I morgon bitti, kl 07,15, ska Alvin infinna sig på diabetesmottagningen för att göra den där glukosbelastningen. Det innebär att vi får ett svar direkt imorgon på om han har diabetes eller inte. Det är väldigt pirrigt, och jag brukar ju alltid känna på mig innerst, innerst inne hur det ligger till, men den här gången är det svårt. Det är liksom 50/50. Ena stunden så tänker jag att det är klart att han har det, det är ju tydligt. Men sen, nästa stund så tänker jag tvärtom. Äsch, han kan inte ha det han också. Om han nu tvunget ska få det så önskar jag av hela mitt hjärta att det kommer senare i livet. Om några år eller så. Jag vill så gärna att han ska slippa bli så där vuxen och mogen som man blir när man blir sjuk. Och mest av allt önskar jag förstås att allt bara är falskt alarm.
Underbara unge som alltid är varm och tar av sig tröjan. 
Efter diabetesmottagningen, som tar några timmar, ska vi direkt till Allergimottagningen med Mio. Vi måste få bukt med hans pollenallergi så att vi slipper så höga blodsockervärde. Att tiderna nästan kolliderar så där gör att vi alla måste upp 05,45 och åka till sjukhuset tillsammans.
Så med andra ord – Gonatt! Idag är jag trött…
Åh, vad skönt att det gick bra, eller det måste ju ha gått bra! 3,5 är väl jättebra väl? Nu tar vi kanske ut lite i förskott men shiiiiit vad skönt! Filakia Alvin <3