Vet ni vad?! Mio gick till skolan i morse igen. Jag blir så himla glad när det sker, och nu är det tredje gången på kort tid. Eftersom han gick dit så avbokade jag tiden hos diabetesläkaren, och det var egentligen lite synd eftersom han bara stannade en lektion. Men så blir det ibland. Skolan är viktigast, näst efter hans mående förstås.
Jag har sprungit fram och tillbaka och haft PT-kunder och skulle egentligen ha tränat själv också men jag har varit så otroligt trött idag så jag struntade i det. Japp, uppe inatt igen med lågt blodsocker som sen blev alldeles för högt och sen, efter att jag hade gett insulin, alldeles för lågt igen. BALANS tack! Det är nåt som inte hör ihop med diabetes tyvärr… Ja ja, det får bli träning imorgon förmiddag istället.
Vet ni vad jag håller på med just nu förresten? Nej, hur ska ni kunna veta det. Det är egentligen två saker:
1) Jag hänger på Pinterest för att få inspiration till mitt sovrum. Jag har liksom aldrig kommit i ordning där sen vi flyttade in och vill så gärna göra det mysigt. Som en oas typ där det råder 100% harmoni. Ja men nu när jag skriver det så inser jag att det kanske är dovt gröna väggar jag ska ha. Och en massa växter. Eller dovt rosa? Ja jag vet inte utan får helt enkelt leta vidare på Pinterest. Ska visa er sen. Och ni får gärna komma med tips. Jag känner mig helt lost…
2) Letar stuga eller hus tills i sommar. Jag HATAR att sitta här hemma i lägenheten om Mio är sjuk. Det finns inget värre än att gå omkring här och titta på dammet medan solen lyser in genom fönstret. Då är det så himla mycket härligare att vara i ett hus på landet nånstans. Kanske nånstans vid en sjö, och där det finns en härlig gräsmatta att sätta sina barfota fötter i varje dag. Jag kan tänka mig ett hus typ VART SOM HELST i Sverige, men hittar inget. Hur svårt kan det vara?
Huset ska vara fräscht, och det ska inte vara i ett villaområde utan mer på landet vid en sjö, eller vid kusten nånstans. Och så vill jag helst att det ska finnas ett extra sovrum så att vi kan ha besök. Jag tänkte nämligen att vi skulle bo där i en hel månad. Vad tror ni om det? Är inte det en bra grej om vi nu har en sjukling hemma?
Nu är det snart FREDAGSMYS! Jag vill kolla på Let's dance men det lyckas jag tyvärr inte locka barnen med så det blir pizza och film ikväll istället. Hoppas att det går bra för Margaux!
Det är väldigt mycket prat om Instagrams algoritm, och vi är alla till och från väldigt frustrerade över att inte lyckas bemästra den. Ibland, till synes helt utan rimlig anledning, så tappar vi följare flera veckor i rad, och tappet är större än ökningen trots att vi kämpar på och gör precis som tidigare. Frustrerande ju!
“Vad är det algoritmen håller på med?!??” Känner ni igen det?
Och så pratar vi om, bloggar om och diskuterar kring hur vi ska göra för att lyckas ändå, för att lyckas bemästra algoritmen. Och jag är defintitivt en av dem, jag har ju till och med utbildningar och webinar kring det här. Och visst finns det knep att ta till, men jag tror ändå att vi borde tänka om. Jag tror att de som framöver kommer att lyckas på Instagram (och i alla andra sociala kanaler med för den delen) är de som gör sin egen grej och inte lägger sin tid och energi på att göra som alla andra. Som inte lägger tid på att, rent tekniskt, anpassa sig efter algoritmen.
Algoritmen är till för att det ska bli så bra för följarna som möjligt, och de (Instagram) ligger ALLTID steget före oss. Tanken är inte att algoritmen ska bemästras, tanken är att den ska tvinga oss att göra så bra och engagerande innehåll som möljigt (och att vi inte ska kunna fuska oss till större räckvidd). Så att det innehåll som PÅ RIKTIGT är bra ska få sin plats. Därför tror jag att de personer och företag som väljer att hitta sitt eget jag, som har något unikt, och som inte följer den här mainstream-trenden som börjar bli mer och mer vanlig i takt med att vi försöker bemästra algoritmerna, är de som kommer att lyckas.
Alla har ett ljust och enhetligt flöde, alla ställer en “engagerande” fråga i slutet av sin caption, folk skapar små grupper för att kommentera varandras bilder inom de första 15 minuterna eftersom det är bra för algoritmen… och så vidare. Så mycket tid, energi och tankeverksamhet som går åt till att jobba för algoritmen. Problemet med det här är att alla blir likadana, och DET är inte bra innehåll, och det är inte heller hållbart.
