Sociala medier

Ibland köper jag en sån där halvtråkig inplastad bukett med rosor på ICA – och så blir det så himla fint och piffigt om jag delar upp den och sätter i olika små vaser. För genom en bukett så får jag då blommor i hela huset. Och blir alltså glad vart jag än tittar. Det är lite extra fint att sätta en i badrummet också, där man ju sällan har levande växter.

Två härliga ytligheter som jag har införskaffat samt kommit till insikt med:

1. Jag ska inte klippa mig i kort page! För plötsligt så har jag förstått, tack vare Vanjas frisyrinlägg, att det är det här med tupering som mitt hår behöver när jag sätter upp det. Jag är allergisk mot det där “damiga” lyftet som man kan ha vid bakhuvudet, ni vet så att man ser det om man tittar i spegeln rakt framifrån, att det liksom är högt där bak uppe på huvudet. Det gillar jag inte alls, och därför har jag alltid varit emot tupering. Jag är typ rädd för högt hår. Men… man kan tupera det på annat sätt, lite överallt, på sidorna. Vanja tipsar om en superduperborste, men jag tog en sisådär 10 sekunder igår – med min vanliga borste – och bara testade precis innan jag skulle lägga mig… Och det gjorde underverk! Så himla bra! Tack Vanja!
2. Och så hennes parhäst då – Josefin – hon tipsade om en superfin halsduk häromdagen som jag har köpt och som kommer bli fantastiskt fin till min skinnjacka. Här finns halsduken.

Några klokheter som jag har snappat upp senaste veckan:

• “Gör du ingenting kommer ingenting att hända – gör du någonting så kommer någonting att hända.” Älskar det! Hört i Styrkebyrån i det avnsittet där de pratar om knäböj. Lyssnade på det igår morse på väg till mitt knäböjspass.
• Om man vill öka chansen till icke-onda hälsenor när man powerwalkar långt eller joggar så ska man knåda sina vader ordentligt. Ofta och hårt för att komma in djupt. Det är ofta där det är stelt, och det är det som kan påverka hälsenan. Bland annat. Detta berättade min osteopat för mig och knådade samtidigt upp min ena vad från hård till mjuk.
• “Ta ut glädjen i förskott och fira så mycket det bara går.” Det pratade Jessica och Angelica om i senaste avsnittet av Tvillingpodden. Sånt älskar jag! Jag vill inte alls hålla tillbaka och tänka “App app app, nu ska vi inte ta ut nåt i förskott”. För det enda som kan hända är att man var glad och firade i onödan. Om man är glad och energifull (från hjärtat) så brukar det dra till sig bra grejer så det är bara att köra tycker jag. Och fira så mycket det bara går!
• “Plötsligt händer det!” Här kommer en egen klokhet som jag kom på häromdagen. Ja nu sitter jag alltså här och citerar mig själv. Det är lite oskönt men strunt i det. När man stretchar höfterna… det är svinjobbigt, svintråkigt och jag tycker själv att det händer ingenting. Men nu har jag fattat… Det händer ingenting, och så händer det ingenting och så händer det ingenting – och plötsligt, från en gång till en annan, så bara händer det. Man blir mjukare. Det tar alltså ett tag och det känns rätt hopplöst. Men fortsätt så kommer belöningen med besked. Nu kommer jag plötsligt mycket djupare ner, vilket gör att jag också kan gå djupare ner och bli starkare i knäböj.

När det kommer till hoodies och jeans till kidsen – Herregud vad HM levererar. Jag tycker att det är svårt att hitta snygga t-shirts till dem (förutom enfärgade) men just hoodies och jeans köper jag ofta på HM. Egentligen är det helt fantastiskt att man får tre såna här, i den mjukaste skönaste kvaliteten, för totalt 300:-. En grå, en röd och en blåvitrandig till Alvin. Och jag vet att de brukar hålla sig snygga även i längden. Så heja HM. Tack för att du finns.

