År: 2017

Jaaaa! Jag är finalist ?

Jaaaa! Jaaa! Jaaaa! Jag är en av sju finalister i “Årets budskap/ inspiratör” i årets Blogg.se-pris. Jag är så himla glad över det.
Typ så här glad.
Så jag inspirerar menar ni? Jag blir så himla glad över att ni är många som tycker det. Så himla kul. Jag brukar aldrig vinna saker och är faktiskt inte så mycket tävlingsmänniska (jag är väl rädd att förlora gissar jag) men skulle så gärna vilja vinna det här. Det hade varit så grymt kul.
Men först och främst: TACK för att ni har röstat fram mig till finalist. Det gläder mig och värmer mig nåt enormt. Jag hoppas att jag inspirerar och visar att det går att driva företag fastän man har ganska många jobbiga omständigheter omkring sig, som till exempel ett väldigt sjukt barn. Nu ska jag inte hålla på och vara sådär superpepp och säga “Allt går med ett leende” eller “Bara köööör!” eller nåt. För så känns det verkligen inte alltid. I morse till exempel, när jag åkte till jobbet och visste att Mio var dålig här hemma – ja men då blev jag så ledsen och undrade för vem jag gör det här. Är det värt det liksom? Men ja det är klart att det är. För det första så älskar jag det jag gör, och mina kollegor, och för det andra (som faktiskt är väldigt avgörande) så måste jag ju ha en inkomst. Det finns inget företag i världen som skulle vilja anställa mig med tanke på hur jag har det med Mio. Och jag älskar som sagt också att driva företag. Och såna här dagar, när jag får veta att det finns folk där ute som tycker att jag inspirerar – ja men då förstår jag ännu mer varför jag gör det här. 
TACK! Och om ni vill rösta på mig så hade jag blivit överlycklig ❤️
 
 

Kommentera (0)

Om att vara en all in-människa

Hej onsdag! För att kompensera en mötesmarathon-dag igår så har jag idag en nästintill mötesfri dag. Yay!
Men istället så ska jag spela in videos hela eftermiddagen till min utbildning. Jag håller på att dokumentera en utbildning som jag har kört live och som folk ska kunna ta del av med hjälp av text och videos istället. Det är en helt annan sak att prata in i en kamera än att prata till en “publik”. Jag har mycket lättare för att prata till riktigt folk i rummet och tycker att det är svårt att komma ihåg vad jag ska säga när jag pratar till ett dött ting (kameran). Men jag ska försöka göra det så bra som möjligt ändå så klart. Slutresultatet kommer bli bra, det vet jag, det är bara frågan hur lång tid det ska ta att sätta det…
Men först – en timme hos min PT. Som jag har sagt tidigare så har jag tränat rätt lite styrketräning de senaste månaderna och är därmed inte lika stark som tidigare, men det gör ingenting. Jag försöker att inte lägga nån som helst värdering i vilka vikter jag kan lyfta utan istället vara nöjd med att jag nu känner för att köra på ordentligt igen. Jag kommer definitivt inte släppa mina danspass, så det får helt enkel bli en mix – vilket passar mig utmärkt. Det är fint det där med balans… även om det ibland kan vara svårt att få till. Det är så lätt att gå all in och sen känna att man är misslyckad (när man går all out) för att man lägger av. Det där har jag slutat med (men det är ett ständigt jobb att inte falla tillbaka i “all in”-träsket) och det är väldigt skönt. Det behöver inte vara antingen eller, eller hur?
Men nu kör vi igång den här onsdagen då!
Btw… Idag ska köra en “take over” @influencersse ‘s Instagram. Häng med dit vetja. Tanken är att ni ska få följa med en dag på Mama Said. 

Kommentera (0)

Välkommen att ta del av en måndag på Mama Said!

