Första kvällen

Vi tog det rätt lugnt igår. Vi hade som sagt sovit alldeles för lite natten innan så för att slippa att någon skulle bryta ihop – Ja det finns en (liten en. Faktiskt minst) i den här familjen som inte riktigt klarar det här med för lite sömn – så gick vi och la oss tidigt. Men först, den där härliga stunden efter badet ni vet, när man kommer upp på rummet, har duschat och sen bara ska fixa sig (i luftkonditionerat rum, annars hade man svimmat). Just den här stunden älskar både jag och barnen. De har några lekar som de alltid leker efter duschen, och det är så himla härligt att se och höra dem då. Lååångt ifrån iPads, telefoner och tjafs.
Vi tog hissen ner till restaurangen. Det är sååå skönt att den ligger i samma byggnad såna här kvällar (när man är alldeles vimmelkantig av trötthet).

Det ser ut som att vi hade en rätt otrevlig stund där i restaurangen. (Mio åt väldigt mycket friterat + en glass efteråt. Väldigt svårt för diabetesen, men vi gjorde tydligen helt rätt insulindosering så det gick jättebra. Trixet när man äter så mycket fett ihop med kolhydrater är tydligen att ta insulin vid 2 eller 3 tillfällen istället för bara precis innan maten). Det var tapas-buffé på menyn. Jag älskar tapas. Men inte fisk. De hade inget kött/ kyckling som jag gillade så jag fick gå på barnmenyn och ta köttbullar till mina tapas.

Som att båda barnen var jättesura.

Och att jag och Alvin inte ville veta av varandra.

Och kanske som att jag försökte på mig nån sorts försoning.

Men så var det inte. Vi hade jättemysigt. Gick en runda på stranden efter middagen.

Träffade på en kille från Malmö som jag känner lite grann. Så klart. Världen är som bekant väldigt liten. De är här ett gäng sen i fredags. Men sen tog jag mina trötta barn, och min egen trötta kropp, och gick upp på rummet. Jag tippar på att det tog en sisådär 2 minuter för barnen att somna.