Svåra beslut

Det värsta som finns, som entreprenör, är att ta svåra beslut. I mitt förra bolag hade jag en medgrundare att älta med. I NewsHubby är det jag som är ensam ansvarig. Det är många gånger  väldigt skönt att vara ensam, men samtidigt så har man ansvar mot så många personer ändå, så det är inte ett likhetstecken med att man är fri att göra som man vill, när man vill. Man måste ju alltid anpassa sig. Och när det kommer till besluten – jag är inte typen som kör på utan att vara lyhörd för vad de andra tycker. Så det blir ofta att man bestämmer tillsammans, eller i alla fall så lyssnar jag alltid på de andras åsikter när det kommer till produktutveckling och sånt. Sen finns det så klart beslut som jag tar helt själv, och det är främst de jobbiga, svåra eller väldigt stora besluten.
Som ni har hört mig säga flera gånger så har hösten bestått av många funderingar kring vilka vägar vi ska gå och inte gå, och igår åkte jag iväg tillsammans med min buddy och kollega Alex för att komma bort från dator, kontor, barn och annat som är hemmavant – för att brainstorma och komma fram till stora saker. Och nu har jag kommit hem, väldigt mycket klokare. Jag har haft ett fantastiskt dygn (Hur är nåt annat möjligt med den tjejen på ett alldeles eget hotell?) med mycket känslor, tankar, idéer, ältande, tråkigheter (som vi har pratat om alltså) och roligheter och är heeeelt slut nu. Vet inte om det beror på bubblet igår, de många timmarna i den varma bubbelpoolen (Ni har aldrig sett så skrynkliga fingrar), de lite för få timmarna i natt eller att jag helt enkelt är mitt i en väldigt stor förändring där det krävs att jag fattar och genomför så många stora beslut. Förmodligen det sista. Ena delen av mig jublar, andra svimmar eller nåt. Men det kommer bli precis som det ska bli, det är jag säker på.
Men det här med att ta svåra och stora beslut själv – fy vad det suger. Thank God att jag har Alex som är så klok, förstående, vettig och ödmjuk. alex
 
 

0 thoughts on “Svåra beslut

  1. Hej
    Har följt dig via dina bloggar sedan jag var mammaledig med min äldsta son….dvs snart 11 år. Kan det stämma?
    Du är helt fantastisk Alexandra! Blir så peppad och inspirerad varje gång jag går in på bloggen….men även sorgsen då jag läser om allt Mio går igenom. All styrka till dig och dina killar!
    Varma hälsningar
    Monica

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *