Lite av varje

Lite av varje

☆ Lucka nummer fem: Den perfekta middagen enligt mig

Av Alexandra Bylund / 5 december 2017, 17:00

Då var det dags för lucka nummer fem i Kajsons julkalender – den som handlar om den perfekta middagen. Oj vad svårt… det finns så många typer av perfekta middagar, eller hur? Tänk om vi alla skulle äta en middag tillsammans till exempel… det hade varit en perfekt middag. Intressant i alla fall. Jag vet ju vilka vissa av er är, men inte alla, så det hade varit kul att träffas och prata.
Hur som helst – den perfekta middagen för mig har inte så mycket med maten att göra utan istället med vem jag äter den och vad vi pratar om. Eller snarare hur vi pratar. En perfekt middag är en middag när vi pratar om riktiga saker, eller om roliga saker så att vi skrattar tills vi kiknar. Den får gärna vara tillsammans med mina barndomsvänner (även om vi är sämst på att styra upp middagar) eller med gamla vänner blandade med nya så att det blir en sån där härlig mix och bra dynamik.
Jag har också haft flera perfekta middagar tillsammans med mina kollegor. Vi är duktiga på det där.
Förra julfesten körde vi Fuelbox, vilket automatiskt leder in en på roliga, och ofta djupa, samtal. 
Men i år struntade vi i det och spelade Picolo istället – ett dryckesspel som jag berättade om häromdagen. Hur som helst, om vi fortsätter med den perfekta middagen nu då… Dynamiken är viktig för att samtalsämnena inte ska handla om väder och annat nonsenssnack. Jag är typen som zoomar ut totalt och tappar intresse om man bara pratar om väder eller jobb. När jag är på AW till exempel – då pratar jag ofta med många olika människor som jag känner mer eller mindre, men är det bara om jobb vi pratar så känner jag hur jag blir rastlös och ointresserad och vill gå vidare. I alla fall om det är det där ytliga snacket:
– Hur går det för er då?
– Jo tack bra, det rullar på… Ni då?
– Jo men det går bra. Vi har ju en ny version av vår bla bla bla…
– Jahaaaaa? Vad kul! 
– Ja, du vet…. vi måste ju följa branschen.
– Hm… ja… Oj. Kolla… Nu har de börjat med julstjärnor… Nu är det inte långt tid kvar till jul
– Nä… jag räknade igår… 20 dagar.
Uaaaaahhh!!!! Haha… men ni hör ju… Får ni också en rastlöshet och nästan obehagskänsla när ni har såna innehållslösa samtal? Och kan ni tänka er en sämre (tråkigare i alla fall) middag än en där man pratar på det viset? Nej, det måste finnas innehåll i snacket – då kan middagen bli perfekt. Och just nu drömmer jag om en middag tillsammans med mina barndomsvänner. Det var länge sen vi sågs och vi har alltid så mycket riktiga saker att prata om. Jag får nog styra upp det där tror jag. Hur ser er perfekta middag ut? Håller ni med mig om det innehållslösa snacket?
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Jag älskar iPhone X

Av Alexandra Bylund / 4 december 2017, 18:20

Alltså iPhone X – jag älskar den av två anledningar:
  1. Face-id! Det vill säga att den känner igen mitt ansikte och automatiskt låser upp sig när jag tittar på den. Ja, den gör det snabbt nog. Jag är kräsen när det kommer sånt, det måste gå fort – men jag är alltså helnöjd. 
  2. Kameran – och allra helst då “porträtt”-funktionen. Kolla in bilderna! Wow! Wow! Wow!
Den fokuserar väldigt fint på motivet och “blurrar” bakgrunden.
Även i inomhusljus med inte så bra ljus blir det skarpa bilder. (Ja, Alvin var med på jobbet idag. Mer om det i ett senare inlägg)
Ju närmare motivet – desto bättre porträttbild blir det. 
 
 
Till och med när det börjar skymma blir det skarpa bilder.
Den här tog jag igår kväll när det var helt mörkt i rummet. 
Vad tycker ni? Visst blir det fina bilder? Jag har inte gjort någonting alls med dem. Älskar iPhone X!!

