Månad: april 2016

Entreprenörskap

Podcast-studio och nytt avsnitt av Alex&Alex

Av Alexandra Bylund / 10 april 2016, 08:49

I fredags signade vi ett avtal som kommer att bli betydelsefullt för oss på PR with an Edge. Vi ska hyra ett rum till och inreda det som en poddstudio. Inte radiostudio alltså, utan poddstudio med sköna ställen att sitta. Eller stå om man hellre vill det. Med matta på golvet och ljuddämpningar på väggarna så att ljudet blir bra. Vi får testa oss fram. Och snart kommer jag berätta vad vi ska göra i det där rummet. På onsdag ska jag och Anni sätta planen. Det ska bli så kul!
Men nu – nytt avsnitt av Alex & Alex är ute! Den här veckan tog vi vårt ansvar och gick runt i huset där vi jobbar och frågade vad folk ville att vi skulle prata om. “Vad gör man med trotsiga 3-åringar?”, “One night stands är inget att ha… då kan man lika gärna runka.”, “Är man hänvisad till Bolibompa-sex när man är mitt i småbarnsfasen?”- det är några av ämnena som vi tog upp och, på vårt eget sätt, nötte och besvarade. Vill du lyssna så gör du det här.
https://www.youtube.com/watch?v=VXWIjnZ4DRM&feature=youtu.be
PS. Om det är någon som är duktig på ljud och hur man bäst inreder ett rum för att få toppljud – kontakta mig!

Kommentera (0)

Träning

Träning på Instagram

Av Alexandra Bylund / 9 april 2016, 10:48

Jag har startat ett PTAlexandra-konto på Instagram, där det enbart kommer att dyka upp träningstips och annat träningsrelaterat. Det går jättebra att komma med önskemål om vilken typ av övningar och tips jag ska lägga upp. Och ja, det är bara idé att följa mig där om du är intresserad av träning. Sök efter “PTAlexandra” så hittar du mig där 🙂

Kommentera (0)

Träning

Knäböj for the win

Av Alexandra Bylund / 8 april 2016, 21:26

Idag har jag både haft PT-dag och tränat själv. Jag körde jag mitt 5-3-1-pass. Knäböjsprogrammet alltså, med andra assisterande benövningar (dvs. fler övningar för benen helt enkelt) till. Jag tror att jag glömde skriva sist vad appen som jag loggar allt i heter… den heter Big lifts 2. Skitlöjligt namn men strunt i det nu.
Som sista övning, och som den övning som jag håller på att dö av eftersom det är den sista, körde jag utfallssteg med uppkliv på stepbräda. Oj vad det brände till slut.… och sen gick jag och köpte knäböjsskor, dvs. skor utan stötdämpning och med en liten klack så att jag slipper stå med hälarna på vikter…… men bäst av allt vore förstås att bli lite mer rörlig i höftböjaren istället, så att jag kommer ända ner i botten utan vikter där bak. Har möblerat om hemma så att jag ska få plats att köra lite stretchövningar 3 minuter om dagen. Det borde jag väl klara, fast det är trist? Ja det klarar jag! Och imorgon ska jag på yoga. Då stretchas man ju ut både här och där.

Kommentera (0)

Träning

Träningsprogram för ben och rumpa

Av Alexandra Bylund / 8 april 2016, 08:45

Alla som inte är intresserade av träning – surfa in på nåt annat, för nu blir det nördigt här. Jag har påbörjat ett program, som jag ska köra i ett halvår, som är för ben och rumpa. Eller främst för ben egentligen. Jag kör knäböj enligt Jim Wendlers 5-3-1-program. Vem Jim är? Ingen aning. Han är väl nån styrkeperson som har gjort ett program som har blivit populärt, vad vet jag? Det jag vet är att det är ett program som jag nu följer. Det går bra att följa i princip vilket program som helst, det finns liksom ingen magi i det, utan det är mer att man tränar strukturerat mot ett mål. Och mitt mål i det här fallet är att få starkare ben.
Man kör en viss procent av sitt max (vad man klarar att lyfta max) som appen talar om för en, och sen fyller man i hur många repetitioner man klarar på det sista setet, och så räknar appen ut hur mycket man ska öka vikterna till nästa gång. Det fina med ett program är att man har stenkoll på vad man ska göra när man kommer till gymmet. Man vet exakt hur många kilon som ska på och hur många reps man ska göra på varje.
… och att man nu i början, tills man hamnar på högre vikter, får väldigt fina kurvor. I appen.
Så här kör jag:

Först värmer jag upp ordentligt – framförallt höfter och fotleder eftersom jag ska göra knäböj.
Sen plockar jag fram en steppbräda och en liten dyna som jag lägger ovanpå. Det är nämligen så djupt jag kan komma i mina knäböj, så jag har den där för att vara säker på att jag alltid går ner i samma djup. (Lätt att slarva annars, när man blir trött). Och så plockar jag fram två vikter och lägger på golvet, som jag ställer hälarna på för att komma ner lite djupare i benen. (Ja, jag ska rörlighetsträna höftböjaren istället så att jag kommer ner utan de där vikterna, men så länge…)
Sen kör jag enligt programmet. Jag lägger på de vikter som jag ska och kör det antal reps som det står. Sista setet ska man köra så många man klarar (med bibehållen teknik), och sen skriver man in det antalet i appen. Det är det antalet som sen styr vilka vikter man får vid nästa tillfälle.
Efter alla knäböj så kör jag lite assistansövningar i form av Leg extension (både vanligt, explosivt och excentriskt) och utfallssteg i smithmaskin.

Efter det här har jag tagit ut mig så mycket att jag vilar benen i 4 dygn. Så jag kör alltså var femte dag. Har bara kört två gånger hittills och ska köra mitt tredje pass idag. Tänker att jag ska filma lite sen nån gång, så att jag kan visa hur jag menar.

Kommentera (0)

Entreprenörskap

Så blir du en bra säljare

Av Alexandra Bylund / 7 april 2016, 22:39

Jag intervjuade en kille häromdagen, som är en grym säljare, om just säljfrågor. Hur blir man en bra säljare liksom? Den här intervjun är till för en av våra kunder så jag kommer inte att publicera den här, men tänker ändå ta ut ett par godbitar som jag gillar extra mycket. För det här med sälj är ett både älskat och hatat ämne. Ju. Man hatar det för att man inte vill vara en jagande och pushande bilförsäljningsperson, och man älskar det när man kommer på att det, när man gör det på rätt sätt, är bra grejer. Och bra att kunna. Själv är jag allergisk (vem är inte det?) mot pushande och säljiga säljare.
Hur som helst – här är några av hans bästa säljtips. (När vi publicerar intervjun hos våra kunder så ska jag dela den så att ni får ta del av hela).

En lyckad försäljning ska alltid sluta med att båda parter är nöjda. Alltid.
Lova aldrig för mycket! Gör hellre tvärtom (lova mindre) och överleverera.
Ring, mejla och pusha inte sönder relationen.

Att jaga desperat är… oattraktivt på alla sätt.

Kommentera (0)

Personligt

Never ending story

Av Alexandra Bylund / 7 april 2016, 22:07

Idag ringde de från sjukhuset i Lund. De sa att de har fått tryckmätaren från tillverkaren(?) i Tyskland, men att de inte kan hantera den utan måste ha hit tillverkaren för att hjälpa till. För det första: Tillverkaren? De skulle ju få låna en tryckmätare från Köpenhamn… och nu ska de helt plötsligt ha en ny apparat som de inte kan hantera, och som förmodligen är jätteny och hightech. Men jag gillar inte alls tanken på att Mio ska vara en försökskanin. Speciellt inte med tanke på att det “bara” är för att ta reda på hur trycket är, och att det kräver två operationer. Vi vet ju att trycket inte är bra, eftersom han har huvudvärk, och jag vet inte hur mycket värt det är att veta huruvida det beror på att det är för högt eller för lågt. Framförallt eftersom jag inte känner nåt förtroende för att det sen kommer att följas upp… eftersom det hittills inte har funnits så stort engagemang.
Oj, jag hör att jag låter väldigt tjurskallig och bitter här, men egentligen är jag mest rädd för att det här är en helt meningslös grej att göra. Varför åker vi inte till Göteborg istället, där det finns en tryckmätare som de är vana vid och kan hantera? Och om vi skulle göra det här (som de alltså inte har riktigt koll på… jag tänker att de ska stå där och chansa och hålla på och diskutera under tiden som Mio ligger på operationsbordet – blä! Det känns inte lockande…), vad hjälper det då Mio? Finns det nån plan därefter? Annars är det ju helt meningslöst…
Jag vill inte att han 1) ska opereras om det inte finns nån mening 2) vara försökskanin.
Min lilla kille<3

Kommentera (0)

Entreprenörskap

Finns det nåt mellanting mellan to do-listor och kaos?

Av Alexandra Bylund / 7 april 2016, 18:53

Jag är typen som aldrig har lärt mig att hantera to do-listor. Jag förstår liksom inte hur jag ska göra för att det ska funka rent praktiskt. För om man, som förr (och som många faktiskt gör än idag), använder to do-listor i pappersform, typ fina block och anteckningsböcker, ja men då har man ju inte den med sig överallt. Mina do's kan dyka upp när jag sitter i bilen och kommer på nåt, under lunchen med en kollega, när jag stöter på någon “on the run” eller vid andra inte så anteckningsvänliga tillfällen. Jag har ju inte blocket i bakfickan som sagt.
Det närmaste jag har kommit en värdig to do-lista är den jag gör lite då och då i anteckningsappen i min iPhone. Den går att komma in på genom endast ett klick (nödvändigt för mig) och det är lätt att börja skriva direkt.
Men sen då… sen när jag har skrivit upp 30 to do's, bockat av 20, och har 10 kvar som liksom inte går att fixa direkt… ja men då ligger de där och skvalpar och stör. Och ju längre bak de kommer, om jag nu skulle välja att fylla på listan, desto rörigare blir det och jag ser inte skogen för träden. Ni fattar va?
Men att inte skriva upp saker kan ibland orsaka att jag går med alldeles för många småsaker i huvudet. Allt från utflyktsmat, fotbollskläder, mail som ska besvaras, grejer som ska produceras, personer som ska kontaktas. Och så vidare. Det är inte bra att ha hela den där listan i huvudet. Det blir tungt att bära.
Så nu undrar jag – Finns det ett mellanting mellan to do-lista och det där betungande kaoset?

Eller måste jag skriva ner allt i telefonen?

Kommentera (0)

Personligt

Mio – när sjutton ska det bli bra?

Av Alexandra Bylund / 6 april 2016, 20:48

Som jag skrev häromdagen angående Mio, så händer det ingenting. Alltså verkligen ingenting. Jag förstår verkligen inte hur det kan gå till så här. Och jag har tyvärr gett upp tanken om att någon ska ta tag i det här och engagera sig på riktigt. Blä för sjukvården. Men jag har ju som sagt skrivit ett brev. Igen.
Vi var på möte på skolan häromdagen och då bestämde vi att Mio skulle komma dit ett par dagar i veckan, en timme om dagen, bara för att få nåt slags socialt liv. Och för att liksom hänga med lite. Han har ju missat så himla mycket. Hela hans skolgång och barndom är ju typ förstörd. Det låter drastiskt men det här är ju hans barndom – att sitta hemma med huvudvärk jämt och ständigt. Det är så synd om honom 🙁 Men nu har han alltså varit i skolan två dagar (en timme om dagen) tillsammans med Annica, som är den där samtalsterapeuten som kommer hem till oss en gång i veckan. Nu kommer hon hit vid 10 och hämtar honom, och så går de till skolan tillsammans. Och han gillar det jättemycket, och tycker att det är skönt att hon är med. Hon vet ju exakt hur han mår och hur dagsformen är. Inte för att de andra inte skulle lyssna på honom, men han tycker ändå att det är jätteskönt att hon är med. Igår när han kom dit så blev det kramkalas som vanligt. De är så söta, hans klasskompisar. Det finns inget bättre än att se deras välkomnande kramar när han väl kommer till skolan<3
Så här ska det ju vara. Som i somras, då han mådde bra under två månader. Jag vill så gärna knäppa med fingrarna och så är allt bara… bra liksom.

Kommentera (0)

Träning

Åka på träningsresa

Av Alexandra Bylund / 6 april 2016, 19:21

Jag är smått besatt av att kolla träningsresor just nu. Jag är så himla sugen. Har sett att det finns en del i bland annat Portugal, och det är väl i och för sig okej, men jag vill ha lite varmare, typ Thailand. Eller vill jag det? Jag kanske skulle ha svårare att ta i? Fast nä, det hade inte varit några problem. Jag vill att det ska vara varmt dag och natt så att jag mer eller mindre kan leva i bikini eller shorts.
Men de resor jag har hittat går till Kreta (och ett svinbra hotell råkar jag veta från säkra källor), Portugal (och ett mindre bra hotell… säger min magkänsla. Inte dåligt, men mindre bra än på Kreta iaf), och så Thailand då. Det här stället, som om man väljer lite bättre boende, verkar vara ett paradis på flera sätt ligger bäst till, förutom att det väl är regnperiod i Phuket nu? När jag kollar in priserna där och de ger alternativet per vecka eller per månad så tänker jag att ett par månader ju hade varit ännu bättre. Kanske vi skulle köra PR with an Edge därifrån en månad eller två… DET hade ju varit härligt.

Kommentera (0)

Entreprenörskap

Snacka om PR och kommunikation

Av Alexandra Bylund / 6 april 2016, 07:03

Idag ska jag till Minc och prata med deras startups som är med i Fasttrack-programmet. Vi, ja eller jag då, ska prata om PR och hur man når ut. För att göra det lite enklare att förbereda, eller egentligen för att jag skulle slippa förbereda alls, så styrde Joel (ansvarig där) upp så att vi kör det mer som i diskussionsform än att jag ska stå på en scen och presentera. Och så kommer han ställa frågor som jag kan svara på spontant. Men igår eftermiddag när jag fick frågorna så kände jag ändå att jag fick lite kalla fötter. Måste ju ändå förbereda lite så att jag har nån slags smarta svar. Här är frågorna:

When should a startup start reaching out to local news sites
When should a startup start reaching out to local international news sites?
What kind of events are news-worthy (raising money? other?)
Do you have a checklist for a communication/marketing plan for startups?
Tools/hacks to get insight and data from news coverage/media?
What to prepare before trying to get new coverage?
Who to contact to get news coverage?
How to follow up news articles about our business?
When is the right time to reach out to media? (since you often only get one shot)

Håll tummarna för att jag kan ge smarta och värdefulla svar 🙂 Och om du råkar sitta inne med nåt smart – hojta för guds skull!
Tillbaka till Minc, där jag en gång hängde mycket med den här underbara tjejen<3 Vi kunde konsten att prata om både det ena och det andra. Som en medgrundare fast ändå inte.

Kommentera (0)