Personligt

Det bästa med årets skolavslutning är att jag har strukit två skjortor och skickat iväg två barn. Mio har gått i skolan i några veckor nu och vill inte alls ha skolavslutning. Han älskar att vara tillbaka i skolan och ser inte ett dugg fram emot sommarlovet. Han kommer nog gilla läget så småningom dock… 😉
Och jag kommer älska läget idag. Idag har jag två barn som kommer att stå på skoltrappan och sjunga. Många andra år (nästan alla) har Mio varit sjuk. Ibland har han varit med, men då inte kunnat vara med på riktigt så att säga. Men i år är det på riktigt. Han har gått i skolan i några veckor, hängt med kompisar på eftermiddagarna, gått in till Limhamn och ätit glass, och till och med spelat fotboll ibland. Älskade unge. Han är så lycklig, och säger det hela tiden. Och jag med förstås.
Och idag ska han stå där på trappan, sjunga med i de sånger som de har övat in och sen ta farväl av sina klasskompisar. Det känns lite jobbigt faktiskt – att han ska lämna sin klass och byta skola. Och börja 6:an(!) Det har varit tryggt och bra att ha honom på Skolan på Ön, där det har funkat trots hans sjukdom och höga frånvaro. De har varit så himla bra på alla sätt. 

Killarna stannade hos sin pappa tills imorgon bitti (de fastnade på fotbollsplanen. Jaaaa! Mio mår alltså bra. Så bra att de spelar fotboll)  så det blev en ensam kväll. Oplanerat. Ganska lyxigt faktiskt, även om jag så klart saknar de små. Men det här med att man i lugn och ro kan åka till Malmborgs och shoppa klockan 21,30, eller gå runt Ön (där vi bor) och titta på solnedgången, utan att tänka på att någon måste i säng snarast – det är rätt härliga grejer. Och trots att man har gjort båda de här grejerna så sitter man här nu och har flera timmar för sig själv… och kan planera morgondagen och veckan (som är väldigt hektisk), läsa bloggar, lyssna på poddar och baaara njuta! 🙂
Älskar ljuset, utsikten och den ständiga närheten till vattnet på den här lilla Ön, men saknar en stor trädgård med gräsmatta att sätta ner mina barfota fötter i.

Det stod egentligen träning på schemat idag, men så råkade det bli en heldag i Skanör/ Falsterbo istället.
Dagen bjöd istället på underbara vyer, lunch på en filt på stranden…… sköna promenader … och så hittade vi sälar på vägen, trodde vi… Nu när jag tittar på bilden så ser jag att det verkar vara något annat. Oklart exakt vad… Någon som ser?… och så befäste vi det faktum att gränsen för när jag skulle ha fixat till min utväxt har gått för länge sen.Och träningen… ja den får visst bli imorgon istället.

• Människor som bjuder på stories med både framgångar och motgångar, och helst inte när allt är som bäst, utan gärna även om motgångar som finns här och nu.
• Att gå ut och springa eller ta en powerwalk i naturen och besvara en fråga som jag ställer mig själv, eller att jag tänker på ett problem som behöver lösas.
• Lyssna på intervjupoddar – oftast blir jag mest inspirerad av tjejer och kvinnor. Just nu lyssnar jag på Blogg Business, Värvet (om det är någon person som jag vill lyssna på som intervjuas), Framgångspodden och Livshjulet (också när det är någon, för mig, intressant person som intervjuas), Träningspodden, Styrkebyrån, Styrkelabbet, Fredagspodden och Alex & Sigge.
• Lyssna på Veronica Maggios texter:

“Kommer alltid att drömma om vi mot världen
Vill ha svart, vill ha vitt, vill ha alla färger
Ah, ah, ah
Alla färger
Ah, ah, ah
Alla färger
Sträcker upp mina armar och höjer blicken
Lägger upp mina fötter och lever lite
Ah, ah, ah
Lever lite
Ah, ah, ah
Åh jag lever lite
Ingen annan som kan göra det du gör med mig
Ingen annan som kan göra det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Där vi stod du och jag för att slippa regnet
Hade väntat på något under hela livet
Ah, ah, ah
Hela livet
Ah, ah, ah
Hela livet
När du vände dig om stod det redan skrivet
Hade blivit någon annan än den jag blivit
Ah, ah, ah
Den jag blivit
Ah, ah, ah
Än den jag blivit
Ingen annan som kan göra det du gör med mig
Ingen annan som kan göra det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Ingen annan som kan göra det du gör med mig
Ingen annan som kan göra det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Italienska haha
Det är ingen annan som kan göra det du gör med mig
Ingen annan som kan göra det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig
Kommer alltid vara vi mot världen, det du gör med mig”

• Prata med någon som är väldigt närvarande.
• Resa till nya platser.
• Lära mig nya saker. Min PT-utbildning i höstas tillhör något av det bästa jag har gjort någonsin.
• Lyssna på någon som pratar om någonting som hen är väldigt duktig på eller brinner mycket för.
• Moodboards – Skulle vilja ha en hel vägg som moodboard hemma.

