Barnen

Barnen

Vilken helvetesnatt

Av Alexandra Bylund / 3 februari 2018, 09:32

God morgon på er! Ja men nu har jag anledning att svära. Vilken natt vi har haft! Herregud. Vi åkte ju tåg rätt länge igår, och det var väl okej även om jag blev väldigt trött i slutet och höll på att frysa händerna av mig när vi promenerade till hotellet. Det ligger bara 300 meter från centralstationen så det var liksom ingen idé att ta taxi eller så. Hur som helst, vi kom fram, och insåg att vi hade ett jättefint och stort rum. En svit på elfte våningen med utsikt över staden. Wow! Det här började bra. Och barnen var överlyckliga över utsikten och att rummet var så stort.
Vi gick ner och handlade mat (Mc. Donalds ligger vägg i vägg, till barnens stora förtjusning) som vi sen åt framför en film. Sååå himla mysigt! En riktigt härlig fredagkväll. Ni vet när man allihop ligger så där perfekt med täcken och kuddar och tittar på en lättsam film (som man kan blunda till emellanåt utan att missa alltför mycket). Underbart!
Smarta vi är som hade tagit med en HDMI-kabel va? Så att vi kunde se film tillsammans på den stora tv'n.
Eftersom jag åt lunch så sent så slängde jag min sallad (Holy Greens) som jag hade släpat med från Malmö. Vi har inget kylskåp så den skulle liksom inte hålla tills idag. Buhuu! Hatar att slänga sån delikat mat. Men jag var verkligen inte hungrig.
När vi sen gick och la oss, klockan var 23,20, så började helvetet. Mio tog blodsocker, och det var på 3,3 – lågt alltså. Det ska vara över 4. Det som normalt sker här är att han tar 2 Dextrosol och en macka eller nåt, och sen kan vi sova. Det enda som är viktigt är att jag då går upp och kollar så att han inte blir för hög istället. Igår hände dock något som aldrig har hänt förut: Det gick inte att få upp blodsockret. Han åt och åt och åt tills han hade panik och bara grät.
Han var så mätt stackarn, och trött, men blodsockret gick inte att höja. Vi jobbade i 15-minuters-pass där han fick äta nåt, vänta 15 minuter, ta nytt blodsocker, äta igen, vänta 15 min… Ja men ni fattar. Men INGENTING höjde honom.
Han åt ett och ett halvt paket Dextrosol, en halv påse bilar, 2 kanelgifflar, lite Gott & Blandat, 50 cl Apelsin-Mer, 4 engångsförpackningar socker… och INGENTING hände. Det här är det märkligaste jag har varit med om i hans Diabeteshistoria, och kan liksom inte ske egentligen. Hade han tagit orimligt mycket insulin så hade det varit svårt att höja honom men det var ju inte det det handlade om. 
Efter tre och en halv timmes kämpande gav vi upp. Mio bara grät och grät eftersom han hade så ont i magen av allt han hade tryckt i sig. (Han hade, innan detta hände, precis ätit middag och fredagsgott också ju).
Så det var bara att åka in till akuten till slut. Vi tänkte att enda sättet verkar vara sockerdropp. Plus att allt socker och godis liksom var slut. Normalt sett har varar ett paket dextrosol i minst en vecka…
Så det var bara att väcka Alvin och lämna lilla Bruno, som inte är den mest självsäkra vovven på jorden, och hoppa in i en taxi till barnakuten.
Inte för att jag egentligen var så orolig över honom där och då… Så länge vi gav honom socker så höll han sig ändå runt 3,0-4,0 men det gick ju till slut inte att trycka i honom mer. Hur länge skulle vi behöva hålla på liksom? I taxin sjönk blodsockernivån igen så chauffören körde på rätt fort, och när vi kom fram sa jag bara “Han har diabetes och behöver mer socker, vi får inte upp det” Vips, så var de där och tog hand om honom.
Och så litet och gulligt sjukhus. Vilken känsla det är att vara i en sån här lite mindre stad. Vi kunde liksom placera Alvin i väntrummet, och så låg han där hela natten (så länge vi var kvar) eftersom det bara var vi där och eftersom man var tvungen att ringa på för att få komma in. Och han var så trött, jag undrar hur mycket han kommer ihåg. När vi åkte därifrån, tre timmar senare, så trodde han att vi hade varit där i en halvtimme. Gullis ♡
Hur som helst… vi kom tillbaka till hotellet vid halv sex på morgonen, och med ett stabilt blodsocker. Tror ni jag var hungrig då? VARFÖR SLÄNGDE JAG MIN SALLAD? Och nu är jag så himla orolig över det som hände. Jag VAR som sagt inte så orolig i det akuta läget eftersom jag ändå kunde stoppa i honom socker hela tiden (och eftersom vi har en akutspruta med OM han skulle bli så låg att han svimmar), även om det blev ohållbart i längden, men NU är jag orolig. Det här måste ha nånting med hans Binjurebarksinsufficiens att göra. Det trodde läkaren också, hon sa att vi måste ta kontakt med Mios läkare när vi kommer hem. Vad är det som händer med min lilla kille? Det börjar bli så himla läskigt…
Men nu ska jag väcka barnen och gå ner och äta frukost… Om Mio ens kan se mat idag stackarn…

