Barnen

Mot barnsmärtenheten

Av Alexandra Bylund / 19 juni 2018, 05:30

God morgon! Idag kör jag en sån där superdupertidig morgon eftersom vi ska iväg till barnsmärtenheten hela dagen, jag och Mio. Jag vet inte exakt vad vi ska göra där just idag, mer än att det är en massa olika samtal och utredningar om hur han hanterar sin smärta. Målet är nämligen att han ska lära sig att hantera smärtan på ett bra sätt för att kunna ha en mer normal vardag. Nu känner vi väl visserligen att vi även behöver gå till neurokirurgen för att kanske byta ut shunten igen (eftersom han har varit dålig nästan VARJE dag i ett år sen han fick den här) men nånstans så måste vi ändå inse att han har smärta och förmodligen alltid kommer att ha det från och till, mer eller mindre. Och då gäller det ju att kunna hantera den på ett så bra sätt som möjligt.

Så idag ska vi alltså dit, och därför gick jag upp svintidigt – för att hinna jobba lite innan.

Jag gjorde misstaget att lägga mig igår UTAN att fixa en del saker som jag egentligen borde ha fixat, så när jag vaknade inatt och tog blodsocker på Mio så virvlade tankarna runt, runt och jag hade lite svårt att komma till ro eftersom jag kom på en massa saker som jag inte fick glömma. Fail! Jag som alltid sover så himla gott om nätterna. Skärpning! I fortsättningen ska jag, om jag inte hinner eller orkar göra klart allt på kvällen, i alla fall skriva upp det så att jag kan släppa det. Men nu hörni, så är det dags att hoppa in i duschen och sen göra mig klar. Wish us good luck! ?

Kommentera (15)

Barnen

Vikten av återhämtning – Hur gör ni för att slappna av?

Av Alexandra Bylund / 11 juni 2018, 06:31

God morgon sista skolveckan! Ja men det här med att det är sista skolveckan gör faktiskt att det (snart) blir en pytteliten lättnad i schemat för min del. Det innebär nämligen att det inte längre kommer att vara några läxor och prov, och snart inte heller någon fotboll. Lite ångest är det i och för sig också, för jag kan ju inte vara hemma tio veckor (som barnens sommarlov är) och Alvin kommer inte gå på fritids. Det vill han inte eftersom de flesta i hans ålder inte går under sommaren. Så det blir lite pusslande, och vissa dagar är de själva medan jag är på kontoret. Och kanske att jag sitter hemma och jobbar vissa dagar. Ja ja, det löser sig. Snart ska jag ju dessutom ha semester. Jag ska vara ledig redan från midsommar eftersom min lillasyster fyller år då, så då ska vi åka allihop till Småland i en vecka och fira henne. Och sen, efter det, har vi lite andra planer som jag återkommer till.

Hur som helst, den här helgen har jag…tadaaaa… jobbat så klart. Men jag har också hunnit med en förmiddag på stranden med Alvin (Så mysigt!), två kvällsbad med Alvin och namngivning för Sannas lilla Abbe.

Mycket strandhäng med Alvin den här helgen.

Jag är väldigt glad över att jag har förmågan att – när jag väl har bestämt mig och ramat in hur jag ska jobba under till exempel en helg – slappna av den tid som jag liksom har schemalagt till bad, namngivning eller vad det nu kan vara. För jag vet ju ändå att jag ska hem och jobba tre timmar sen typ. Jag tror att det är svinviktigt att kunna den konsten. Visst kan jag känna mig stressad ändå ibland men jag måste ändå säga att det där är någon slags superkraft som jag är glad att jag har. Eller så funkar det kanske så för alla? Det kanske bara är så enkelt att bara man inser att man måste schemalägga även “avkopplingen” så funkar det. Elller? Det låter kanske lite sjukt att göra det, men när det är väldigt hektiskt så är det enda sättet för mig. Och det funkar. I alla fall under en period.

Och sen tankar jag så mycket energi när jag har kvalitetstid med den här lille killen.

Och han blir också lite extra bortskämd och tankar nog också lite energi.

Hur gör ni när ni ska återhämta er? Eller hur gör ni för att vara avslappnade i stress menar jag nog egentligen? Jag har jättesvårt för att sluta göra saker när jag är stressad, och kan alltså inte luta mig tillbaka i soffan, men jag har ändå lyckats halvvägs genom att schemalägga “icke-produktiva” aktiviteter. Hur gör ni? För det är verkligen SÅ viktigt med återhämtning ju.

Kommentera (0)

Barnen

Mios provsvar

Av Alexandra Bylund / 17 maj 2018, 17:06

Vad fint att ni frågar ♡ Jag har ju helt glömt att tala om hur provsvaren såg ut i måndags. Så här:

Jag har blivit något av en specialist på att tyda stämningen hos läkare… jag tycker att jag direkt kan märka, på deras mode, hur läget är. Så när jag såg läkaren så visste jag direkt: Allt måste vara bra! Det kändes i hela rummet, och när hon började småprata om att hon tyckte att Mio såg pigg och frisk ut så visste jag nästan… Sen när hon sa “Vill ni prata om diabetesen eller kortisolet först?” så visste jag till hundra procent att här fanns det inga deppiga besked att ge. Sen sa hon: “Jag har ju fått provsvaren… och allt ser bra ut!” De magiska orden.

Magnetröntgen av binjurarna såg finfin ut, men framförallt… det där blodprovet. Att det såg bra ut gjorde att hela världen kändes lättare Tänk om… nä usch jag vill inte ens tänka tanken. När jag började läsa om den där sjukdomen (Adrenoleukodystrofi) så tog det inte särskilt lång tid innan jag slutade. Det var alldeles för dyster utgång för att jag skulle orka läsa allt, och eftersom det “bara” var en provtagning för det och inte det att han hade fått diagnosen så valde jag att avstå från det där om'et. Och det var ju tur, för han har inte det!

När jag gick från sjukhuset så var jag så lycklig att jag kände att jag helt plötsligt levde ett helt annat liv. Den dagen mådde Mio dessutom bra (det har han inte gjort idag och igår) och så kom ju Jessica och Angelica och vi skulle ut och äta och dricka bubbel på kvällen. Allt kändes så himla normalt, lättsamt, friskt och roligt. Så underbart skönt! Ingenting annat spelar egentligen någon roll faktiskt. Mina små killar är det bästa och det viktigaste som finns!

Kommentera (90)

Barnen

Vilken helg! Och idag får vi svar på Mios prover…

Av Alexandra Bylund / 14 maj 2018, 08:34

Wow, vilken helg vi har haft! Det känns som att vi har varit utomlands eller nåt. Den här solen och värmen alltså! TÄNK om vi kan få ha den typ hela sommaren, vore inte det härligt?

Och Mio har dessutom mått bra hela helgen och är fortfarande bra, vad jag vet. Jag lämnade honom hemma för en timme sen och pratade precis med honom nu när han var på väg till skolan i sin taxi. Tänk om vi verkligen får ett break i hans onda.

Eller ja det har vi ju redan fått, men jag menar ett LÅNGT break… Jag sitter på kontoret nu och vi ska snart ha vårt veckomöte, och jag är bara med en liten stund eftersom jag sen ska till läkaren med Mio. Vi ska få svar på den senaste magnetröntgen som gjordes på hans binjurar, och på det där blodprovet som förhoppningsvis ska bekräfta att han inte har en allvarlig sjukdom. Jag är lite nervös för de svar vi ska få idag… Det vi ska få svar på är alltså om det finns någon bakomliggande sjukdom till hans kortisolsvikt. Och jag håller tummarna för att vi får svaret “Vi vet inte vad det beror på” Lever hellre med det än med att det finns en bakomliggande, allvarlig sjukdom (till). Så håll tummarna!!

Kommentera (0)

Barnen

Bildregn från vår mini-vacay i Smygehamn

Av Alexandra Bylund / 12 maj 2018, 07:55

God morgon! Vi var ju, tillsammans med min bror + barn (det vill säga kusinerna), och hälsade på pappa och Carina i Smyge nu i helgen. Så himla härligt med en mini-vacay.

Mio har mått bra nästan hela den här veckan. Han var i skolan hela måndagen, två timmar i tisdags och hela onsdagen. Wow! Det är mer än han har varit där senaste året. Och när vi var i Smyge så badade han i poolen i flera timmar. Bada är hans värsta eftersom han nästan alltid får ont av det, men samtidigt hans bästa eftersom han älskar det.

Och han fick inte ont, så både han och Alvin hade det toppen. Det var också extra kul för Alvin att äntligen ha en “frisk” storebror som han kunde leka med.

