Lite av varje

Igår hade Mio jätteont i huvudet hela dagen. Mitt älskade lilla barn ♡

Idag har jag varit och tränat BodyJam (åh vilken energi jag får av det), ätit lunch på Holy Greens (såå gott) och sen kört ett styrkepass. Himla härligt slut på veckan.

Det här med att inte jobba på helgen (ja men jag kommer tjata om det ett tag nu) frigör så mycket tid, lust och energi. Jag har både hunnit slänga ihop ett långkok i form av kalops till barnen (som fick stå på spisen medan jag var iväg på träningen) och dessutom gjort den efterlängtade halloumi-stroganoffen som jag har tänkt göra så himla länge. Den var väldigt enkel att göra. Det här (+ grönsaksbuljong som jag visst glömde att ta med i bilden) är ingredienserna.

Jag skriver inte så mycket om träning i min blogg eftersom jag en gång frågade vad ni helst ville läsa om – och ingen (typ) sa träning. Men nu trotsar jag er, eftersom jag ändå vill ha in det liiiite, ok? Så jag tänker att vi kompromissar och så skriver jag om det i alla fall en gång i veckan. Minst. Så får vi se. Jag får helt enkelt kolla efter ett tag hur det ser ut i statistiken.

Så nu kör vi då. Jag får ofta ungefär samma frågor av folk när jag berättar att jag är personlig tränare, så jag kör på med en av de vanligaste nu, så får ni, fortsättningsvis, ställa frågor till mig som jag kan ta upp, ok.

 

 

Först och främst så skulle jag vilja ställa dig frågan, mest för att du ska få dig en tankeställare: Varför vill du ha magrutor? Är det bara utseendet det handlar om? Vore det inte mycket bättre och också en grym känsla att kunna göra saker som kräver en stark mage? Oavsett om rutorna syns..? För vissa människor, det beror på genetik, krävs det så mycket att få magrutor att det inte är värt det skulle jag säga. Och med det menar jag att det kan krävas alldeles för strikt kost. För andra människor räcker det med att gå ner lite i vikt – musklerna finns ju där under även om de inte är tränade. Så om du skulle råka vara den där typen som har svårt att få magrutor… ja men då skulle jag tänka om. 

Men jag ska ändå besvara frågan nu så klart, för det är ju inget fel i att vilja ha magrutor. Jag skulle vilja dela in det här med hur man får magrutor i tre delar:

1) Först bör du träna så att du blir stark i de inre och stabiliserande magmusklerna.

2) Sen kan du börja bygga – för det är det du gör; bygger! Vilket förresten kan resultera i att midjemåttet blir större eftersom musklerna växer. Men det beror helt och hållet på hur du ser ut sen tidigare och hur du är byggd rent genetiskt.

3) Sen handlar det om vad du äter också. Fett lägger sig kring muskler och har man en del fett på magen (vilket de flesta tjejer har) så ser man inte rutorna. För vissa personer kan det vara bra, av hälsoskäl, att göra av med lite fett, och för andra helt onödigt. 

Men nu kommer vi till träningen. Hur tränar man för att få magrutor? Puh, det är en så stor fråga eftersom det beror på hur dina förutsättningar är – men jag ska försöka förenkla det så mycket som möjligt, och kommer i det här inlägget inte att prata om 1:an och 3:an – även om de också är viktiga för magrutorna. Men nu kommer jag alltså bara fokusera på punkt 2 – det vill säga hur man bygger muskler på magen. (Men jag vill ändå påpeka att punkt 1 och 2 är nödvändiga. Det har framgått nu va??)

Här är i alla fall exempel på övningar som du kan göra för att bygga muskler på magen:

Häng i ett räcke och lyft benen rakt ut och uppåt. Böj benen om det (som det i de allra flestas fall är) är tungt. 

Känn så att du “chrunchar” med magen. 

Det här hjulet brukar finnas på de flesta gym, och det är väldigt bra eftersom du kan anpassa övningen efter hur stark du är.

Jag hade många tankar om det här med att köra bil i Tyskland. Hur är det på autobahn liksom? Kör folk som galningar? Kommer jag vara livrädd? Kan jag ens fundera på att lägga mig i mittenfilen? Och hur ser autobahn ut egentligen? Är det extra breda filer? Finns det bensinmackar lite här och där precis som i Sverige? Kommer det vara skyltat “autobahn?” Ja men ni fattar… jag hade noll koll eftersom jag aldrig hade kört i Tyskland innan. 

