Månad: juli 2015

Ibland så förstår man inte varför man inte gillar hur en person bemöter en. Det kan vara en artig person som i tal (och på pappret) är väldigt trevlig och korrekt. Säger de rätta sakerna och beter sig exemplariskt. Men så känns det ändå inte bra. Eller trevligt. Det känns som att det finns annat där mellan raderna. Och då handlar det ofta om att kroppsspråket – detta fantastiska språk som alla kan och förstår, medvetet eller omedvetet och som är så svårt att paketera in nåt slags artighetspaket – inte stämmer överens med orden. Kroppsspråket är ofta mer äkta eftersom det nästan alltid sker helt omedvetet. Det är det som är det fina. Men det är också det som gör att man ibland blir konfunderad över varför det inte känns rätt, när allt som sägs ju är… rätt. Heja kroppsspråket! Du är så himla äkta.

 

Jag är så himla nöjd. Jag vandrade i 7 timmar igår och benen blev så där skönt trötta. Men strunt i det, här kommer beskrivning av vandringen: (som egentligen borde delas upp i två vandringar)

Arild – Jonstorp – Arild (13 km)

Jag parkerade bilen på busstorget i Arild och gick ner till höger (vilket visade sig vara fel om man nu ska gå norrut) och hittade direkt de orange markeringarna. Började gå. Gick och gick och gick. Det är lätt att följa de orange markeringarna som det står SL5 på. Inte en enda gång tvekade jag. Undrade dock lite över när det skulle bli brant uppför, det kom liksom aldrig. Men så kom jag på att jag ju gick söderut. Så jag gick först Arild – Jonstorp, vilket är ca 6 km. Det är en fin kustväg som jag skulle säga är rätt enkel att gå. Eller kanske enkel/ medel (Medel för att det är väldigt ojämnt underlag ibland). Den är inte särskilt kuperad dock.

Ibland var det perfekt underlag

Ibland kom jag väldigt nära inpå djuren. Nånstans så förstod jag väl att de är ganska vana vid människor och säkert inte bryr sig, men när jag liksom nästan var tvungen att kliva över dem för att passera, ja då hade jag lite respekt. 

Ibland gick jag på mysiga skogsstigar.

Och ibland mer längs havet.

Det var väldigt fint.

Träffade fler som stod mitt i vägen.

Gick förbi ett fint litet stenbrott.

När jag kom till Jonstorp hade jag gått 6 km. Då vände jag eftersom jag så gärna ville gå norrut, runt Kullaberg. Stannade på den här stenstranden precis innan Arild och åt lunch. Då hade jag gått i ca. 3 timmar. 13 km.

Fick nya krafter efter lunchen och kom tillbaks till Arild. Hade kunnat avbryta här och fått en halvdagsvandring men gav mig iväg norrut istället.

Arild – Kullen Fyr – Mölle – Arild, dvs. runt hela Kullaberg (22 km)

När man parkerar bilen på busstorget i Arild så ska man promenera neråt och sen till vänster. När man kommer fram till hamnen så finns det några toaletter där, på baksidan av ett hus. Fortsätt rakt fram efter toaletterna. Jag vek av uppåt lite för tidigt och gick alltså fel. Man ska gå längs med havet en pyttestund och sen snedda uppåt.

Fortsätt alltså rakt fram där på Hagavägen, gör inte den där gigantiska omvägen som jag gjorde. Onödigt.

Den här turen som alltså gick runt Kullaberg var mer kuperad. Ibland lite geggig, ibland brant. Men väldigt vacker med sin skiftande natur.

Gick igenom hagar
[wpvideo yDNKGVVD]

De här kompisarna ville verkligen inte flytta sig från leden. Så jag smög emellan.

Träffade på två bråkstakar som verkligen inte ville flytta sig. Fick lite respekt och stod där och vågade inte riktigt störa. Men så insåg jag att de var tjurskalliga och tydligen skulle fortsätta länge så jag gick liksom runt, av stigen, för att inte bli inblandad i deras intriger.