Kommentera (0)
Lite av varje

☆ Lucka nummer tre: Vilken dröm har jag som jag vill uppfylla i livet?

Av Alexandra Bylund / 3 december 2017, 08:46

Jag är ju med i Johanna Kajsons julkalender, det vet ni vid det här laget, eller hur? Och vet ni vad det sjuka är? Jo, när jag såg dagens ämne så blev det kortslutning i hjärnan. Jag ser mig själv som en person med stora drömmar och mål, men när jag nu skulle skriva om mina drömmar så fanns det inget att hämta. Det var tomt liksom. Så himla sjukt. För dagens ämne är “Vilken dröm har jag som jag vill uppfylla i livet?” Dröm? Alla har väl drömmar? Ni drömmer väl om saker? Eller? Jag har inte, där jag är nu i livet, riktigt förmågan att fantisera om härliga resor, flytt till nåt annat land i några år, en annan karriär, några miljoner på banken och sånt. Jag började försöka hitta såna drömmar nånstans djupt inne i hjärtat men det tar som sagt helt stopp. Jag hittar ingenting. 
För det finns nämligen en sak som står i vägen och som är så mycket större och viktigare, och som gör att allt det där kommer i skymundan. Jag ser liksom inte mina drömmar eftersom det hela tiden är någon slags misär i att vi har en liten kille här hemma som alltid är sjuk. Eller så har jag helt enkelt inte några. Inte några såna stora drömmar i alla fall. Det enda stora som jag drömmer om är att Mio ska bli frisk. Ni tycker säkert att det låter konstigt men eftersom det är så långt ifrån verkligheten, de där drömmarna, så kan jag väl inte drömma gissar jag. För egentligen så är jag en person som har drömmar, tror jag? Bara inte just nu i livet.
Jag lyssnade på Inspopodden – med Engla och Johanna – nu på morgonen, och när de pratade om att januari och februari var jobbiga månader så kom jag på mig själv med att inte längta efter vår och sommar, utan att det tvärtom stressar mig och nästintill ger mig ångest. Jag tycker att det är skönt nu när det är mörkt och kallt och de flesta vistas inomhus hela dagarna. Varför? Jo för att det är jättestressande och kryper i hela kroppen när vi sitter inne soliga och varma stranddagar när alla andra är ute. Och det är ju inte bara Mio… vi har ju lille Alvin också. Han behöver komma ut även om Mio är sjuk. Så det är alltid ett pussel det där och hur jag än gör så är jag inte helt tillräcklig någonstans. Jag som egentligen älskar sommaren har börjat tycka att det är jobbigt när våren kommer och sommaren snart är på väg. 
Så… det enda jag drömmer om, som skulle göra livet så mycket enklare och härligare på så många sätt, det är att Mio ska få bli frisk. Att han ska kunna gå i skolan och få vara tonåring och hänga med sina kompisar som de andra gör. Få vara helt vanlig och leva ett normalt liv helt enkelt.Jag är så ledsen över att han har det så här och önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat ta hans huvudvärk. 
Han har haft, och har, så många problem och sjukdomar. Han är för det första extremt pollenallergisk. Så här såg han ut på somrarna tidigare, men sen några år tillbaka håller han på med något som heter hyposensibilisering, och som är ett sätt att minska allergierna på. Han tar en liten tablett varje dag, och ska göra det under tre, fyra år, med pyttepyttelite gräsexktrakt i, för att lära kroppen. Det har faktiskt blivit bättre av det, men somrarna – när det är mycket gräspollen ute – är fortfarande jobbiga för honom. 
Sen fick han sin tumör i ryggen. Sjukt att man kan se den utifrån va? Det visade sig att det var en tumörsjukdom som heter Langerhans cell-histiocytos och som är kronisk.
Och så är det ju huvudvärken och den inopererade shunten. Denna ständiga huvudvärk som har krävt ett 15-tal operationer…
… som har gjort att han ibland inte har kunnat resa sig upp ens för att äta, utan har behövt vara sängliggande dygnet runt. 
Men han är ändå, på nåt sätt, en glad liten kille. Det är fantastiskt at han många gånger håller humöret uppe ändå.
Sen är det diabetesen – som är en helvetessjukdom bara den. Tänk att alltid behöva planera varenda sak du stoppar i munnen, att behöva ta flera tusentals sprutor och stick i fingrarna varje år, att alltid ha en överhängande risk om att livet kan sluta här och nu om du inte sköter dig. Usch… det är en riktig skitsjukdom. 
Men okej… hade jag fått önska en enda sak – då är det att hans huvudvärk hade försvunnit och att vi hade kunnat operera ut shunten. Det är alltid en risk med att ha en shunt inopererad i hjärnan och väldigt otäckt när den strular. 
Oj… nu låter det som att allt är total misär här hemma. Det är det inte. Vi har så himla mysigt och kul vi tre, och det finns så klart många glada stunder trots alla sjukdomar. Men jag har inte de där stora drömmarna bara, utan drömmer bara om att han ska få vara frisk ♡

