Barnen

Hjälp! Den här veckan är det mycket som ska få plats i agendan. Idag ska båda barnen till sjukhuset. Alvin ska dit och göra sin (förhoppningsvis) sista röntgen av benet, och fem minuter senare (!) ska Mio göra magnetröntgen av huvudet. Det var ett tag sen sist så läkaren tyckte som sagt att det var dags, för att se att det inte har skett några förändringar. Sen är det pitchmöte hos vår potentiellt nya kund som jag pratade om förra veckan, många poddinspelningar senare i veckan och andra möten. Dagen började förstås med frukost med de här små godingarna. Men jag åt inte eftersom jag ska äta frukost med andra godingar (mina kollegor). Så nu måste jag köra. Hej!

Jag fick aldrig ut det här inlägget i morse eftersom det blev en massa annat drama. Den här helgen kommer bara bestå av barnmys, sooooovande (behöver sova), Idol och lugn och ro. I morse var det bara jag och Alvin som var uppe och åt frukost eftersom vår stora lilla tonåring hade sovmorgon och inte började förrän 9,30. Nu var det ju tyvärr så att han hade ont i huvudet när han vaknade – och fortfarande har det – så han är hemma idag. Och jag är här med honom. De ringde från Lund och gav oss tid för magnetröntgen redan på måndag. Toppen! Det som är lite extra fint med det är att jag ändå ska dit med Alvin för att röntga hans ben. Och det gör vi en halvtimme tidigare så förhoppsningsvis går logistiken ihop. Annars kanske vi får åka både jag och Jonas, vi får se….

Vad ska ni hitta på i helgen då?

Läkaren ringde och sa att de är flera stycken som tycker att shunten ser ut att vara hel men att röntgenläkarna inte riktigt är överens med neurokirurgerna utan vill kolla en extra gång. Så det är där vi står nu – de ska kolla en extra gång, men jag känner mig rätt trygg med att vi inte behöver oroa oss. Däremot så tycker läkaren att det är dags för magnetröntgen samt en ny koll av hans ögonbottnar (det är viktigt att kolla så att det inte står och trycker vätska på ögonbottnarna, vilket kan hända när man har högt tryck i huvudet), så det ska vi definitivt göra. Och det vill jag aboslut att vi gör innan vi åker till Tyskland. Allt som kan göras här hemma – när det kommer till röntgenundersökningar och sånt – vill jag gärna att vi gör. I Tyskland vill jag att de fokuserar på den bakomliggande orsaken och även försöker förstå varför han inte blir bra. 

Så nu får vi vänta lite, lite till, så att magnetröntgen hinner göras. Jag ska maila Tyskland idag och tala om hur planerna ser ut här, och att vi vill komma så fort det är klart.

 

I övrigt så har det äntligen varit en lugn och mötesfri dag. Jag har spelat in podd med Linda, brainstormat en artikel med Amanda och så har jag svarat på mail och även skickat iväg en himla massa mail. Skönt att komma ikapp. Ikväll ska jag inte jobba tänkte jag. Ikväll vill jag bara ta det lugnt med barnen, och se på Idol.

Idag har jag förresten Alvin med mig på kontoret eftersom han har ont i huvudet och inte mår helt hundra. Det är lite synd om honom att han är här, men också lite mysigt att kunna gå och ha kramkalas med honom emellanåt ♡

God morgon! Väntar spänt på att läkaren ska ringa idag, men håller tummarna hårt för att det inte är nåt fel på shunten. Och på tal om läkaren så är just den här läkaren väldigt rak och trevlig. Jag älskar tydligheten i att han säger (som han sa häromdagen när vi kom dit för att ställa om shunten – vilket vi ju fick göra direkt när jag ringde och bad om det) “Jag vill bara säga att jag har jour just nu och har inte tid att prata särskilt mycket. Vill ni göra det så kan vi boka in en tid eller eventuellt en tefefontid, men just idag hinner jag bara ställa om shunten.”

Så himla enkelt och tydligt istället för att ha jagad blick och bli otrevligt stressad om jag skulle råka ställa en fråga för mycket. Älskar, älskar, älskar rak kommunikation! Så enkelt för alla parter. Jag respekterar förstås när han säger att han har ont om tid, och han slipper visa med kroppsspråk, tonläge och blick att han inte gillar situationen – som dessutom lätt skulle kunna misstolkas av mig. Jag skulle lika gärna kunna tro att han tycker att jag är jobbig, ställer dumma frågor eller bara är en irriterande person, när det egentligen bara handlar om en så enkel sak som tid. Det skulle dessutom i sin tur kunna innebära att jag blev ganska otrevlig och kort tillbaka, vilket skulle kunna göra att han blir ännu mer otrevlig eftersom jag beter mig halvbra Ja men ni fattar. Bollen skulle liksom vara i rullning, helt i onödan. Kommunikation är the shit helt enkelt.

