Om samtal som har pågått sen 1988
Jag är världssämst på att ta mig iväg och hänga hos en kompis hemma i soffan. Sånt som man alltid gjorde när man var yngre. Man behövde liksom inte ha nåt mål utan man bara umgicks ändå. Nuförtiden är det alltid väldigt uppstyrt kring nån slags aktivitet när man ska ses, och jag är lite av den sämre sorten när det kommer till att ta mig tid och… bara hänga. Till mitt försvar så har jag inte så mycket tid faktiskt, men ändå, jag hade ändå varit rätt dålig på det tror jag.
Hur som helst – i morse bara bestämde jag mig för att åka hem till Tina och bara hänga. Ja eller vi bestämde det tillsammans hon och jag. Så när jag hade lämnat Alvin på fotbollen nu på eftermiddagen så åkte jag till Höllviken, och vi var både hemma hos henne, tog en runda med bilen och tog en promenad ner till hennes favvisbrygga och satt och dinglade med benen.
Sen plockade vi blommor och gick hem. Det är fantastiskt lyxigt att bara få sitta och prata med sin bästis sen 29 år (OH MY GOD!) tillbaka. På en brygga. Man behöver liksom inte börja nånstans för samtalet har pågått sen 1988. Och likadant hade det varit om våra andra tre bästisar från den tiden hade varit med. Samtalen pågår liksom fortfarande ❤️