Nämnde jag min reflektion över att de alltid kör 30-minuters-möten i USA? Eller ja, det där landet är ju enormt och bara för att jag nu har varit i SF så behöver ju inte det innebära att det är likadant överallt. Men. Det jag ville komma till är… Trumvirvel här va? 30-minuters-möten – Vilken grej! Så otroligt effektivt och smart. Ja men ni förstår va? Default i USA (okej okej, i Sän Frän iaf) är att när man bokar in ett möte med någon så sätter man av 30 minuter. Genialiskt! Jag kan tyckas något överdrivet upphetsad över det här, men hallå, tänk efter. 30 minuter! Det är ingenting. 1 timme är apmycket och gör att du tappar typ 2 timmars arbetstid. Och så det där nonsens-snacket då, det där snacket som man kör bara för att man har satt av tid (att slösa). Nej fram för 30-minuters-möten. Från och med nu är det jag som gör alla kalenderinbjudningar (och hoppas på att mottagaren ser att jag endast har bokat in 30 minuter). Så. Det var det. Ber om ursäkt om jag har sagt det här förr och jag nu upprepar mig. Det var inte min mening i såna fall. God morgon!
