År: 2017

Oh what a night

Det här är så typiskt… Igår när jag kom hem – trött efter min tågresa (som blev försenad) så hade Mio dunderlågt blodsocker. Han var nere på 2,3, och så fort man är nere under 4 så är det risk att man svimmar, så då är det viktigt att man snabbt äter druvsocker. Druvsocker är det viktigaste en diabetiker har, man kan inte ens gå utanför dörren utan druvsocker, just för att man snabbt måste äta det om man blir låg.
På ett sätt är det väldigt bra att han har börjat bli låg – efter en lång period av skyhöga blodsocker – och anledningen till det är att han har varit i skolan i tre dagar och rört på sig. Så fort man börjar vara igång lite mer (speciellt när man har varit sjuk så länge och mest legat eller suttit stilla) så svarar kroppen med att förbränna mer och man behöver därför mindre insulin. Problemet är att man aldrig vet när man ska höja eller sänka sina insulindoser, utan det är något man får testa sig fram till. Och den testperioden är vi alltså i nu när hans förutsättningar har förändrats. 
Hur som helst – detta innebar att natten var vidrig. Jag var uppe en gång i timmen första delen av natten och en gång varannan timme andra delen. Allt för att hålla koll så att han inte blev alltför låg och skulle få en känning, som det heter. Dagtid känner han själv tydligt om han får en känning, då blir han darrig, svag och yr. Det går liksom inte att undvika. Men om han sover så måste vi hålla koll, för annars slutar det med att han svimmar… om han blir alltför låg. Och han vaknar inte förrän vi ger honom en akutspruta eller ev. nåt slags flytande socker, honung eller liknande under läpparna. Och (kan knappt säga det här) skulle han inte få det inom kort så hamnar han i koma och kan skada hjärnan för livet. Det får inte hända, så det här med att gå upp på nätterna när det krävs… ja men det är ju en no-brainer, jag bara gör det förstås. Men det hindrar inte mig från att känna att jag är sviiintrött idag.
Ja ja, för Mios skull var natten faktiskt bra. För hans lilla kropp är det mycket bättre att ligga på låga värden än höga. 
Sen räckte det inte med Mios historia. Alvin klagade över att han hade ont i ett finger, och när jag tittade på det så var det svullet och han hade en grön fläck intill nageln. Färgen var så väldigt… grön… att jag först trodde att han hade målat med tuschpennor och råkat få färg där… men eftersom han hade ont och även var svullen så kom jag på att jag ju kunde logga in på KRY (Tack vare att jag lyssnar på så mycket poddar så låg det Top of mind, eftersom de just nu sponsrar rätt många poddar).
Men hallå, vilken otroligt bra tjänst! Efter att ha googlat lite så såg jag att grön färg = bakteriellt och att man måste besöka läkare innan det sprider sig, men istället för att få panik och åka in med honom en sen kväll så kunde jag alltså få en tid med en läkare hos KRY. Man älskar ju KRY! Så himla smidigt. Jag loggade in med hjälp av mitt bank-id och fick tid inom 20 minuter. Läkaren tittade och sa: “Den gröna färgen innebär att det är en bakterie så ni måste tömma det och få antibiotika.” Men så länge det inte sprider sig, eller att han får feber, under natten så kunde vi vänta tills idag.
Men idag har jag ju utbildning igen ? Jag ska ringa när de öppnar och hoppas innerligt på att vi kan få en tid under tidig eftermiddag när utbildningen är slut. Det kommer liksom ner folk från Göteborg och andra ställen så det känns inte som ett alternativ att skjuta på det…
 
 
 

Kommentera (0)

