Nu har det snart gått 28 timmar sen klockan ringde och jag påbörjade min resa. Den där lilla förseningen gjorde att resan blev rätt extrem. Ja ja, nu är jag i alla fall framme! Kom till flygplatsen (Oakland) där allt gick väldigt smidigt, åkte shuttlebus till stället där jag skulle hämta ut min hyrbil. Jag hade beställt och betalt extra för en GPS men hon tänkte först inte ge mig en. Jag kan säga att utan GPS så hade jag varit någon heeelt annanstans. Alltså skyltarna i det här landet… Det står ju inte städernas namn (!) Det står en himla massa annan information, och de har säkert ett jättebra system på det där som jag inte fattar. Som man behöver lära sig för att ha en chans. Vad hände med en skylt med “San Francisco” i all enkelhet? Att inte få någon som helst bekräftelse på att man är på rätt väg är… högst oroande. Jag litade blint på GPS'en och på att jag hade slagit in Bay Street i rätt delstat (Bay street känns inte jätteovanligt). Jag hade nämligen inget annat val. Hittade ingenstans att stanna, och GPS'en gick inte att pilla på när man körde. Då sa den ifrån minsann. Så istället för att dubbelkolla körde jag bara på. Och kom rätt!
När jag kom fram till San Francisco så parkerade jag på en gata med cirka 90 graders lutning. Pappas ord satt där som ett mantra: “Om du parkerar i nerförsbacke ska hjulen riktas inåt, och i uppförsbacke utåt.” Hjulen rätt – Check! Parkeringsläge – Check! Handbromsen upp – Check! Men hur fan ska jag våga släppa foten från bromspedalen i den här lutningen?
Älskar nummerplåten
Nyanländ och lycklig, innan jag visste att jag skulle ge mig på automatare för första gången i livet, att skyltarna i det här landet inte gör nån nytta och att det var dubbelt så långt från flygplatsen in till SF mot vad jag trodde.
Men när jag väl kom fram var det ganska lätt att köra i själva staden. Med GPS då alltså. Utan den hade jag legat på ett motell nu, någon helt annanstans.
Allt är ju backigt i den här stan, och för att komma upp till N och C, där jag ska bo så kan man välja mellan att gå 60 trappsteg eller att åka the hill-o-cater. Jag valde den skrangliga hill-o-catern. Inte för att den på något sätt kändes trygg men för att jag annars inte hade fått upp mitt bagage. Min väska väger bly!
Jag och Darlene tog en kort promenad, och så passade jag på att gå in på the grocery store för att handla lite frukt och dricka, innan jag nu har landat här. I en säng. Tandborstad, rentvättad, ny-skypead (med barnen) och ombytt. Nu behöver jag sova. God natt!
Darlene har gett mig en massa hiking, jogging och icke-turistiga tips så jag vet precis vart jag ska gå mellan mina möten. Till vilka områden. Men jag behöver lite mer specifika tips. Och framförallt fler tips. Ge mig!