bestämt mig för att boken är skriven till “Du”, så det korrigerade jag på många ställen.

Kommentera (0)