• Du får (typ) inte köra hur snabbt du vill! Först och främst – Nej, det finns inga skyltar som säger att nu är du minsann på autobahn och får köra precis så snabbt du vill. Tvärtom så fanns det 120-skyltar längs nästan hela vägen som vi körde (Puttgarden – Göttingen), vilket gjorde mig förvirrad att tro att vi inte var på autobahn. Jag trodde att autobahn per definition var där man fick köra i så hög hastighet man vill. Men så är det inte. Först och främst så finns det ofta (inte alltid) skyltar med hastighetsbegränsning, och sen är det tydligen så att där det inte finns skyltar så råder det ändå en rekommendation på max 130 km/ h, och skulle man köra snabbare än så, så blir man automatiskt skadeståndsskyldig om man är med i en olycka – oavsett vem som orsakar olyckan. 
• Autobahn ser ut som vilken motorväg som helst. Man märker inte ens att man kommer ut på autobahn. Visst är det trefiligt, men det är realtivt smala (i alla fall om man hade väntat sig stora, amerikanska körfält så som jag hade ) så det känns liksom inte annorlunda än på en svensk motorväg. 
• Ja man kan köra i vänsterfilen. Jag trodde att det skulle vara omöjligt för mig och min lilla Captur att köra i vänsterfilen, men så var det inte.  Visst var det en del som körde väldigt snabbt, tippar på 140 – 160 km/ h på söndagen och sen snabbare när vi körde hem på torsdagen. Men det kändes absolut inte så snabbt och galet som jag hade trott. Det finns säkert andra sträckor som är värre men nu pratar jag om min upplevelse mellan Puttgarden och Göttingen, och tillbaka.
• Det finns många bensinmackar längs vägen. Ibland måste man köra av ganska långt, men på vissa ställen så finns det bensinmackar precis intill motorvägen så att man kan göra ett stopp på bara ett par minuter.
• Toaletterna på bensinmackarna kostar ofta pengar – och det funkar bara med kontanter. Toaletter finns på bensinmackarna men det kostar ofta pengar. Och de tar inte kort! Man måste alltså ha kontanter för att gå på toaletten, och det kostar 0,70 €. Sen kan man handla för 0,50 € om man lämnar in sin toalettbiljett på macken. Så man får alltså tillbaka större delen och behöver bara betala typ 2 kr för ett toalettbesök. Finfint. Men mindre fint att jaga kontanter när man håller på att kissa på sig ?

• Blyfri bensin är inte alltid den gröna slangen. När man ska tanka så ska man, om man ska ha blyfri bensin, inte automatiskt ta den gröna slangen. Det är nämligen diesel i den i vissa fall. Jag frågade varje gång efter blyfri bensin och de sa alltid samma sak – att all bensin är blyfri. Så jag valde den svarta – super – på vissa ställen och den gröna på andra. Gå alltså inte efter färgen!
• Det finns mat längs vägen, men mestadels snabbmat. Matställen längs vägen då… Precis som i Sverige så är det mest snabbmat som gäller. Det finns en hel del Burger King och Mac Donalds, och även vägkrogar som serverar wienerschnitzel, pannbiff och annan husmanskost, längs vägen.

Jag är sån som fastnar för saker när jag börjar gilla dem. Och så kör jag på med dem liksom. Och så har det varit med min frukost. Jag tror att jag har ätit samma frukost i två år eller nåt… Nästan varje dag. Jag älskar (så klart) hotellfrukost och njuter väldigt mycket av den när vi är på semester, men sen när jag kommer hem är jag alltid lika glad över att få min gamla vanliga, hederliga frukost. Haha… gud vad det låter trist.

Hur som helst, vad är det jag äter då som är så fantastiskt? Jo men det är nåt så enkelt som filmjölk, flingor och granatäppelkärnor. Anledningen till att jag gillar det är dels för att det är gott och fräscht (vilket jag gillar på morgnarna) och dels för att jag håller mig mätt relativt länge. För det gör jag nämligen inte av varken gröt, mjukt bröd eller knäckebröd… eller nåt annat heller för den delen. Den här frukosten funkar helt klart bäst. 

Det här med att ha en ledig kväll utan planer, och dessutom när jag har bestämt mig för att inte bara jobba hela tiden (gränssättning som sagt) är fullkomlig lyx för mig. Att känna att jag kan göra precis som jag vill, strunta i att laga mat om jag vill, ta en snabbrunda på HM om jag vill, gå på AW om jag vill – och allt detta utan några som helst konsekvenser – ja men det är verkligen lyx.

Jag hade lika gärna kunnat stanna hemma igår men blev sugen på att just ta en snabbrunda på stan, äta två mackor till middag och sen gå på AW. Så det gjorde jag. Utan tider att passa och därmed utan att ha andan i halsen. Så himlans skönt och njutbart.