Kommentera (0)
Lite av varje

☆Lucka nummer två: Ett barndomsminne som jag vill dela med mig av

Av Alexandra Bylund / 2 december 2017, 17:05

Jag kommer inte ihåg så mycket från mina första fem, sex år… gör ni det? Men en sak minns jag i alla fall väldigt tydligt, fast det är från när jag var åtta år. Jag gick i andra klass på Västra skolan här i Malmö, och det hade precis börjat en ny tjej i klassen som hette Sara. En dag kom hon fram till mig och sa “Du är så himla snäll”. Jag kommer inte ihåg vad jag hade gjort, men det var tydligen nånting som fick henne att säga så – och där började vår vänskap. En vänskap som fortfarande är jättestark även om vi inte hörs varje dag. Eller ens varje månad. Det spelar ingen roll, för varenda gång vi pratar så är vi tillbaka där vi var sist. Så är det med alla mina barndomsvänner – Tina, Annica, Pernilla och Sara – och jag älskar att jag har dem i mitt liv. 
Men tillbaka till Sara och mitt åttaåriga jag… Vi hittade på så himla mycket kul, jag och Sara, och planerade på riktigt att rymma till en djungel en dag. Vi tittade på kartor och planerade noga hur vi skulle ta oss genom de olika länderna och hur vi skulle ta oss över gränserna. Vi hade nån slags fascination för just djunglar. Fråga mig inte varför. Nu blev det ju inte så att vi rymde till en djungel – utan vi skapade oss istället en alldeles egen. Vi tog ett tomt (väldigt stort) vindsutrymme i mitt hus, satte lås på det och skapade den mysigaste djungeln ni kan tänka er. Vi hängde upp lianer och en repstege i träbjälkarna i taket, vi delade av djungeln i olika små “rum” med hjälp av elementskydd och lösa dörrar, la mattor på golven och målade djungelmotiv som vi satte upp på väggarna. Ja men det var riktigt, riktigt mysigt där.
Här är en bild på Sara uppe i vår djungel. Det är synd att vi inte hade digitalkameror och Instagram på den tiden, då hade vi garanterat haft fler bilder…
Och en helg bestämde vi oss för att sova över där hela helgen. Vi fick inte gå hem, what so ever. Vi “bodde” liksom där. 
Här sitter Sara och äter.
Vi hämtade vatten på gården och satt uppe på taket och tvättade oss och borstade tänderna.
Här är jag i något som jag tror är morgontvätten. Haha…
… och Sara när hon borstade tänderna. 
Och på tal om taket – där hängde vi ofta. Vi klättrade ut genom en sån där gammal taklucka och låg där och solade ibland, hade hemliga klubbar ibland och bara hängde ibland. Vi tyckte att det var hur safe som helst eftersom det fanns en stor skorsten framför oss som gjorde att vi inte kunde trilla ner när vi väl hade satt oss där vi brukade sitta. Men vi gick ändå omkring på taket på ett femvångingshus ?
Här hängde vi allt som oftast. Uppe på taket. 
Det här är en del av Kajsons julkalender, som du kan läsa mer om här. 