Vi hade bestämt oss för att först ha veckomöte och sen workshop hela långa dagen, dels eftersom Anni äntligen har kommit tillbaka från Barcelona. Jippi! Och dels för att vi har flera nya kunder på ingång vilket har gjort att förutsättningarna har förändrats
lite. Vi har fått in en jättestor (i antal timmar) kund, och sen så har vi en annan kund som vi ska skapa videos för nu nu nu. Första videon ska vara klar redan första veckan i december och vi har inte ens börjat skriva manus än. Hjälp! Och sen så
är det en hel del andra förändringar också, som snart blir officiella. Roliga förändringar.
Vi möttes på Mäster Johan, där jag också var på AW i fredags. Tänkte att jag nu ska börja hänga där morgon, middag, kväll verkar det som.
Frukosten var god ?
Först hade vi vårt vanliga veckomöte där vi går igenom kund för kund och vad vi ska göra för dem i veckan.
Sen hade vi – eftersom vi har helt nya förutsättningar – bestämt oss för att kasta upp alla våra kunder och arbetsuppgifter på bordet för att se om det var något som skulle ändras eller om det var ojämnt fördelat, till exempel att en person
har 35 kundtimmar medan en annan har 5. Typ så. Tanken är att jag inte ska ha några löpande kundtimmar (med kundtimmar menar jag alltså timmar där vi kontinuerligt jobbar med kunder) eftersom jag jobbar med sälj, utbildningar och föreläsningar
samt affärsutveckling och sånt där admin som man gör som VD.  
Lunchen gick vi iväg och åt på Koi för att få lite miljöombyte. 
Jag blev så himla glad när jag fick de där två mailen. Det ena om att vi har vunnit ännu en upphandling  och det andra om nåt som jag ska berätta alldeles strax. 
Men sen, när vi kom på att vi hade glömt att betala frukosten, så rusade vi tillbaka till MJ's igen. Och fortsatte att workshoppa där. Det tog nästan halva dagen att kasta upp och ta tillbaka alla kunder och arbetsuppgifter. Det är så himla fiffigt att göra en sån här inventering ibland. Jag tycker att vi är duktiga på att se sånt i vårt företag.

När vi var klara med alla arbetsuppgifter så gick vi igenom vår nya Sociala medier-strategi som nu, äntligen, är helt klar. 

Efter denna härliga måndag rusade jag hem till mina små killar. Som tur är så hade jag lagat mat igår så det var bara att värma. Ibland blir jag imponerad av mig själv! ?

Kommentera (0)

Vi vann en upphandling… till ⭐️

Jag är så glad! Igår fick jag två bra mail inom loppet av fem minuter. Det första ska jag presentera nu: Vi vann en upphandling igen! Jag är så himla lycklig över det eftersom det inte bara är ett jobb som kommer att utföras utan att det även passar oss alldeles utmärkt. Vi (eller jag då) ska återigen utbilda ett gäng människor, i fyra omgångar den här gången, i sociala medier.
Sist var jag på Grand Hotel och utbildade ett gäng som jobbar på turistbyårer, kommuner och med turism på olika sätt.
Det är så himla kul att få ge folk av den kunskap som vi har, och jag brinner så otroligt starkt för att mässa om allt som vi har testat, analyserat och grottat ner oss i. Därför, och för att vi har fått ännu ett uppdrag, så är jag överlycklig över det här. Men det kommer att krävas mycket förberedelser. Först och främst så ska jag ta fram material för ett webinar – det har jag inte kört tidigare i den här utbildningen, och sen så ska jag anpassa utbildningen efter just de människorna som ska gå den den här gången.
Det blir ett tufft slut (arbetsbelastningsmässigt) på året, men också väldigt kul! Jag tar gärna det att jag får jobba lite extra, det är det värt. Jag tror att det kommer att bli så att jag tar ett par extremt tidiga morgnar, kanske att jag börjar jobba vid fem, och sen kommer till kontoret först vid tio. På så sätt får jag många tinmars effektiv arbetstid och kan slappna av sen när själva förberedelserna är klara.
Visste ni förresten att 79% av våra tvååringar använder internet? Och hela 98% av våra sexåringar! Undrar just vilken typ av sociala medier-utbildningar de kommer att sitta på när de blir stora? ?
PS. Det andra mailet..? Det får bli ett annat blogginlägg ?