Vi gick ner till poolen både, en, två och tre gånger. Kanske fyra, jag tappade räkningen…

Vi kom i torsdags, och hela den dagen var kusinerna också med vilket var extra roligt förstås.

När vi (barnen) hade badat klart gick vi och åt lunch nere i hamnen. Och så passade vi på att sätta fötterna allra längst ut på udden – Sveriges sydligaste udde.

Alvin funderade på vad som skulle hända om man badade i havet där. Om det fanns en risk att man liksom “trillade ner från Sverige”.

Sen gick vi hem och åt glass… och badade igen. Tur att det var nära till poolen.

På kvällen åkte vi iväg och åt pizza och kollade på nån slags motorträff. Vilka bilar alltså! Kul ändå att man, i såna där gamla Cadillacs och vad de nu heter, satt tre personer fram. Givetvis blev det, när vi kom hem, ett sista bad i poolen. Själv låg jag i en härlig soffa i poolrummet och hade kunnat somna för natten.

Och de här två godingarna lekte och lekte och lekte. Jag är så himla glad att vi har haft några friska dagar.

Kommentera (0)

Barnen

Klickdag, upphandling och minivacay

Av Alexandra Bylund / 10 maj 2018, 06:41

Ja men nu är det ju helg igen. Hur skönt? Fast egentligen tycker jag att det är lite stressande. Vi har rätt mycket att göra på Mama Said och när varje vecka bli sönderhackad pga. helgdagar och klickdagar (Älskar när barnen säger fel. Alvin sa klickdag istället för klämdag när han skulle berätta för Mio och Jonas att han var ledig. Haha… ) Vi jobbar X antal timmar med varje kund per vecka, och det gäller även när det är semestertider, jul och klickdagar. Så inför julveckor och semestertider brukar vi förbereda så mycket vi kan.

Igår gich nästan hela min dag åt till oväntande, och så klart brådskande, admingöra… eller rättare sagt ekonomigöra. Och jag hann inte ens klart men tänker att jag får sitta med det under helgen. Det MÅSTE bli klart, så är det bara.

Sen var jag och Anni iväg och pitchade på ett ställe som vi känner väl till. Vi har blivit inbjudna till en upphandling som vi tycker passar oss alldeles utmärkt – vi hoppas verkligen på att vinna den – och igår skulle vi intervjuas och få presentera ett case.

Och allt detta i t-shirt och bara fötter hela dagen. Alltså HUR HÄRLIGT ÄR DET HÄR VÄDRET? ☀️

Snart ska jag väcka mina små älsklingar, vi ska nämligen åka och hälsa på pappa och Carina. De är i Smygehuk den här veckan och vi ska dit och sova över en natt och bada i poolen och ha oss. Det finns både inomhuspool och utomhuspool och jag röstar så klart på utomhuspoolen… får se vad barnen tycker om det. Inte det att jag tror att jag kommer ligga i och simma (om den inte är uppvärmd) men jag tänker att det vore grymt att sitta där i solen och titta på när barnen badar. Hoppas, hoppas, hoppas att Mio har bra stunder idag, annars är just bada något av det värsta han kan göra säger han. Håll tummarna!!

Vad hittar ni på så här under ledigheten?

Kommentera (0)

Barnen

Admin- och poddag + Mio-news (Jag är en tyrann)

Av Alexandra Bylund / 8 maj 2018, 19:32

Men alltså åååh vad jag njuter av den här solen och värmen. Ja jag gissar att jag inte är ensam, eller hur? Det är sån frihetskänsla att både cykla till jobbet OCH sen ha barnledigt på kvällen. Och dessutom två kvällar i rad. Igår var jag iväg på AW tillsammans med min kompis Kristina (det var en jättemysig kväll där vi satt utan jackor halva kvällen. Så underbart) och idag cyklade jag förbi stan för att byta ett par jeans i lugn och ro innan jag cyklade hem.

Cykel i solen i stan utan tid att passa är maximal frihet för mig. Älskar, älskar, älskar det. Och det här med bara fötter i skorna – NU ÄR DET SOMMAR HÖRNI! Ja men ni hör ju njutningsnivån här, eller hur?

Vi har dessutom stans härligaste lunchläge om dagarna. Jag brukar som vanligt köpa en sallad på Holy Greens, och så går vi ut – precis utanför kontoret (Lyxen!) – och sätter oss på bryggan.