Dåligt samvete

Varje gång jag planerar en resa, som till exempel nu när jag var i Stockholm, så stressar jag för att komma hem så fort som möjligt. Så fort jag ska iväg från barnen så drabbas jag av lite lätt separationsångest, och i tillägg till det så har vi en del logistikproblem som gör att jag försöker vara borta så få nätter som möjligt. Den här gången har jag lånat ut bilen till pappa Jonas, för att han ska kunna köra hem barnen till mig på morgonen, (han börjar jobba klockan 7 så det går liksom inte att lämna barnen på skolan då utan de går dit själva en timme senare) och sen kunna ta med Alvin till fotbollen i eftermidddag – men det blir mycket kämpande och pusslande från alla håll vilket gör att jag har den där stressen och det dåliga samvetet.
De här små killarna alltså ♡

Sen ska jag erkänna att när jag väl är iväg – åh herregud vad skönt det är då – ja men då älskar jag friheten och att inte ha någon annan än mig själv att tänka på och önskar ofta att jag kunde stanna ett par nätter till. Som idag till exempel. Jag hade gärna stannat ett dygn till i Stockholm, dels för att träffa Linda och andra vänner (har en kompis som är musiker och som spelar ikväll till exempel) och dels för att träffa några kunder och kanske till och med potentiellt framtida kunder. Måste skärpa till mig och bara göra det ibland tror jag. Fast jag får ångest när jag tänker på det… det blir som sagt alltid lite jobbigare för barnen när jag är borta under vardagar. Och jag ligger alltid på minus sen när jag kommer hem. På alla sätt. Allt från väskor som ska packas upp till sällskapstörstande barn.
Idag, på eftermiddagen, ringde den här lille killen (som är frisk nu igen. Halleluja!) från fritids och ville verkligen hem. Jag satt på tåget, Mio var i skolan och pappa Jonas var på jobbet – men så kom jag på att mormor kunde gå och hämta honom. Det brukar ofta lösa sig på ett eller annat sätt till slut… och just den här grejen var ju ingen katastrof. Hade inte mormor varit hemma så hade han ju kunnat stanna på fritids förstås. Men eftersom jag redan har dåligt samvete när jag är iväg så är det inte mycket som ska till för att det ska späs på.

Hur är det för er andra? Får ni också dåligt samvete när ni ska iväg?
Ett väldigt viktigt PS. Att jag är en typ som får dåligt samvete innebär inte att jag är en supermamma som alltid sitter på knä och pratar pedagogiskt och lugnt med barnen och som inte har några andra behov eller intressen än att vara med dem (Oh Yes, det har jag verkligen!) Det är kanske just därför som jag får dåligt samvete – för att jag har rätt mycket annat, förutom mina barn, att tänka på. Och för att jag aldrig riktigt kan koppla bort jobbet. Mio är ju sjuk så mycket, men jag måste ju ändå jobba – annars har vi ingenstans att bo. Typ. 

Kommentera (0)

