Saker jag har lärt mig om livet ♡

Nu ska jag göra nåt riktigt ödmjukt: citera mig själv. Haha, är det höjden av självupptagenhet? Äsch, det struntar jag i. Nu har jag i alla fall lyssnat igenom hela Balanspodden och tänker att jag ska dela med mig av saker som jag har lärt mig (om livet), och som jag berättar om i podden:

• Jag kommer hoppa av tåget igen om jag måste – om det går ut över mitt mående. När jag drev min första startup, Foap, så slutade det ju med att jag efter ett års ångest i helvetet (ja men det var så det kändes när jag och min medgrundare hade dålig stämning oss emellan) gick ifrån kontoret en dag, med tårar som sprutade, och utan nån som helst aning om vad som skulle ske nu. Hur skulle jag kunna betala min hyra? Vad skulle jag jobba med nu? Ja men ni fattar. En av de värsta perioderna i mitt liv. Men jag skulle ändå göra om det igen. 

Den där Foapresan började på ett sånt fantastiskt sätt. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig att glömma känslan den dagen då vi, i samband med lansering, hamnade på CNN. Internationell TV liksom. Wow, vilken känsla det var. Och lika stark, om inte starkare, känsla var det när jag lämnade min bebis, som det ju faktiskt kändes som när jag lämnade företaget.

• Jag behöver balans. Jag har många möten och mycket som ska göras under en normal vecka. Och som ett tillägg till det så har jag ju också barn – varav ett har varit nästan heltidssjuk i sex år och gått igenom 15 operationer – som har fotbollsträningar totalt sex gånger i veckan. Så för att klara av det här så har jag insett att jag måste sprida ut saker under dagen och se till att ha luft emellan så att jag inte lämnar ett möte och direkt går in i ett annat. Ibland så tänker jag att det skulle vara mer effektivt att köra mötesmaraton utan pauser, men så inser jag att då kommer kalendern bara bli ännu mer full. Och jag har ju faktiskt inte tid att sätta mig ner på kvällarna förrän det är dags för Alvin att gå och lägga sig. Och då hänger jag med honom, mest för att ha lite kvalitetstid tillsammans. Och ja, det slutar så klart med att jag inte orkar gå upp igen, utan somnar. Från början var det jobbigt att “egentiden” försvann men det löser jag genom att gå upp väldigt tidigt på morgnarna och genom att boka in luft mellan alla grejer. Och så tränar jag ju. Det är egentid.

Det är ganska fina stunder vi har på kvällarna, jag och den här lilla stjärnan. Som lillebror till ett sjukt barn hamnar man väldigt lätt lite i skymundan, hur ogärna vi än vill, och därför tror jag att han behöver extra mycket mammatid ♥︎

• Människorna omkring mig är så otroligt viktiga. På flera sätt. Både att det är viktigt för mig att omge mig med vänner och bekanta som får mig att må bra. (Jag har så lätt för att lägga andras ångest på mina axlar nämligen). Men också mina kollegor i PR with an Edge till exempel… utan dem så är vi ju ingenting. Det är viktigt att ha rätt människor omkring sig helt enkelt, både privat och i jobbsammanhang.