Idag har jag, förutom en poddinspelning där vi pratade om att filma med mobilen (Lovar att tipsa när den kommer ut. Den är bra!), haft en hel dag till admin. Det trista, men ändå också sköna, är att hela dagen mer eller mindre gick åt till GDPR-prepp. Men vet ni vad? Jag är så påläst nu på det där konkreta som som sagt INGEN har skrivit om, så, som jag lovade, så kommer det ut ett blogginlägg om det snart. Men det blir på Mama Said. Lovar att tipsa! Hade jag hittat den artikeln så hade vi sparat 10-15 timmars jobb, så jag måste säga att jag själv tycker att vi har lyckats väldigt bra. Det är en checklista så att man kan kolla av att man är på banan. Och då gäller det så klart vår typ av företag (och inte KRY till exempel, som behandlar mycket mer känsliga uppgifter än vi) samt influencers. Men som sagt, jag kommer säga till när vi publicerar den.

Nu är jag hemma. Cyklade förbi mina gamla barndomskvarter på vägen hem och kom att tänka på att jag så himla gärna (en liten del av mig) hade flyttat till de trakterna. Älskar Davidhall, som det heter, och myset däromkring. Det här är mitt gamla hus, det är så kul att man känner till varenda gatsten utanför, varenda liten detalj i staketet runt den lilla gräsmattan, alla krusiduller i trapphuset och… ja ni fattar, det blir nog så i sina barndoms kvarter. Nej jag särskrev inte där, jag ville skriva i mina barndoms kvarter och inte i mina barndomskvarter. Haha… är ni med?

Mio då… min älskade lille plutt. I morse blev allt så fel. Han mådde väldigt dåligt, men eftersom vi har bestämt att han ska till skolan två timmar om dagen både måndagar och tisdagar och det här nu var första veckan så var vi stenhårda. Inte för att vi misstror honom eller vill förminska att han är så dålig, men för att vi har bestämt att han ska köra enligt det här programmet TROTS att han har väldigt ont. Bara två timmar om dagen två dagar i veckan alltså, och till sin hjälp så har han taxi både till och från skolan. Allt för att göra det så enkelt som möjligt. Men så i morse så var han så dålig att han verkligen inte orkade… men så tvingade vi honom och jag tror att han blev rätt besviken. Samtidigt så måste vi försöka… Det hade aldrig gått hela dagarna men på nåt sätt så måste vi (han) ta sats inför de här få timmarna varje vecka. Mitt lilla hjärta! Jag blev så irriterad men tyckte samtidigt så synd om honom. Och sen, när han kom hem, så sa jag förlåt för irriationen men att vi kommer att agera likadant nästa gång. Jag känner mig som en tyrann. Och han är den största lilla kämpen jag vet ❤️

Kommentera (0)

Barnen

Toughest

Av Alexandra Bylund / 6 maj 2018, 09:12

God morgon! Vilken härlig dag det blev igår. Sol, cykel, glass i solen och så Toughest. Jag och Alvin cyklade iväg till Ribban för att kolla på alla som sprang Toughest. Det är så otroligt mysigt att cykla på sommaren.

Och det är helt fantastiskt att ha så nära till havet. Lika mycket som jag gnäller över blåsten på vintern, lika mycket njuter jag av det på sommaren. Ja inte av blåsten alltså, utan av havet och stranden. Älskar, älskar, älskar det.

Vi gjorde så klart glasstop på vägen.

Sen träffade vi mina kollegor och satt på gräsmattan och åt jordgubbar, och Alvin åt wienerbröd för första gången i sitt liv. Hade ingen aning om att han inte hade smakat det tidigare. Hur är det möjligt? Han var hur som helst helt lyrisk. Hur kan det smaka så gott liksom?

Och så kollade vi så klart på alla som sprang Toughest, det var ju därför vi var där egentligen. Så kul! Alltså jag kan verkligen känna peppen när de står där i starten och blir igångsatta av killen som står där och “skriker” i mikrofonen.

Men nä, jag skulle inte själv vilja springa. Jag är alldeles för rädd för att skada mig. Inte rädd för att det ska göra ont, utan mer för att jag inte ska kunna träna på länge. Från början var Alvin sur på mig (Han trodde att vi skulle ha en tråkig dag. Bra inställning ?) men sen, när vi cyklade hem, sa han “Vilken rolig dag vi har haft mamma”. Ååååh! Vilket betyg. Min lilla gullis ❤️

Kommentera (0)

Barnen

Jordgubbar och glass & Fuck diabetes

Av Alexandra Bylund / 29 april 2018, 09:00

God morgon! Hoppas ni hade en skön lördag. Vi tog det väldigt lugnt och hade en jättemysig dag. Jag och Alvin cyklade tillbaka till cykelaffären och fick nyckeln till hans cykel och bytte min Hövding till en mindre, sen stannade vi på vägen och åt glass. Så klart! Så fort det är vår eller sommar lyxar vi ofta till det med glass.