Kommentera (0)
Barnen

En dag där varje minut har varit optimerad

Av Alexandra Bylund / 2 februari 2018, 17:04

God eftermiddag kära ni! Hur mår ni? Idag har jag haft en sån där dag då varje minut har varit viktig. Jag hade liksom räknat ut exakt på minuten hur jag skulle göra för att hinna i tid till tåget som gick klockan 15,04. Min PT-timme fick avslutas
fem minuter tidigare och eftersom jag alltid jobbar med marginaler, trots att jag egentligen inte har några, så hann jag ta en en-minuts-dusch innan vi sen åkte. Egentligen skulle jag ha fått åka i träningskläder, lite sådär mysigt halvsvettig. Men
det slapp jag alltså. Win!

Klockan 13 ringde jag taxi och stoppade in barn, hund, resväskor och två Holy Greens-sallader i bilen och åkte till naprapaten. På vägen dit kom jag på att det inte var nån vidare bra idé att ta in vovven i väntrummet, så jag fick slänga in barn +
hund i kontorshuset där vi sitter. Så de fick sitta där en halvtimme medan naprapaten knäckte min stela nacke.
Sen kom mina fina kollegor förbi och sa hej. Gravid-Sanna och fotograf-Mandy (bakom kameran som vanligt. TACK Mandy ♡ )
Vi hann med att promenera till tåget, perfekt för Bruno ju, och kom till och med i så god tid att jag hann äta lunch innan vi gick på tåget. Sen lunch (15,00) så jag var svinhungrig. Har varit uppe sen 05,30 och sen tränat tung styrketräning ju.
Och nu sitter vi här på tåget. Jag har jobbat med att få klart min utbildning. 
Och nu är den klaaar!! Jippi! Så nu kan jag slappna av och ska bara njuta med mina små killar. Och så ska jag läsa lite i “The universe has your back”. Snart ska vi dock byta tåg, i Linköping, för att åka vidare till Västerås.
Hur ser er fredagkväll ut? 

Kommentera (0)
Barnen

And so the life goes on… eller nåt

Av Alexandra Bylund / 1 februari 2018, 06:37

Det är så svårt det här med att ha ett sjukt barn. Å ena sidan så vill man liksom bara stänga in sig och sitta och krama om honom hela dagarna, men sen, å andra sidan, så måste ju livet fortsätta liksom. Dels för att jag ju faktiskt har ett företag att sköta med allt vad det innebär och dels för att ett barn aldrig bara lägger sig ner och ger upp. Tur är väl det. Så vardagen pågår liksom som hos alla andra. Nästan i alla fall. Det som skiljer oss från andra, förutom oron och handikappet att inte kunna hitta på så mycket utanför hemmet, är att det är ständiga frågor (tjat) till Mio: Hur mår du nu? Är du bättre eller sämre? Mår du fortfarande illa? Har du mer eller mindre ont i huvudet? Och så vidare…
Han är lite trött på mina frågor tror jag… 😉
Och så det där eviga pusslandet. Jag vill inte att han ska vara ensam för länge om han är dålig, men samtidigt så måste jag jobba också. Ibland önskar jag att jag hade sluppit det och bara kunde gå hemma utan några som helst åtaganden förutom att sköta om mina barn. Vad skönt det hade varit. När det kommer till kritan så är ju det det enda som betyder nåt… Hälsan och att man får vara tillsammans.
Och på tal om det då… Nu ska jag till kontoret och ha en workshop kring vår podcastutbildning som vi ska ha nästa vecka. Men det blir bra! Jag är rätt duktig på att fokusera på det jag ska göra och försöka “skjuta” det andra åt sidan en stund. Men oj vad det tar energi. Men slut pratat om mig nu… Hur mår ni? 
 

