Jag tror att natur och utomhusluft är väldigt bra för oss (no shit) och ju mer tid vi är borta från naturen, desto sämre mår vi. Därför brukar jag, även om jag inte alltid känner för det, ta mig ut till nån slags natur så ofta jag bara kan. Det blir tyvärr inte särskilt ofta, men man kan ju önska..
Det känns som att naturen är default-läget för människan. Eller? Är det inte så?
Ja och för de här lurviga små sakerna också.
Det är tur att vi har Bruno, som snart fyller 1 år förresten, för utan honom hade man inte tvingat sig ut när det stormar och regnar i sidled. (Jippi)