Jag är ett stort fan av jul och julfirande. Redan första december börjar jag och barnen gå all in. Det är pepparkaksmys, julkalendern på TV varje dag och vi gör en stor grej av både julpyntandet och julgransinköpet. Vi köper alltid granen på samma ställe och gör det till en mysig aktivitet. Barnen får turas om med att sätta upp stjärnan i granen, och gör alltså det vartannat år. Ja men ni förstår, det är starka traditioner det här, och INGET får förändras. Så här gör man. Punkt.
Haha… väldigt kul när de blir stora och flyttar hemifrån och ska få ihop sina rutiner med en partner. Jag tror att särskilt Mio kommer vara väldigt bestämd med hur det ska vara. Mina små gullungar ♡
Jag tror bara att vi har firat jul hemma hos oss en gång, och det var ett tag sen…
Så den perfekta julaftonen då… nu går jag tillbaka till min egen barndom. Den perfekta julaftonen är i mormor och morfars stuga, Björntorpet, uppe i Norrland. Det var alltid mycket snö och hela släkten var samlad. Ibland var vi ute i snön tills fötterna var blåa av kyla, men när vi kom in ordnade det upp sig genom att vi fick mormors hemstickade raggsockor på fötterna och la oss framför kaminen. Och så drack vi varm O'boy och åt Skogaholmslimpa med messmör.
När det var julafton, och det började bli dags för att jultomten skulle komma, så satt vi alla uppe på loftet. Och när han kom, tomten, så gick han upp förstegen/ trappan som gick utanför huset upp mot terrassen som vi hade till loftet. Jag minns hur vi hörde de tunga stegen och förväntansfulla rusade fram till balkongdörren. Sen kom han in och delade ut alla julklappar. Vi var alltid så många personer i det här lilla torpet, och jag förstår inte hur de fick till det, men det fick de, och det var så himla mysigt!
Det finns ingen julafton som kan mäta sig med dem vi hade i Björntorpet, och jag önskar så att mina barn hade fått uppleva något liknande.
Jag har tyvärr inga bilder från någon av jularna på Björntorpet, men det är kanske nån släkting som har? Det måste jag kolla. Det här är som det ser ut nuförtiden – älskade Björntorpet, som tyvärr inte tillhör vår släkt längre.