Kommentera (0)
Barnen

Partiell binjurebarksinsufficiens

Av Alexandra Bylund / 31 januari 2018, 18:30

Vilket fruktansvärt dygn det här har varit. Det här gör jag ALDRIG om! Mio är sjuk och jag vågar inte lämna honom på det här sättet förrän jag vet att det är stabilt. Och det är det INTE nu. Vi vet så lite, men har fått reda på att han har Partiell binjurebarksinsufficiens. Vad det i sin tur beror på håller de på att reda ut. Vi har fått svar på att det inte är Addison men nu vill de kolla en annan grej (Kommer ni ihåg att jag sa, när vi var i Tyskland, att det fanns en tredje extremt ovanlig sjukdom som läkaren sa att vi INTE ville att det skulle vara?)…
Det är den de misstänker nu. Jag vet inte hur starka misstankarna är eller vad som kommer att hända om han har den… Det ville inte läkaren berätta idag, utan han sa bara “Det tar vi då!” Och när jag frågade om man kunde göra något åt det så sa han “Det kan man om man upptäcker det i ett tidigt skede”. Så jag försöker nu tro på att någonting (förutom alla ni som gjorde det möljigt) gjorde så att vi åkte till Tyskland och därmed upptäckte det här i tid… För tänk om inte… Eller tänk om vi redan är sent ute.
Jag förstår inte hur jag ska stå ut tills vi får ett svar på det här. Jag förstår att det är väldigt allvarligt. Det förstår man när läkaren säger “Du har fått klart för dig vad det är vi letar efter va?” Men det har jag ju inte riktigt… Jag vet ju inte vad det heter eller exakt vad det kommer att innebära. Hur som helst… Det är ett blodprov som ska tas, och vad jag förstår så ska de också göra magnetröntgen. 
Min lilla lilla plutt. Jag är så orolig ♡
Jag åkte ju hem från Åre tidigt i morse, jag bokade om till flyg istället för att åka nattåget nu inatt eftersom Mio var så himla dålig igår, och tyvärr så missade jag mitt flyg från Stockholm till Malmö eftersom det första flyget var försenat. Jag har varit med om MÅNGA prövningar det senaste dygnet vill jag lova. Jag ville bara slå någon eller börja gråta hysteriskt när jag satt på flygplanet i Östersund och insåg att de aldrig skulle hinna till Bromma i tid.
Igår när jag pratade med Mio orkade han knappt prata med mig. Han var så dåsig och illamående och åt ingenting på hela dagen. Så jag rusade iväg från middagen, i panik, och bokade flyg och flygtaxi för att komma hem fortast möljigt. Natten var hemsk! Behöver jag säga det? Fy fan, det här önskar jag ingen!
Idag är han tack och lov piggare men hade bara ätit ett äpple när de kom till läkaren. Nu har han fått i sig ett glas ProViva och en macka. That's it! Han har noll aptit, men åt bara för att läkaren sa till honom att han måste. 
Nu är vi hemma och han är ganska pigg. Jag tycker att han är blek och glåmig men jag hör på hans röst och hur han pratar att han ändå är pigg. 
Aldrig mer säger jag! Inte så länge det är så här svajigt. I helgen ska vi ju till Västerås, eftersom jag ska ha en utbildning där lördag eftermiddag, men då är vi alla tre tillsammans ♡ Och det finns ju sjukhus i Västerås, så det oroar mig inte direkt. 

Kommentera (0)
Barnen

God morgon löööördag!

