Jag ringde till barnen och berättade den glada nyheten att deras mamma (ja jag då) tänkte göra en rolig aktivitet med de idag – nämligen gå och titta på Gladiatorerna och Barnens hinderbana. Som alltid så möts jag av: “VAAA? Varför då? Nääää, det låter inget kul”. Amen kom igen… det är inte jag som vill gå på barnaktiviteter, och jag vet ju att det blir kul för dem när vi väl kommer dit. Men det är som att det är deras default-läge… “Näää… suck… måste vi?” Är alla barn så? Hur kunde mina bli så när jag är raka motsatsen? Jag blir så tacksam att jag står och hoppar och klappar händerna typ när andra kommer med initiativ så . Men inte Mio och Alvin. Är era barn också så?
Hur som helst – idag ska vi på Gladiatorerna (Jihaaaaa!) Tänker att vi äter en glass där… och så ska vi titta på Tinas dotter som ska springa hinderbanan. Det blir kul. Annars tar jag gummiband och fäster upp mungiporna de små älsklingarna ❤️ ??
[…] Vilken skön söndag det har varit. Jag måste erkänna att jag tycker att det var rätt skönt att det inte var strandväder. Istället var vi ju då på Gladiatorernas hinderbana. […]
Hög igenkänning på den. Får ofta tvinga mina barn till aktiviteter som de egentligen tycker om. Jag tar deras nej med många nypor salt.