alexandrabylund

Det här är jag!

Idag på lunchen pratade vi om något väldigt intressant, ni vet det här med hur man presenterar sig. Typ: “Hej, jag heter Alexandra och jag driver ett företag som heter Mama Said Media där vi jobbar med bla bla bla…” Ja ni fattar. Typ så brukar de flesta presentera sig. Vi talar alltid om vad vi jobbar med, och låter det vara grunden för vår presentation. Visst är det trist? Jag tycker att det är urtrist men gör det själv varje gång ändå…
Så idag pratade vi om vilka vi EGENTLIGEN borde presentera oss som.
Vi känner varandra väldigt väl så vi kunde hjälpas åt på ett väldigt bra och givande sätt. Älskar att ha såna här snack, det är så intressant. Och så är det så kul när andra människor talar om vad de har för bild av en. Så länge det görs med kärlek så kan man ju säga i princip vad som helst till varandra.
Så nu blir min presentation mer så här: “Hej, jag heter Alexandra, jag är en entreprenörssjäl som är full av energi och som älskar människor och relationer. Jag går ofta all in i saker, älskar att träna, är väldigt hemmakär och är tyvärr en people pleaser, vilket jag jobbar på att bli av med. Och så är jag en känslomänniska, även om det inte alltid syns utåt…” Och så vidare…
Och nu måste jag fråga er… Är det den bilden ni har av mig? Stämmer det överens med vad ni har uppfattat hittills? Jag tycker att sånt här är sååå intressant, och igår när jag träffade Tuvessonskan och för första gången satt och hade ett långt snack med henne så konstaterade vi att vi båda tyckte att bilden vi hade fått av varandra från vår “digitala vänskap” stämde helt perfekt överens med verkligheten.
Och så en annan sak… Har ni koll på hur ni skulle presentera er om ni inte fick ta med nånting om era yrken?

Kommentera (0)

Hur säljer man in föreläsningar?

Nu ska jag fråga er en sak… Det är inte säkert att ni kan svara, men några av er kanske kan… vi får se. Jag får ibland frågon om hur jag gör när jag säljer in mina föreläsningar och utbildningar. Just föreläsningar har jag aldrig sålt in, utbildningar däremot har jag kört säljrace med ett par gånger. Inte särskilt ofta egentligen men jag körde ju ett race där i slutet av sommaren. 
Annars har jag haft turen att få in utbildningsuppdrag “av sig själv”. Vi vann ju två rätt stora upphandlingar där innan jul, vilket var så himla kul!
Att vi får in uppdrag “av sig själv”, både när det gäller utbildningar och annat beror till mesta del på att vi (och jag) sysslar mycket med social selling, det vill säga att vi syns i sociala kanaler på ett sätt som gör att vi ligger top of mind inom vissa områden.
De flesta som följer mig här i bloggen eller på Instagram vet ju till exempel att jag håller på med utbildningar, eftersom jag delar med mig av min vardag, utan att jag för den sakens skull skriver säljiga inlägg. Det flikas liksom in på ett naturligt sätt. Och det ligger ingen strategi bakom det egentligen, utan det är som sagt en del av min vardag så därför kommer det liksom med.
Samma sak gör vi i Mama Saids kanaler, men där har vi uttalat att vi ska prata om sociala medier, mina utbildningar, podcasts och så vidare. Det som vi är duktiga på och kan sälja med andra ord. Men utan att sälja. Förstår ni vad jag menar? Så själva social selling-biten har vi alltså stenkoll på, där är vi bäst i branschen skulle jag säga! Och när jag har tid och kavlar upp ärmarna för att sälja in Mama Said så går det också bra! Jag är faktiskt riktigt bra på det. Jag är INTE bra på att jaga, det är inte min grej, men jag är bra på att sälja in OSS eftersom jag har sån enormt stark självsäkerhet i det vi gör. Jag vet så väl att vi skapar stort värde. Och jag vet också att det är väldigt kostnadseffektivt för kunderna.
Men när det kommer till föreläsningar – ja då vete tusan hur man ska sälja in det..? Hur gör man det liksom? Det känns väldigt långsökt att sitta och maila och ringa företag och erbjuda sina föreläsningar innan man ens vet att de ska ha nåt event. Så hur gör man det? Hur säljer andra in sina föreläsningar? Vet ni?