När Mio var liten var han allergisk mot allt. Ja alltså jag menar verkligen allt. Han åt 9 livsmedel. Det var det. Ja jag vet, det är helt osannolikt att han har haft den grejen med. Jag kommer ihåg när vi åkte på semester till Teneriffa. Vi hade en hel resväska fylld med fryst mat med till honom som skulle räcka hela veckan. På ett all inclusive-hotell. Det var omöjligt att äta annat än hemmalagat.
Hur som helst – eftersom det var ganska besvärligt så gick vi hos en dietist på sjukhuset. Vi förde matdagbok, och hon räknade ut och såg till att han fick i sig allt han skulle trots enformig kost.
Jag kommer särskilt ihåg fyra saker som hon sa:

1. Det finns ingenting nyttigt med råa morötter! Allt det nyttiga kommer fram vid uppvärmning.
2. Om man kokar grönsaker så försvinner nästintill alla nyttigheter. Därför ska man ångkoka.
3. Det gör ingenting om man äter samma sak varje dag. Om man till exempel bara gillar en sorts grönsak – broccoli – så går det bra att äta den varje dag. Det viktiga är att man äter varierat under dagen, dvs. enligt typ kostcirkeln.
4. Gurka, tomat och sallad räknas inte (som grönsaker) Det är bara vatten. Nästan.

Sen jag kom dit och insåg att hon inte ens räknade de grönsaker som vi hade kokat på vanligt sätt så ångkokar jag alltid. Man vill ju inte tvinga i barnen grönsaker som inte gör nån nytta.

Det finns knep att ta till för att må bra, om man inte riktigt gör det så att säga. Vissa dagar är bara jobbiga, eller rent av pestiga, och det är inte ens säkert att man vet vart det kommer ifrån. Och det värsta såna här dagar, i alla fall för mig, är att jag då mindre än någonsin vill göra de där typiska feelgood-grejerna som sägs vara bra. Men så vet jag ändå nånstans innerst inne att om jag bara gör det, ger det en timme till exempel, och bara gör, så känns det alltid lite bättre. Här är några av mina tips på vad man kan ta sig till när livet inte känns helt 100:

• Gå och träna nånting, gärna hårt. Det räcker med 20 minuter, men se till att få dig ett rejält genomblås av kroppen, så lovar jag att det känns bättre. Det är inte bara känslan av att man har gjort nånting bra, utan det sker ju även en fysisk process i kroppen som gör att man blir gladare. Det här kan vara en av de svåraste grejerna att komma iväg på om man är lite nere, men bara gör det!
• Bestäm fika-date med en kompis och be redan innan om att få stjäla hens tid under en timme eller två. Det vill säga tid där ni fokuserar på just dig. En annan gång kan ni byta roller, och det är rätt skönt att man redan från början har bestämt att det är okej att prata om sig själv. De flesta människor är glada över att få vara ett stöd och hjälpa när nån har det jobbigt. Och det här funkar även om man inte riktigt kan sätta ord på varifrån det dåliga måendet, eller ångesten, kommer från.
• Gå ut och gå, utan nånting i öronen, och helt själv. Och medan du går där – försök fundera på vad det är som gnager. Ofta är det lättare att släppa det om man bara vet varför.
• Stäng in dig och sätt på hög (sorglig?) musik. Bryt ihop lite.

Kontentan av det här är väl egentligen 1) fysisk rörelse och 2) att inte stänga inne sina känslor. För det är nog det värsta, tror jag, när man bara “leker” positiv och kör på liksom. Det är mycket bättre att öppna kranen lite då och då. Ju oftare desto bättre. Eller? Vad tror ni? Har ni andra knep? Det hade varit så värdefullt att få era tips.
När man har hund så får man automatiskt de där extra små utomhusstunderna som man, jag, inte hade fått annars. 

Blir man inte tjock av proteinpulver?

Det är en jättevanlig, och inte alls konstig, fråga. För man tänker ju att om man lägger till något så borde man också lägga på sig mer fett. Men jag skulle säga att det inte är proteinpulvret som gör att folk generellt går upp i vikt, utan snarare den där extra mackan på kvällen, pizzan nån gång i veckan eller allt extra bröd till lunch. Och för att inte tala om snacks som man stoppar i sig. En proteinshake är försvinnande lite kalorimässigt om man jämför med de grejerna, och tränar man för att bygga muskler så är det ofta nödvändigt att dricka en shake då och då. Annars får man äta kyckling och ägg tills det sprutar ur öronen.
Givetvis är det bästa om man kan få i sig så mycket protein som möjligt genom kosten, men för mig skulle det vara nästintill omöjligt att äta 130 gram protein per dygn. Jag brukar väga mellan 62-65 kilo, och en vanlig rekommendation är att man ska äta sin kroppsvikt gånger 2. Fast i gram. Ja ni fattar: 65 x 2 =130. Alltså behöver jag 130 gram protein per dygn.
Den här proteindrinken – som innehåller proteinpulver och kokosmjölk (mycket färre kalorier än vanlig mjölk) innehåller totalt 140 kalorier. Och jag kommer inte bli tjock av den. 

