Igår hade jag en lååång dag iväg. Kom hem rätt sent och hade totalt glömt att jag hade tänkt att träna. Så när jag var på väg hem och hade mat och soffa i fokus så kom jag på det. Shit, jag skulle ju träna. Och visst, jag hade överlevt utan att gå till gymmet, men det är ju så fantastiskt härligt just i de här situationerna att faktiskt bara göra det. Det är då jag känner mig som allra duktigast. Det är liksom vid de tillfällena som det är så lätt att bara strunta i det. Men det är också vid de tillfällena som det känns extra bra efteråt. 