Lite av varje

Jag får ont i magen så fort jag ska vara barnfri

Jag är barnfri fem dagar den här veckan, från måndag till lördag… och det är alltid med blandade känslor som jag är barnledig. Just den här veckan passar det väldigt bra, och är egentligen ett måste om livet (jobbet) ska gå ihop, men det är ändå blandade känslor inför en barnledig period.
Jag har alltid mycket separationsångest så det har kanske dels med det att göra, men så är de ju också mina barn.
De har ju vuxit i mig, och det känns ju som att jag egentligen vill vara med dem alltid. Att jag inte ska behöva “välja bort” dem för att jag måste jobba. I en perfekt värld skulle man både kunna jobba länge om kvällarna (ja men ibland alltså) och sen ändå ha sina barn när man kommer hem. Men så funkar det ju inte när man är separerad. Så det är alltid med blandade känslor som jag lämnar de till pappa Jonas – som ju förstås också vill ha sina små killar. Och de vill så klart också vara hos sin pappa, men nu pratar jag inte om logistik och hur det är rent praktiskt utan mer om att det känns jobbigt i varenda cell i hela kroppen, och att jag får ont i magen av att inte ha dem här hemma. Å ena sidan. För å andra sidan så har jag en enorm frihetskänsla hela dagen när jag vet att jag inte har nån tid att passa på kvällen. Jag behöver inte känna den där stressklumpen i magen över att jag måste vara så effektiv hela dagen, utan kan ta det lugnt. So what om saker drar ut på tiden liksom? Då får jag väl komma hem en halvtimme, timme senare. Den känslan älskar jag. Och också tanken på att när jag väl kommer hem så har jag inga direkta uppgifter som måste göras, så som när jag har barnen. Det är inte klokt vad mycket tid det tar att ha barn egentligen, och samtidigt är det inte heller klokt att man har en sån enorm kärlek och saknad till dem. Sen jag fick barn förstår jag verkligen vad villkorslös kärlek är. Det finns inget jag inte skulle göra för mina barn, och bara jag tänker på att det skulle hända dem något så går det som varma stötar genom hela kroppen.
Jag kommer ihåg första dagen när jag skulle skola in Mio på förskolan… Efter bara några timmar på det här skräckinjagande stället (Vi hade världens bästa förskola, men för mig som aldrig hade lämnat bort Mio var det skräckinjagande) så var det en femårig tjej som puttade honom och väldigt argt sa “Det är MIN bil!” För en sekund så kände jag att jag skulle vilja gå fram till henne och ryta “DU RÖR INTE MITT BARN! SHAS MED DIG!” Men så sansade jag mig och insåg att jag var på en förskola. Men den ilskan och skyddsinstinkten som först rusade runt i min kropp, gick nästan att ta på.
Hur som helst… jag tycker alltid att det är jobbigt inför uppbrotten (om man nu kan kalla det för det när de ska till sin pappa) men sen funkar det bra när de väl är “borta” för jag behöver ju verkligen den tiden till att jobba, umgås med vänner, göra ingenting, träna och annat som inte hinns med när de är hos mig. Och tro mig, jag har alltför många intressen för att tycka att det blir långtråkigt – det blir det aldrig. Jag älskar att vara själv, jag älskar bara inte att vara utan mina barn. Och den ekvationen går inte riktigt ihop, men det gör det ju sällan när det handlar om känslor, eller hur? Jag behöver bara komma ihåg att jag har det väldigt bra med den här blandningen, istället för att fokusera på att det känns sorgligt och ensamt när de försvinner. Det är som att all tid utan dem bara är “hittepå-tid” som inte är på riktigt. Jag har alltid en tomhetskänsla i kroppen och känner att något skaver och är lite fel. Sen, när de kommer hem igen, så är allt komplett och känns väldigt harmoniskt och att allt är som det ska ♡

Kommentera (0)

Julklappstips: Noppborttagare

Jag har velat ha en sån här i så många år, och istället för att köpa en så har mina ulltröjor fått fler och fler noppor. Men nu har jag alltså äntligen investerat i en noppborttagare. Hade jag (tidigare då, innan jag köpte en själv) fått en i julklapp så hade jag blivit alldeles överlycklig, så jag tänker att jag ska tipsa er. Om det finns någon i er närhet som inte har en sån här, eller om ni kanske ska spela julklappsspelet (beror ju på vad man har för maxkostnadsgräns förstås) så är det här en utmärkt julklapp.
Jag hittade den här (eftersom den har fått väldigt bra recensioner) på Clas Ohlson (ja men vi hittade en hel del där när vi var där i helgen) för 129:-
 

