Månad: november 2015

Det är mycket snack om mod här nuförtiden. Häromdagen pratade jag och Alex om det i vår podd, och idag blev jag filmad inför Malmö Näringslivsgala där jag är en av talarna som ska prata om just mod. Vad videoklippet idag handlade om? Ja men om mod så klart, och vad det är för mig. Nu ville de att jag skulle koppla det till mitt entreprenörskap och det är ju inte så svårt. Mod för mig är att våga hoppa av, våga avbryta eller våga ge upp helt enkelt. Som när jag lämnade Foap. Det var något av de modigaste jag har gjort, trots att det (Foap) var som min bebis, trots att jag hade tittat investerare in i ögonen och sagt att vi skulle göra hela resan tillsammans, trots att jag inte visste om jag skulle ha inkomst vid månadens slut. Ja det var väldigt modigt helt enkelt, och jag är väldigt glad att jag vågade. Det där med att hoppa alltså… det är läskigt. Om det pratade jag i videon… som bara fick vara en minut lång, så man kan säga att jag zippade det något.
Häromdagens mest effektiva möte hade jag med Jasmine från Malmö Näringslivsgala:
-Hej
-Hej
-Ok, jag ska prata om mod. Ska jag börja på nåt speciellt sätt?
-Nä, du får börja hur du vill, du ska köra i en minut
-Ok
(1 minuts inspelning…)
-Perfekt! Då är jag nöjd.
-Vad bra! Tack för att du kom.
-Hejrå!

Vill du boka in dig till Malmö Näringslivsgala? Det gör du i såna fall här.

Det här med att vara två Alexandror på samma arbetsplats kan ställa till det. Det är liksom ingen som tror att det finns två, så folk skriver och ringer lite fel, men det är det värt. Det här är andra gången i livet som jag och den här underbara Alexandran jobbar ihop. Tredje gången gillt tror jag blir en vacker dag när vi har ett företag tillsammans. Senare i livet.
Hur som helst – vi har alltid lika bra möten och jag blir alltid lika peppad av Alexandra. Det är viktigt, otroligt viktigt, att ha bra människor omkring sig, som man får energi av i både uppåt och neråt-perioder. Det finns ju vänner  som mest gillar en när man har ups och andra när man har downs. Jag gillar hela spektrat, det vill säga när man är med på alla resor. Och det är Alex.
Sen att hon är rolig också, och att vi har väldigt bra jobbmöten, ja det är ju ännu bättre. Igår jobbade vi fram ett första utkast till copy (till nya startsidan), dvs. det som vi måste ha med på NewsHubbys startsida för att kunderna ska förstå vad det är vi erbjuder. Är det någon som har väldigt bra idé om det här – Hojta! 

Först – när man påbörjar ett utvecklingsprojekt (utveckling som i programmering av en webbprodukt) så mailar man, pratar, gör Google-dokument… och så vidare… Sen kommer man på att man vill ha allt mycket mer strukturerat, och registrerar sig på Pivotal Tracker eller nåt annat projekthanteringsverktyg. Man vill ju vara effektiv. Och produktiv. Efter ett tag, när man inser att man lägger mer tid på att administrera tasks och stories än på saker som driver utvecklingen framåt, ja men det är då man gör om och gör rätt: Vägg + post it-lappar är tamejtusan det bästa systemet som finns. 

Det här med att vara entreprenör – ja men jag älskar ju det. Förstås. Men visst tusan kan det vara jobbigt ibland, och då är det viktigt att ha nära entreprenörsvänner omkring sig, som liksom förstår. Jag och Sofia (som jag har Entreprenörspodden med) har pratat en hel del under våra ups and downs. Framförallt ältat under våra downs.
Det är svårt att beskriva hur otroligt hård press det är ibland. Jag vet att ni andra som är entreprenörer känner igen er i det här. Det är inte det här med att man alltid jobbar (mer eller mindre) som är den största stressen och pressen, utan det är det ekonomiska. Att man ska få ihop det, att alla ska få sina löner plus att man själv ska kunna betala sina räkningar. Oftast handlar det om tid. Man kämpar hela tiden mot tiden. Ibland önskar jag att jag hade sluppit tänka på det, åtminstone för en dag. Bli befriad från det där oket på axlarna liksom. Eller att man bara skulle kunna ringa och sjukskriva sig eller vabba. “Hej, jag är hemma med sjukt barn idag. Hejrå” Typ.
Japp. Vissa dagar är det så. 
 

Always start with success! Det säger vår PT-lärare ofta, och då menar hon att vi ska börja på en nivå där kunden känner sig duktig och dessutom ganska snabbt kan komma till nästa nivå. Istället för att börja på en alltför hög nivå för att sen tvingas säga (eller visa då) att kunden inte är bra nog. Vem som helst kan känna sig misslyckad om man kommer som helt ny in på ett gym, eller överhuvudtaget in i någon slags ny situation, och inte klarar uppgiften, och det är ju ledarens (PT'ns i det här fallet) uppgift att lyfta personen och få hen att känna sig trygg.
Pep talk – Jag peppar alltid mina barn och säger att de är duktiga på det de håller på med. Har de en period då de gillar att rita – ja men då talar jag om för dem att de är bra på det, för att uppmuntra det. Inte för att de just gör en fin teckning utan snarare för att de är kreativa. Och så talar jag ofta om för dem att de är väldigt fina kompisar, att de har fina värderingar – för det har de verkligen – och är snälla mot andra. Jag är helt säker på att om man får höra att man är snäll, rolig, charmig, atletisk eller vad det än må vara – så är det en enorm boost som kan göra att man faktiskt blir ännu mer snäll, rolig, charmig, atletisk och så vidare. Precis som när ett barn får höra att hen är “jobbig” – då blir hen ofta därefter.
Att få beröm bakom ryggen – Att få andra att känna sig lyckade – Det är så vi alltid borde tänka. Jag älskar att lyfta andra, och det är ju faktiskt en av anledningarna till att jag ville bli PT. Jag hoppas bara att jag kommer ihåg att göra det här i min vardag, bland mina vänner och kollegor, så att det inte bara är som jag går omkring och tror och tycker för mig själv. Haha… hade inte det varit kul? Ibland har man goda tankar men så glömmer man att applicera dem. Och när jag tänker efter så händer det ofta att jag pratar om folk i såna här lägen, bakom ryggen, istället för till. Berättar för andra hur bra någon annan är, men vad tusan, det hjälper ju inte. Det är up in the face som gäller.
Nja… du kommer inte klara att nicka, gubben…