Ny era och mer mat tack mamma

Min lille, lille kille (11 år är ganska litet i en mammas ögon) ringer allt som oftast nuförtiden och vill gå hem från fritids. Själv. Tidigt. Nu idag ringde han kl. 8,45, det är nog rekord. Han vile gå hem eftersom ingen annan i hans klass vara där, vara hemma själv liksom. Och ja, jag inser att jag måste förstå att han är 11 år och måste få klara sig lite själv, men det är ju det här med hans diabetes (som jag måste acceptera även den. Jag kan ju inte ha honom vid min sida dygnet runt, livet ut för att han har diabetes. Det skulle vara väldigt synd om honom) som oroar mig. Tänk om han blir låg och svimmar (det händer flera gånger i veckan att man blir låg men det får ju inte gå för långt så att han svimmar. Själv.) och ingen är där och märker det, tänk om han ligger där i en timme och jag inget vet. Ja men ni förstår ju hur jag därmed agerar- jag ringer honom heeela tiden och får bekräftat att allt (blodsockret) är okej. Ibland säger han: Mamma, jag tog ju blodsocker för en halvtimme sen, måste du ringa hela tiden? Men allt som oftast så förstår han. Han är så klok och duktig den där lille killen, och han får nog bara inse att så länge han är ensam hemma (utan nån kompis) så får han stå ut med en smått neurotisk mamma som håller koll. Japp, sån är jag. Tur att jag har en snäll mamma som hjälper till att laga en massa god mat som vi kan frysa in och ta fram vid såna här tillfällen. Allt för att slippa halvfabrikat som det annars skulle ha blivit om han är själv hemma.  

 PS. Mamma, vi behöver mer mat 😉