Jag äääälskar att utbilda

Det här med att utbilda är tamejtusan det roligaste jag vet. Att föreläsa är svinkul – det älskar jag också – men gärna i kombination med att utbilda lite då och då. Det är så himla roligt! Man får liksom lite mer kontakt med folk under en utbildning och jag känner att det ger de som lyssnar mer när de får ställa frågor och faktiskt tänka, diskutera och testa lite själva. Idag har jag utbildat ett härligt gäng som jobbar på eller driver caféer och konditorier. Sjukt Instagramvänlig bransch måste jag säga. Och det blir alltid extra trevligt när det är ett glatt och engagerat gäng, som idag.
PS. Måste göra nåt åt min frisyr. Herregud!
Hur som helst – vill ni få ett litet smakprov av det som jag utbildade om idag? Ja men nu känns det som att ni inte har nåt val så det är ingen idé att svara nej på den frågan. Alternativet är att du i såna fall surfar vidare till nån annan blogg. För here we go – här kommer ett kort smakprov:
I all vår kommunikaton så tänker vi enligt vår egen “Fantastic four”-princip.
1) Tvåvägskommunikation! Jag tjatar ofta om det här men det är för att det är så viktigt. Sociala medier är ett ställe där man ska vara social. Att vara social kräver att man har någon slags tvåvägskommunikation med de man möter. Det är inte socialt att själv spotta ut en massa sägningar och inte lyssna och interagera med andra. Det är inte heller socialt att gå fram till en person och bara prata om sig själv och sen inte visa intresse för vem hen är. Tvåvägskommunikation är a och o i Sociala medier – och är du inte intresserad av att kommunicera så är det bättre att du lägger er information på en statisk hemsida. 
2) What's in it for me? Fundera över vad syftet med det du vill säga är. Det kanske är att ni vill sälja mer av en viss produkt. Bra! Fundera sen på vad mottagaren (den potentiella kunden) har för syfte. Hen skiter rätt mycket i huruvida din försäljning går bra eller inte, så ta istället reda på vad som attraherar hen. Vad kan hen få ut av att köpa din produkt? Kanske kan hen bli snyggare, smartare, mer kunnig, få en härlig upplevelse, få tid över eller nåt liknande. Tänk efter hur det är för mottagaren. What's in it for them? 
3) Timing! Ta reda på när dina inlägg går som bäst. Jag ger några generella riktlinjer i det här inlägget, och det finns viss statistik att titta på också (Om du till exempel gör ditt Instagramkonto till ett företagskonto så kan du genom statistiken se när dina följare är inloggade), men utöver det skulle jag säga: Testa! Testa dig fram när era inlägg funkar som bäst. Det har både med dag, vardag/ helg, tidpunkt och aktuella händelser lokalt och i världen att göra. Testa, testa, testa! Men börja gärna med att testa de tider som andra redan har kommit fram till är bra tider. En annan sak när det gäller timing är att fundera på vad folk är i för mode just nu. Är det till exempel fredag kväll klockan 20,00 så är de flesta i ett helt annat läge (rätt trötta i TV-soffan och med benen på bordet) än måndag morgon klockan 07,30 (på väg till jobbet – förhoppningsvis med mycket energi). Anpassa innehållet efter vart du tror att de flesta ur din målgrupp befinner sig.
4) Energi! Man känner om det finns glädje och energi bakom ett konto, så jag avråder starkt från att förinställa allt några veckor framåt. Sociala medier är som sagt socialt och då är det viktigt att man känner energin av människor bakom kontot. Den som styr med det här bör alltså vara engagerad – annars kan man lika gärna låta bli.
Det här var en pytteliten del av min utbildning. Jag skulle kunna prata om det här i oändlighet men slutar här så länge. Nu ska jag först ha Skypemöte med Mandy (min kollega) och en av våra kunder, sen ska jag äta min goda lunch som jag fick med mig av en av deltagarna. Ja men jag sa ju att det var konditorer och caféer som jag utbildade. Mums. Hej hej ??
 

Kommentera (0)

God morgon från Stockholm – dags för utbildning

God morgon från ett hotellrum med världens finaste utsikt. Jag äääälskar utsikt över takvyer och städer! Jag hade turen att bli uppgraderad när jag kom igår så jag har sovit en natt i en stor, fluffig king size-säng och vaknade alltså till världens utsikt. Synd att jag ska sticka om några minuter bara…
Idag är det dags för utbildning. Jag ska utbilda ett gäng från caféer och bagerier i hur de ska jobba i Sociala medier. Mitt absoluta favoritämne. Jag tycker att det här med hur man beter sig, både i verkliga livet och i Sociala medier, är väldigt intressant, och det gör att jag ofta studerar beteenden och skriver ner. Nördigt, jag vet, men det ligger mig som sagt väldigt varmt om hjärtat. Allt hänger liksom ihop. Vi är som vi är och beter oss som vi beter oss – det är som sagt ingen större skillnad på om det är bland vänner, på jobbet eller i Sociala medier. Vår person och våra mönster hänger liksom med överallt. 
Jag gick upp rätt tidigt för att lite snabbt gå igenom hela utbildningen i huvudet och kom då på att jag har glömt att skriva ut papper alternativt ha med min iPad… Får nog rusa ner till receptionen och försöka lösa det.
Önska mig lycka till så hörs vi sen 🙂 