Jag hör det hela tiden, i olika poddar och på andra ställen, om hur bloggare och instagrammare lägger upp mat på tallriken, eller visar upp godis i fina skålar, och så äter de inte det!? Va? Jag fattar inte. Är det verkligen så? Är det för att man prompt vill visa fina rätter (man kan väl blogga om annat i såna fall?) eller är det för att man vill låta påskina att man har en sinnessjukt bra förbränning? (Gud så dumt i såna fall, för då är ni med och skapar en enorm ångest kring mat och kroppsideal för många tjejer och kvinnor. Sluta omedelbart med det. Det är inte okej!)
Men jag undrar om inte det här bara är ett rykte? Jag har så svårt att tänka mig att man lagar/ köper/ lägger upp mat bara för att fota. Vad gör man i såna fall sen? Slänger? Vad säger vännen eller sambon som sitter mittemot i såna fall? De måste ju undra vad man håller på med.
Jag förstår inte – är det verkligen så här? Eller är det bara ett hittepå-rykte?
Jag tror att mina kollegor hade tittat konstigt på mig om jag inte hade ätit upp den här magiska salladen när jag ändå har beställt och betalt den.

Om man nu ska äta halvfabrikat (ja det händer alla småbarnsfamiljer. Ofta. De som inte känner igen sig i det kan vänligen höra av sig till mig och tala om hur ni annars gör) så kan man ju i alla fall försöka göra lite bättre val. Det är mitt mål – att minska allt dåligt halvfabrikat och försöka hitta sånt som man kan servera barnen med gott samvete.
Vi ska testa den här ekologiska falafeln. Det känns som halvfabrikat med gott samvete.Här är ingredienserna, plockat från Anammas hemsida:
Ingredienser: Kikärtor**, vatten, rapsolja**, persilja**, potatismjöl**, bakpulver (vinsten, natriumbikarbonat), lök**, salt (1,2%), vitlök**, kryddor** (bl.a. spiskummin, koriander, kanel).
**=ekologisk ingrediens

Det här med motivation – och hur den ibland tryter efter ett tag in i en träningsperiod – det finns en väldigt vanlig anledning till det: Man har inte gått in på djupet och verkligen tagit reda på varför man vill träna. r
Att gå ner i vikt är inte ett tillräckligt “sant” svar. Eller det kan förstås vara sant, men det är djupare än så. Vad händer när du går ner i vikt? Bättre självförtroende? Lättare att prata med folk? Bättre självkänsla? Varför vill du gå ner i vikt? Om ditt standardsvar brukar vara “Jag ska på bröllop” eller “Beach 2016” så tänk efter en gång till. Vad är det du vill uppnå på riktigt?
Ett sätt att ta reda på det är att fråga sig själv “Varför” om och om igen. Och inte ge sig.
– Varför vill du träna?
– Jag vill gå ner i vikt
– Varför vill du gå ner i vikt?
– Jag vill kunna ha snyggare kläder?
– Varför vill du det?
Ja men ni fattar. Frågar du “Varför” tillräckligt många gånger och verkligen är ärlig mot dig själv så kommer du hitta det sanna syftet till varför du vill träna, och det blir plötsligt mycket enklare att hålla motivationen uppe.
“Att gå ner i vikt” är nog den svåraste motivatorn – så hitta en annan, även om det är en del av syftet. Hannah Widell pratar i den här veckans “Fredagspodden” om hur hon efter 40 år som kurvig har hittat en väldigt stark motivator. Ett väldigt fint och starkt avsnitt av Fredagspodden. Lyssna här. Och heja dig Hannah.