Av Alexandra Bylund / 27 januari 2018, 08:39

God morgon på er! Nope, det blir inget Åre för mig idag! Alvin var alldeles för dålig igår för att jag skulle vilja åka idag. Det känns inte bra helt enkelt. Så nu gör vi det bästa av situationen här istället. Jag ska se om jag kan byta till ett tåg imorgon istället… To be continued alltså…
I övrigt så sitter jag här just nu, kanske den bästa tiden på dygnet, när alla andra sover och jag har tid för mig själv. Det är så himla härligt att ha de här stunderna på helgmorgnarna. Ofta är det då som jag skriver mina föreläsningar, och sen övar in dem. 
Ja jag övar genom att köra igenom föreläsningen som om det hade varit på riktigt, och pratar alltså för mig själv.
Och så går jag omkring där och gestikulerar och låtsas som att jag har publik.
Och det har jag förvisso också. Bruno undrar alltid vad jag håller på med när jag plötsligt reser mig upp och börjar prata.

Men sen inser att det inte är nånting för honom att bry sig om.
Men jag är ändå tacksam för att han aldrig klagar på nåt som jag säger.
Idag förbereder jag dock ingen föreläsning, utan njuter bara av ledigheten. Jag har suttit och läst lite bloggar på morgonen och lyssnat på Claudias podcast “Egentid” som hon har tillsammans med sin man. Jag gillar den podden eftersom jag gillar deras dynamik så mycket. Jag tror att jag har sagt det förut, men jag är verkligen en sucker för relationer och beteenden och älskar när det är bra dynamik mellan två personer. Och det tycker jag alltså att de har. Och nu ska jag kolla lite på YouTube.
Sen tänker jag att jag ska smita iväg och göra några saker på stan; köpa förlängningssladd, underställ, glödlampor, skor till barnen, jacka till Alvin och pyjamas till mig. Puh! Vad hittar ni på idag?

Kommentera (0)
Barnen

Mötestung dag och fredagsmys med liten sjukling

Av Alexandra Bylund / 26 januari 2018, 18:44

Vilken mötestung dag det blev. Först hade jag och Anni möte i två och en halv timme för att göra början till en Sociala medier-strategi åt vår nya kund. Har jag förresten berättat att vi har fått in en ny, stor kund? Ja jag tror nog att jag har gjort det va? Det är i alla fall mycket jobb kring dem nu.
Det är till exempel därför som jag och barnen ska till Västerås nästa vecka, för att jag ska utbilda delar av deras… team. Eller team och team, det är ett gäng politiker som ska utbildas. Det kommer bli jättekul, och det blir mysigt att komma iväg med Mio och Alvin.
Hur som helst, efter att vi hade haft möte så gick vi bort till kunden och hade möte med dem. Och sen körde vi ett intervjurace under hela eftermiddagen. Och ja, vi träffade på flera härliga personer som kan passa för tjänsten!
Alvin var med på kontoret idag igen, och framåt eftermiddagen fick han jätteont i huvudet så nu är han sämre, min lilla stackare. Han ligger däckad i soffan och oddsen för att jag ska komma iväg imorgon är…. sådär om jag ska vara ärlig.
Men vi får se. Nu ska jag i alla fall rusa in i duschen, för sen är det dags för veckans höjdpunkt: Fredagsmys med barnen ♡
Vad gör ni ikväll? Kollar ni Talang? Det kommer vi göra.

Kommentera (0)
Barnen

En torsdag på kontoret i 14 bilder

Av Alexandra Bylund / 26 januari 2018, 06:00

God morgon kära ni! Nu ska ni få hänga med mig en dag på jobbet. Ja fast i dåtid så att säga, för det här är min gårdag. För första gången den här veckan kunde jag gå upp “sent” – nämligen 06,30. Alla andra dagar den här veckan har jag gått upp mellan kvart över fyra och sex. Så det var riktigt lyxigt idag att inte ha något att hetsa iväg till på morgonen. 
Alvin var dålig idag igen (han har fruktansvärd huvudvärk ibland som varar i fem, sex dagar men som sen, tack och lov går över, till skillnad från Mios huvudvärk) så han fick följa med till kontoret. Vi var där själva från början så jag var snabb och betade av några mail och några enkla to do's från min lista. Älskar att checka av listan. 
Alvin bäddade jag ner i den hemmagjorda sängen. Från början ligger han på stora, mjuka kuddar men de tenderar att hamna på golvet efter en stund. Till Alvins stora glädje så var grannhunden Kotten på besök idag. Hur gullig?
Jag fortsatte dagen med att skicka fakturor. Det är så skönt när sånt adminarbete är avklarat.