Kommentera (0)

God morgon Petter Stordalen

God morgon på er! Idag har jag en mötesfri förmiddag vilket verkligen behövs efter två dagar (dessutom efter att ha varit borta en hel vecka) som har varit fulla av möten.
Jag har så mycket adminjobb att göra; betala fakturor, fakturera, skicka iväg en massa mail och boka in möten. Och sen har jag ett möte med självaste Petter Stordalen. Eller ok, inte riktigt ett möte kanske ? Jag ska vara med på ett webinar som Oslo Business Forum anordnar. Ett webinar på en halvtimme där han ger sina bästa tips på hur man gör business. Kanske att jag får en energikick idag igen av en inspirerande människa? Kul ju!
Vi får se om Alvin kommer följa med även idag. Han har det ändå rätt lyxigt hos oss kan jag tycka. Här med en alldeles egen… fläktare? Skuggare? 
I övrigt så är tanken att jag ska på workation i Åre lördag till onsdag. Allt är bokat och klart och jag har en massa intressanta möten där, men jag tvekar… Vet inte om jag riktigt känner mig i rätt läge att åka. Jag VET att barnen klarar sig hos Jonas men det är känslan nu efter två skakiga veckor med Mio… Ja, jag har beslutsångest men måste bestämma mig nu ju… Sen är det också det att jag har mycket att göra, men det vet jag ju att jag ALLTID löser oavsett, så det är mest det där med Mio… ja vi får se. 
 

Kommentera (0)

Podd-dag och inspirerande möten

Det har varit en enda lång podd och mötesdag idag. Det började med att jag och Linda spelade in ett nytt avsnitt till “Vad fan håller jag på med?” Den här veckan pratade vi om 2018 års personliga mål. Eftersom vi har så mycket att prata om när det kommer till 2018 så fick Linda berätta om sina mål den här veckan, och nästa vecka berättar jag om mina. Hon hade ett som var väldigt STORT. Men mer om det på torsdag när podden släpps. Här.
Sen träffade jag Johanna och poddade med henne till vår podd “På Insidan”. Vi pratade om hennes två yrken; Influencer och Bröllopskoordinator. 
Det är så himla kuuuul att träffa inspirerande människor.
Hon berättade hur hennes karriär en gång startade, hur hon har gjort bröllop till både Isabella Löwengrip och Kenza
… och om att det är rätt tuffa branscher hon jobbar i.
Vi pratade också om (ja jag frågade) alla filter, styleade bilder och allas glamourösa vardagar… som hon INTE bjussar på i sin blogg. Johanna har en livsstilsblogg som mer känns som en “Girl next door”-blogg, det vill säga en söt, cool och härlig tjej med ett vanligt liv, och som är inspirerande på så många plan. Just nu med familjeliv, företagande och en graviditet som vanliga ämnen. 
Jag hojtar när det här avsnittet är ute – ni borde absolut lyssna. Jag fick massor av energi och inspiration av Johanna, och som vanligt när vi träffas, så snackar, snackar, snackar vi. Tiden gick alltför snabbt, så jag slängde verkligen i mig (och Alvin, som var med idag igen) lunch för att sen träffa ännu en inspierande tjej – nämligen Julia/ Tuvessonskan. Ni vet min stora (och enda) matinspiratör! 
Jag har bara träffat henne väldigt kort tidigare, och sen har vi haft kontakt via Instagram och sociala medier, men OJ vad kul det var att träffas ordentligt. Hon är så sjuuukt duktig på det hon gör och är väldigt inspirerande i denna sociala medier och influencer-värld där det är så många som inspireras lite väl mycket av andra och har svårt att hitta sig själva. Och jag menar inte det som något negativt… Det ÄR lätt att försöka göra som andra “lyckade” personer gör istället för att ännu mer hålla sig till sig själv och den man är. Jag tror att det är just DET som gör att Julia är framgångsrik i det hon gör. Hon är HON och hon kör sin grej och gör det fantastiskt bra.
Trots många och långa möten idag så hann jag med att ge feedback på en massa sociala medier-strategier som jag har fått skickat till mig och som skulle slutföras idag. Yes! 
Jag är alltid så uppåt och glad när jag har träffat inspirerande människor. TACK för att ni ger sån energi. Mina kollegor gör absolut också det, men vi kan ju varandra utan och innan så det är liksom inget nytt. Men utan dem hade dagarna varit urtrista!

Kommentera (0)

Livskonferens ☆

Jag lyssnade på Malin Gramer i Livshjulet, och hon berättade att hon skulle på livskonferens med sina vänner. Men alltså VILKEN BRA GREJ! Tänk att sitta med ett par vänner och ha en livskonferens där man diskuterar allt man vill göra och inte göra. Vilken riktning man borde gå. Eller inte gå. Jag tror att det är på en livskonferens man “råkar” säga saker högt för första gången och kanske till och med förvånar en själv.