Allt i Tyskland är på tyska. Alltså precis allt! Och så är det säkert i Sverige också, bara det att jag inte tänker på det. När vi kom hit till sjukhuset i söndags så fick vi tre papper var, av en sköterska som sa “Fyll i det här och lämna till mig nu direkt så att jag kan lämna in dem till köket”. Eeehh… jaha… fyll i vadå? Och framförallt… hur? Jag förstod att det handlade om mat, men vad var det för mat? Och exakt hur skulle vi fylla i det? Men så kom Google translate-appen till vår undsättning. Man älskar ju Google ibland. Och teknik. Ladda ner Google translate till din smartphone så ska jag förklara hur det funkar:

 

4) Gör det! Markera texten med fingret altså.

När man kommer hem från sjukhusets trygga värld, med en helt ny sak i bagaget; barndiabetes – så är man otrygg, rädd och på tårna precis hela tiden. Man förstår inte hur man någonsin ska kunna ha en vettig vardag eller hur man någonsin ska kunna lämna sitt barn ensam för att ens gå och handla.

Vi pratar om det här, jag och Josefine, just om första tiden hemma i veckans avsnitt av Barndiabetespodden. Lyssna gärna.

Bara en diabetikerförälder förstår! Drygt sagt kanske, men jag menar det. Låga blodsocker, höga blodsocker, ännu högre blodsocker och sen svinlåga. Såna nätter är vidriga eftersom de innebär att man måste somna, vakna, somna, vakna, somna och vakna tills man inte längre har koll på hur många gånger man har somnat och vaknat. Jag är livrädd att jag ska råka stänga av alarmet nån gång under natten, eftersom jag är uppe så många gånger. Då blir man liksom helt knäpp till slut och kommer inte ihåg ifall man har gått upp på det här alarmet eller om det var förra… Men det går liksom inte att inte vakna de här nätterna när blodsockret stegrar och dalar så där. Det är mig det hänger på och jag måste gå upp. Att missa en gång är att riskera att han hamnar i koma, och det gör man ju inte. 

 

Influenceryrket har för många kommit att bli ett drömyrke. “Att kunna leva på sin blogg och sitt Instagram måste ju vara en dröm”. Och det är det så klart för många. Att bli inbjuden till flashiga events och få bestämma över sin arbetstid och dessutom aldrig behöva infinna sig på en arbetsplats låter så klart väldigt lockande. Men det är även ett hårt jobb. Ni som vet ni vet, och ni som inte vet tänker säkert “Hur kan det vara det?” Men jag vet hur mycket tid och planering vi lägger ner på vårt innehåll på Mama Said, och vad det tar mig i tid och ibland även energi, att skriva ett blogginlägg i min egen blogg. Det är ju inte alltid man är på g och känner för att dela med sig. Och en influencer som har det som yrke producerar en enorm mängd bra innehåll. Varje dag, flera gånger om dagen! Vi sitter ju fyra personer på Mama Said och gör ungefär samma sak för våra kunder. Och tar betalt för det så klart. Och vi vet vad det tar i tid och energi. Men hur som helst – om du vill bli influencer, vilket ju ändå är ett drömjobb på många sätt, och alltså kunna leva på dina kanaler så har jag 10 tips:

1. Bestäm dig! Jag vill absolut inte säga att en influencers jobb bara handlar om att man bestämmer sig, för det krävs mycket, mycket mer som jag ju skrev ovan, men en väldigt avgörande faktor är ändå att du bestämmer dig. Du kommer inte “råka” bli stor om du inte har bestämt dig för att lägga ner tid och energi på dina kanaler. Du måste bestämma dig för att viga X antal timmar i veckan, och då uppenbarligen prioritera bort nånting annat, på ditt nya jobb. För det är just det du ska se det som – ett jobb. Hur många timmar i veckan är du beredd att lägga ner? Bestäm dig för det redan från början. Det går inte att hafsa ner inlägg på väg till bussen… 

 

2. Lägg upp en strategi. Vad brinner du för? Det är nämligen det du borde blogga om (nu utgår jag från att bloggen är en av dina kanaler) Bestäm ett par ämnen som du kommer skriva om och håll dig gärna till dem. Sen kan du så klart gå utanför ramarna ibland, du måste inte hålla dig enbart till de ämnena, men det är fint om det är genomgående varje vecka. Det är ofta enklare att få många läsare om man har en tydlig nisch. Bestäm dig också för vem du vill nå. Rita upp ett par personas, som alltså är dina tänkta läsare, och namnge dem. Fundera över vad de har för intressen, vad de gillar och ogillar, vad de gärna läser om och så vidare. Bestäm dig också för hur många inlägg per vecka du ska göra.