God morgon från ett soligt Stockholm! Jag ska berätta mer om min vistelse här lite senare, men just nu så vill jag så himla gärna prata om det här med mål och hur vi uppnår dem. Visste ni att det är så att endast 3% uppnår sina mål? Det är ju svinlite! Och att det är typ tio gånger större chans att vi uppnår våra mål om vi skriver ner dem. Jag har haft det här i mitt huvud, top of mind ett tag, men ändå inte kommit mig för att skriva ner mina mål och drömmar. Och så sprang jag på den här boken, på Åhléns. Så bra ju. Den förenklar det hela tänkte jag.
Så enkelt att liksom bara svara på konkreta frågor ju.
Den är snygg och lättläst, och har mycket plats för att skriva.
Så jag slog upp första sidan och skulle börja skriva ner mina drömmar. Men så la jag undan boken… och kom på mig själv med att det var ju dumt gjort. Jag skulle ju skriva ner allt nu! Så jag tog fram den igen… men det tog liksom stopp. Och så där höll jag på ett par gånger innan jag kom på att det är ju just det HÄR som gör att det bara är 3% som når sina mål. Vi har SVINsvårt för att skriva ner dem. Och jag tror att det beror på att vi inte riktigt vet vad vi ska välja, och kanske också att det känns som att det tillkommer nåt slags ansvar, och att vi är rädda för att utesluta nåt. Och så vidare. Nånstans så tror jag att det är precis här det skaver. Om vi “bara” skriver ner våra drömmar så ÄR det ju så mycket lättare att uppnå dem (det har vi ju hört förr, eller hur?), men det är det där med att sätta sig ner, välja ut vilka drömmar man verkligen har… och så skriva ner dem. Svårt!
Men jag tvingade mig att göra det, och vet ni vad? Dels så kom jag på att jag har drömmar som jag inte ens visste att jag hade, och dels så kom jag på att jag går omkring och säger att jag drömmer om saker som, när det kommer till kritan, jag kanske inte alls vill egentligen. Som till exempel att jag har pratat länge om att jag vill testa att bo i LA ett år… Det är jag inte alls säker på att jag vill. Och vet ni hur jag kom på det? Jo när jag började fundera över vad jag ville göra om det inte alls fanns några begränsningar i form av ekonomi, logistik och så vidare… jag skulle alltså drömma helt fritt UTAN några som helst hinder… ja men då började jag tänka på LA och att bo där ett år… men så kom jag på att Näää, det är inte alls säkert att jag vill det. Alla vänner då? Och familj? Det skulle kännas jättekonstigt och jätteensamt att bara dra dit. Tror jag. I själva verket så innefattade mina drömmar väldigt mycket närmare (geografiskt) saker, eftersom jag inte alls vill lämna mitt liv här. Ja men ni fattar poängen, eller hur? Btw… jag och Linda pratar om mål i vårt senaste poddavsnitt som kom ut igår. Här finns det om ni vill lyssna.
Och om ni vill nå nå era drömmar så rekommenderar jag er att ta till den här “enkla” metoden:
1) Skriv ner dina drömmar UTAN några som helst begränsningar. Dröm på och fantisera om precis vad som helst. Tänk inte på ekonomi och sånt utan bara DRÖM! Vad skulle du vilja göra om ALLT var möjligt?
2) Skriv sen ner vad du skulle kunna göra för att nå dina drömmar.
3) Skriv ner vad du kan göra IDAG för att så småningom nå dina drömmar.
God morgon! Idag ska jag till Stockholm, och som ni vet så älskar jag att åka iväg och få ny inspiration. Som man ju alltid får när man träffar “nya” människor. Jag har en dröm om att vi ska kunna öppna i Stockholm så småningom, eller egentligen väldigt snart. Om vi “bara” har ekonomi till det så skulle vi kunna anställa en person som hjälper oss att starta upp där, en person som är duktig på att sälja och som därmed gör att vi (snabbt) får in ännu fler kunder. Win-win ju. Bra va? Håll tummarna för att vi kan få till det snart! Det finns så många bra personer som jag pratar med i Stockholm, som jag skulle kunna tänka mig att anställa, så där är det inga problem.
Kul om vi skulle få Stockholmskollegor ?
Men nu ska jag sätta mig i en taxi mot flygplatsen ✈️ Hörs senare!