Kommentera (0)

Att ta på sig skuld

Mina barn är så stora nu (jag ska förklara för er i ett annat inlägg om hur jobbigt det är för mammahjärtat när barnen blir stora. Snart behöver de mig inte längre ju) att jag tydligt kan se vilka egenskaper de har fått från mig. Sen är det så klart omöjligt att veta vad som är arv och vad som är miljö. En härlig mix tror jag.
När det kommer till Mio så är det absolut tydligaste draget hans drivkraft och envishet om han verkligen vill någonting. I vanliga fall ber han om hjälp om han ska koka pasta (fast han vet hur man gör) men om det är något som han verkligen, verkligen vill så har han en drivkraft och envishet som inte är av denna värld. Och då behöver han inte alls nån hjälp. Han löser det med hjälp av Google och YouTube. Och jag är precis likadan.
Jag kan vara hur lat och “inte kunna en sak” som helst – ja men som när det kommer till matlagningen till exempel – jag har valt att göra mig till analfabet där för att jag inte riktigt har viljan och därmed är för lat och ointresserad för att ta tag i det. Hade jag verkligen velat så hade jag lärt mig, och gått all in.
Och där har vi en annan egenskap som både jag och Mio har – vi går gärna all in i sånt som vi tycker är kul. Jag älskade att lyssna på poddar och startade en egen podcast (för massa år sen, tillsammans med min kompis Kajsa i Norge. Det var min första podd, och den hette “Barnpodden” och var riktigt bra, och hade massor av lyssnare. Jag älskade den och mina samtal med Kajsa varje söndag, de var som en terapisession. Vi skulle ha fortsatt med den, men det var svårt att få ihop tider som passade), jag älskar att träna och utbildade mig till personlig tränare, jag älskar att analysera 

relationer, och försöka förstå mig på hur andra människor tänker, känner, tycker och vad de vill ha – och startade Mama Said där det är det enda vi gör (kommunicerar på ett sätt som våra kunders målgrupper ska intresseras och attraheras av) – ja men ni fattar. Om det är något jag gillar så går jag gärna all in och kör på!
Sen är både jag och Mio extremt känsliga för stämningar och påverkas tyvärr alltför mycket av om någon kommer in i ett rum med ett ok på sina axlar som hen vill lägga över på nån annan. Det har satt mig i flera jobbiga situationer i livet (som till exempel när jag drev mitt första startup, jag ska berätta om det en annan gång) så det jobbar jag hårt för att bli av med. Varje dag! 
Vi tar på oss mycket skuld, både jag och Mio, och det är också nånting som jag jobbar med att få bort, men det är svårt. Det är verkligen jättesvårt, för även om jag rent intellektuellt förstår att jag inte har skuld i en sak så är känslan tyvärr inte där. Och jag försöker verkligen “lära” Mio att inte känna skuld.
Som för ett tag sen:
Han har precis tagit ett jätteskutt i sin tillväxtkurva och växt närmare en decimeter senaste halvåret, så plötsligt var alla kläder för små och vi var tvungna att akut gå ut och shoppa.
Det här var för två år sen på Mallorca. Hjälp vad han har växt sen dess. Både i antal centimetrar och stilmässigt. Han skulle aldrig satt på sig den kepsen idag.
Han är i en period då det bara är dyra märken som gäller, och jag förstår att han är trött på HM och Lindex, för för hans ålder finns det inte så mycket snyggt där. Så vi åkte till Emporia och KidsBrandStore, hittade en hel del kläder, inklusive en vinterjacka, så det blev väldigt dyrt. När vi gick därifrån så sa han “Förlåt mamma, nu känner jag mig dum. Jag vill inte att du ska betala så mycket, det här känns jobbigt..” och så vidare. Jag tyckte så synd om honom och förklarade att det är min ensak och mitt ansvar att optimera hur mycket jag har råd med att handla till honom, och det är mitt ansvar att bestämma huruvida jag vill ge honom alla de här plaggen eller inte. Och om jag väljer att göra det så har han ingenting med det att göra. Ett tack räcker gott. Han står inte i tacksamhetsskuld till mig för det och behöver inte bete sig på ett visst sätt för att jag har gett honom nånting. Ett (varken mer eller mindre) tack i ord räcker mer än väl. Han ska inte bära skuld eller ångest, eller behöva “ge tillbaka” på något som helst sätt för någonting som jag har tagit beslut om. Puh! Det är här jag själv brukar vackla, så det här blev en terapisession för mig.  
Sen är vi också väldigt snälla (ja men det kan låta som ett innehållslöst ord, men i det här fallet är det inte det) och kan lätt sätta oss själva åt sidan för andras skull (vi vill liksom aldrig störa eller vara till besvär), känsliga och har stora hjärtan. Och så har vi separationsångest. Vi kan ha svårt att skiljas från gosedjur – det är alltså på den nivån. Och vi båda (och det inkluderar även Alvin) älskar, älskar, älskar bebisar och småbarn upp till typ tre år. Och för min del – det här delar jag inte med Mio – så har jag också en stor kärlek till alla preggosar! Men mer om det en annan gång. Hur är det för er – ser ni likheter mellan er och era barn?