[wpvideo QCRxrnOx]

Ett försök att illustrera hur underlaget kan vara.

[wpvideo S9Sncyo8]

Så här nånting såg turen ut, om det säger dig nånting. Direkt från RunKeeper. 

Jag var väääldigt nöjd när jag satte mig i bilen och körde hem.

Jag tror att mina ben skulle klara i princip vad som helst. I alla fall när det kommer till att gå eller springa i ett lugnt tempo. Jag har en uthållighet (om hjärnan vill) som är grym! Alltså verkligen. När jag skulle gå tillbaka till Arild från Mölle igår, längs en trafikerad landsväg, var jag väldigt trött på det och ville bara komma fram. Men så fort förhållanden blev bättre och jag kom in på en skogsväg så kändes det toppen igen. Och då kom jag på att jag aldrig tar slut i benen. Jag gick 3 dagars vandring (varav en anses vara väldigt avancerad) på 1 dag (!) Och tyckte bara att det var härligt.
Men… lika mycket som jag har i benen – lika lite har jag i armar, rygg, axlar (och kanske mage?) Magen är ju urviktig, den håller ju upp hela kroppen. Jag får lätt ont i nacken och därmed i huvudet om jag spänner mig, bär länge, sitter fel, fryser (och därmed spänner mig) eller liknande. Det innebär att jag bar all packning på höften igår. Ni vet att man kan spänna ryggsäcken där, jag gjorde det det hårdaste jag kunde för att slippa bära med nacken. För det hade aldrig funkat. Katastrof, jag vet. Så gissa vart jag är öm idag? Jo men på höfterna. Blåmärken. Fötterna och benen mår prima men jag har alltså blåmärken där efter ryggsäcken. Ha ha…
Jag älskar ju att träna utomhus när det kommer till kondition. Det är liksom ingen big deal, jag bara gör det, men när det kommer till det där andra – överkroppen – ja jag måste bara komma igång. Vad ska jag göra? Har gymmet rakt över gatan. Nån som har ett fantastiskt träningsprogram till mig? Eller som har en fantastisk PT att rekommendera? Nåt? Hit me!

Där, precis där, har jag alltså ont. Men det är ingen fara. Tänker att det kan vara lite jobbigt om jag skulle vilja vandra fler dagar dock. Men nu -en powerwalk för att det är så fint väder. I andra skor. Det är grejen idag. Andra skor. Och ingen packning. (Jisses, vad jag hade älskat att vara en sån där lyxvandrare, som vandrar på dagarna utan packning, äter god lunch på bra restaurang, och sover i härligt lyxiga sängar på nätterna).

Ha. Jag åkte till Bauhaus och köpte en skruvdragare ändå. (Efter att ha frågat alla grannar och nästan kastat mig över folk som gick förbi). Kom hem lycklig och tänkte att Nu jäklar!Men så fick jag inte till det… Tror inte att jag hade satt i skruven ordentligt och fick så himla mycket prylar till att jag inte riktigt fattade vad och hur jag skulle göra. Hur är det möjligt? Så nu har jag en regel, vinkelgrejer, skruvar OCH EN SKRUVDRAGARE. Men jag har fortfarande inte satt upp värmarna. Nu vet jag varför jag ogillar sånt här. För att man alltid stöter på en massa grejer på vägen och måste handla mer, be om hjälp, vänta eller nåt annat. Men nya tag… imorgon. Idag händer just ingenting. Jag har vandrat i sju timmar. Mer om det imorgon. Gonatt!

Har frågat alla grannar och till och med börjat kolla bland barnens klasskompisar. Ge mig en skruvdragare, annars sitter jag här med min filt (eftersom värmarna inte kommer upp) tills någon förbarmar sig. Hade jag vetat hur svårt det skulle vara skulle jag ha köpt en igår. Bara det att jag vill ha en Bosch, det är tydligen det man ska ha, och de var så himla dyra. Men om jag hade vetat hade jag definitivt slagit till.  
Jag har i alla fall fin utsikt i form av fint väder   MEN INGEN SKRUVDRAGARE!

