Barnen

Idag har jag jobbat hemifrån med fokus på sälj. Jag är grym på att sälja om det är något som jag själv tror på och som jag vet att kunden kan ha nytta av. Men jag gillar inte att jaga. Så ibland har jag fått för mig att jag inte är nån säljartyp. Men det är jag ju. Fast inte den där jagande och överkäcka som smajlar från öra till öra och säger “Hur mår du Nisse? Är allt braaa i solen?” Typ. Utan en sån där som, om den andre parten har lust att lyssna, är skitduktig på att sälja in sånt jag älskar.
Så idag körde jag igång, jag vill liksom ta reda på hur vi ska sälja in NewsHubby, och då är enda sättet att kavla upp ärmarna och testa själv tänker jag. Jag började med att maila de som har registrerat sig, och bad om ett telefonnummer som jag kunde nå dem på. På så sätt har man kommit över det största (ja det är i alla fall det hinder som jag ogillar mest) hindret. De vill liksom prata med mig när jag ringer. Annan grej som kan vara lite svår är att komma till avslut. Där har jag inga särskilda skills, utan tar tacksamt emot tips. Någon?

Eller det räcker kanske att vara lite jävlar-anamma så där som världens bästa bankkille – Henrik från Swedbank – han ser ut att tro på sig själv.

Att som varumärke – speciellt när det kommer till kläder, skor och mode – finnas på Instagram är grymt bra, det förstår vi alla. Men det verkar vara oroväckande många varumärken som inte förstår att det är väldigt oskönt att inte gilla folks inlägg när de har ansträngt sig och taggat med deras varumärke. Och ännu mer oskönt när samma varumärke gillar alla kända personers och stora Instagrammares bilder som har taggat dem. Jag skulle säga att det är höjden av oskönhet och att det andas väldigt mycket ängslighet. Och, inte minst, att man är rätt korkad. För det syns, trust me. Gör inte så här för allt i världen. Varför liksom? Antingen (vilket jag starkt rekommenderar) så gillar ni typ allt som är taggat med ert varumärke, eller så lägger ni er på soffan och skiter i allt, och gillar ingenting. Välj inte ut så där, det syns, är jättefult och ger ert varumärke en törn.

Jag sa ju att jag skulle testa en massa nya träningspass. Det har jag verkligen gjort. Jag har testat BodyAttack, CrossCage, BodyStep, CXWORX, Spinning (nygammalt) och Bodypump (också nygammalt). Tänkte börja med att prata om CXWORX, jag gick dit rätt ovetandes. Hann bara läsa på lite grann och uppfattade det som att det påminde lite om Bodypump. Det gjorde det inte. Det fina med CXWorx är att det bara är 30 minuter och att man ändå får träningsvärk. Det är mycket gummiband och vikter och starkt fokus på bål och rygg. Superbra träning  och väldigt kul. Jag älskar att det bara är 30 minuter och att varje övning slutar när den börjar kännas som jobbigast. Och att man ändå får träningsvärk. Jag kommer definitivt träna CXWORX igen.
En liten hint om hur CXWORX funkar:

Jaaaa! Idag har jag rensat den där ångesthögen OCH svarat på alla mail. Nu ska jag dessutom till revisorn och lämna en bunt ångest. Relief måste vara dagens ord.
Men nu sitter jag och funderar över det här med hur vi ska nå ut med NewsHubby. Jag har mina tankar. Först och främst så ska ju min gamla kollega Alexandra börja jobba med oss och få hela världen, okej okej vi börjar väl i Sverige då, att testa oss, men så tänker jag att jag vill att folk ska förstå vad det är vi gör. Makes sense, eller hur? Alla frågar vad skillnaden mellan oss och MyNewsdesk är. Ja men den är ju enorm. Vi erbjuder ju inte alls samma produkt som dem, och det är svårt att förklara i text på en hemsida. Vem läser det liksom? Så en video vore på sin plats. En video som beskriver exakt vad vi gör och vad som gör oss unika. Frågan är nu (det ska vara en lågbudget-video) vad som är bäst?

1. Skärminspelningsvideo, där vi helt enkelt spelar in hur det går till
2. En video där jag berättar om NewsHubby och hur det funkar
3. En blandning av 1 och 2

Vad tycker ni?