Och så fick jag mail om att vi har fått in bokningar till vår podcastutbildning. Hurra!
Vi hade en stor lansering idag. Eller vi och vi, jag menar egentligen en av våra kunder – Avionero. De hade en stor lansering och eftersom det är Annis kund (vi jobbar alla med alla kunder men det är alltid en som är ansvarig) så var hon alldeles överlycklig över att 1) vi lyckades nå ut i Breakit  och 2) folk verkar älska tjänsten. Jag ska berätta om den i ett alldeles eget inlägg. Men här ser ni en nöjd Anni. Vi, och då speciellt hon, har jobbat väldigt intensivt med Avionero sen innan jul. Och nu är vi (ja eller de då) live!! Jippi!
Vi åt lunch på kontoret allihop tillsammans som vanligt. Vi gör det nästan jämt. Idag berättade vi för Josefin, som inte var där igår, om hur vi hade spetsat våra egna pitchar under gårdagens lunch. Och så försökte vi oss på hennes. Så himla kul. Josefin är ny hos oss och är praktikant. 
Annat kärt lunchämne brukar vara namn på Sannas bebis.
Oj vad vi har kommit på många “bra” namn och vikt oss av skratt. 

Sen tog vi en stunds Kotten-mys.
På eftermiddagen jobbade jag vidare med att ge feedback på inlämnade Sociala medier-strategier, fixade hotellrum i Västerås (Jag och barnen ska dit nästa helg eftersom jag ska utbilda ett gäng där under lördag eftermiddag), korrade några texter, rensade mail, planerade in ett nytt jobb som vi fick in till nästa vecka (YES!) och planerade kvällen tillsammans med Josefin och Amanda…

… för på kvällen skulle vi nämligen bege oss till Rådhuset och titta på när borgmästaren delade ut diplom till finalisterna på Malmö Näringslivsgala. Så jag körde hem Alvin och åkte tillbaka in till stan.

Vi jobbar nämligen med Näringslivsgalans sociala medier, vilket är sååå himla kul. Älskar att jobba med så här roliga projekt! 
Vi tog ett glas bubbel (alkoholfritt för min del eftersom jag körde bil) och pratade ihop oss lite innan folket kom. Sen körde vi fotografering och Insta stories. Bor ni i Malmö så borde ni följa Malmö Näringslivsgala  på Instagram. Och ännu hellre – komma dit den 12 februari. Vi kommer att vara där hela dagen och kvällen, hela gänget. Kom vetja! Här kan ni köpa biljetter.
Efter diplomutdelningen åkte jag direkt hem satt och pratade med barnen en stund för att sen gå och lägga mig med Alvin. Vi ligger alltid tillsammans på kvällarna och kollar serier, vilket är sååå himla mysigt men som också gör att jag ALDRIG (alltså just nu är det verkligen ALDRIG) har en sekund för mig själv. För när vi är klara så är jag så trött att jag somnar. Och Alvin har ju varit med mig på jobbet hela veckan så jag har inte ens den där kvarten i bilen till och från kontoret för mig själv. Det är rätt jobbigt faktiskt. Det innebär inte att jag inte vill vara med barnen, men det är fortfarande jobbigt att inte ha en endaste sekund för mig själv under dygnet. Speciellt när det har gått tre veckor eller vad det nu är… Det blir ju så när barnen är sjuka och vi ligger på sjukhus. Ja ni vet ju… 
Tyvärr så gör inte det att mitt beslut angående helgen känns enklare… Jag ska ju till Åre på lördag, på workation, men vet inte om jag vill åka… Vet inte om jag har ro i kroppen att lämna Mio när det känns så skakigt. Jag VILL åka men tror inte att jag klarar det… BESLUTSÅNGEST! Jag vet å ena sidan att om jag åker som kommer jag älska det, men så tänker jag å andra sidan: TÄNK om det händer nåt här hemma. Då är jag 130 mil hemifrån…
Är ni likadana som jag eller är ni lite mer chill? Hade ni kunnat åka?
 

