Andra kvällen på semestern och ny dag

Andra kvällen, som ju var första pigga kvällen, var trevlig. Vi åt middag på samma ställe, hotellrestaurangen alltså. Jag trodde att vi skulle ta oss iväg till stan på kvällarna eftersom vi ju faktiskt inte har All inclusive, men så verkar det inte bli. Det är skönt att ha restaurangen nära, och det är skönt att alla kan äta vad de vill (buffé). Sen blir det ju inte samma roliga sökande efter härliga utsikter och gourmetupplevelser när man är med barnen. De vill mest bli mätta på enkel och god mat. Och för mig är det också jättebra. Maten är god och de har tillräckligt många olika sorters sallader, grönsaker och supergod frukt för att jag ska vara mer än nöjd. Precis som att Alvin kommer äta dem ur huset när det gäller pannkakor, så ligger jag nog rätt så bra till när det gäller ananas. Är ni klara snart? Alvin är mästare på att äta snabbt, Mio är mästare på att äta långsamt och njuta. Dålig kombo. Sen satte oss och kollade in biljard.

Eller var det pingis?

[wpvideo tmw7RJ9k]

Jag satte mig där jag passade in, i den randiga soffan. 

Älskar att Alvin ofta utnämner sig själv till hjälte.

Det behöver inte alltid vara så stora prestationer

[wpvideo NGr0DF4h]

Vi gick till den andra byggnaden, Princesa, för att se på show.

Kom lite tidigt och fick hänga vid poolen en stund och vänta.

Det blev badtjat.

Och sen show. Så jäkla bra. Som alltid. De är grymma. Igår var det amerikanskt tema och idag är det rock. Alvin kommer att freaka totalt. I positiv bemärkelse.

[wpvideo TFkGa93e]

Och nu då, ny dag. Som började med en powerwalk. Idag är det vaaarmt och jag orkade inte springa nånting alls, bara powerwalka. Det var rätt trötta ben och en törstig hals. Men det var ändå skönt. Först blev jag lite störd på att jag inte orkade springa men så kom jag ju på att det där är min värsta bov – när jag blir arg på mig själv för “misslyckande”. Bättre att bara köra!

Smög upp tidigt och gjorde allt för att inte väcka barnen (som annars skulle förvandlas till små monster under dagen).

Gick förbi vårt gamla internkontor och huset där vi bodde, när jag jobbade på Ving. Ja man kan ju se att det var länge sen. Nu verkar det finnas… ingenting där.

Och den gamla “hemma-baren” Punt. Som idag är… nåt annat. Så klart.

Jag mötte rätt många med piggare ben än jag idag. Störiga människor.

Nääää då, det gör ingenting. Fint för dem. Jag är glad ändå.