Jag var på Bauhaus igår. Hemska ställe. Hade de bara varit lite trevliga och inte kollat på mig som om jag vore dum i huvet vid varje fråga (Vem tusan vet vart sågen står? Vart man kan mäta? Om man ska betala före eller efter man har sågat? Osv… De flesta förmodligen, men inte jag så… Behave, please!) så hade det varit ok. Men nu var det bara jobbigt. Jag skulle ha en regel för att den där värmaren som ni ser där uppe, plus en till, ska få hänga lite längre ner. Den regeln skulle så klart vara i ett exakt mått. Och så skulle jag ha bets så att den blir i samma färg som övrigt trä. Och såna där vinkelgrejer att sätta upp den med. Och passande skruvar. Maj Gadd vad jobbigt det är att köpa en sak av varje så där. Det tar ju sån tid att hitta.

Men jag hittade regel där ute bland bygg-grejerna Sågade den till 267 cm

Gick till K-Rauta och köpte skruvar. De var mycket trevligare där. Tack K-Rauta för att ni tog hand om mig i ett skört tillstånd.

 Sov på saken (ja inte på regeln förstås) och gick ut på en powerwalk i morse när jag vaknade.

Fick feeling och började måla.
  

Färgerna stämmer ju svinbra. Det var en ren chansning eftersom jag inte kunde ta med väggen till Bauhaus.

Så nu sitter jag här, med min belöning – Cause I am worth it. Nu – frukost. Sen – utflykt. Men vart? Hade tänkt åka till Skånes Djurpark men där ska det åska, och då tänkte jag att vi åker till Zoo i Köpenhamn men där ska det visst också åska. Vad ska vi göra idag? Tips? Det enda jag vet är att jag måste vara hemma till 15,00 i morgon då jag har Skype-möte med Sän Frän. Men tills dess – What to do? Helst åskfritt men ändå ute.

Det är ju snart höst hörnini. Det är årets bästa tid, näst efter sommaren. Fast den här sommaren har ju, vädermässigt, varit så dålig så i år är hösten da shit! Då sätter allt igång igen och folk har en grym energi. Jag har varit ledig en del den här sommaren och det har varit riktigt, riktigt skönt. Vid ett par tillfällen har jag jobbat lite, men bara hemifrån. Idag hade jag telemöte med Anni och vi började så smått prata lite om vilka nyheter vi ska ha i höst. PR with an Edge är ju det ena bolaget, där vi konsultar inom PR, och sen är det NewsHubby, som är det andra bolaget där vi bygger en produkt som ska funka långsiktigt och som ska förenkla för alla som vill skriva och skicka ut pressmeddelanden. Eller för alla som vill nå ut i media kort och gott. Vi har nyheter inom båda bolagen som jag ska presentera lite senare. Vi ska bara bygga färdigt (NewsHubby) en del som kommer att bli klar 30/8 samt paketera (PR with an Edge) några produkter. Hösten är på gång… Älskar det!
Men först – En resa till! Jajamensan, jag blev så trött på att fundera och älta det där “Vart ska vi åka?” eller “Vad ska vi göra?” så nu bokade vi en resa igen istället. Den här gången till Cala Bona. Kanske inte världens mest äventyrliga familj (Mallorca 2 gånger samma sommar) men vad tusan, där känns det tryggt med tanke på Mios sjukdom.

Den här gången bokade vi ett hotell med fokus på poolerna istället för stranden (Måste lära mina barn vad njutning är…) – Sunwing Cala Bona Beach.Hej Sunwing, nu kommer vi igen. Preppa pannkakorna!

Jag skulle vilja vandra i 2 dagar med schysst övernattning. Kommer inte lägga mig i ett vindskjul (skulle bli mörkrädd) och orkar inte släpa på tält. Lat? Kanske. Men jag vill ändå vandra. Där är jag inte lat, skulle kunna gå hur långt som helst. Men vart? Hur? Enklast vore ju här i Skåne. Ja! Nu kom jag på att jag ju ska läsa en kompis verk: Pelle Estborns “Weekendvandra i Skåne – De vackraste vandringslederna, de skönaste sängarna och den godaste maten.” Den är ju skriven till mig. Halleluja! Hmm… men nu när jag tittar i boken , samt funderar över min tid (måste jobba lite) så tänker jag att jag skulle kunna köra ihop två vandringar till en endagsvandring. Pelle, Kullaberg på en dag (den som du har lagt upp som en 2-dagars-vandring i boken), fixar man det? Det måste man väl göra?

Jag älskar ju mina powerwalks till (och ibland även från) jobbet. I alla fall nu under den ljusa, varma och härliga tiden. Däremot hatar jag att vara ute när det stormar och regnar. Och alternativet, dvs. löpband känns ju sådär roligt. Det har hittills dock alltid blivit löpband för mig under vintertid. Trist. Så i år tänkte jag testa nåt nytt. Det finns ju kläder och utrustning för värsta polar-expeditionerna, och nu bor jag ju i Skåne som inte alls är någon större polarutmaning, så jag tänkte att det är dags att investera i kläder som faktiskt funkar, oavsett väder. Rea-fyndade en North Face-jacka idag. Jag hade några krav:
1) Den ska vara tunn och smidig så att jag kan springa om jag skulle vilja det.
2) Luvan måste gå fram en bit över pannan med en sån där liten skärm, och vara åtdragbar så att man slipper få in vatten.
3) Vattentålig!

Den här jackan, som jag hittade, har väldigt bra luva (Jodå, jag ser ut, det är bara ni som inte ser in), är tunn och har en vattenpelare på 22,000 mm. Låt det regna bara!

Nu är jag halvt kittad. Behöver ett par byxor också, och dessvärre nya löparskor. (Varför är det alltid allt på en gång?) Mina är heeelt utslitna. Och så en bättre ryggsäck, med stöd vid höfterna så att axlar och nacke slipper bära. Sen så.
Mitt hetaste tips när det gäller funktionskläder är att satsa på kvalitet. Man behöver inte överdriva men definitivt hellre lägga några hundralappar extra för att vara säker på att kläderna fyller sin funktion. Jag hittade supersnygga och bra regnkläder på ett ställe idag, i märket Norröna, som kostade 7500:-. Det var lite overkill för powerwalks i Malmö kan man tycka.

Dåligt bloggande de senaste dagarna. Japp, kan bli så i semestertider. Ju. Och under tiden – medan jag då har varit en urusel bloggare – så har vi hittat på massor av roliga, och även jobbiga, saker:

Häromkvällen, det känns som att det var flera veckor sen, satt vi hemma och spelade spel. Är inte så förtjust i såna här brädspel längre (Har faktiskt älskat det tidigare) utan gillar mer kortspel, yatzy, backgammon och sånt. Barnen gillar brädspel. Jag fick ge mig.

Jag har fixat klart (nästan i alla fall) min uteplats.

Mattan, som jag köpte på mitt nya favvisställe Rusta (hmm, get a life…) , kostade väldigt lite men passar väldigt bra både ute och inne. Tror att den kostade runt 300:-.

Vi fick besök av några vänner i några dagar och har varit på Tivoli i Köpenhamn. Vi åkte dit med en karusellrädd liten kille som mest stod och tittade på. Han kom dock hem som en mycket mer erfaren åkare. Han tillhör fortfarande inte karusell-utmanarna och det tycker hans mamma räcker alldeles utmärkt.

Spöktunnlar och sånt är ett säkert kort. Inga avåkningar där.

Jag har varit ute och sprungit i regnet. Om det ändå hade varit ett sånt där härligt godluktande sommarregn… nädå, jag sprang i höstregn.

