Tjugo i nio! Då vaknade jag. Som en annan tonåring. Jag trodde ett tag att jag inte skulle somna igår heller (Jag var på min första Salsa-kurs igår kväll och kände mig hur pigg som helst. Kul! Jättekul med salsa förresten!) men hoppades samtidigt att jag skulle få fylla på mitt sömnförråd (3 timmar på 2 dygn= katastrof) innan årets största fest: Invigningen på Mec. Och så har jag nu, dagen till ära, en natt bakom mig med nio timmars sömn. Visserligen vaknade jag en massa gånger men det var inga problem att somna om så jag är överlycklig idag. Är jetlagen över nu? Eller ropar jag hej? Skit samma, jag har sovit gott, det är huvudsaken. Och varit ute på en powerwalk. Skulle springa men var alldeles för klubbad efter min långa natt så det orkade jag inte. Nu ska jag sätta mig och jobba några timmar, har en massa uppföljningsmail att skicka till SF, innan festligheterna börjar kl 15.