God morgon kära ni! Idag ska jag och Anni sända live klockan 14,00 från Mama Said på Facebook. Följer ni oss där? Om inte så är det dags att ni gör det nu för att haka på vår livesändning. Kan ni kolla sådär mitt på dagen? Kom gärna med feedback! Det här är första gången vi kör livesändning på Facebook för Mama Said, men eftersom tanken är att vi ska fortsätta med det så lyssnar vi gärna på er… Funkar det mitt på dagen? Eller ni kanske inte bryr er om det ens? Tell me!
Vad ska vi prata om då? Jo men vi kör en femminuters introduktion då vi berättar lite om hashtags på Instagram, och sen är tanken att ni ska få ställa frågor i det här ämnet. “Hur man använder hashtags på Instagram” alltså. Är ni på? Ni får fråga precis vad ni vill. Ses vi klockan två då? ?
God kväll hörni! Idag har jag som sagt utbildat hela dagen, och sen, på grund av dålig planerig, varit och handlat mat två (!) gånger, fixat middag till mig och kidsen, tvättat och gjort ALLT DET DÄR ANDRA SOM GÖR LIVET VÄRT ATT LEVA. Eller nåt… Haha… varför springer vi omkring och sliter som små djur för att få ihop vardagen.
Eftersom mina barn är så stora nu så njuter jag, på riktigt, av varje minut som jag har med dem, så det klagar jag inte över – det är det där andra… Ibland tänker jag att jag ser oss alla uppifrån, och ser hur vi springer omkring i mörkret (som det ändå är stora delar av året här på norra jordklotet) i mörka kläder (som vi ju har från oktober till april) och springer hukande för att slippa kylan och för att komma från A till B så snabbt som möjligt. Det är ju TRAGISKT när man ser det så.
Å andra sidan så tycker jag att det är väldigt mysigt vintertid, då vi kan tända ljus och mysa hela eftermiddagarna och kvällarna. Det känns inte som att vi har så höga krav på oss själva då… I alla fall inte jag… Funkar ni likadant? Nu i takt med att det blir ljusare och ljusare så känns det som att jag vill ha ut så mycket av dagarna, och jag har svårt att slappna av och “stänga ner dagen” när solen strålar ute på terrassen. Förstår ni hur jag menar?
På ett sätt är det ju jätteskönt med sol, sommar, ljus och värme men på ett annat sätt är det lite stressande. Hjälp… får man säga så? Jag som samtidigt ÄLSKAR sol och värme… Ja ja… ingenting är svart eller vitt här i livet, eller hur?!
Hur som helst, jag var på min gamla hemmaplan och utbildade idag, på Minc, som är Malmös inkubatorställe.
Vi satt här med mitt förra bolag NewsHubby, och även precis i början av Mama Said-eran också faktiskt – när det bara var jag och Anni. OJ vad mycket som har hänt sen dess! Både sättet som vi kommunicerade på i sociala medier, kunderna och… ja allt. Shit! När man tänker så, så har det verkligen hänt mycket.
Det är mysigt på Minc, ibland kan jag sakna det där gemytliga som är där.
Samtidigt så trivs vi väldigt bra på Media Evolution, och det känns också proffsigare att ta tid kunder. De har liksom bättre konferensrum på Media Evolution. Men det innebär inte att jag inte gillar det på Minc. Minc känns verkligen… mysigt och inkluderande❤️
Det här blev ett motsägelsernas inlägg. Å ena sidan bla bla bla… och å andra sidan bla bla bla.. Men så är livet. Jag älskar att jag får vara stressad över att sommaren är på intågande ena sekunden och i nästa sekund får lov att skrika ut hur mycket jag älskar sommaren. Och jag älskar att jag får sakna Minc på ett sätt, och sen att jag å andra sidan älskar att sida på Media Evolution. Puss!
God morgon kära ni! Idag är det dags för utbildning igen! Den här gången är det en Content producer-skolklass här i Malmö som jag ska utbilda. Kul! Sen åker jag till Stockholm torsdag till fredag så det blir bara två dagar på kontoret den här veckan. Det är himla kul att utbilda alltså. Jag brinner löjligt mycket för att lära ut hur man kommunicerar i sociala medier. Kanske framförallt för att jag älskar kommunikation och dialogen människor emellan överlag, inte bara i sociala medier. Det är som sagt typ samma sak tänker jag. Dialog som dialog och människor som människor. Vart vi befinner oss och vilka vi är har inte så stor betydelse egentligen. Allt handlar om dynamiken mellan folk… och hur intresserade vi är av att prata med våra målgrupper.