Sen skruvade vi ihop några stolar till terrassen och satte oss där och åt jordgubbar och glass.

Vi lekte en helt meningslös lek men som ändå var väldigt kul. Det började med att Alvin sa att 5000:- var ungefär 550 dollar, och så skulle Mio kolla upp det exakta talet. Sen skulle jag och Alvin gissa, med två decimaler, och efter varje runda av gissningar skulle Mio säga vem som var närmast. Haha… helt meningslös lek egentligen som sagt men vi fastnade och tyckte att det var riktigt kul.

Sen på kvällen åt vi som vanligt framför tvn innan barnen slank in på sina rum en stund för att spela. Vad hittade ni på? Idag är det fotboll för Alvin och jobb för mig. Och nej, det är inte mitt vanliga jobb utan jag ska stå och sälja korv och godis på Wihlborgs arena, det vill säga för Alvins fotbollslag. Väldigt opassande dag eftersom jag har varit uppe en gång i timmen mellan tolv och fem. Mio hade lågt blodsocker som var svårt att få upp så vi kämpade med druvsocker, äpple och nya blodsockertagningar hela natten. Yay! (Fuck diabetes!)

Det innebär att det inte heller blir nån träning för mig i eftermiddag. Tror jag. Inte om jag känner mig så här trasig i alla fall. Vi får se! Jag tränar aldrig när jag känner mig bakis (vilket jag gör efter en sån här natt), men jag är väldigt sugen på att gå till gymmet. Vi får se… Puss!

Kommentera (0)

Barnen

När behöver man byta sin cykelhjälm?

Av Alexandra Bylund / 28 april 2018, 09:05

Hej hörni! Vilken mysig eftermiddag jag och Alvin hade igår mellan mina två sista PT-pass. Vi gick iväg till cykelaffären här i Limhamn, BikeMasters, dels för att fixa till min cykel och dels för att köpa en cykel till Alvin. Han har alltid ärvt Mios gamla cyklar men nu finns det inga kvar att ärva så nu behövde han en ny. Och det var verkligen på tiden. Jag trodde jag kunde skjutsa honom dit, på min pakethållare, men man ska vara under 10 år om man ska bli skjutsad på cykel av någon. Och Alvin är ju 10. Så vi fick snällt promenera dit, med cykelhjälm på huvudet. Ja i Alvins fall i alla fall. Själv har jag aldrig ägt någon utan cyklat omkring helt oskyddad. Att det ska vara så svårt att bryta invanda mönster…

Så det var också tanken att jag skulle köpa en cykelhjälm till mig själv. För några år sedan lyssnade jag på Peter Åberg, som föreläser om livsglädje och positiv inställning bland annat – och han inledde med att berätta om den fruktansvärda cykelolycka han hade varit med om. Jag kommer inte ihåg exakt hur det gick till, men det var INTE en bil inblandad, utan det skedde på en cykelbana, och ändå skadade han sitt huvud så illa att de sa att han aldrig kommer kunna gå och prata igen. Jag tror att det var så. Jag kommer inte ihåg ordagrant men vet att det var en fruktansvärd skada som han alltid kommer att känna av i form av värk. På en cykelbana (!!!!)

Hur som helst, sen dess har jag varit rädd om mitt huvud och tänkt att jag ska skaffa hjälm, och igår skulle det alltså bli av. Äntligen!

Vi gick alltså till vår lokala lilla cykelbutik, jag älskar att gynna det lokala, och köpte först och främst en cykel till Alvin. Han är världens mest förståndiga lilla kille. När han pekade på vilken cykel han ville ha och jag sa att den kostar säkert närmare 10,000:- så sa han “Nej mamma, då vill jag INTE ha den. Vi hittar en annan!” Så typiskt Alvin. Min lilla gullis ? Och när killen i butiken frågade om han ville ha en sportig eller vanlig så sa han (så klart) sportig. Och vet ni vilken cykel det blev tilll slut? Jo men det blev ju den som han först pekade på när vi kom in i butiken. För den kostade inte alls 10,000:-. En lycklig liten kille ❤️ Det är inte ofta vi går iväg och köper såna här “stora” saker till honom utan han får liksom bara växa i det som redan finns, så därför är han extra tacksam tror jag.