Kommentera (0)

Så kan du sätta upp en tavla utan spik eller skruv

Jag har hittat världens bästa grej! (Ja det ser ut att bli många shoppingtips så här i juletider. Jag är sällan ute och shoppar annars men nu blir det ju mer av den varan) Såna här “damage-free” små grejer att hänga upp tavlor med på väggarna. Det är svårt att förklara hur de funkar men jag skulle säga att det som känns närmast är att det är nån slags kardborre. Det står att man kan hänga upp max 5,4 kg med såna här, det låter väldigt mycket – jag vet inte om jag hade vågat det – men jag har satt upp planscher och barnens fotbollströjor och halsdukar med dem och det funkar utmärkt.
Jag ska testa att sätta upp en liten tavla också, en som jag inte är rädd om, och inte ovanför en säng (Hjälp!) Men alltså de är grymma, och de förstör inte heller väggarna. Love it!
Så här ser de ut. Jag hittade de på Clas Ohlson för 69,90:- och de räcker till en tavla så det är klart, de är kanske inte i det billigaste laget men istället för att borra liksom… (ja jag kan inte det där med att borra i betong)
 
 
 

Kommentera (0)

God morgon decembervecka

Tjohoo! Nu går vi in i december – årets mysigaste månad. Idag har vi vårt vanliga måndagsmöte och sen ska vi ha ett möte kring vår nya kund som vi ska göra videos för på tisdag. Det ska bli såå kul att stänga in oss i en studio och vara kreativa. Självklart kommer jag visa resultatet när det är klart. Och jag tror att ni kommer att se filmerna ute i butiker också… om ni gillar godsaker i alla fall 😉
Det är alltid kul de dagar då vi är utanför kontoret. Det ger så mycket mer inspiration och man blir mycket mer kreativ. 
Men jag gillar också att sitta en hel dag – utan ett enda möte (vilket sällan sker) – på kontoret och grotta ner mig i saker. To do-listan känns alltid så mycket lättare efter en sån dag. 
På fredag har vi julfest, vilket ska bli fantastiskt kul. Förra året körde vi Fuelbox under julfesten men i år har vi bestämt oss för att inte ha några såna djupa diskussioner – vi känner redan varandra så bra – utan ska istället skriva egna frågor som är väldigt mycket roligare och kanske ibland över gränsen. Men det gör inget – det är ju bara vi. 
Vi startar hemma hos mig och ska sen vidare till MJ's här i Malmö. Vi har blivit bjudna på hela kalaset av en kund. Fint va?
På onsdag ska jag återigen ha en öppen utbildning i hur man kommunicerar för att nå ut i sociala medier. 
Om du inte redan har bokat, och känner att du har lust att gå, så är det hög tid nu. Här anmäler du dig. Du får lära dig allt om hur du ska tänka när du skapar content, och hur man gör för att sen nå ut med det på till exempel Facebook och Instagram.
På fredag ska jag köra ett webinar för ett gäng (närmare 100 personer!) som jobbar inom turismen. Det är en del av den där andra upphandlingen som vi vann. 
På fredag är det PT-dag, webinar och lunch med Johanna Kajson. Och så julfest på kvällen då. Wiiii!
 
 

Kommentera (0)

Veckans träningsfråga: Hur ska jag göra för att gå ner i vikt?