Kommentera (0)
Barnen

Jag älskar vår kvalitetstid på vardagar

Av Alexandra Bylund / 25 januari 2018, 06:00

God morgon kära ni! En fråga: Hur är ni på vardagkvällar? Det bästa jag vet är ni vi har kvalitetstid tillsammans och hänger kvar vid bordet när vi har ätit. Igår var det en sån kväll. Vi åt, och sen hängde vi kvar vid matbordet. Mio körde en frågesport med egenpåhittade frågor ur “Goal”, Alvin satt och spelade Minecraft (fast på ett sätt så att han ändå var kontaktbar) och jag satt och redigerade foton och slöläste lite bloggar. Och så umgicks vi. De stunderna är de mysigaste jag vet.
Jag är som sagt en riktig hemmamänniska och kan längta hem till kvällarna då vi inte har någonting planerat. 
Som igår kväll till exempel. Jag hade inget jobb som jag var tvungen att göra och därmed inte heller några tider att passa. Det bästa som finns ju.
Vi pratade om det igår på kontoret att man gör sällan saker vardagkvällar. Jag skulle inte få för mig att dra iväg barnen på nån aktivitet eller bjuda hem någon på middag till exempel. Inte för att det skulle vara en omöjlighet, det skulle jag väl lätt kunnat ordna nån gång då och då, men om jag ska vara ärlig så känner jag inte för det. Jag vill bara hem och mysa med barnen. Och om inte de är hemma så går jag och tränar, annars tränar jag helst på morgnarna, på fredagar (när jag har PT-dag) och under helgerna. Hur är ni på vardagar? Hittar ni på saker eller är ni helst hemma?

Kommentera (0)
Barnen

God morgon en helt vanlig arbetsdag

Av Alexandra Bylund / 23 januari 2018, 05:29

God moooorgon! Så himla härligt att vakna hemma i egen säng, med en liten kille bredvid mig och egen dusch. Haha… ja men det har ju varit lite spartanskt på sistone med delad dusch och kök och bara ett litet rum där vi har bott två personer. Men det funkar ju faktiskt alldeles utmärkt, tycker bara att det är lite extra lyxigt så här. Det som vi kan sakna lite är frukostbuffén som är uppdukad varje morgon, de omtänksamma tjejerna (sjuksköterskorna) som kommer in och frågar “Orkar du komma upp till frukosten eller vill du ha det här inne?” Ja men ni fattar. 
Vi har haft det bra, men har det ännu bättre hemma. 
Idag är planen att jag ska ha en helt vanlig arbetsdag, och min förhoppning är att jag har två friska barn som går till skolan. Jag ska väcka dem snart och tror väl egentligen att sannolikheten är ganska liten men vi hoppas, ok?
Idag ska jag träffa Johanna Kajson för att spela in en podcast, och så ska jag ha ett möte med Tuvessonskan – min idol när det kommer till matlagning. 
Tror ni att jag och Mandy kör likadana outfits idag igen? Det gjorde vi nämligen igår. Vi tänker att då kan hon gå in i möten om jag har för mycket att göra, och tvärtom. Fiffigt va? ?
 
 

Kommentera (0)
Barnen

Vi har fått svar!

Av Alexandra Bylund / 22 januari 2018, 18:55

Vet ni vad… INGENTING är fel på hypofysen/ hjärnan. Det här var ju den bästa nyheten ever! Tänk vad det kunde ha varit en jävlig dag idag. Och så är det inte det. Sån himla lättnad!
Så nu kör vi vidare med kortisol-behandlingen och ska iväg till läkaren nästa måndag för att utvärdera hur det har gått. Om det har hjälpt så gissar jag att vi ska fortsätta. Vi får se… Han var i alla fall väldigt dålig i morse, efter att INTE ha tagit kortisol igår kväll och i morse (Han skulle inte det eftersom han skulle in på provtagning idag), så jag tror nog att det hjälper faktiskt. Men vi får se. Den kommande veckan får utvisa.
Men hej förresten, hur är det med er? Jag har jobbat idag, och nu efter att ha fått det här svaret så känner jag mig lite ur den där dimman som jag har varit i de senaste tio dagarna. Och stackars bloggen också. Herregud vad mycket sjukdom vi har ältat. Puh. Börjar ni tröttna?
Vi började dagen och veckan med veckomöte, som alltid på måndagar. Vi hade mycket att planera så det blev ett lååångt möte.
Jag hade en medhjälpare med mig i form av Alvin som var sjuk. Han hade det rätt bra i den hemmabyggda sjuksängen med Hemmakväll-video-inspelningsrester nära till hands. Håller dock tummarna för att han är frisk imorgon. Och ännu mer för att Mio är “frisk”. Tänk om han kan gå till skolan… 
 

Kommentera (0)