Kommentera (0)

Hos psykologen

Idag innan jag satte mig på tåget till Stockholm så var jag och Mio i Lund för att träffa en psykolog. Det är andra gången vi träffar henne, och anledningen till att vi gör det är dels för att han är så extremt spruträdd (Vi pratar panikrädd) och dels för att han nu har varit sjuk i närmare sju år och ibland uttrycker en viss oro och ledsamhet över det. Just nu, peppar peppar, så är det bra. Han har varit i skolan i två dagar (Yey!!!!) men någonting säger mig tyvärr att det kanske bara är tillfälligt. Det brukar bli bra ett par dagar när vi ändrar om shunten, men sen när ändringen har nått full effekt så blir han dålig igen. Men jag ska inte vara negativ nu. Tro mig, jag vill inget hellre än att han ska få bli bra. Det hade varit så fint om han fick vara frisk hela våren och sommaren och hämta en massa energi. Eller i alla fall några månader så att han hinner komma in i sitt friska jag.
Hur som helst – psykologen berättade på ett väldigt pedagogiskt sätt hur det fungerar rent fysiskt i kroppen när man har en orosklump i magen (ångest). Mio fick rita hur det kändes i hans kropp när han var orolig och sen fick han hemläxa för att beskriva hela processen. För det vanligaste är nämligen (och det tror jag att vi alla känner igen) att man flyr från det. Kanske genom att surfa på sin iPad, ringa en kompis, spela, bråka, lyssna på podd eller liknande… Det finns många sätt att distrahera sig på för att slippa tänka och känna, och så länge det handlar om de saker som jag nämnde och inte alkohol, droger och andra missbruk så känns det väl på ett sätt lugnt – ibland kan det säkert till och med vara bra att bli lite distraherad- men hon menar ändå att det även kan vara bra att låta känslorna och tankarna få plats. Så klart. Så det har han fått i uppgift till nästa vecka. Jag är väldigt glad över det här. Jag vet att det finns barn som har det värre, men det som Mio har gått, och fortfarande går, igenom är helt osannolikt. Jag kan inte förstå att en och samma person får stå ut med så mycket. Mitt lilla hjärta ♡
Snart måste vi operera ut den där tryckmätaren som sitter i huvudet. Fasar för operation nr 16.
Sen har vi den här lille killen också… det är inte lätt att vara syskon till ett heltidssjukt barn. Så många gånger vi har behövt lämna honom mitt i natten för att åka ambulans in till sjukhuset (Givetvis har pappa Jonas kommit och tagit över, men ändå, det är oroande när mamma och storebror bara försvinner medan man sover, och sen inte kommer hem på flera dagar), så många gånger som han inte har fått ta hem vänner på grund av att Mio inte har orkat, så många gånger som han inte får lyssna på musik och så vidare, och så vidare. Det är verkligen inte lätt att vara lillebror heller. 
Throwback till när han var flera år yngre och lärde sig att åka skidor (efter mycket kämpande från min sida)
 

Kommentera (0)

