Dag: 26 augusti, 2018

Entreprenörskap

Jag ska vara moderator igen!

Av Alexandra Bylund / 26 augusti 2018, 17:12

Jaaa! Jag ska vara moderator på Internet i fokus igen, och jag är så himla glad över det.
Jag ÄLSKAR att vara moderator där eftersom det är så himla intressanta ämnen. Det kan vara allt från hur man annonserar på Facebook till hur man jobbar med influencer marketing globalt. Ja men allt digitalt liksom. Och så tycker jag att det är så kul att träffa alla de där personerna och fråga ut de lite kring deras resor eller kompetenser. En annan roligt grej med att vara moderator är att det inte är så himla mycket förberedelser i form av att skriva tal och så, men att man istället är 110% närvarande där och då. Sånt gillar jag. Jag får så mycket energi av att stå på scenen och älskar att fråga ut människor.
Så jag är glad att jag för femte gången i rad får förtroendet, och äran, att vara moderator.
Kommer ni?
Det är den 24 oktober på Scandic Triangeln (ny lokal minsann) här i Malmö. Centralt och bra för er som kommer med buss eller tåg från nån annanstans. 

Kommentera (0)
Barnen

Nu ska jag bli en sån där seg, envis jävel

Av Alexandra Bylund / 26 augusti 2018, 15:04

Hörni, jag kom på en sak… Ja det här är i och för sig inget nytt – vi har haft TUSENTALS olika strategier genom åren, Mio har ju ändå varit sjuk sen han var liten – men nu ska jag verkligen försöka gå på den här linjen: Jag ska vara sådär jobbigt envis och aldrig ge mig. Visst, jag HAR provat det tidigare, tro mig. Jag har liksom bestämt mig inför t ex ett telefonsamtal med läkaren att NU ska jag inte ge mig förrän jag får ett svar på hur de tycker att vi ska göra, eller förrän de hjälper mig med att gå vidare och få en second opinion. Ja jag HAR verkligen försökt, och det har vissa gånger resulterat i en timmes långa telefonsamtal. Utan resultat. 
Det som inte är okej nu är att han mestadels är väldigt dålig, men att de liksom inte gör mer. Eller jo, vissa läkare gör hur mycket som helst, men just neurokirurgen verkar ha gett upp. Det känns som att de har gett upp sökandet och tycker att det blir bra för honom att komma till smärtenheten. Medan vi tycker att om vi ska acceptera att han ska till smärtenheten (där man alltså får lära sig att hantera sin smärta) så vill vi antingen att de fortsätter att utreda honom samtidigt, eller att de tar på sig ansvaret och säger “Vi ger upp, han får leva med den där huvudvärken och det där dåliga måendet”. Men det gör de inte. Inget av det… Det är till och med svårt att få läkarintyg ibland. Ja alltså längre läkarintyg som gör att han får hjälp från skolan. Och det är verkligen inte ok.
Häromdagen när vi pressade honom – vi “tvingade” ju iväg honom till besöket på diabetesmottagningen – så såg vi hur det gick. Han svimmade två gånger och kräktes ner hela rummet. Ja men ni fattar. Det här är INTE ok längre. Neurokirugen borde verkligen ha velat se honom eller rönta huvudet och shunten.
Så nu ska jag bli en sån där jobbig jävel som skriver hela tiden – telefonsamtal funkar inte – och talar om hur läget är och be om svar på hur vi ska göra. Så fort det är nerskrivet och skickat till flera avdelningar så blir det liksom mer… verkligt för dem tror jag. Då blir det svårt att göra ingenting, och att gå till smärtenheten är inte nog för oss. Det KAN inte vara att så att det här är någonting som han ska lära sig att leva med. Han har för mycket smärta för det, och när vi pressar honom att göra det ändå så svimmar han. Hur tydliga symtom ska han behöva ha min lilla älskling? ♡
Jag köpte en dagbok igår och kommer att skriva i den varje morgon – det vill säga hur dagen var igår. Det är nämligen så att när han är sjuk hela tiden så blir allt bara en grötig röra och det är svårt att komma ihåg hur det var för en vecka sen. Det här blir väldigt konkret!
Och i detta nu så ska jag sticka iväg och köpa frimärke och posta ett brev till den läkare som ska samordna alla olika inblandade. Vi är inte nöjda som ni säkert förstår. Hallå… det här har pågått i 8 år nu och det har alltid försökts att “normalisera” saker tills han har fått en diagnos. Och i höstas hade de normaliserat nog – då drog vi ju till Tyskland och där upptäcktes en nya diagnos som ni ju vet. Men så kan vi inte hålla på varenda gång… Nej jag ska bli så där tjatig, seg – men fortfarande en trevlig person – och bestämd. Det gäller bara att jag måste ha tid till det, för det kan jag lova er… det tar tiiiid!
Förresten… det finns sååå många härliga och empatiska läkare och (framförallt) sjuksköterskor och undersköterskor som tar så väl hand om Mio… det är neurokirurgen och neurologen i Lund som vi har tappat en del förtroende för. Det som hände i torsdags känns extremt ansvarslöst… OM det hade varit fel på shunten då? Usch, jag vågar inte tänka tanken. Nu var det ju förmodligen inte det, MEN DET KUNDE DE JU INTE VETA där och då – över telefon! 

Kommentera (48)
Entreprenörskap

Var det bara lite värme som krävdes?

Av Alexandra Bylund / 26 augusti 2018, 08:00

Hörni, är det bara jag eller är det så att hela Sverige har stannat upp den här sommaren och faktiskt tagit ledigt? Jag har sett egenföretagare checka ut helt och hållet, små webbutiker stanna upp och inte ens skicka iväg produkter, poddare som har haft sommaruppehåll, bloggare som har sänkt ambitionsnivån nåt enormt… och så vidare. Upplever ni också att folk har varit extra mycket lediga och njutit extra mycket i år? 
Har vi det fantastiska vädret att tacka för det? Det känns som att det har varit en enorm skillnad i år mot andra år. Folk har som sagt varit lediga och kommit med så himla många bra insikter tack vare det. Så fint ju! Var det bara det här som behövdes? Vi behöver kanske lite mer värme än en, två veckor om året – för att hinna tina från de långa och mörka vintrarna liksom. För att hinna sänka axlarna och slappna av. Ja jag vet inte men jag tycker att det känns som en väldigt lång och soft sommar för många, och jag älskar det!☀️Jag älskar, som ni säkert vet vid det här laget, mina projekt och att jobba – men det finns också så mycket annat här i livet, eller hur? ?

 

Kommentera (16)