Det här med att åka till Almedalen utan barn i fem dagar – Vilken frihetskänsla. Inga förutbestämda mat-och-sovtider, ingen att anpassa sig efter (Nej, Anni lägger sig inte ner på marken och bryter ihop om vi inte vill samma sak) och ingen att hålla reda på. Gudomligt. Men… att komma hem till de här två, sätta sig tillsammans och äta glass, det är det bästa i livet. Världens finaste små killar. Och det bästa av allt:
– Mamma, jag har inte haft ont i huvudet på så länge att jag har glömt att jag har den där sjukdomen.
Första sommarlovet som Mio är frisk. Nånsin. Åh!
Men åh vad skönt att han mår så bra, läste din gamla blogg för länge sen och följde Mio, kom ni fram till vad han hade? Kram och njut livet