Vi borde istället lägga tiden och engagemanget på att hitta vårt eget bildspråk, vår egen ton, vårt eget sätt att prata med våra följare på så att de känner sig inkluerade och vill hänga med oss. Alla vill bli sedda, så det är DET vi borde fokusera på – att se våra följare. Att ställa en fråga i slutet av en caption innebär inte att följarna känner sig inkluderade eller sedda…
Vi måsta helt enkelt hitta vår egen grej, och vår egen ton, och sticka ut! Det känns som att vi håller på att tappa bort oss själva helt och hållet, och som att vi kämpar för att få till ett ljust, fräscht och enhetligt flöde istället för att köra vår egen grej.
Trots detta predikande så ska jag ändå ge er de vanligaste tipsen som just nu ges kring det här med att anpassa sig efter Instagrams algoritm…
Det här är vanliga knep att ta till om du vill bemästra algoritmen:
Skapa engagemang! Se till att ställa engagerande frågor i dina captions, frågor som kräver svar som är längre än fyra ord.
Skapa tidig interaktion! Samla ihop ett gäng vänner och hjälp varandra att alltid kommentera varandras bilder inom de första 15 minuterna. (Det här tror jag för övrigt är en dålig idé – jag är säker på att Instagram kommer att hitta ett sätt att banna de som gör så här på grund av att det faktiskt är fusk).
Posta bilder kontinuerligt och gärna på samma tider.
Använd lagom med hashtags! Använd hashtags, men INTE för många, och se upp för de som är shadow banned, typ “dogsofinstagram” och andra som är väldigt ounika. Och använd bara såna som är väldigt tydligt sammankopplade med din bild.
… men jag tycker ännu hellre att ni borde ta till er av det här:
Men om vi istället skulle göra så här..? (Jag vågar lova att det här är lösningen)!
Hitta ett EGET bildspråk! Det vill säga ett bildspråk som inte är anpassat efter att flödet ska vara snyggt och enhetligt, eller efter dagens bildtrender – utan mer att vi går tillbaka till oss själva och försöker hitta det som VI faktiskt gillar. Precis på samma sätt som att vi inte tar på oss de kläder som är trendiga bara för att de är just trendiga (det kan se rätt knasigt och utklätt ut om det inte känns rätt, eller hur?) så borde vi inte heller följa algoritm-och-bildtrender på ett slaviskt sätt. Givetvis kan vi låta oss inspireras av dem, poängen är att vi inte ska tappa bort oss själva, utan behålla våra egna JAG. Ibland kan det vara svårt att hitta sitt eget bildspråk. Det kan vara svårt att skilja på vad JAG gillar och vad jag tror att jag BORDE gilla… Ett tips är att fundera på vilka bilder du hade tagit och satt upp på väggen om INGEN annan än du skulle se dem.
Prata på ett inbjudande sätt istället för att ställa “engagerande frågor”! Prata med dina följare (det är stor skillnad på att prata med sina följare och på att ställa en fråga i slutet av en caption), bjud på dig själv, bjud in till tvåvägskommunikation. Enda sättet att ha ett engagerande konto där dina följare ständigt pratar med dig är att du verkligen känner att du VILL kommunicera med dem. Tänk efter hur du gör om du är på ett mingel. Om du vill att folk ska prata med dig så går du inte bara fram och ställer en “engagerande fråga” och vänder på klacken och inväntar svar. Du bjuder ju in, bjuder på dig själv och försöker vara intressant och engagerande själv, eller hur? Precis på samma sätt borde vi agera på Instagram om vi vill ha engagerade följare. Förstår ni hur jag tänker? Jag menar att vi ska hitta tillbaka till vår egen ton, och försöka vara personliga och genuina och faktiskt ha en poäng med det vi säger/ postar. Det här kan vara ganska svårt, det vill säga att hitta sin egen ton, men jag skulle hellre kämpa med det än med att anpassa mig efter algoritmen.
Var aktiv! Visa dina följare att du är där, och istället för att be andra människor att kommentera ditt inlägg de första 15 minuterna, bestäm dig för att själv sitta kvar med telefonen i handen och var aktiv. I den stund du postar en bild så startar kommunikationen med dina följare. Var där de första 15 minuterna och var aktiv. Visa att du finns där så lovar jag att du kommer att få fler och fler kommentarer. Folk kommer märka att ni har en aktiv tvåvägskommunikation.