Hur som helst… hjälmen då. Nu ska vi prata om mitt dåliga samvet här för en stund. För vi har fyra cykelhjälmar som ligger här hemma som är gamla och utgångna och rakt av farliga. Eller som i alla fall inte garanterar nåt skydd. Åh vilken ångest när jag tänker på det. Men ingenting har ju hänt tack och lov!

Hur vet man att en hjälm fortfarande fungerar då? Att den inte är för gammal? Jo, det man ska göra är att titta på datumet inuti hjälmen, och det datumet får inte vara äldre än fyra år gammalt. Den hjälm som Alvin hade med sig var sex år gammal (!) Jag trodde att om hjälmen var i gott skick, och inte hade varit med om några olyckor, så var den okej. Så trots att Alvins hjälm var i perfekt skick, och knappt hade en repa, så var den alltså helt oduglig. Thank god att vi fick reda på det.

Det man också ska göra, förutom att titta på datumet, är att titta på det här svarta materialet i hjälmen. Prova att trycka på det hårt med tummen. Om det blir minsta tillknölat, alltså att man kan se att du har tryckt till med tummen, ja men då är hjälmen INTE duglig. För om du kan trycka in med hjälp av tummen, tänk då vad en hård smäll mot hjälmen hade kunnat göra…

Ja ja, ingenting har hänt och nu vet vi detta! Håll koll på era hjälmar kära ni, en som är gammal kan alltså vara nästintill helt oduglig. Men jag då… vad köpte jag för hjälm? Jag hade bestämt mig för att jag ville ha en svart, matt hjälm och INTE en Hövding, eftersom jag är rädd att jag får ont i nacken av den. Ja men jag får ont i nacken av allt som jag har tajt runt halsen. Så störigt! Kan inte ens ha en sjal. Jag gissar att jag gör en minikorrigering av huvudet när jag har nåt runt halsen, som gör att jag får ont. Eller det är egentligen inte i nacken jag får ont, utan i huvudet. MEN… så läste jag att den är åtta gånger säkrare än en hjälm och bla bla bla… Den supertrevliga killen i butiken övertygade mig i alla fall till att det var en Hövding jag skulle ha. Och eftersom vi köpte en cykel så fick vi rabatt. Det var ju fint. Så nu äger jag alltså en Hövding. Wow! Det hade jag inte trott.

Det som känns lite märkligt nu är att jag är åtta gånger mer skyddad än mitt barn ? Men man ska inte ha Hövding när man är så liten, så det är ju bara som det är. Och så är jag delad till en annan sak… De två grymma tjejer som startade Hövding, är två entreprenörsvänner till mig – och utan att gå in för mycket på detaljer… så är ingen av de kvar i bolaget av olika anledningar. Ni får själva läsa och tolka här ? Och jag har ju också lämnat min lilla bebis (ja alltså mitt företag) en gång på grund av en väldigt störd stämning mellan mig och min medgrundare, så därför känns det lite extra i hjärtat. Men samtidigt så tänker jag att det är en jäkla stolthet för Terese och Anna när de ser alla Hövdinghjälmar som numera cyklar omkring på stan. Wow alltså!

Och en annan sak… om man tittar på Flashback så kan man se att diskussionerna kring Hövding och dess säkerhet, för bara några år sen lät väldigt negativa. “Hur ska en sån krage kunna funka?” “Jag skulle aldrig våga testa nåt sånt när det handlar om mitt liv” och bla bla bla… Typiska motsträvarkommentarer som ofta dyker upp när det kommer något nytt. Och nu så köpte jag alltså Hövding eftersom vanliga hjälmar plötsligt är mycket mer osäkra. Tänk vad snabbt det kan förändras.

Ja men det här blev en lång utläggning om gårdagen. Idag kommer vi ta en cykeltur till cykelbutiken igen. Dels för att vi inte fick med oss Alvins cykelnykel och dels för att jag fick med mig en medium på min Hövding. I butiken sa han att jag skulle ha small… Så det blir väl förmiddagens aktivitet tänker jag. Vad ska ni hitta på idag?

Kommentera (0)