Kommentera (0)

Mitt älskade lilla barn

Igår hade Mio jätteont i huvudet hela dagen. Mitt älskade lilla barn ♡
Jag hoppas att läkaren hör av sig innan vår telefontid på fredag. Jag undrar så om det är Addisons sjukdom han har. Läkaren i Tyskland var ju 100 procent säker på det till en början, men tvekade sen när värdena förändrades. Jag funderar på om vi har hittat sjukdomen i ett väldigt tidigt skede, precis som vi gjorde med hans diabetes. Skulle det vara så så skulle det bara vara negativt eftersom han har haft huvudvärken sen han var riktigt liten. Åh, det här är så frustrerande, och som vanligt så handlar det om tid. Det är bara att vänta. Vänta tills läkaren ringer, vänta tills remissen blir ivägskickad, vänta tills vi får en tid hem i brevlådan, vänta tills vi ska till endokrinologen och vänta tills provsvaren kommer. En ständig väntan, det är vad det innebär att vara sjuk. Man får verkligen lära sig att ha tålamod. Fast det har jag ju inte så jag vet inte om jag har lärt mig så mycket av de här åren egentligen… och om jag ens vill lära mig…
Tänk vilken tur att han har lilla Bruno som ofta ligger och myser med honom. 
 

Kommentera (0)

Hur startar man företag?

Jag gästade Influencers of Swedens Instagramkonto igen i fredags, och den här gången pratade jag om hur man går tillväga när man startar företag. Och egentligen så skulle man kunna prata eller skriva om det i all oändlighet, för det finns ju så mycket att säga, men jag har samlat ihop några av de viktigaste punkterna här:
1) Hitta en affärsidé. Först och främst så måste du ha en bra affärsidé. En idé som du kommer på och som du dag efter dag och vecka efter vecka fortfarande tror på till 100 procent. En idé som känns bättre och bättre för varje dag som går alltså, och som du märker att folk förstår – och gillar – när du berättar om den för dem. För ja, i de allra flesta fall borde du våga berätta om den. Det är få människor som kastar allt de har och satsar 120 procent på nån annans idé. För det är just det en idé är. En idé. Ingenting annat. Att kläcka idéer är ingen konst, det är själva genomförandet som är jobbet.
2) Gör en enkel marknadsundersökning. Fråga runt! Förstår folk din idé? Ser de behovet? Kommer de köpa? Ta reda på det här innan du startar. Tänk dock på att det är enkelt att säga “Jaaa, jag skulle köpa” men en helt annan sak att sen få dem att göra det. Så var alltså lite smart när du gör din marknadsundersökning. För du vill ha ärliga svar på det här innan du drar igång. 
3) Det är en hinderbana. Att vara entreprenör eller egenföretagare är som en enda lång hinderbana. Du ska komma till hinder och du måste försöka ta dig över dem. Ibland kommer du få springa runt dem och kanske tappa några poäng, men du måste ändå försöka ta dig över. För du kan vara helt säker på att de kommer, de där hindren. Det är omöjligt att vara entreprenör utan att stöta på hinder som du ska ta dig över. Så var inställd på det redan från början.
4) Ge 120 procent. Om du vill starta ett företag som du ska leva på så krävs det att du ger väldigt mycket av både din tid och din energi. Man får sällan mer än man ger, utan snarare tvärtom. I alla fall i början. Du kommer kanske jobba, jobba, jobba och ändå inte kunna ta ut hälften så mycket i lön som när du var anställd. Men du måste nog bara räkna med det. För det är svårt att först jobba 40 timmar i veckan på ditt “vanliga” jobb och sen driva ditt eget företag vid sidan om. Det som händer då är att du kanske ger max 20 procent till ditt eget företag – och då blir utfallet oftast inte mer än max så mycket… Så fundera på hur mycket tid och energi du kan lägga. Kanske du kan börja med att gå ner i tid på ditt vanilga jobb? Eller spara pengar ett år för att sen hoppa av?
Vi satsade verkligen 120 procent när vi drog igång Foap. Det var väldigt kul, men vi åt, sov och andades företaget, det vill säga att det var vår livsstil.
5) Hur ska du tjäna pengar? Du måste tjäna pengar på din idé, annars är det svårt att satsa 120 procent på den. Se därför till att du har en bra affärsmodell. Ingen bank kommer låna ut pengar till dig och du kommer inte heller kunna ta in investering om du inte har en bra och genomtänkt affärsmodell. Det spelar ingen roll kanske du tänker nu, för du ska ändå inte ta in kapital. Men jo, det gör det ändå. För om ingen bank, investerare, ALMI eller liknande skulle vilja låna ut pengar till dig så kanske det har att göra med att din affärsmodell inte håller. Det är inte alltid ett likhetstecken med det men det kan ändå vara en hint. Så just do it! Öppna en excelfil, var brutalt ärlig mot dig själv (det vill säga gör ingen drömkalkyl) och räkna på om du kan få ihop det.

