Vi gick upp tidigt idag. Väldigt tidigt. Någon gillar inte det. Alls. Bryter ihop 5-6 gånger innan vi kommer iväg. (Han har tagit hela familjens dos av morgontrötthet den här killen. Både jag och Mio studsar alltid upp utan problem). 
Sätta nål i armen – inga problem. (Där är det Mio som står för dramat i familjen. Sätta nål i hans arm? Kommer inte på fråga! När han opereras så har de strikta order om att sätta nålen först när han är sövd.
Men att dricka sockervatten – Det var det hemskaste han har varit med om. Någonsin. Hellre 100 sprutor än det där äckliga vattnet. En gråtandes och klökandes liten kille tvingade till slut i sig (man måste göra det inom 5 minuter) allt. 
Nu ska vi bara sitta här och vänta i två timmar för att sen se vad blodsockret ligger på.