Jag har varit en dålig bloggare, jag vet. Men det är så sjuuukt mycket hela tiden. Jag klagar inte, för det är mestadels roliga grejer. Eller okej, en hel del logistiktjafs också. Mat som ska handlas, mat som ska lagas, kläder som ska tvättas, hängas och vikas, barn som ska bli skjutsade till aktiviteter, packning och uppackning av jympapåsar och så vidare. Och så är det fotbollsträning, fotbollsmatcher och fotbollscuper (Haha… lite kul att fotboll är en av de få sporter som jag inte höll på med när jag var liten. Nu får jag det med besked!), kalas, läxläsning, dans och så vidare. Sånt som vi alla, som har barn, håller på med helt enkelt. Sen så jobbar jag ju. Det är ju där den mesta tiden går förstås, till jobb eller till att fundera på jobb. Och så tränar jag. Jag lyckas liksom peta in det lite här och där, ganska ofta, även om jag har ont om tid, och tror att det bara gör mig gott även om det också stjäl tid. I helgen kommer pappa på besök, och så ska vi på kusinkalas samtidigt som jag är dubbelbokad till ett bröllop. Allt det där är hur kul som helst – framförallt bröllop. Shit vad kul det ska bli! – men återigen så är det det där med logistiken. Kalaset är norrut (Helsingborg) och bröllopet österut (Skurup). Barnen, som ju vill gå på kusinens kalas, sover i Helsingborg så det måste jag också göra. Mio har ju diabetes och än så länge så är det bara jag och pappa Jonas som kan sköta det på nätterna. Så det blir alkoholfritt bröllop och bilkörning där mitt i natten, från Skurup till Helsingborg, med Veronica Maggio på högsta volym.
Hur som helst… det är mycket som händer hela tiden. Aldrig superstressigt så att jag inte får ihop det men inte heller någon luft emellan saker. Alls. Ni vet den där luften som gör att man får tid att rensa i garderoben, titta på TV, göra ingenting, rensa i pappershögar, fixa lite hemma och sånt.
Men nu till saken då – jag tänker att jag inte får klaga (och det gör jag inte, jag bara säger) eftersom det mestadels är roliga och självvalda saker. Men reflekterar också över hur löjligt det är att jag sitter och försvarar mig nu när jag tar upp det. Att jag tänker att många grejer som sagt är självvalda, och dessutom roliga, så “skyll sig själv” liksom. Men det spelar ju ingen roll. Jag har ändå ont om tid, och jag kan säga det. Jag älskar ju folk som vågar gnälla lite. Icke att förväxlas med pessimism, det är jobbigt, men som vågar gnälla lite lätt så där ibland. Det är bara jobbigt med människor som alltid ska vända allt till nåt positivt. Bara för att.  Eller som ler med munnen men inte med ögonen. Ja ni fattar. Jag ska inte gå in i den där vara-duktig-fällan, det är det jag menar. Jag ska stolt bli en sån som kan lägga mig på soffan och råka somna. Och skryta om det.

Alla gillar uppenbarligen inte oss newbies och vår nya prismodell. Men vad tusan… Apor är ju hur gulliga som helst. Så vi kör hårt ändå.

Peace!

Nu när vi har lanserat vår nya, förhoppningsvis väldigt attraktiva, prismodell så behöver vi en hungrig säljare som har lust att tala om för världen att vi finns och att man borde testa vår produkt.
Om tjänsten
Fast lön + provision. Heltid.
Eftersom det här är en ny tjänst har du stora möjligheter att forma den själv men vi vet att det kommer att innebära en hel del telefonsamtal och mailande till potentiella kunder.
Vad söker vi?
Vi söker dig som är full av energi och ständigt vill framåt. Bra om du har stor tro på dig själv (för det har vi), drivs av att jobba mot mål samt är ödmjuk och rätt trevlig. Det är bra om du har utbildning eller tidigare har jobbat inom försäljning men viktigast av allt är att du har energin och drivet.
Låter det intressant? Maila Alexandra@newshubby.com

Häromdagen lanserade vi en ny prismodell som vi själva älskar! Min absolut starkaste drivkraft till att förenkla pressmeddelande-branschen är att:

Alla som har bra nyheter förtjänar sin plats i media!

…och det ska vara oberoende av vad du har för budget eller hur många journalister du känner. Folk vill läsa bra nyheter och det ska inte vara dyrt och krångligt för ett företag att nå ut.

Hur sjutton ska vi kunna ersätta en PR-byrå?

Någon frågade hur vi ska kunna ersätta en PR-byrå – Det kan vi inte! Vi kan bara ersätta en pytteliten del av det jobb de gör, och på så vis låta företagen slippa betala för när de inte uppnår resultat. Win-win för alla. Väl? För jag gissar att de flesta inte gillar att ta betalt om kunden inte har fått ut nåt av det. Det sker ju ibland även om man som PR-konsult har gjort ett lysande jobb.

Blir det inte spammigt för en journalist? (var det någon som undrade)

Nix! Det är det som är hela grejen. Matchmaking i det här fallet innebär att rätt content matchas med rätt journalist eller media.

Hur som helst – Musikbranschen har förenklats, mäklarbranschen håller på att förenklas, transportbranschen har förenklats och till och med den rätt tröga vårdbranschen håller på att förenklas. Nu är det väl ändå PR-branschens tur? Det finns de som inte tycker det och som  varnar för vår nya prismodell – Förlåt oss, ni är mycket mer erfarna än vi – men vi känner ändå i magen att det här är rätt och hoppas på att företagen som vill nå ut till media håller med oss och att våra vänner i PR-branschen hänger på förr eller senare.

Två trötta NewsHubbysar som har varit på Sthlm Tech Fest och haft mötesmaraton i Stockholm i dagarna tre. Nu – Malmö!

Bam! Idag firar vi september genom att lansera några nyheter på NewsHubby:

• Prisgaranti för PR (Vem vill betala en PR-konsult, som må vara hur duktig som helst, om man inte når ut?)
• En svensk version för alla branscher (Vi fokuserar inte längre enbart på tech/ it)
• En prenumerationsmodell för de lite större företagen som vill jobba kontinuerligt med PR och få tillgång till alla journalistlistor utan att betala en förmögenhet.

Breakit har skrivit en artikel om det som ni kan läsa här.

Vi måste göra en ny video till NewsHubby. Eller egentligen två – en svensk och en engelsktalande. Den som vi har nu är gammal och stämmer inte längre överens med vår produkt, som ju förnyas hela tiden för att hitta rätt modell. Och speciellt inte nu när vi lanserar nya produkter på den svenska marknaden.
Så vi måste alltså göra en ny video. Frågan är hur? Animerat är dyrt, och så är jag faktiskt svintrött på det (helst med ukulelemusik, jag dör vad uttjatat), hemmavideos – där man typ filmar lite olika miljöer, tar med folk från teamet som pratar lite och sånt känns roligare. Men kanske lite svårare att få proffsigt? Vad tycker ni? Vilken sorts video tittar ni helst på för att förstå vad ett företag gör? Jag borde fråga min 11-åring, han har koll på framtiden.