Kommentera (0)
Lite av varje

Julfest, webinar och iPhone X

Av Alexandra Bylund / 2 december 2017, 10:31

Vi hade julfest igår, jag och de andra Mama Said-tjejerna. Det är alltid kul att umgås när vi är off-office så att säga. När vi äntligen har tid att prata färdigt om sånt vi vill prata om. Sånt som vi kanske kan påbörja vid lunchbordet men som vi sen får avbryta när vi ska jobba. 
Så jag såg väldigt mycket fram emot kvällen – som började precis efter att jag hade haft ett webinar. Det ingick i den där upphandlingen som vi vann för ett par veckor sen, och eftersom det var första gången jag skulle köra den här typen av webinar så var det ganska nervöst inför… Skulle min presentation hålla? Skulle den vara två timmar lång som planerat? Eller hade jag för lite material? För mycket? Kommer folk ställa frågor, eller ska jag prata oavbrutet – utan andningspaus – i två timmar? Och så det där med att jag skulle titta i en “död” skärm och webbkamera, för att “se folk i ögonen” medan själva webinaret spelades upp på den andra skärmen. Skulle jag råka titta på den andra skärmen hela tiden eller skulle jag lyckas titta in i ingenting? Och, skulle jag överhuvudtaget ha tid att kolla in mina anteckningar? Ja det var en hel del tankar och lite oro inför. Jag vill ju att det ska bli lika bra som när jag utbildar i verkligheten. 
Men det gick bra. Det ställdes nästan inga frågor men jag hann andas ändå. Tekniken funkade och jag vande mig vid att titta in i den döda skärmen. Jag höll ett bra tempo och tiden blev perfekt. Jag körde exakt i två timmar. Så nu tänker jag att vi ska testa att sälja in webinar för Mama Said. Kul va? Gillar ni webinar? Vad borde det kosta om jag kör en tvåtimmarsutbildning? 495:-? Jag vet att ni, i alla fall några av er, har koll så hjälp mig gärna med input.
Men kvällen då… jag hade tydligen så trevligt att jag glömde ta bilder… förutom de som jag tog när jag skulle testa inställningen på kameran då. Men jag tror att Mandy tog lite bilder som ni ska få se sen.
Det som ligger på stolarna  (eeeeh, pallarna. Jag har inte hunnit köpa stolar sen vi kastade ut våra gamla. Har ni tips på snygga, kvalitativa OCH sköna stolar förresten? Ni ser ju hur det ser ut runtomkring. Tipsa gärna!) är våra julklappar från Mama Said i år – adventskalendrar från Kicks. Så himlans kul!
Vi stod i alla fall ut med att sitta på pallarna hela kvällen och körde några riktigt roliga lekar. Ladda ner appen Picolo nästa gång ni är på fest. Svinkul!
Ni skriver bara i era namn i appen och så bestämmer den vem som ska göra vad. Det kan vara allt från att “Alexandra ska prata med finsk brytning” till “Drick om du aldrig har…” Ett dryckesspel alltså, men om inte alla dricker – så som hos oss igår till exempel – så kan man bestämma något annat som ska göras istället för att ta tre klunkar. Det är ju inte själva hetsen med drickandet som är kul – utan hela grejen liksom.
Men vet ni vad… nu ska jag åka iväg till Emporia och hämta min nya iPhone X!! Jag är inget fan av att byta telefoner så det känns nästan lite jobbigt… MEN den har ju en utomordentligt bra kamera så jag ser såååå mycket fram emot det. Förhoppningsvis så återkommer jag sen med lite fler bilder på OSS ♡
… och med lucka nummer två i Kajsons julkalender förstås. Idag är temat: Ett barndomsminne jag vill dela med mig av.