Jag märker att de flesta av era träningsfrågor har med ytliga saker att göra, och jag ska absolut inte påstå att det inte finns något som helst ytligt mål i min träning, men jag har ändå märkt att jag har en mycket bättre inställning och tycker att det är mycket roligare att träna sen jag slutade tänka på de ytliga målen och istället, på djupet, ha ett helt annat varför. Jag har skrivit en hel del om hur man får (eller skaffar sig rättare sagt) motivation tidigare, och också om hur man får den att vara bestående. Så det ska vi inte prata om idag. Jag kommer dock göra ett inlägg längre fram om hur man hittar sitt eget varför. För så fort man har gjort det går träningen som en dans. Inte bara den här och nästa vecka… Men nu till det som var poängen med det här inlägget:
 
Veckans träningsfråga lyder: Hur ska jag träna för att gå ner i vikt? Jag tycker att jag har testat allt! Jag har provat alla dieter du kan tänka dig, men ingenting funkar i längden. Jag kanske borde satsa mer på träningen och äta “som vanligt”? Och om jag ska satsa på träningen, borde jag satsa på löpning, styrketräning eller powerwalks då? Jag hatar att springa men kan ändå tänka mig att göra det om jag vet att jag kommer gå ner i vikt. 
 
☆ Om du inte orkar läsa hela långa texten så har jag summerat den lite längre ner ☆
Först och främst – jag lägger ingen värdering i vare sig man vill gå upp eller ner i vikt så den diskussionen tänker jag inte ta här och nu. Vill du gå ner i vikt så ska du få konkreta tips!
Tänk på vad du äter!
Innan vi går in på träningen så vill jag först säga att maten, det vet vill säga det du stoppar i dig, är väldigt avgörande. Egentligen är det så enkelt som att de kalorier du stoppar i dig måste du göra av med för att inte öka i vikt. Och vill du gå ner i vikt så måste du göra av med fler. Det finns inget annat sätt. Det finns ingen diet som är bättre för viktnedgång än någon annan, det har i såna fall att göra med vad du gillar att äta. För det är fortfarande så att, vilken diet du än väljer, så måste du göra av med mer energi än du stoppar i dig. En sak som är viktig är att om du vill gå ner i vikt så måste du äta! Du behöver en viss mängd kalorier varje dag för att organ och annat ska fungera normalt i kroppen. Det som du “automatiskt” förbränner, trots att du inte rör på dig, kallas basalmetabolism. Du kan lätt räkna ut här hur många kalorier du behöver utifrån hur mycket du rör på dig.  Så. Då vet du hur mycket du ska äta. Sen kan du välja precis vilken diet du vill. Eller ingen diet alls. 
För att göra det väldigt enkelt så kan du första veckorna ta bort allt godis, snacks och kakor. Allt! Sen, när du märker att det inte ger resultat längre så tar du bort 500 kalorier per dag. 500 kalorier är till exempel två korvar med bröd, en 100-grams chokladkaka eller 1 dl bearnaise-sås. 
Nötter, olivolja och avokado är sånt som många tror är bra att äta eftersom det är bra fetter. Det är bra fetter, men om du vill gå ner i vikt så ska du vara försiktig med mängden eftersom de innehåller många kalorier. Och du blir inte mindre tjock för att det är bra fetter. Fett är fett är fett är fett. Men ja, det är bra att äta annars. Jag älskar till exempel rostade pinjenötter och skulle kunna ha det i all mat.
Konditionsträning
När det kommer till träningen så tycker jag att du ska välja det som du tycker är roligt att träna. Du behöver absolut inte löpträna för att gå ner i vikt. En timmes powerwalk om dagen är mycket bättre för viktnedgång än att jogga 20 minuter tre gånger i veckan. Och det är dessutom hälsosammare för hjärta och kärl (det vill säga vi lever längre) att röra sig varje dag och under längre tid. Så satsa på powerwalks! Minst fyra i veckan, gärna fler.
Styrketräning
Sen hade jag gärna lagt till styrketräning två till tre gånger i veckan för att bygga muskler (Nej du kommer inte bli biffig! Vet du hur mycket folk tränar och äter rätt för att bli biffiga? Det krävs väldigt mycket).
Gå till en personlig tränare ett par gånger för att få ett bra program så att hela kroppen blir tränad på rätt sätt och utan att du skadar dig. Om du bygger muskler så ökar förbränningen över hela dygnet, även när du inte tränar. Musklerna i sig gör nämligen av med energi. Bra va?
Så, för att summera det:
  1. Gör av med mer energi än du stoppar i dig. Kolla upp hur mycket du förbränner per dygn här och utgå från det. Du behöver inte köra nån speciell diet utan bara ha koll på hur många kalorier du äter. 
  2. Ta bort 500 kalorier! Ta bort godis och snacks första veckorna, och sen, när du märker att du inte får så mycket resultat längre, så tar du bort 500 kalorier om dagen. 500 kalorier motsvarar till exempel en QP  eller en stor pommes på McDonalds. Eller fem matskedar aioli.
  3. Kör en-timmes-powerwalks fyra till sju dagar i veckan. Ju mer du rör dig desto snabbare går det, och kroppen mår dessutom bra av rörelse varje dag.
  4. Träna styrketräning två-tre dagar i veckan. Ju mer muskler du har desto mer förbränner du i vila, det vill säga när du inte rör dig alls.
Helkroppsövningar – typ marklyft, knäböj, bänkpress och militärpress – är bra att köra om du inte vill träna alltför många dagar i veckan.
Om du också har en träningsfråga så kan du antingen lämna en kommentar här, eller maila mig på alexandra.bylund@gmail.com