Vill vi bara få kunder, och är på sociala medier enbart av den anledningen, så kan det vara svårt… men om vi däremot vill “lära känna” målgruppen och faktiskt lyssna på dem – ja men då är det en perfekt plats att befinna sig på. Det är därför jag älskar att anställa personer som brinner för människor och kommunikation snarare än de som har utbildning på ett papper. Det behöver givetvis inte vara en motsättning… men om jag var tvungen att välja… så vet ni vad jag hade valt. Men nog om det nu, nu ska jag iväg och utbilda! Ha en fin dag ?
Men oj… Vad hände? Jag hade la ju ut ett blogginlägg i morse… trodde jag. Men så publicerades det visst inte… och nu är det dessutom bara försvunnet. Ha ha… skumt. Har jag drömt? Hur som helst, i morse gick jag upp 05,30 eftersom jag somnade tidigt igår. Jag ÄLSKAR att vakna och vara utvilad, vilket jag nästan alltid är.
Ja men det är inte så konstigt eftersom jag lägger mig i tid om kvällarna. Jag tycker att det är svinviktigt att få ordentligt med sömn och vägrar att rucka på den. Jag och Alvin lägger ju oss i sängen runt 20-tiden varje dag för att kolla på vår serie – just nu Crazy ex-girlfriend, och sen går jag inte upp igen utan somnar mellan 21,30-23,00. Men med många småuppvaknanden med tanke på Mios blodsocker. Hela natten brukar vara lite sådär småstökig men det funkar ju bra eftersom jag lägger mig så tidigt och dessutom somnar om så lätt. Thank god för det alltså!
Dagen idag har bara bestått av möten. Först måndagsmöte, sen möte med Unionen som ska sponsra våran podd På Insidan , och sen möte med en av våra kunder om Facebook-annonsering. Vi la en plan för närmaste halvåret. Är det nåt jag borde blogga om kanske? Facebook-annonsering… Är det intressant? Och vad vill ni i såna fall veta? Facebooks annonsverktyg är verkligen djupt och det går att göra så himla mycket.
Jag flyttade också in på mitt nya kontor – det med fantastisk utsikt…
Haha… nääää, det är vår kund som “bor” där uppe. Grym utsikt, eller hur?
God morgon! Nu ska jag berätta en sak som är väldigt kul… För några år sen, när det bara var jag och Anni i Mama Said, så satte vi oss, en solig dag, på bryggan i Västra hamnen för att planera vårt arbete framåt.
Vi pratade om vilka produkter vi skulle erbjuda och vilka kunder vi ville jobba med. Vi var inne på att försöka nischa oss mot en viss typ av kunder, och kom på en specifik kundgrupp som vi var sugna på att börja jobba med. Men eftersom vi bara var två personer så drog vi aldrig riktigt igång själva säljet.
Jag kontaktade några kommer jag ihåg, men sen rann det ut i sanden. Men NU! Nu när jag har ärmarna uppkavlade och har säljfokus så tänker jag att det är dags. Det är nämligen så att en sån kund – ja men ur det segment som vi hade tänkt oss då för flera år sen – trillade i knäet på oss i fredags, och JA jag ser det som ett tecken på att DET är vår grej. Nu jäklar ska jag börja dra i mina kontakter. Det här nya segmentet passar oss som handen i handsken, så håll tummarna för att jag lyckas med bedriften att sälja in oss. Det kan vara lite svårt att hitta kontakterna, men vill jag så går det. Och det vill jag ju! Verkligen! Oj, vad jag tror på det här. Önska oss lycka till please!
Men nu till nånting heeelt annat. Frukost och undanröjning av gårdagens myskväll. Hur kan det komma sig att det alltid ser ut som att vi har haft världens fest när det egentligen bara handlar om att jag aktivt INTE plockar undan under myskvällar? ?
Hur funkar ni – är ni pessimistiskt/ realistiskt eller optimistiskt/ naivt lagda. Jag använder alternativa ord för att jag vet att en pessimist ofta kan tyckat att en optimist är naiv, och att en naiv person ofta kan tycka att en realist är pessimistiskt lagd. Puh! Fick jag rätt på det där nu då? Ja men jag är säker på att ni fattar vad jag menar, eller hur? Hur som helst, från och med nu använder jag “pessimist” och “optimist” utan att lägga någon som helst värdering i det. Så nu kommer vi till frågan igen – är du pessimistiskt eller optimistiskt lagd? Ser du glaset halvtomt eller halvfullt? Det har säkert inte undgått er att jag är optimistiskt lagd, och att jag är väldigt glad och nöjd över det. Jag vet att det är det som gör att saker ofta löser sig till slut – att jag på riktigt vågar tro på att det ska bli bra. Och det är också det som gör att jag har vågat dra igång Mama Said.
