Jag var ju på möte på Mios skola idag, och vi alla har ju samma mål: att han ska få bra betyg i skolan. Så det kändes väldigt bra. Han ska från och med nu få planerad hemundervisning varje vecka, och så får vi hellre avboka det om det visar sig att han är frisk nog att gå i skolan. De har också ordnat så att han har ett rum att gå och vila i så att det inte alltid behöver vara antingen eller. Då skulle han i princip kunna gå till skolan även om han inte är helt hundra… bara han vet att han kan få gå och lägga sig i värsta fall. I alla fall tills jag hämtar honom. Ja det var ett bra möte helt enkelt, och jag hoppas så innerligt att det här ska hjälpa honom att komma ikapp. För nu är vi framme vid en tidpunkt då han för första gången har kommit efter lite. Det är ju helt annat nu i sjuan.
På kontoret hade vi först ljudstrul med våra poddmikrofoner. Blir tokig. Har ingen aning om vad det är för fel. Är det någon som är ljudkunnig så hör genast av dig. Om du tror att du kan hjälpa förstås. Vi försökte allt.
Men inget funkade.
Sen spelade jag in två poddar (med våra extra USB-mickar. Thank God att vi har dem). En med två industridesigners – om hur man tar fram fysiska produkter, och en med Hans från Wihlborgs fastigheter – om relationssälj. Det där med relationssälj ligger mig väldigt varmt om hjärtat just nu, så jag sög åt mig av alla hans tips. Båda de här poddavsnitten kommer snart (jag hojtar) i vår egen podd På Insidan.
Sen när jag kom hem så skyndade jag mig att laga mat till de här två små godingarna. Paj blev det idag. Jag har aldrig lagat paj tidigare, men det blir definitivt en ny rätt till listan. Det är så mysigt att sitta och prata med de här två på kvällarna. På morgnarna är det ofta mindre mysigt eftersom somliga (den yngste) har ett rätt trist svintrist morgonhumör.
Jag älskar när middagen är klar och undanplockad. Då slutar liksom dagens uppdrag. Så! himla! skönt!
Idag ska vi till skolan och ha möte angående Mio. Det är så otroligt jobbigt att han nu går i sjuan och att det verkligen börjar bli skarpt läge. Det är jättejobbigt för honom att inte vara i skolan – både för det sociala men självklart också för skolarbetets skull. Hur ska han klara sig? Så fort vi är klara med undersökningarna här i Lund ska vi åka till Tyskland, och det är vårt enda hopp just nu. Tänk om inte de heller kommer förstå vart allt det här kommer ifrån. Tänk om inte de heller hittar lösningen. Men jo, vi måste ju tro på det.
Jag vet inte vad de vill prata om på skolan, men jag vill i alla fall att vi får mer hemhjälp. Som det är nu så krävs det att han ska vara sjuk en hel vecka i rad innan vi får hjälp, och ofta har det ju varit så att han har försökt ta sig till skolan någon dag emellanåt, och då bryts ju den där veckan. Men vill vi gärna be om att det blir nån slags förändring med. Vi får se…