6) Gör en affärsplan. Det här kan tyckas urtrist, men det är så att vara egenföretagare. Det finns många trista saker som man måste göra och som inte alls har med produkten att göra. Ju bättre affärsplan du gör från början, desto lättare kommer det bli för dig längre fram. Så kavla upp ärmarna och gör grovjobbet redan från början. Här är en bra mall på hur du kan göra en affärsplan.
7) Lansering och nå ut. Hur tänker du att du ska nå ut med din produkt eller tjänst? Att enbart lita på dina egna sociala kanaler är dumt så länge du inte är en stor influencer. Men inte ens då är det en enkel sak att nå ut och att faktiskt få folk att köpa. Så se till att ha en plan för hur du ska göra här. (Det här kommer jag göra ett alldeles eget inlägg om längre fram).

När vi drog igång Foap så satt vi dag och natt och jobbade med att hitta ambassöder i olika länder. Vi tänkte att den dagen vi lanserar så ska hela världen veta det. Och det gav resultat. Gissa om vi var glada när vi var med på CNN TV.

8) Registrera ditt företag. När du vet att du ska dra igång ditt företag – gå in på bolagsverket.se och registrera det med hjälp av ditt bank-id. Du kan välja mellan enskild firma (då är du personligt ekonomiskt ansvarig, och det kan du bara ha om du är ensam ägare), handelsbolag (då är du också personligt ekonomiskt ansvarig men ni kan vara flera ägare tillsammans) eller aktiebolag (då är du inte personligt ekonomiskt ansvarig men det krävs ett aktiekapital på 50,000 kr för att få starta. Ett AB kan du äga med fler personer)
 
Ja jag skulle som sagt kunna göra ett oändligt blogginlägg om det här men slutar här. Hoppas att det kan hjälpa dig. Lycka till ?

Kommentera (0)

Att vara syskon till ett sjukt barn

Det är fruktansvärt när barn blir sjuka. Jag lider så mycket med Mio – särskilt när han själv är ledsen över att inte kunna vara som sina kompisar. Nu när de är 13 år så märks det extra tydligt. Han får liksom inte chansen att vara stor och “tonårig” som de andra. Och så när han ska opereras eller ta sprutor, då tycker jag också så himla synd om honom, min lilla kille. För han är liten. Speciellt i de lägena. När man är sjuk får man liksom inte chansen att bli vuxen. Då är man fortfarande bara en liten kille som så starkt behöver sina föräldrar.
Men det finns en annan liten kille i det här också… Alvin. Så många gånger som han har blivit osidosatt på grund av Mios sjukdomar. Nån gång har vi åkt ambulans och “kastat av honom i farten” hemma hos Jonas (ambulanskillarna ville verkligen inte att han skulle följa med och Jonas hann inte komma). Det var nåt av det värsta jag har gjort mot honom. Det var mitt i natten och han var ledsen och ville bara vara hos mamma. Så klart när jag rycker upp honom så där. Andra gånger, när det går mer lugnt till så har han absolut inga problem att vara hos Jonas så klart, men jag “överger” ju honom ändå rätt ofta för att ligga på sjukhus med Mio. Ja men ni fattar! Att vara syskon till ett väldigt sjukt barn är inte lätt, och jag försöker ge Alvin allt jag kan i vardagen. Vi har vår grej att vi tittar på serie varje kväll innan vi lägger oss till exempel. Bara han och jag ♡ Men det är ändå tufft att vara syskon till ett sjukt barn. Jag och Josefine pratar, i veckans avsnitt av Barndiabetespodden, om hur det är för syskon när ens bror eller syster får diabetes, hur stora och förståndiga de blir, och hur insatta i blodsocker de är. Och om hur vi ibland tar blodsocker på syskonen, just in case… Ja ja, det här pratar vi som sagt om i senaste avsnittet. Vill ni lyssna så kan ni göra det här. Eller så kan ni lyssna i er podcastapp, precis som vanligt. 
 

