Nästa steg för Mio blir att, efter många om och men, operera in en tryckmätare i huvudet och vara inlagd under tiden den sitter där, för att tala om hur trycket är precis hela tiden. Det är ju precis det jag har efterfrågat. Vi måste ju börja där – med att ta reda på vad som egentligen pågår där inne när det gör ont. Bara det att den där tryckmätaren finns inte i Lund… så vår läkare ska ringa till Köpenhamn och fråga om han får låna en därifrån. Om inte det går så får vi bli skickade till Göteborg, där de har en sån. Jag fasar för ytterligare två operationer, som du ju blir eftersom den både ska opereras in och ut, i huvudet men vet samtidigt att vi måste ta reda på status. Så vi vill ha det gjort fortast möjligt. Jag sa att jag kan sätta mig i bilen när som helst och köra vart som helst, om det bara snabbar på processen lite – men det hjälper förstås inte. Vill så gärna att Mio ska få bli bra bara. Han är så trött på det här. Men läkaren räknade med några veckors väntan bara, så det är ju bra. Sen när vi får resultaten på tryckmätningarna så gissar jag att vi vet exakt vad vi har att jobba med och inte längre behöver famla i mörkret. Tror jag. Sen är det aldrig svart eller vitt, det har jag lärt mig. Men hoppas fortfarande…
Älskade fina Mio.