Kommentera (0)

Idag blir det julmys ☆

Både jag och barnen älskar att pynta inför jul. Jag tror att jag har överfört min extremt juliga personlighet på dem. Kan man ens säga så? Det jag menar är att jag älskar julen och hela den här tiden inför. Det är så otroligt mysigt att pynta, lyssna på julmusik, tända ljus, äta pepparkakor, baka pepparkakor och allt det där som hör till julen. 
I år har jag investerat i en svindyr (för att vara en burk pepparkakor i alla fall) burk som vi kan ha våra egenbakade pepparkakor i år efter år.
Idag ska jag säga till barnen att de inte får spela eller hålla på med sina iPads. Annars är de nämligen inte närvarande i allt julmys som vi ska hålla på med. Och jag vet ju att de gillar det. Den bästa tiden, för barnen, är den tiden som vi vuxna är närvarande med dem, men ibland så väljer de ändå att fastna på sina rum, framför de där skärmarna. Dumt! Så idag är det spelfritt på dagen, och istället ska vi hålla på och fixa här hemma. Och äta pepparkakor. Mums ?  Häng med på Instagram vetja. 
Och på tal om julen – snart är det dags för  “Kajsons julkalender” – en bloggjulkalender som Johanna Kajson står bakom och som många bloggare kommer delta i. Det innebär att varje dag, 1-24 december, så öppnar alla vi bloggare som är med en lucka med gemensam rubrik för fri tolkning. Här är exempel på några rubriker som kommer att dyka upp: 
Mitt perfekta liv!
Vilken dröm har jag som jag vill uppfylla i livet?
Ett misslyckande i livet”En ofiltrerad bild från idag
Hoppas ni kommer tycka att det är kul, jag ser väldigt mycket fram emot det. 

Kommentera (0)

Tack ♡

Tack för att ni peppar på det sätt ni gör – och för att ni faktiskt orkar gå in och rösta på mig. Jag vet att det kan vara jobbigt att klicka sig vidare och fylla i saker på nätet, så jag är verkligen så tacksam för att ni gör det ♡
Men sen… ännu viktigare – och härligare – ni är ju så himla fina. Jag märker det särskilt här i bloggen och på Instagram, hur ni liksom blir glada och likear och kommenterar extra mycket om det går bra för mig. Jag tycker ofta att jag hör folk prata om att människor är missunsamma och inte kan ta när det går bra för andra, men jag upplever det inte alls så. Jag tycker att det är precis tvärtom. Eller så är det för att jag har så himla fina människor omkring mig? Att jag har en unik följarcrowd. Ja men alltså jag menar det verkligen. Ni bryr er, och ni verkar inte alls tycka att det är jobbigt med “det går bra”-inlägg. Kanske för att ni är så smarta och vet att det också finns väldigt mycket som inte går bra, eller så är det bara för att ni är fina helt enkelt. Jag tror på det senare. Jag märker det också – att ni bryr er – när jag skriver saker om Mio. De inlägg som går allra bäst är de där jag uppdaterar saker om Mio i nån slags historia där ni får hänga med. Och på andra plats kommer alltså “det går bra”-inlägg och liknande. På tredje plats vet jag inte… det är nog de som jag kallar för “hållbara” inlägg (såna som vem som helst kan råka komma till tack vare en google-sökning och som är lika aktuella om ett år) typ “9 tips för att lyckas på Instagram” eller “Hur startar man företag?” och liknande. 
Eller? Vad tycker ni? Vad gillar ni mest att läsa här hos mig? Det vore superfint om ni har lust att svara på det – så kan jag ju leverera mer av det. Bra va? 
 