Är det inte en fantastisk grej att ha en livskonferens? Jag ska definitivt rodda ihop. Jag tänker att det ska finnas några få men viktiga regler:
  1. Allt som sägs under livskonferensen stannar mellan personerna som är med.
  2. Alla (eller båda om man nu är två personer, det räcker ju gott och väl) ska ha lika mycket tid att prata och medan det är min tid så är det bara mig vi fokuserar på. Inte en enda “Ja så känner jag med” ska kunna inflikas här. Härligt va? Man har liksom sin egen lilla session.
  3. Man får inte ha en tid att passa efteråt.
Vilken bra grej va? Älskar livskonferens!
 
 

Kommentera (0)

God morgon en helt vanlig arbetsdag

God moooorgon! Så himla härligt att vakna hemma i egen säng, med en liten kille bredvid mig och egen dusch. Haha… ja men det har ju varit lite spartanskt på sistone med delad dusch och kök och bara ett litet rum där vi har bott två personer. Men det funkar ju faktiskt alldeles utmärkt, tycker bara att det är lite extra lyxigt så här. Det som vi kan sakna lite är frukostbuffén som är uppdukad varje morgon, de omtänksamma tjejerna (sjuksköterskorna) som kommer in och frågar “Orkar du komma upp till frukosten eller vill du ha det här inne?” Ja men ni fattar. 
Vi har haft det bra, men har det ännu bättre hemma. 
Idag är planen att jag ska ha en helt vanlig arbetsdag, och min förhoppning är att jag har två friska barn som går till skolan. Jag ska väcka dem snart och tror väl egentligen att sannolikheten är ganska liten men vi hoppas, ok?
Idag ska jag träffa Johanna Kajson för att spela in en podcast, och så ska jag ha ett möte med Tuvessonskan – min idol när det kommer till matlagning. 
Tror ni att jag och Mandy kör likadana outfits idag igen? Det gjorde vi nämligen igår. Vi tänker att då kan hon gå in i möten om jag har för mycket att göra, och tvärtom. Fiffigt va? ?
 
 

Kommentera (0)

Vi har fått svar!

Vet ni vad… INGENTING är fel på hypofysen/ hjärnan. Det här var ju den bästa nyheten ever! Tänk vad det kunde ha varit en jävlig dag idag. Och så är det inte det. Sån himla lättnad!
Så nu kör vi vidare med kortisol-behandlingen och ska iväg till läkaren nästa måndag för att utvärdera hur det har gått. Om det har hjälpt så gissar jag att vi ska fortsätta. Vi får se… Han var i alla fall väldigt dålig i morse, efter att INTE ha tagit kortisol igår kväll och i morse (Han skulle inte det eftersom han skulle in på provtagning idag), så jag tror nog att det hjälper faktiskt. Men vi får se. Den kommande veckan får utvisa.
Men hej förresten, hur är det med er? Jag har jobbat idag, och nu efter att ha fått det här svaret så känner jag mig lite ur den där dimman som jag har varit i de senaste tio dagarna. Och stackars bloggen också. Herregud vad mycket sjukdom vi har ältat. Puh. Börjar ni tröttna?
Vi började dagen och veckan med veckomöte, som alltid på måndagar. Vi hade mycket att planera så det blev ett lååångt möte.
Jag hade en medhjälpare med mig i form av Alvin som var sjuk. Han hade det rätt bra i den hemmabyggda sjuksängen med Hemmakväll-video-inspelningsrester nära till hands. Håller dock tummarna för att han är frisk imorgon. Och ännu mer för att Mio är “frisk”. Tänk om han kan gå till skolan… 
 

Kommentera (0)

12 bloggämnen för när du har bloggtorka

Först och främst – ett STORT TACK till Johanna Kajson som anordnade Blogg-julkalendern och på så sätt bjussade på många bra ämnen för hela december månad, så att man slapp tänka till. Man kunde liksom luta sig på det som hon redan hade bestämt, vilket var oerhört skönt.
Och btw… hon är ju PREGGO-Johanna numera så om du känner att du vill följa en preggo-blogg (Jag älskar ju såna bloggar) så skynda att kolla in hennes blogg. Här. 
Men till något annat nu då. Nu är inte det här riktigt lika lyxigt som att följa en julkalender men jag har samlat ihop 12 ämnen för när vi har bloggtorka:
 
  1. Det här får mig att må bra
  2. Det här får mig att må dåligt
  3. Fem saker man kan göra för att imponera på mig
  4. Det här attraheras jag av
  5. Så här lagar jag min favoriträtt
  6. Fem skrytiga saker ni inte visste om mig
  7. Det här är jag rädd för
  8. Fem mål jag vill uppnå det här året
  9. Dagboksanteckning från den bästa dagen i mitt liv
  10. Mina guilty pleasure-aktiviteter
  11. Det här lyssnar jag på när jag är glad
  12. Det här lyssnar jag på när jag är ledsen
Varsågoda hörni! Hoppas att jag kan lätta någons bloggtorka!

