Något av det bästa jag vet är tydlighet. Det är så jobbigt att tolka mellan raderna och försöka förstå att en person säger en sak och menar en annan. Eller att hen ger hälften av informationen och låter mig fundera ut resten. En annan sak som är svårt att tyda och förstå är när någon pratar generellt och i “man vill ju inte…”-termer. För så fort man börjar säga “man” och “andra” så vet jag inte om det är dig och mig du pratar om eller om det är nåt generellt som du har läst i en tidning.
Jag älskar barns tydlighet. De skulle aldrig säga “Det skulle vara gott med en glass”. Ens. Det är ju till och med ganska tydligt och lättförståeligt, men de skulle ändå aldrig säga så. De skulle säga: “Jag vill ha glass!” Jag älskar det. Att vara tydlig inger en enorm trygghet och jag har bestämt mig för att själv försöka vara så tydlig som möjligt. (Det är svårt! Många gånger har man ju invanda mönster som man inte tänker på och som är svåra att bryta, och det vet jag att jag har) så att folk ska slippa fundera på vad jag menar egentligen.
Ett av mina favvis-otydlighets-uttryck är “Folk säger att”, eller “Det finns många som tycker…” Istället för att säga “Jag tycker att…”
Ungefär så här känns otydliga människor.