Hur som helst, jag tänker att första steget i att kunna bli det man vill bli när man blir stor är att börja se möjligheter och våga drömma. Att inte tänka “Det där kan inte jag göra”. Varför skulle du inte kunna det? Du kan göra PRECIS vad du vill, OM du verkligen vill, eller hur? Vad skulle kunna hindra dig? Visst, du kanske måste utbilda dig, du kanske måste jobba gratis ett tag, du kanske måste flytta, du kanske måste investera blod, svett och tårar, men OM du vill så kan du bli precis vad du vill.
Det är inte ens säkert att du måste gå den traditionella vägen och plugga – även om jag verkligen rekommenderar det – du kanske kan få en praktikplats någonstans för att lära dig och sen är duktig nog att få ett “riktigt” jobb. Ja men ni förstår vad jag menar. Man MÅSTE inte gå den typiska vägen även om det ibland kan vara enklare, det viktiga är att bestämma sig och att våga säga det högt. “Jag vill bli egenföretagare inom media när jag blir stor”… eller liknande. Bestäm dig, våga tro på det och säg det högt!
Genom att vara optimistisk och våga tro på det så kommer du få andra att tro på det, det vill säga personen du söker jobb hos till exempel, eller andra som du pratar med som längre fram kanske kan vara din väg till framgång. Ju mer energi du lägger i JA'et, desto mer JA kommer det bli, och ju mer energi du lägger i NEJ'et desto mer NEJ kommer det bli. Hänger ni med? Ja'et får stå för att Ja, du lyckas uppnå din dröm, och Nej'et för att Nej du lyckas inte nå din dröm. Så lägg ALL energi på rätt sak, ok? En bra början är att skriva upp sina drömmar, och bara ha en regel: Du får skriva precis VAD SOM HELST, utan några som helst begränsingar. Skriv exakt vad du drömmer om – det bästa som skulle kunna hända dig – och tänk inte på ekonomi, avstånd, personlighet och så vidare. Be crazy… eller nåt, och bara skriv ner ALLT!
Sen… sen när du har skrivit ner dina allra högsta drömmar… då kan du börja bli lite mer konkret – men det tar vi en annan gång. Gör det nu! Skriv ner vad du drömmer om att bli när du blir stor, eller om det är något annat du drömmer om. Puss!
God morgon på er! Hur har ni det? Igår pratade jag länge med min kompis Tina i telefon, och vi kom fram till att vi ska börja med några minuters yoga varje morgon. Inte i träningssyfte utan mer för att det är så skönt med stretchen. Jag ääälskar att sträcka ut! Glömde dock bort att börja med yoga direkt när jag gick upp… Eeeh, fail första dagen alltså. Men än är det inte för sent! Så fort jag är klar med det här inlägget så ska jag köra fem minuter. En fin sak ändå att ge sig varje dag, eller hur?
Det jag i själva verket gjorde när jag gick upp, och som inte alls är lika zen… var att fastna i Google adwords. Jag tänker att vi ska börja annonsera på Google angående våra utbildningar, men det var ett tag sen jag jobbade med adwords så jag fastnade liksom… Ja ja, jag tycker ju att sånt är kul så det är väl fint det med.
Det har pratats mycket om att det ska vara fint väder i helgen, och eftersom jag är typen som ALDRIG kollar själv, utan bara lyssnar på andra vädergudar så verkar jag ha missförstått grejen. Planen var att vi idag skulle fortsätta fixa på terrassen, men det ser varken soligt eller varmt ut. Vi får väl se om vi hittar på nåt annat istället… men samtidigt så vore det ju grymt om det kunde bli klart INNAN solen och värmen kommer, eller hur?
Förra helgen la vi ju golv, och nu är det dags att skruva bord, fixa blommor och sätta upp lampor. Jag har lampor hemma som är i IP-klass 44. Det står överallt att det är “sprutsäkert/ sköljtätt” – det borde väl funka även om det spöregnar då va? Nästa steg är IP45 och det heter att det är “spolsäkert”. Men visst borde väl IP44 som är sprutsäkert funka?
Än så länge så sover barnen vääldigt gott, och lär göra det ett bra tag till så jag sitter kvar här vid min dator en stund, med tända ljus och läser bloggar och kollar YouTube. Så himlans mysigt och väldigt typiskt lördagmorgnar för min del. Vad hittar ni på idag?