På kontoret har vi en vägg där vi sätter upp allt från sånt som ska göras, till sånt som vi vill göra. I det nya poddrummet ska vi göra nåt liknande, fast då bara med härligt inspirerande bilder och texter. På en hel vägg. Älskar det.

Idag körde jag mitt benpass (knäböj enligt Wendlers program som jag kör ca. var 4:e dag, marklyft, utfallssteg, benpress i maskin) och var svagare än någonsin. Det är på knäböjen jag märker det eftersom jag kör efter ett program som anpassar sig efter hur stark jag är/ blir. Men idag gick det bara fel. Jag gjorde vad jag kunde men var inte stark nog. Så.himla.trist. När man liksom känner att man inte får upp stången igen efter att ha böjt, ja men då tappar man självförtroendet och blir ännu sämre. Dumt. Jag måste lära mig att kasta av mig det gamla och ta nya tag. Men det gick inte. Jag var helt enkelt inte stark idag.
Så vad gör jag då? Jag försöker hitta anledningar. Sovit dåligt? Nix. Ätit dåligt igår eller idag? Absolut inte. Hade till och med benpasset i åtanke inför middagen igår. Tränat för dåligt på sistone? Nix. Men vad tusan är det då? Ja jag hittar ingen bra anledning och får väl bara inse faktum. Och det låter kanske som en löjlig sak, som ett icke-problem, men där och då så känner jag mig rätt misslyckad. Jag kunde ju förra gången ju. Och kurvan borde ju gå uppåt, inte nedåt. Suck.
Ja, ja ja,  jag vet att det inte är något att gräva ner sig för, men det är ju alltid roligare att känna sig stark än… svag. Men nu ska jag gå iväg på möte och spela in podcast. Det ska jag i alla fall lyckas med 🙂
Körde knäböj, marklyft, benpress i maskin, utfallssteg med hantlar + knäböj med lätt kettlebell. Och så avslutade jag med hantellyft eftersom benen var så bråkiga idag. Ni ser ju hur kurvan har gått neråt lite de två sista gångerna…
 

Alltså. Så himla fint. Vilka kids. Men en annan sak också, förutom att de är fantastiskt duktiga på att sjunga… “You raise me up, so I can stand on mountains” – hur fint? Är det inte just precis det man vill ha i sina relationer? Nära och kära som lyfter en. Det bästa♥

… och efter sjukdom kommer friskhet. Mio mår bra igen, och det är så himla skönt! Hoppas att det består nu. Och att han kan behålla den där plattan i huvudet ganska länge, så att vi kan mäta både när han mår bra och dåligt. Ena delen av mig vill ju att han ska vara hur frisk som helst, men andra delen vet ju att det inte kommer att bestå… och att det därför vore bra om han blir riktigt dålig nån gång så att vi ser vad mätaren säger då.
Men vi passar ändå på att njuta. I helgen tillsammans med kusinerna som kom och hälsade på från Gotland. Funderade på att kidnappa minstingen, lilla Emilia, men fick agera sunt och lämna tillbaka henne när de skulle åka hem. 

Jag blir så himla inspirerad av tjejer och kvinnor som har gjort nån slags resa och som delar med sig av den. Det kan vara vilken typ av resa som helst, men det får gärna vara antingen att hon kommer med väldigt konkreta tips, är inspirerande på nåt sätt eller har varit med om någonting i livet som har fått henne att komma till en insikt eller två. Jag kan bli inspirerad av killar och män också, men gissar att det är lättare att relatera till tjejer och kvinnor av den enkla anledningen att jag själv är en.
Jag brukar lyssna på Blogg Business-podden som Linda, från Better Bloggers, gör – en podd där hon intervjuar bloggare, vloggare, instagrammare och andra influencers. Tycker att det ger så otroligt mycket inspiration att lyssna på andra människors karriärer. Förutom Josefin Knave, Sandra Beijer och Emma Lindquist som jag senaste har lyssnat på så tycker jag även att Hugo Rosas-avsnittet var väldigt inspirerande. Ja ja, in och lyssna på nåt avsnitt bara. Det är bra grejer 🙂
 

Idag fick vi ett brev hem om att Alvin har fått tid till magnetröntgen om 2 veckor. Av huvudet alltså, för sin huvudvärk med kräkningar. Eller ja, det händer ju inte såå ofta att han kräks, men tillräckligt. Så det blir bra att göra en ordentlig undersökning för att utesluta hemskheter.
Just nu mår han dock väldigt bra.

Men jag fattar inte. Hur svårt kan det vara liksom? Kyckling – Så.förbaskat.svårt! Antingen blir det vattnigt, eller så blir det torrt. Eller så, om man låter det puttra i sin egen marinad – så blir det smuligt. Jag kommer inte göra kyckling fler gånger. Det blir inget mer av det. Och ja jag vet – det finns massa finfina recept och tips på nätet. Men de funkar inte. Kyckling är inte kompatibelt med mig helt enkelt. Bara om nån annan lagar det, då kan jag tänka mig att äta det.
Så det här var sista gången jag gjorde kyckling. Igår, på min 43:e födelsedag. Hädanefter lagar jag vegetariska biffar. De är stensäkra. Kan inte bli varken torra, vattniga eller smuliga. Så kör jag kyckling när jag äter ute.