Jag började min cykeltur vid 10,30 och cyklade längs med kusten på väg mot Golden Gate. De hade tydligen Toughest här i San Francisco. Eller inte. Triathlon i alla fall. Så jag fick cykla slalom för att inte cykla in i någon, fick åthutning av en polis för att jag var i fel fil och skämdes hela sträckan över min ringklocka som hela tiden småpinglade. Alla vände sig om hela tiden som om jag bara “Akta er, här kommer jag!”
Jag hade visst valt den dimmigaste dagen av alla och tänkte ett tag att det ju var lite onödigt att cykla över en blåsig bro om jag ändå inte fick se den.
Men så tog det bara ett par minuter – ja på riktigt alltså. Jag hann inte ens hoppa upp på cykeln igen från förra fotot – så såg det ut så här. Things are going fast här i Sän Frän.
Det var inte bara jag som cyklade.
Väl på bron var det först dimmigt.
Men jag cyklade på (som om jag hade nåt val)
Och sen – Wow! Plötsligt var det klart och soligt. Och väldigt varmt.
I alla fall om man har svart, långärmad tröja.
Väl över bron var det en härlig sträcka nerför (som sen skulle göras uppför).
Och så fick jag se bron från andra sidan. Eeeh, så klart.
När jag kom till andra sidan så cyklade jag kanske 10-15 min (dit. På hemvägen blir det 30. Uppför var det ju) innan jag kom till den underbara lilla orten Sausalito. Hur mysigt som helst.
Funderade på om det kunde vara ett ställe man skulle vilja bo på.
Och så satte jag mig på en bänk och åt fruktsallad, drack vatten och smorde in mig som sagt.
Sen var det dags att cykla tillbaka. Här ser man rätt tydligt att det är ett stort moln exakt bara över SF. Karma? Vad har de gjort för ont?
Cyklade förbi Alcatraz också, men det har jag ju som sagt utsikt över där jag bor så den vyn har jag börjat vänja mig vid. Jag har hört att det är flera dagars kö om man vill ha biljett dit.
Sen kom jag hem igen, till min härliga utsikt. Nä just det ja, jag bor ju inte här. Glömde det för en stund. Men jag skulle kunna tänka mig att ha ett svajande palmblad utanför mitt fönster jag med. Älskar det!