Jag har tänkt på en sak som det ska bli spännande att höra er åsikt kring… Det här med sälj, när ni blir kontaktade av en säljare via mail eller telefon, hur bemöter ni hen då? Jag tycker att det helt och hållet beror på HUR jag blir kontaktad. Först och främst så vill jag inte att man ska vara så där överdrivet käck och klämma ur sig nåt i stil med “Men heeej Alexandra, hur mår DU denna soliga fredag?” eftersom det är väldigt icke-genuint. (Grunden i alla sociala sammanhang tycker jag är genuinitet) Och sen så vill jag också att man ska acceptera ett “Nej” eller “Jag har inte tid just nu”. Den säljare som försöker sälja till en person som säger nej har urdålig teknik eftersom hen slösar både sin egen och den andres tid. Så onödigt ju! Ring eller maila nästa person istället. Och välj ut företag eller personer som det känns som en bra match med. Researchen är viktig med andra ord.
Tips till säljaren:
Gör din research!
Var genuin! Det vill säga undvik fraser som “Heej Alexandra, hur mår DU denna soliga fredag?
Acceptera ett nej direkt. Slösa inte din tid på de som inte är intresserade. 1) Du slösar tid 2) De blir irriterade.
Skicka ett kvalitativt mail där du anpassar det efter vem du pratar med.
Men om det då är en säljare som noga har valt ut mig eller mitt företag och som har gjort en kort reserach och sen kontaktar mig på ett genomtänkt och kvalitativt sätt (inte massmail eller telefonsamtal där hen inleder som att hen är bästis med mig alltså) – ja men då är det så klart common sens, vanligt hyfs, vett och etikett… you name it… att jag SVARAR.
Jag tycker att det är så otroligt viktigt att marknadschefer, VD'ar, inköpschefer, inköpare och andra har det här i huvudet: Om ni inte svarar så skadar ni ert varumärke. Man kan tycka vad man vill om det, att man inte har tid och så vidare, men den person som på ett seriöst sätt skickar ett kvalitativt mail och inte får ett svar kommer få dåliga vibbar för ert varumärke. OCH DET KAN JU VARA EN AV ERA KUNDER! Jag ska förklara en sak… Kommer ni ihåg att vi var på Gothia Towers häromveckan? När jag sen, för några dagar sen, frågade Mio om vilka företag han tyckte att jag borde kontakta som hade passat för oss på Mama Said att jobba med så svarade han “Gothia Towers, Bauhaus och Inet“. Bra! Toppen ju! Så jag kontaktade dem.
Inet svarade direkt med “Tack men vi är inte intresserade” på ett väldigt tillmötesgående och respektfullt sätt. Varpå jag svarade “Tack snälla för snabbt svar”. Typ… Resultatet är att jag har precis samma goda intryck av Inet som tidigare. De behövde bara inte oss och det är ju helt fine. Och vi (familjen alltså) är STORA kunde på Inet eftersom Mio är en liten nörd när det kommer till datorer och teknik. Vad tror ni hade hänt om jag inte hade fått svar? Jo men det är klart att deras varumärke hade fått sig en törn i både mitt och Mios hjärta. Men det fick det inte tack vare ett snabbt svar som kan ha tagit dem en sisådär 30 sekunder.
Nu var det här så nyss att jag inte kan säga än ifall Bauhaus och Gothia Towers kommer att svara – alla kan ju inte vara lika snabba – men låt oss hoppas att det kommer att göra det ÄVEN om det inte är intressant.
Tips till marknadschefen:
Svara ALLTID på mail och kontaktanden som är seriösa, genuina och genomtänkta. Jag menar INTE att du måste svara på massmail eller kontaktanden där du märker att du bara är en i mängden och där man inte har gjort sin research.
Ha alltid “Det här är en kund” i åtanke. För det ÄR det! Eller kan bli! När jag jobbade som butikschef på Ving så hade vi som motto att ALLTID behandla alla som betalande kunder. Även om det “bara” var en person som kom in i butiken för att fråga “Vet du vart Lindex ligger?” Imorgon kanske hen ska boka sin sommarresa… tänk på det.
Det säger lite om en person och ett varumärke att inte prata med dem som man inte får ut något av, gör det inte det?
Nu kanske det här låter hårt men när det handlar om kärlek till ett varumärke så sitter det inne i hjärnan och hjärtat, och det påverkas av hur man blir bemött oavsett sammanhang.