Dag: 1 oktober, 2016

Mittbena eller page?

Barnen är på fest med sin pappa ikväll, men kommer tillbaka lite senare och sover här eftersom han jobbar imorgon bitti. Så jag har lördagkvällen helt för mig själv. Och då händer det som ofta händer när jag har sett fram emot lite egentid alldeles för mig själv: Jag springer omkring och städar och plockar, kommer på att det är ju inte alls det jag vill göra när jag väl är ensam, så jag sätter mig vid datorn för att jag måste lägga ut några Facebookannonser till en kund, blir stressad över att jag inte vill sitta och jobba när jag är själv, sitter och lyssnar högt (utan lurar) på poddar, kommer på att jag borde lyssna (högt) på musik istället, sätter mig och äter min sallad i lugn och ro, börjar titta på klockan och undrar hur mycket tid jag har kvar egentligen… ja men ni fattar. Hur stressad får man lov att vara egentligen över att man ska njuta av tiden? Det blir ju motsatt effekt. 
 
Så jag ger upp och har som viktigast mission att komma på vilken frisyr det är jag ska ha. Om jag bara ska klippa topparna – och lite av luggen – och skaffa mittbena igen…
… eller om jag ska slå på stort och klippa page. Mittbenafrisyren kommer kräva mer av plattande och fönande och pagen kommer vara väldigt enkel för mig eftersom jag då kommer att sätta upp det. Ja ja, precis som jag alltid gör, men det blir en snyggare tofs där bak om man har page.
 
Hälsningar, tunnhårig.
 
PS. Det är väldigt märkligt att alla mina kollegor har så tjockt och fint svall. Nästa person vi anställer ska ha tunnare hår än jag.
 
 
 

Kommentera (0)

Hitta träningsglädjen

Det började med att jag var uppe varje timme under flera nätter på grund av att Mio hade fått en ny insulinpump. Att vara uppe varje timme är knäckande och jag var inte förvånad över den dundrande huvudvärken som kom och inte ville försvinna. Men så var jag på Svalbard i sex dagar – utan barn – och sov hur mycket som helst. Jag drack inte en droppe alkohol och gick och la mig hyfsat tidigt om kvällarna. Och ändå försvann inte huvudvärken. Det är så knäckande att ha ont länge när man inte vet vad det beror på eller om det nånsin kommer att gå över. För där och då känns det inte som en period utan snarare som ett permanent tillstånd. 
 
Men nu är det över! Så jäkla skönt! Jag är så lättad. Och idag körde jag mitt första riktiga träningspass på två veckor. Det är lätt att säga till andra att “Lång vila kan ibland vara positivt, du behöver inte tappa muskler för det” men när jag själv hamnar där så har jag en tendens att tappa tron på mig själv. “Tänk om jag inte får upp stången” (knäböj) “Tänk om jag har blivit helt stel i höfterna och inte kommer lika djupt ner längre” och en massa annat tjafs cirkulerar runt i mitt huvud. Fast jag i teorin vet att det inte är möjligt att tappa alla muskler på två veckor. 
 
Men så var jag alldeles hög på min friskhetskänsla och gick till gymmet med (spelat?) bra självförtroende. Satte stången på axlarna och tog ett djupt andetag. Och det kändes så jäkla lätt. Vilken känsla. Det är så otroligt härligt att träna och jag är tacksam (nu förstår jag det) att jag är frisk och stark och faktiskt kan träna. Så fort man släpper vikthets (Been there!) och prestationshets (Been there too) och istället känner efter hur det känns i kroppen efter ett träningspass – ja men då blir det riktigt kul. 
Mitt absolut hetaste tips för att hitta träningsglädje är: Hitta något som du tycker är kul och som du känner dig bra på och förknippa det inte med viktnedgång. Låt träningen får vara en egen liten grej, fri från vikthets. Vill du gå ner i vikt är det bättre att du äter mindre. Låt träningen få vara en glorifierad stund för bara dig. 
 