Kommentera (0)
Lite av varje

Gott pastatips

Av Alexandra Bylund / 30 november 2017, 20:04

Jag har hittat en ny pasta som jag älskar (jag som knappt har ätit pasta i mitt liv liksom) – och jag önskar att det hade varit en lite finare, mer sofistikerad sort som hade varit kul att bjuda på. Inte för att jag särskilt ofta bjuder på middag, jag har alldeles för dåligt matlagningssjälvförtroende, men ändå. Det som är gott med den här pastan är att fast den är mjuk, som ju pasta är, så blir den – tack vare sin utformning – lagom hård. Eller inte hård egentligen, men bara med gott tuggmotstånd. Synd bara att det är barnpasta. Men det struntar vi i, eller hur? Det spelar väl ingen roll om man inte ska bjuda på middag. Väl? Hur som helst – gillar du pasta? För om du gör det, testa den här och tala gärna om sen ifall du är lika förtjust som jag. Jag som vanligtvis aldrig kan skilja på pasta och pasta. 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Så skapar man julstämning för barnen utan att stressa ihjäl sig

Av Alexandra Bylund / 29 november 2017, 20:07

Jag älskar julen och allt som hör därtill och är en sucker för att försöka skapa julstämning hemma utan att hålla på för mycket och göra det alldeles för stort. För i slutändan så är det allra viktigaste att ha tid och att man är närvarande. Barnen blir inte lyckligare – och det blir definitivt ingen härlig julstämning för någon – av att man stressar omkring med julklappsshopping, avancerade sillinläggningar, julbak och det perfekta julpyntet. Med andan i halsen och stirr i blicken. Det är inte julstämning (i alla fall inte i positiv bemärkelse) – hur fint och perfekt man än gör det. Så jag har valt att sänka ambitionsnivån och se till att inte vara en hysterisk mamma med jagad blick, men ändå försöka hinna med julmys och att skapa julstämning. Här är några tips på hur du kan skapa julstämning tillsammans med barnen utan att stressa ihjäl dig:
  • Julpynta tillsammans! Bestäm en dag, kanske en lördag när barnen kan vara uppe lite längre, när ni ska julpynta. Jag brukar prata om det hela veckan så att de är riktigt pepp när det är dags. Då tycker de plötsligt att det är kul att följa med ner i källaren och hämta upp julpyntet, och kanske till och med att städa undan lite. Sen hjälps vi åt att julpynta, även om jag vägleder rätt mycket. Ja jag vill ju ha det som jag vill ha det 😉 Jag vill helst inte ha en liten tomte i varje hörn utan försöker hellre gruppera pyntet. Här gäller det att vara smart, utan att köra över de små liven. 
  • Julmusik! Vi spelar julmusik hela tiden och kör samma Spotifiylistor om och om igen. Så länge de bara spelar i bakgrunden så kan det inte störa utan är bara mysigt.
  • Pepparkaksmys har blivit ett begrepp hemma hos oss. Det betyder egentligen bara att vi dukar fram pepparkakor titt som tätt och sitter och äter det tillsammans. Det är själva ceremonin som är myset. Och tänk er själva när jag säger “Ska vi inte ha lite pepparkaksmys ikväll?” Som barn älskar man ju när vuxna tar inititativ till socialt häng.
  • Ät julmat ofta! Vi brukar äta julmat ganska ofta i december, och ja jag vill gärna tröttna på det. Det är väl det som är meningen? Julmat hos oss är typ köttbullar av olika slag (kött och kyckling), prinskorvar, ägg, potatis, lax och gravlaxsås, lite charkisar, julskinka och senap, nåt vegetariskt (ofta nån slags färdigbiffar. De som just nu ligger i kylen och väntar är några slags broccoli-och-ostbiffar). Ganska enkelt med andra ord, och sånt som barnen (och jag) gillar.
  • Se på julkalendern tillsammans! Vi tittar alltid på julkalendern tillsammans. Skulle en av oss av någon anledning missa ett avsnitt (som till exempel när de är hos sin pappa) så ser vi om det tillsammans innan vi ser nästa. Haha… det låter ju stört nu när jag säger det, men det är verkligen så himla mysigt att ha det här tillsammans och då vill det ju till att man är inne i det och engagerar sig. 
  • Handla julklapparna på nätet. Jag försöker, i den mån den går, att handla julklappar på nätet och tar i alla fall inte med barnen ut på stan eftersom jag vet att det oftast leder till irritation och bråk. Allt som kan undvika stressen ska helst undvikas. Om det går vill säga.
  • Tänd ljus och låt de vara tända hela dagarna. Levande ljus (särskilt långa, vanliga ljus) skapar mycket stämning. 
 