10 tips för hur man lyckas på Facebook

Vi jobbar väldigt mycket med att både skapa och sprida innehåll på Facebook för våra kunder och har kommit fram till många bra saker som jag nu vill dela med mig av. För det här med timing och paketering är så viktigt om man vill ha spridning på sitt innehåll. Jag skulle till exempel aldrig posta någonting som jag vill ha bra spridning på klockan 16,00 en fredag – om det inte vore så att jag jobbade med någonting som handlade om mat eller fredagsmys förstås. Fredageftermiddagar är det få människor som läser “tyngre” innehåll och de allra flesta har sitt fokus inställt på helgen.
Varsågoda! Här är en guide med 10 tips för hur du lyckas på Facebook:
  1. Den allra bästa tiden att posta någonting är mellan 20,00 – 21,00 söndagkvällar.
  2. Runt 20,00 – 21,00 vilken dag som helst är generellt en bra tid för att posta (förutom fredag- och lördagkvällar)
  3. Runt 07,00 på vardagar är en annan bra tid att posta om man inte vill vänta till kvällen, eller om man vill variera tidpunkterna för postning.
  4. Det är större sannolikhet att en post sprids om man har en video med i den.
  5. Inläggen bör inte innehålla för mycket text. Enligt Mari Smith ska man max ha 50 tecken.
  6. En post som innehåller frågor har större chans till engagemang.
  7. Posta 5 inlägg per vecka. Detta också enligt Mari Smith (som dessutom rekommenderar att 4 av dem (!) borde vara med en video inkluderad).
  8. En post ska alltid innehålla en bild (antingen via en länk eller om du väljer att ladda upp en egen bild)
  9. Innehållet i texten ska alltid vara lockande! Tänk tidningsrubriker. Vi brukar jobba rätt mycket med texten och sen göra en sista koll genom att snabbt kolla med “nya” ögon. Fångar det uppmärksamheten inom ett par sekunder? Om inte – gör om, för det är nämligen så lång tid vi har på oss.
  10. Posta alltid på Facebook om det är där inlägget ska publiceras! Vi jobbar aldrig med masspostning, utan gör innehållet anpassat efter den plattform som det ska ligga på. Det kan alltså se ut på ett sätt på Facebook, ett annat på Instagram, och ett tredje på LinkedIn.
Har ni några andra insikter eller synpunkter? Det här är vad vi har kommit fram till, och det finns givetvis varianter beroende på bransch, men jag skulle ändå säga att det här gäller ganska generellt och för de flesta.
 

Kommentera (0)

Till Stockholm, shuntomställning och diabetestrubbel

God morgon! Idag ska jag till Stockholm för att köra en utbildning i Sociala Medier. Eller själva utbildningen kör jag imorgon bitti men eftersom jag ska befinna mig i Sollentuna klockan 8,15 så åker jag upp redan i eftermiddag. Jag älskar att hålla i utbildningar och att föreläsa, speciellt när jag får mässa om det jag tycker är allra roligast (tillsammans med några andra saker visserligen) – nämligen Sociala medier och kommunikation. Det här med hur man kommunicerar och beter sig – det tycker jag är så otroligt intressant. Och egentligen så är det inte så att de sociala kanalerna direkt förändrar oss. Vi är ju de vi är och har som sagt ofta samma sätt att kommunicera på oavsett vart man är. Vi har gjort en del undersökningar och kommit fram till flera intressanta saker, till exempel vad man anser vara bra innehåll:
Nu behöver man förstås inte ha med alla de här grejerna, men det är något vi har sammanställt och som jag använder när jag föreläser eller utbildar. 
Men nu måste jag packa ihop mig här och sen väcka barnen. Hoppas, hoppas, hoppas att de båda är friska. Alvin var ju dålig igår men Mio var i skolan hela dagen. Så! Himla! Underbart! Vi ställde om shunten (igen) när vi var på sjukhuset häromdagen så nu hoppas vi (som vanligt) att han får vara bra ett tag. Diabetesen går fortfarande inte alls bra fast vi har börjat ge ganska mycket insulin på nätterna också. Att ge insulin på nätterna innebär att vi måste gå upp extra ofta så nu kommer jag tvingas vara ännu mer noga med att lägga mig tidigt. 
Fråga: Vad tycker ni är allra viktigast med en blogg? Alltså för att den ska vara intressant för er? Är det något av det som står i bilden? Eller nåt helt annat?