Kommentera (0)

Om att vara en all in-människa

Hej onsdag! För att kompensera en mötesmarathon-dag igår så har jag idag en nästintill mötesfri dag. Yay!
Men istället så ska jag spela in videos hela eftermiddagen till min utbildning. Jag håller på att dokumentera en utbildning som jag har kört live och som folk ska kunna ta del av med hjälp av text och videos istället. Det är en helt annan sak att prata in i en kamera än att prata till en “publik”. Jag har mycket lättare för att prata till riktigt folk i rummet och tycker att det är svårt att komma ihåg vad jag ska säga när jag pratar till ett dött ting (kameran). Men jag ska försöka göra det så bra som möjligt ändå så klart. Slutresultatet kommer bli bra, det vet jag, det är bara frågan hur lång tid det ska ta att sätta det…
Men först – en timme hos min PT. Som jag har sagt tidigare så har jag tränat rätt lite styrketräning de senaste månaderna och är därmed inte lika stark som tidigare, men det gör ingenting. Jag försöker att inte lägga nån som helst värdering i vilka vikter jag kan lyfta utan istället vara nöjd med att jag nu känner för att köra på ordentligt igen. Jag kommer definitivt inte släppa mina danspass, så det får helt enkel bli en mix – vilket passar mig utmärkt. Det är fint det där med balans… även om det ibland kan vara svårt att få till. Det är så lätt att gå all in och sen känna att man är misslyckad (när man går all out) för att man lägger av. Det där har jag slutat med (men det är ett ständigt jobb att inte falla tillbaka i “all in”-träsket) och det är väldigt skönt. Det behöver inte vara antingen eller, eller hur?
Men nu kör vi igång den här onsdagen då!
Btw… Idag ska köra en “take over” @influencersse ‘s Instagram. Häng med dit vetja. Tanken är att ni ska få följa med en dag på Mama Said. 

Kommentera (0)

Välkommen att ta del av en måndag på Mama Said!

Vi hade bestämt oss för att först ha veckomöte och sen workshop hela långa dagen, dels eftersom Anni äntligen har kommit tillbaka från Barcelona. Jippi! Och dels för att vi har flera nya kunder på ingång vilket har gjort att förutsättningarna har förändrats
lite. Vi har fått in en jättestor (i antal timmar) kund, och sen så har vi en annan kund som vi ska skapa videos för nu nu nu. Första videon ska vara klar redan första veckan i december och vi har inte ens börjat skriva manus än. Hjälp! Och sen så
är det en hel del andra förändringar också, som snart blir officiella. Roliga förändringar.
Vi möttes på Mäster Johan, där jag också var på AW i fredags. Tänkte att jag nu ska börja hänga där morgon, middag, kväll verkar det som.
Frukosten var god ?
Först hade vi vårt vanliga veckomöte där vi går igenom kund för kund och vad vi ska göra för dem i veckan.
Sen hade vi – eftersom vi har helt nya förutsättningar – bestämt oss för att kasta upp alla våra kunder och arbetsuppgifter på bordet för att se om det var något som skulle ändras eller om det var ojämnt fördelat, till exempel att en person
har 35 kundtimmar medan en annan har 5. Typ så. Tanken är att jag inte ska ha några löpande kundtimmar (med kundtimmar menar jag alltså timmar där vi kontinuerligt jobbar med kunder) eftersom jag jobbar med sälj, utbildningar och föreläsningar
samt affärsutveckling och sånt där admin som man gör som VD.  
Lunchen gick vi iväg och åt på Koi för att få lite miljöombyte. 
Jag blev så himla glad när jag fick de där två mailen. Det ena om att vi har vunnit ännu en upphandling  och det andra om nåt som jag ska berätta alldeles strax. 
Men sen, när vi kom på att vi hade glömt att betala frukosten, så rusade vi tillbaka till MJ's igen. Och fortsatte att workshoppa där. Det tog nästan halva dagen att kasta upp och ta tillbaka alla kunder och arbetsuppgifter. Det är så himla fiffigt att göra en sån här inventering ibland. Jag tycker att vi är duktiga på att se sånt i vårt företag.

När vi var klara med alla arbetsuppgifter så gick vi igenom vår nya Sociala medier-strategi som nu, äntligen, är helt klar. 

Efter denna härliga måndag rusade jag hem till mina små killar. Som tur är så hade jag lagat mat igår så det var bara att värma. Ibland blir jag imponerad av mig själv! ?

Kommentera (0)