Ja men det handlar egentligen om att ge tid till de små detaljerna och inte “inte orka tända ljusen” och att undvika sånt som bara stressar. Hur skapar ni julstämning?

 

Kommentera (0)
Lite av varje

Shoppingtips för att få det ultimata julmyset

Av Alexandra Bylund / 29 november 2017, 11:15

Ja men jag erkänner att jag är en sucker för jul och gärna går all in när det vankas jultider. Det är inte så att huset är överpyntat, men jag älskar sånt som lyser eller brinner (tända ljus typ) och särskilt mycket om det är gulligt. Givetvis har jag fört över det till barnen, så det har resulterat att vi alla känner stor kärlek (nästan på ett kusligt sätt) till vår nya kompis “renen”.
Han är något av det sötaste (icke-levande) vi har och vi älskar att han lyser upp uteplatsen.
Ni ser ju själva vad barnen har skrivit – de verkar liksom ha inkluderat honom i familjen…
Hur som helst så är han köpt på Clas Ohlson och kostar 249:-. Jag inser, efter helgens shopping att Clas Ohlson inte är så dumt ändå. Köpte ju både bokstavstavlan och noppborttagaren där. 
 

Kommentera (0)
Lite av varje

Inspirerande saker att göra om du har en stund över

Av Alexandra Bylund / 29 november 2017, 05:44

Jag älskar YouTube och poddar och konsumerar det som en galning när jag har tid över. Poddar passar mig väldigt bra eftersom jag kan lyssna en kvart här och där, och ofta lyssnar jag på väg till jobbet, när jag lagar mat eller när jag viker tvätt. YouTube är inte lika lättillgängligt men det passar mig ändå bättre än serier och filmer eftersom jag somnar så lätt. 
Jag tänkte att jag ska dela med mig av några grejer som ni borde se eller lyssna på om ni har en stund över och känner för att bli inspirerade:
  • A quest for success – Isabella Löwengrips intervju (video) med Rachel Brathen (Yoga girl) som jag tycker verkar vara en otroligt fin människa med väldigt stort hjärta. Hennes budskap i intervjun är också väldigt fint (och viktigt), och det är att vi ska lära oss att känna mer självkärlek, och om vi gör det så kommer vi också kunna ge mer kärlek till andra. Jag är helt säker på att den ekvationen är 100 procent sann.
  • We are influencers-podden där Linda intervjuar Margaux långt innan bebis och förlossningsvideo. Redan där, i början av hennes influencerkarriär, så har hon den där sprudlande energin som smittar av sig och som ger sån grym pepp. Jag gillar Margaux eftersom hon inspirerar till att våga vara sig själv och “skita lite i vilket”. Hon bara kör, och det känns inte så polerat men ändå med bra kvalitet. Äkta!
I år vann Margaux Stora influencerpriset och hon är så värd det!
  • Gift vid första ögonkastet Norge som går på SVT play och som är en dokumentär om tre par som möter varandra vid altaret för första gången och gifter sig direkt, där och då, vid första mötet. Jag tror att det är en psykolog, en präst och någon annan som, efter mycket analyserande, har kommit fram till vilka personer som passar ihop med vilka. Det är väldigt intressant att följa och spännande att se om kärleken växer fram eller inte. Jag har sett ett par säsonger av det när det gick i Sverige, och nu även Norge alltså. 
Men nu har jag inte tid med det här utan ska iväg och förhoppningsvis inspirera andra istället. Jag ska hålla en utbildning i hur man kommunicerar för att nå ut i Sociala medier. Önska mig lycka till 🙂 Och en annan sak… Har du sett eller lyssnat på något på sistone som du kan tipsa mig om? 
 
 

Kommentera (0)