För att summera det – visst finns det stor idé med att hålla koll på algoritmen och göra mindre förändringar anpassat efter den, men att skapa hela sitt bildspråk och sitt Instagramflöde efter den tror jag är en väldigt dum idé. Det algoritmen vill är att vi ska skapa bra och engagerande innehåll, och därmed är det mycket bättre att vi fokuserar på det, och sen gör små anpassningar utifrån algoritmen. Vad tror ni? Håller ni med mig? Kan vi inte bara “ta tillbaka” våra JAG nu och gå vår egen väg? Jag är säker på att de som gör det kommer att lyckas bäst.
PS. Jag lyssnade på Alice & Biancas podd häromdagen, där de pratade om just Instagram, och enligt den person som Bianca hade träffat i New York, som jobbar på Instagram, så ska vi 1) strunta i hur flödet ser ut, 2) skriva långa texter och 3) gärna posta sju (!) bilder om dagen. Ja men ni förstår ju… Det finns oändligt med knep att ta till – men i slutändan kommer det funka hur vi än gör om vi bara tar tillbaka våra egna JAG och är intresserade av våra följare.
Jaaaa! Fredag igen! Jag är så glad att jag har PT-dag idag och att jag får sova ut imorgon.
Dagen kommer bli lite upphackad dock eftersom jag både ska till tandläkaren och till diabetesmottagningen med Mio. Och på måndag ska jag köra en utbildning, så jag har lite att förbereda inför det. Och jag tänker att jag vill få in ett eget träningspass idag också. Men det är ändå helg ju! Och påsklov för barnen. Jag kommer inte kunna vara ledig under nästa vecka utan ska utbilda två dagar och till Stockholm två dagar. Och sen på långfredagen så åker vi ju till Göteborg och bor på Gothia Towers två nätter. Så himlans mysigt.
Och förresten… vet ni vad jag ska göra i Stockholm? Nä hur ska ni kunna veta det… Jag ska bland annat träffa två bokförlag (Yay!!!) för att prata om min bok! Så himla spännande!!
Ni måste hålla tummarna för mig. Sen ska jag även träffa en tjej som ev. vill jobba hos oss i framtiden, Felicia från Loppi, en annan tjej som jag ska intervjua till På Insidan, och en av våra kunder.
God morgon! Nu kanske rubriken får er att tro att jag ska prata om avkoppling och om att läsa böcker eller nåt. Förlåt för det i såna fall, jag ska nämligen prata om jobb ?
Häromdagen hade jag och Anni en tre och en halv timmar lång workshop där vi jobbade på ett helt annat sätt än vi brukar göra. För vi har kommit på att när vi ska göra planer som sträcker sig över långa perioder och som innefattar toppar och dalar i arbetstid, så är det enklast att göra det offline och sen, när vi har fått en överblick, lägga in det online. För det hade blivit konstigt att skicka förslag till kunden i form av ett foto på väggen, eller hur? ?
I det här fallet så handlar det om en kund som vi redan jobbar med och som vi nu har förlängt samarbetet med. De har lanserat sin nya produkt, här i Sverige, för ett par månader sen – och nu planerar vi lansering internationellt, det vill säga på flera olika marknader, framöver och ska samtidigt även behålla kommunikationen på samma sätt här i Sverige. Så det gäller att ha tungan rätt i mun när vi planerar. Ingenting får missas eftersom vi utefter den här planeringen också får fram antalet timmar som vi behöver jobba varje vecka – och utifrån det kan ge en rimlig offert.
Jag som egentligen älskar att göra saker online ÄLSKAR det här arbetssättet när det kommer till större projekt. Det blir så tydligt att få någon slags tidslinje på en vägg där man kan se allt samtidigt. Vi gjorde så att varje A4-papper representerade en vecka, och så hade vi gula lappar till svenska aktiviteter och rosa till internationella. Och gröna till när de stora grejerna ska ske, typ lanseringsdagar och liknande. Så himlans bra sätt måste jag säga.
Och sen när vi var klara så la vi in allt i en excelfil och skrev även lite korta beskrivningar i ett vanligt dokument, så att kunden på ett enkelt sätt kan förstå hur vi har tänkt. Det fina med det här är att även om det tog hela eftermiddagen så ser vi det som VÄL investerad tid. Vi kommer att ha den här på väggen ända fram till september, och vi kommer att hjälpas av den VARJE dag. OCH… inte minst – vi slipper nu täcka de fula hålen i väggen. Bra va? ?