Kommentera (0)

Idag får vi svar

God morgon kära ni! Hur mår ni? Jag la mig tidigt igår, tillsammans med Alvin, så jag är pigg och på g. I alla fall fysiskt. Jag är väldigt pirrig idag dock eftersom vi ska få svar på Mios röntgen. Jag hoppas verkligen, verkligen att vi får ett bra svar. Tänk om det är hans LCH som härjar… Låt oss inte hoppas det. Om det inte är så, utan “bara” kortisolet som spökar så känns det lite lättare. Tror jag. Jag vet ännu inte helt vad det innebär så jag kanske inte ska säga så… men är bara så otroligt rädd för att det är nåt i hjärnan. 
Jag ska ha möte på kontoret nu kl 8, och på vägen dit lämnar jag av Alvin på skolan och Mio hos Jonas. Jonas följer med honom till sjukhuset för att göra den där belastningen idag. Och så får de förhoppningsvis svar då också. Tar det lång tid så går jag dit och möter upp dem där, men jag måste bara ha det där mötet på morgonen. 
Håll tummarna för att idag är en bra dag!

Kommentera (0)

Jag vill hitta min partner in crime

Jag har hunnit fundera ganska mycket på både det ena och det andra under tiden jag har legat inne med Mio, och vet ni vad..? Jag kom på att jag tycker att det är så fantastiskt när man är två som driver projekt och bolag ihop. Jag har varit “två” i vissa projekt, och i det första (Foap, som var en startup) så gick den där tvåsamheten sådär. Vi passade inte ihop i längden och jag valde att lämna, trots att jag kände en enorm kärlek till själva jobbet och företaget.
Bildkälla: Sydsvenskan

Men när partnerskapet funkar och är riktigt bra så ger det så otrooooligt mycket energi att vara två, tycker ni inte det? Jag skulle dels önska att jag hade Mama Said tillsammans med någon – och tycker att det är lite synd att vi inte var två som startade det. Nu är det ju min bebis, och jag skulle absolut kunna dela med sig om nån skulle vilja köpa in sig, men då måste det kännas helrätt så klart. Men vad kul, och nyttigt, det hade varit. Det är så fint att backa varandra, att komplettera varandra och att sitta i skiten tillsammans och samtidigt fira framgångar tillsammans – och dels att jag hade någon att driva sidoprojekt med. 
Jag har ju haft en del olika poddar med grymma personer; Kajsa från Norge (Jag ångrar att vi inte fortsatte. Vi hade en grymt bra podd – Barnpodden. Vi hade många lyssnare och varje avsnitt var som en terapisession. Jag saknar Kajsa!)…
… och så Sofia (Vi hade en entreprenörspodd när vi båda drev startups så det blev ett naturligt slut för oss när vi inte längre hade den typen av bolag, men podden var väldigt populär bland likasinnade när det begav sig, och vi hade svinkul!)…
…och så Alex då (vår podcast Alex & Alex var så himla kul att göra. Den människan ger mig så mycket energi, och nu ska vi ju snart fortsätta vårt Alex & Alex-koncept, fast i videoformat)…
… och så nu Linda med vår podd “Vad fan håller jag på med?” Det är också en entreprenörspodd och vi kör på och ska satsa mer på den i år. Ta den lite mer på allvar, vilket känns väldigt bra. 
Sen poddar jag ju också med Josefine. Vi gör en podd som heter Barndiabetespodden och som riktar sig till anhöriga till barn som har diabetes typ 1. Det är en väldigt viktig podd som inte är en följetongspodd som kommer ut varje vecka, utan som mer behandlar ämnen inom vårt huvudämne. 
Men jag saknar fortfarande att ha en partner in crime. Och det behöver nog vara en person som är i Malmö känner jag, och som jag klickar så där underbart med på en massa plan. Som kan driva projekt ihop med mig, som kanske är bra på sånt som jag är mindre bra på. Ja men ni fattar. Nu har jag drivit bolag ensam i flera år och trots att det skrämde mig att vara två (när jag valde att lämna Foap) så tror jag ändå att styrkan som det ger att vara två väger tyngre än så mycket annat. Vad tror ni? Och hur sjutton hittar man sin partner in crime? Jag kan inte direkt sätta in en kontaktannons ju…
 

Kommentera (0)