Kommentera (0)

Mio-update

God morgon! Ny vecka och nya tag. Helgen har varit sådär för Mio. Det är precis som att han är sämre på morgnarna och dagarna och sen får mindre ont framåt kvällen. Den här veckan ska jag prata med Mios läkare. Vi fick en telefontid på fredag, men i bästa fall hör hon av sig tidigare eftersom jag har hälsat genom sekreteraren att vi har varit i Tyskland och behöver gå vidare efter det.
Tanken är att hon ska remittera Mio till endokrionlogen (hoppas jag) så att de kan fortsätta att reda ut där om han har Addisons sjukdom. På ett sätt hade det ju varit skönt, men på ett annat, inte alls. Så klart. Och det har jag ju sagt innan, så det vet ni. Man vill liksom inte ha en diagnos till MEN MAN VILL JU ATT HAN SKA BLI BRA!!! BLIR TOKIG PÅ DET HÄR!! ?
Jaha, det var mina tankar den här morgonen. Ursäkta utbrottet. Hur mår ni? ?
 

Kommentera (0)

Kalops, halloumi-stroganoff och läxor

Idag har jag varit och tränat BodyJam (åh vilken energi jag får av det), ätit lunch på Holy Greens (såå gott) och sen kört ett styrkepass. Himla härligt slut på veckan.
Det här med att inte jobba på helgen (ja men jag kommer tjata om det ett tag nu) frigör så mycket tid, lust och energi. Jag har både hunnit slänga ihop ett långkok i form av kalops till barnen (som fick stå på spisen medan jag var iväg på träningen) och dessutom gjort den efterlängtade halloumi-stroganoffen som jag har tänkt göra så himla länge. Den var väldigt enkel att göra. Det här (+ grönsaksbuljong som jag visst glömde att ta med i bilden) är ingredienserna.
Man börjar med att strimla halloumin…
… och steker den i olivolja tills den får en fin och knaprig yta.
Sen får ni faktiskt kika in hos Tuvessonskan, som alltså är den som har inspirerat mig till den här rätten, om ni är sugna på att laga den. Hon har skrivit ner hela receptet här. 
Så här ser den ut när den är färdiglagad och ligger på tallriken. Det var precis lika gott (och till och med lite godare) som jag hade trott ?
Efter middagen så satt jag och Alvin och gjorde läxor. Både läsläxor och engelska glosor.
När man har tid så är det faktiskt mysigt att sitta och göra läxor. 
Och i och med det var helgen typ slut. Skulle gärna haft en dag till, men samtidigt så ska det bli väldigt kul att jobba imorgon. Vi ska ha workshop hela dagen, utanför kontoret, så det kommer bli en givande och kreativ dag. Frågan är bara vart vi ska vara… Nån i Malmö som har förslag?
 

Kommentera (0)

Veckans träningsfråga: Hur får man magrutor?