 

Och på tal om kommunikation, så måste jag ju berätta om min utbildning i Sociala medier, som jag har nästa gång i Stockholm – för första gången. Så himla kul! Vill ni komma? Här kan ni läsa mer om utbildningen.

En läkare ringde från sjukhuset idag… och sa att de hade sett på röntgen att Mios shunt ser fel ut på nåt sätt. Jag förstod inte riktigt hur men tydligen så ser ventilen ut att sitta fel eller vara sönder. Så vi måste dit nu igen och röntga honom. Om det är så att det är fel så är det bara att börja om från början igen, det vill säga operera ut shunten och sätta in en ny som funkar. Men vi får se. Det kan också ha varit vinkeln på bilden som var konstig. Håll tummarna för att det bara var fel på bilden. Återstår att se när röntgen är gjord idag.

Men nu drar jag i alla fall dit… håll tummarna som sagt!!

Jag älskar hösten! Det är så himla mysigt att komma hem, slänga av sig jeansen och sätta på sig nåt skönt och sen bara ta det lugnt. Igår när jag och Mio kom hem från sjukhuset så hjälpte han mig att laga mat och duka, och sen när Alvin kom så åt vi middag tillsammans och slängde oss i soffan hela familjen och kollade på Idol. Så himla mysigt.

Sen sist Mio ställde om shunten har det bara blivit sämre och sämre, så det står helt klart att när den är inställd på 6 så har han riktigt ont. Därför ringde jag idag igen och bad att få komma in och ställa tillbaka den till 7. Pest eller kolera helt enkelt. Han mår inte bra med någon av de inställningarna men vi kan återigen konstatera att 7 verkar bättre än 6. Kanske han skulle må som bäst om den var på 6,5? Men det finns inte så det kan vi bara spekulera i…

 Hur som helst – de känner till oss väl på neurokirurgen så det var i princip bara att lyfta luren och fråga om det var ok att vi kom in. “Ja visst, kom ni så ringer vi en jourläkare som kan hjälpa er”. Så långt helt perfekt ju. Det enda som inte var perfekt var att jag då var tvungen att lämna kontoret redan vid lunch och sen inte var hemma förrän nu precis. För det var inte så enkelt den här gången heller… Suck…

Hur som helst, vi kom dit vid 14…

Den där jäkla diabetesen alltså. Ibland tycker jag – i alla fall om man jämför med de andra sjukdomarna han har – att diabetesen är helt ok att leva med och väldigt hanterbar. Men så ibland så tycker jag precis tvärtom. Och det gör jag vid de tillfällen då han är sjuk (på grund av shunten) under en längre period. För det påverkar nämligen blodsockret väldigt negativt att vara sjuk. Och att ständigt gå med för högt blodsocker sliter ut organen och gör att han tidigare drabbas av de senkomplikationer som uppstår när man är sjuk i diabetes. Vad senkomplikationer är orkar jag knappt gå in på, men det är väldigt allvarligt och väldigt trista och jobbiga konsekvenser av diabetes 1. Och också det som gör att diabetiker ofta dör i förtid. Min älskade lilla kille ♡ Nu hoppas jag att vi kan få rätt på huvudvärksproblematiken så att även diabetesen kan hållas lite mer i styr.

 

Ni är många som frågar hur mina dagar brukar se ut, och det är också sånt som jag själv gillar att läsa om i andras bloggar, så here we go:

 

Jag gick upp klockan 6 i morse och hoppade rakt ner i ett par joggingbrallor, innan Bruno (vår hund) skulle få för sig att jag ignorerade honom och därmed kissa inne på golvet. Hade ni sett mig den där tiden på morgonen, när jag slänger på mig det som ligger närmast (oftast helknasiga kombos) hade ni börjat undra. Men så får det vara. Där är jag lat och väldigt effektiv.

Efter turen med Bruno satte jag på ugnen och hoppade snabbt in i duschen. (Japp, jag är en morgonduschare! Även om jag ibland duschar på kvällen efter träning så kör jag en snabbis även på morgonen) Brödrosten har gått sönder och just nu äter barnen rostat, grovt bröd på morgnarna. Det är väldigt dåligt för Mio (som är diabetiker) att äta vitt bröd så jag försöker verkligen göra allt jag kan för att han ska äta grovt istället. Och då är rostat bra. Så det får bli i ugnen tills vidare.

Just idag åt barnen frukost själva eftersom vi på måndagar äter frukost tillsammans på kontoret. Ja jag satt ju med dem förstås, men jag åt inte. Älskar morgonstunderna när de är på gott och mysigt humör.