Kommentera (0)

Om att presentera sig på ett mer intressant sätt

Jag och Sanna pratade om det här med att presentera sig själv inför nya människor idag. Att köra sin så kallade hisspitch. Oftast när någon frågar vem jag är så svarar jag med namn, vad jag jobbar med, hur många barn jag har, hur gammal jag är och kanske vart jag bor. Hur intressant är det egentligen? Det säger väl ingenting om vem jag är? Visst – vi vill gärna sätta in människor i fack, och det har vi djupt rotat i oss för att vi vill ha nån slags struktur antar jag – men det hade väl varit så mycket roligare om man istället skulle presentera sig med vad man älskar att göra, vad man brinner för, vilka åsikter man har om någonting och vad man helst sysslar med när man är ledig? Eller nåt. 
Men när jag började fundera på vad jag i såna fall skulle säga så fick jag hjärnsläpp… Vad skulle jag säga?
“Hej jag heter Alexandra, jag älskar att träna, är väldigt social (men vill gärna ha pauser emellanåt där jag är ensam), brinner för all slags kommunikation och…” nä men där tog det stopp. Och det var inte särskilt uttömmande svar det heller. 
Vi kom fram till att vi borde åka på spa nån dag, hela gänget, och fundera över våra personliga hiss-pitchar. För det är svårt tycker jag. Vad tycker ni? Hade ni kunnat köra en spontan hisspitch rakt upp och ner? Eller skulle ni också behöva fundera lite? Herregud, hur svårt kan det vara liksom..? Tydligen väldigt svårt 😉
 
 

Kommentera (0)

En dag på kontoret

Jag hämtade barnen hos pappa Jonas i morse, men så var Alvin dålig och eftersom vi har så otroligt viktiga möten på måndagar – det är då hela veckan planeras, både internt och tillsammans med många av våra kunder – så tog jag med honom. Han har huvudvärk stackarn. Och nej, vi vet fortfarande inte varför han får det titt som tätt. Han är ju under utredning…
Hur som helst – förutom att det har varit stora mötesdagen så har jag också spelat in några poddar. Det är rätt mycket tid som går åt till att intervjua i poddar men jag ser det som bra möten och nätverkande, och när det är intressanta människor så blir jag själv så himlans inspirerad. Det svåraste med att podda är om man intervjuar någon som inte säger så mycket, och jag själv kanske inte kan så mycket om ämnet… då är det en utmaning. Men kul ändå.
Just det… jag har kollat upp det här med plattform för webbutbildningar också. Jag ska ha ett telefonmöte med någon från Coursio imorgon, men jag har faktiskt redan testat en annan plattform – nämligen Teachable. Den kan man komma igång med utan att behöva ha möten med någon, så vi får se… det blir kanske den ändå. Men jag väntar med att bestämma mig tills jag har pratat med Coursio. 
Den första utbildningen kommer troligtvis heta “Så gör du en podcast – från inspelning till publicering”. Vad tror ni om det? Och framförallt – hur skulle ni helst se att en utbildning på nätet funkade? Skulle ni vilja ha mycket text + bild eller hellre videos? Kom gärna med synpunkter. 

Kommentera (0)

Så jobbar man för att vara framgångsrik i Sociala Medier

Jag postade en artikel på LinkedIn igår, om hur mina tankar är kring Sociala medier och hur man borde jobba där. Tänker att jag postar den här med. För ni är ju proffs. Håller ni med? Eller har jag missat något?:

Jag märker ofta att folk känner sig osäkra på hur de ska bete sig i sociala medier, och jag tror att det många gånger är anledningen till att man väljer att anlita oss. Ibland hjälper vi till med att utbilda våra kunder så att de sen själva kan jobba i de sociala kanalerna, och ibland är det vi som tar över kanalerna och gör hela jobbet. Det kräver mycket tid om man verkligen vill satsa på Sociala medier och därigenom få fler kunder, men det här med hur man ska bete sig – det är inte det minsta svårt. Du ska bete dig precis likadant som du gör i verkliga livet. Som den du är. Glöm att det är en “social kanal”, det är bara ett verktyg som du använder för att kommunicera med folk eftersom ni inte är på samma fysiska plats. Så egentligen skulle jag kunna sluta min artikel här, men jag ska ändå förklara närmare och ge några exempel:

Det är som att mingla (Det går dåligt om du bara pratar om dig själv utan att lyssna). Tänk dig att du står på ett mingel. Du går fram och presenterar dig för en ny person och säger: “Hej jag heter Alexandra och jobbar på Mama Said Media, vi är en digital byrå som är jätteduktiga på det här med att skapa bra innehåll, producera poddar och så är vi grymma på sociala medier.” Sen vänder du dig om och går därifrån utan att varken visa intresse eller fråga den andra personen vem hen är. Eller kanske ännu värre – den andra personen kontrar med att säga: “Hej jag heter Ove och jobbar med rekrytering”. Att då vända sig om eller inte lyssna – det vore högst oförskämt. Precis så fungerar det i sociala medier också. Att lyssna på, och visa intresse för, den man pratar med är basic. Alltid. Oavsett plats och kanal.

Att ta vara på sina kunder (Nej det räcker inte med att bara svara sakligt). Föreställ dig att du har en butik. In kommer det en kund som säger: “Åh vilken trevlig butik, här har jag aldrig varit förut. Hur länge har ni funnits här?”. På den frågan skulle du förmodligen inte svara: “Sen 2012!” utan snarare något lite mer utförligt, och kanske till och med ställt en fråga tillbaka. Hur du borde göra i de sociala kanalerna? Precis likadant. Lika viktigt som det, när man träffas face to face, är att ställa frågor, interagera och ha en tvåvägskommunikation med sina kunder – lika viktigt är det att ha det i sociala medier. Om en kund faktiskt kommer in i din butik, eller besöker din Facebook-sida, och ställer en fråga, ja – då ska du vara väldigt glad över det. Att skaffa kunder/ leads är dyrt, så se till att ta vara på de som faktiskt självmant kommer in. Var trevlig och intresserad!

Visst blir man glad av en komplimang? (Ja men tacka då. Nej det räcker inte med tummen upp). Om någon på jobbet berömmer dina kläder för dagen och säger “Wow, vad snygg du är idag!” Hade du då gjort tummen upp och sedan varit helt tyst? Antagligen inte. Det minsta man kan begära som svar på en komplimang är ett tack. Alltså – likea inte bara en kommentar, utan visa att du uppskattar uppmärksamheten och tiden som personen lagt på att visa att just du är bra.

Hur skaffar du nya vänner? (Ledtråd: Inte genom att sitta hemma och basunera ut en massa saker om dig själv). För att få nya vänner krävs det ansträngning och precis som i det vanliga livet så måste man ut och nätverka om man vill ha “vänner” i de sociala kanalerna. Du kan alltså inte bara sitta hemma och prata ut i tomma intet och tro att någon ska lyssna på dig. Nej, du måste anstränga dig och se till vara både relevant och intressant. Och du måste dessutom interagera med omvärlden. Hur ska de annars veta att du finns?
Vi älskar folk som visar intresse för oss (Det är ju det här med att vi har två öron och en mun). Det finns väl ingenting så trevligt som när folk visar ett genuint intresse för en? Ibland har jag haft längre samtal med personer där jag har varit den enda som har pratat, visat intresse och frågat – och sen har jag fått höra att jag är en så intressant, kompetent och trevlig person. Hur de kan veta det när de inte har ställt en enda fråga – ja men det vet jag inte. Men det bevisar det faktum att folk älskar att bli uppmärksammade, och att de genom att ha fått många frågor och stort intresse riktat mot sig, tycker sig ha haft ett riktigt trevligt samtal.
 
Alltså… det här med hur man ska bete sig på ett framgångsrikt sätt i sociala medier är en enkel sak: Var som du är, och om du inte redan är en trevlig prick så se till att bli det. Ställ frågor, visa intresse, lyssna, var nyfiken och engagerad, bry dig om de som pratar med dig. På riktigt. För då blir det bra!

Kommentera (0)