Jag skriver inte så mycket om träning i min blogg eftersom jag en gång frågade vad ni helst ville läsa om – och ingen (typ) sa träning. Men nu trotsar jag er, eftersom jag ändå vill ha in det liiiite, ok? Så jag tänker att vi kompromissar och så skriver jag om det i alla fall en gång i veckan. Minst. Så får vi se. Jag får helt enkelt kolla efter ett tag hur det ser ut i statistiken.
Så nu kör vi då. Jag får ofta ungefär samma frågor av folk när jag berättar att jag är personlig tränare, så jag kör på med en av de vanligaste nu, så får ni, fortsättningsvis, ställa frågor till mig som jag kan ta upp, ok.
 
Veckans träningsfråga lyder: Hur får man magrutor?
 
Först och främst så skulle jag vilja ställa dig frågan, mest för att du ska få dig en tankeställare: Varför vill du ha magrutor? Är det bara utseendet det handlar om? Vore det inte mycket bättre och också en grym känsla att kunna göra saker som kräver en stark mage? Oavsett om rutorna syns..? För vissa människor, det beror på genetik, krävs det så mycket att få magrutor att det inte är värt det skulle jag säga. Och med det menar jag att det kan krävas alldeles för strikt kost. För andra människor räcker det med att gå ner lite i vikt – musklerna finns ju där under även om de inte är tränade. Så om du skulle råka vara den där typen som har svårt att få magrutor… ja men då skulle jag tänka om. 
Men jag ska ändå besvara frågan nu så klart, för det är ju inget fel i att vilja ha magrutor. Jag skulle vilja dela in det här med hur man får magrutor i tre delar:
1) Först bör du träna så att du blir stark i de inre och stabiliserande magmusklerna.
2) Sen kan du börja bygga – för det är det du gör; bygger! Vilket förresten kan resultera i att midjemåttet blir större eftersom musklerna växer. Men det beror helt och hållet på hur du ser ut sen tidigare och hur du är byggd rent genetiskt.
3) Sen handlar det om vad du äter också. Fett lägger sig kring muskler och har man en del fett på magen (vilket de flesta tjejer har) så ser man inte rutorna. För vissa personer kan det vara bra, av hälsoskäl, att göra av med lite fett, och för andra helt onödigt. 
Men nu kommer vi till träningen. Hur tränar man för att få magrutor? Puh, det är en så stor fråga eftersom det beror på hur dina förutsättningar är – men jag ska försöka förenkla det så mycket som möjligt, och kommer i det här inlägget inte att prata om 1:an och 3:an – även om de också är viktiga för magrutorna. Men nu kommer jag alltså bara fokusera på punkt 2 – det vill säga hur man bygger muskler på magen. (Men jag vill ändå påpeka att punkt 1 och 2 är nödvändiga. Det har framgått nu va??)
Här är i alla fall exempel på övningar som du kan göra för att bygga muskler på magen:
Hängande benlyft
Häng i ett räcke och lyft benen rakt ut och uppåt. Böj benen om det (som det i de allra flestas fall är) är tungt. 
Känn så att du “chrunchar” med magen. 
Hjulet
Det här hjulet brukar finnas på de flesta gym, och det är väldigt bra eftersom du kan anpassa övningen efter hur stark du är.
Börja med att ställa dig så här och liksom dra in och upp magen. Spänn! Och se till att spänna, spänna, spänna magen hela tiden när du rullar ut. Rulla bara så långt att du fortfarande kan behålla spänningen. Och så rullar du tillbaka igen.

Crunches i kabelmaskin
Ni vet en sån där ställning – en kabelmaskin eller cable cross – som man kan klicka fast ett sånt där rep med två ändar i? En sån ska ni hitta, den finns på alla gym. Klicka in det där repet i ställningen och så sätter ni er på knä på golvet och börjar cruncha.
Så här ser repet ut, fast ofta med lite längre ändar.
 
 
Och så här crunchar ni. Jag tycker att han visar på ett bra sätt hur kroppen ska vara under övningen.
Hur vet man att man gör rätt då? En bra grundregel är att ni ska känna det i den delen av kroppen som ni tränar. Enkelt va? ?
Men hörni – glöm för allt i världen inte att ni först och främst måste vara starka i de inre, stabiliserande musklerna. Sen kan ni börja bygga rutor. Kör hårt ??

Kommentera (0)