Vi har varit på Busfabriken. Kan vara min värsta.

Vi har kvällsbadat här på Ön. Det gjorde vi som ett liten hej då-aktivitet innan vi skulle sätta oss i bilen och köra söderut några timmar senare. Vart vi åkte?

Till Tomelilla. Det var väldigt kul när grannarna messade dagen efter och frågade vart vi var. “Tomelilla!” Ja ja, ibland blir det inte som planerat. Vi insåg att det var väääldigt långt till nåt slags fint väder så vi hoppade biltur söderut och åkte alltså till Tomelilla istället. 

Gick på Tomelilla sommarland (Tosselilla). För mig och barnen kostade det drygt 800:-. Som hittat.

Barnen åkte vattenrutschkanor i iskallt vatten och nästan lika kallt väder.

Jag tror inte att vi någonsin kommer åka till Tomelilla Sommarland igen. Trashig mat och ganska trist folk där om jag ska vara ärlig. Och det ska jag ju.

Jag har sprungit i solen också.

Byggt tält eftersom Alvin fyllde år igår och vi skulle ställa till med mjukglass-buffé och grillkalas i trädgården.

Han var en väldigt pirrig födelsedagskille som för första gången under den här sommaren vaknade klockan 6 och var helt knäckt över att det fortfarande var “mitt i natten”. Ja ja, ibland måste man dra till med en nödlögn.

Klockan 15 kom folket och då hade sommarens värsta höstdag preciiis dragit förbi och fram kom istället solen.

Vi vuxna åt fläskkarré och fläskkotlett och barnen åt korv med bröd. Den här salladen – Magisk! Hela grejen är att man ska ha mycket avokado och mycket fetaost – då kan man inte misslyckas.

I morse vaknade jag till 11 sekundmeter. Amen fy tusan. Tänkte jag. Men trotsade det och tog mig ut på en någorlunda oblåsig powerwalk. Hade tänkt springa halva rundan men hade Tina i öronen istället, och vi kom på många bra grejer. Bland annat att det finns ett par saker som är väldigt bra för en, oavsett om det känns så eller ej. Alltså grejer som alltid är bra, rent konkret, vem man än är och vad man än gillar.

Ja, nu kan jag ju inte lämna utan att berätta det som inte alls är nytt men som ibland kräver en Aha-update-upplevelse:

1) Naturen. Naturen känns som default liksom. Det betyder att ju längre ifrån den vi är, desto sämre mår vi. Eller: Alla små doser av natur som vi kan ge oss själva är plus för välmåendet. En gräsmatta ger ett litet plus och en runda i skogen ett större. Ja men det fattar ni nu. Det jag menar är att vi måste vara duktigare på att sno åt oss smådoserna.

2) Beröring. Har man barn eller partner så brukar man väl oftast få rätt mycket av den varan, men annars: Massage eller nåt. Människor som inte får beröring blir bittra. Tror vi.

3) Träning. Träning ger endorfiner. Inte när man styrketränar lika mycket som när man t ex springer har jag lärt mig, och tydligen ännu mer om man tränar hårt och länge (minst 45 minuter). Vad ska vi med endorfiner till då? Jo men när de frigörs så mår vi ju bra.

4) Sömn. Sover man så repareras allt i kroppen. Humör, fysiska delar, hjärnan. Punkt!

5) Musik, dans eller sång. Det ger också endorfiner, och vad är väl mer uppiggande än en bra låt? Eller att höra sin ljuva stämma i duschen?

Just det, vi har gjort en sak till… nåt väldigt roligt. Men mer om det lite senare ikväll. Nu ska vi lämna tillbaka filmer som vi hyrde för en vecka sen. Det är första gången ever som vi kommer ihåg att göra det i tid. Men påminn mig sen om att jag ska prata om mina powerwalks/ joggingrundor i vinter och vad vi ska hitta på resten av sommaren. Återkommer…

Puss.