Kommentera (0)

Kroppen ljuger aldrig

Jag älskar att läsa om, och analysera, kroppsspråk. Häromdagen köpte jag den här boken “Kroppen ljuger aldrig”, skriven av Mi Ridell. Och det är ju så himla intressant.
Till exempel om hur beröring i ens eget ansikte kan bero på lögner eller obehag av nåt sätt…
… eller – det här är min värsta – när man ler med munnen men inte med ögonen. Ibland förstår man inte varför leendet inte känns äkta men ofta beror det alltså på att det enbart är smilbanden som är uppdragna.
 … eller när man gnuggar sina händer. Det kan också tyda på nån slags oro eller obehag.
… eller den här posen, den vänstra, som jag tycker är ganska skön att stå i – fast då med lite mer tyngd på ena benet – den signalerar tydligen undergivenhet. Hmm… måste lära mig att sätta ner fötterna ordentligt i en power-pose istället.
Mycket av det här förstår vi redan men det är svårt att veta varför en person ser stressad ut. Vad är det som gör att vi upplever det så? Vi fick jobba mycket med det under vår PT-utbildning. Om vi till exempel sa att någon såg trött ut var vi tvungna att tala om exakt vad som den personen gjorde som gjorde att hen såg trött ut. Till exempel “Du gäspar, hänger med huvudet och det ser ut som att dina ögon klipper ibland. Jag uppfattar det som att du är trött”. Jättebra övningar!
 
Det ska bli kul att läsa hela boken. Visst är det intressant med kroppsspråk? 

Kommentera (0)

3 magövningar för nyblivna mammor

När man är gravid så växer magen (no shit!!) vilket gör att magmusklerna måste dela på sig. För många växer de sen ihop per automatik, för andra inte. Det är otroligt viktigt att kolla om magmusklerna är ihopväxta innan man börjar träna, för att på så sätt kunna anpassa träningen efter sin egen form och status. Man ska till exempel inte köra “crunches” och situps.
 
Bra magövningar att köra efter förlossning (och efter kontrollen som görs efter ca. 2 månader)
 
Plankan! Antingen på knä (att föredra om du är relativt nyförlöst) eller på tå. Du ska känna en spänning i magen, det ska inte göra ont i ländryggen. Om du är helt otränad – kör 3 x 20 sekunder och fokusera på så att tekniken är rätt (så att du känner spänningen i bålen) 
Benspark. Lyft upp skuldrorna från golvet och känn så att du har en spänning i nedre delen av magen. Sparka med små rörelser med raka ben. Om du är otränad – kör 3 x 20 sekunder här också.
Och kanske de viktigaste övningarna av alla – ocm som du ska börja med om du känner dig svag i magmusklerna (vilket ofta kan visa sig genom till exempel ryggont eller att man lätt kissar på sig): Träning av diafragman och bäckenbotten. Som jag beskriver i videon så kan man beskriva “core” som ett hus där diafragman är taket, magmusklerna väggarna och bäckenbotten golvet. Och ett hus utan tak eller golv… ja men ni fattar. Det krävs att allt är helt och på plats för att det ska hålla, eller hur? Så träning av diafragman och bäckenbotten är faktiskt träning. Se det som två rätt så behagliga övningar och bara gör dem. För det behövs!
Lycka till! Ni får jättegärna ställa frågor eller komma med önskemål i kommentarsfältet. 
 

Kommentera (0)

Hej Diabetesnatt

Jag säger det igen: Diabetes är en riktig skitsjukdom på alla sätt och vis. I natt hade vi till större delen en bra natt, men från klockan 04,30 så har Mio varit låg, låg, låg och jag har proppat honom full med Dextrosol (svinbra för tänderna). Och när han är så låg så kan jag inte gå och lägga mig igen utan måste följa upp hela tiden. Så det slutade med att jag nu har gått upp. Och alltså har varit vaken sen 04,30. Suck… Jag som ville använda den här helgen till att sova ut. 
 
Men strunt i det nu. Idag är det en väldigt stor dag – Mios ska spela sin första match efter många års sjukdom. Tänk att han är så bra nu. Jag måste nypa mig själv i armen och njuta av nuet. För vi vet aldrig hur länge det varar. Jag tror att han är rätt nervös eftersom han kommer att spela i en lite för bra grupp egentlgen. Han är duktig på själva fotbollen (säger hans pappa som har mycket bättre koll på fotboll än jag) men behöver fysiken. Så det är ett projekt för mig som PT att ta tag i. Han behöver blir starkare så det ska jag hjälpa honom med. Att vara stark är alltid bra, och det finns aldrig några nackdelar med det. Speciellt om han skulle bli dålig igen – då är det bra att börja den tråkiga resan starkare ♥
 
Då.
Nu.
 
 

Kommentera (0)